Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32 (Utlåtande 1881:LU32 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

N:0 32.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Mars 1881, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion dels
om ordnande af kommunalrepresentation för härad eller
tingslag, dels ock om kronouppbördsmans redovisning för
de inom härad eller tingslag utdebiterade medel och revision
af sådan redovisning.

Lag-Utskottet afgifver härmed, på grund af erhållen remiss, utlåtande
öfver en inom Andra Kammaren af Herr Ola Andersson väckt
motion, N:o 110, angående dels ordnande af kommunalrepresentation
för härad eller tingslag, dels ock redovisning af kronouppbördsman
för de inom härad eller tingslag utdebiterade medel och revision af
sådan redovisning.

Motionären erinrar, hurusom å landsbygden förefunnes emellan
den vanliga sockenkommunen och landstingsområdet ett tredje slag af
kommun, häradet (tingslaget), inom hvilket åtskilliga både kontanta utgifter
och allmänna besvär utgjordes, af hvilka de senare aldrig till
något bestämdt värde taxerades, eftersom de utginge in natura, och de
förra måhända i de flesta delar af landet på ett ofullständigt sätt redovisades.

Då dessa utgifter och besvär, åtminstone i en del orter, aldrig
kunde komma att fördelas på de särskilda sockenkommunerna utan
fortfarande borde bibehållas på ett större gemensamhetsområde, hvilket
mera jemnade större bördor, så komme väl häradet (tingslaget) att alltid
bestå såsom i vissa hänseenden en sådan större kommunalenhet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Ur de nuvarande förhållandena i förevarande afseende framskymtade
på flera håll en tillstymmelse till kommunalväsen, dock utan
något lagstadgande, men önskvärdt vore, att någon ledning gåfves för
att kunna, åtminstone der man så ville, införa reda och ordning samt
redovisning, och dymedelst bana väg för en fullständigare ordning
och likhet utan att dermed betaga menigheterna den frihet i detta fall,
som alltid verkade lifvande. Motionären föreslår med anledning häraf:

“att Riksdagen beslutar anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen framlägga förslag till sådana
bestämmelser, hvarigenom ett ordnadt kommunalväsen,
så med afseende på beslut som uppbörd och redovisning
inom häradet eller tingslaget, må kunna
åstadkommas; samt

att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan, utfärda
föreskrifter med afseende på redovisning och
revision, der kronans uppbördsmän ombesörja uppbörden
af brobyggnads-, tings- och fånghus- samt
snöskottnings- med flera medel i häradet eller tingslaget.
“

Som bekant var införandet af särskild kommunalrepresentation
för härad eller tingslag ifrågasatt inom den komité, som afgaf förslagtill
nu gällande kommunallagar, likasom ock under ärendets behandling
hos Rikets Ständer, ehuru på båda ställena utan framgång.

Äfven sedermera hafva inom Riksdagen röster höjts för en sådan
anordning. Vid 1870 års riksdag framlade Utskottet, med anledning
af uti ämnet väckta motioner, ett utförligt förslag till “författning angående
häradsfullmäktige“, hvilket emellertid blef af båda Kamrarne
afslaget, af Första Kammaren med 71 röster mot 20, hvilka voro för
återremiss, och af Andra Kammaren utan votering. Vid 1874 års riksdag
återupptogs frågan uti en afgifven motion med påyrkande af “en
författning, hvarigenom stadgas, att, der härad vill åt fullmäktige öfverlemna
att inför häradsrätt handlägga och besluta om häradets gemensamma
angelägenheter, sådant skall vara tillåtet, och att ett sådant
beslut skall gälla för eu tid af fem år.“ Motionen afstyrktes af Utskottet,
och utlåtandet, som af Första Kammaren återförvisades med 35
röster mot 33, hvilka afgåfvos för bifall, blef af Andra Kammaren utan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

votering godkändt. Saken synes följaktligen icke inom representationen
ega några större sympatier.

Nu begäres visserligen ej mera än aflåtande af en underdånig
skrifvelse i ämnet, men i alla händelser synes det Utskottet, som, innan
någon dylik bör aflåta^, Riksdagen borde hafva enats om några hufvudgrunder,
på hvilka ärendets ordnande önskades bygdt, men några sådana
grunder äro icke ens antydda af motionären.

För sin del anser emellertid Utskottet särskild kommunalrepresentation
för häradet (tingslaget) fortfarande obehöflig, ja till och med
skadlig.

Obehöflig synes saken, om man närmare betraktar de administrativa
och ekonomiska åligganden, till hvilka härad är förbundet.

De vigtigaste af de häradena ålagda besvär torde vara: dels byggande
och underhåll af tingshus och häradsfängelse (B. B. 26. 4) samt af
gästgifvaregård (B. B. 28. 2.) — hvilket senare stadgandes tillämpning
dock enligt § 60 i Kong!, stadgan angående skjutsväsendet den 31 Maj
1878 tills vidare hvilar — dels ock anläggande af lands-och häradsvägar,
der sådana finnas erforderliga, och deras underhåll sommar- och vintertiden,
med ty åtföljande skyldighet att bygga och underhålla broar,
upprätta och underhålla milstenar och visare samt verkställa snöplogning
(B. B. 25.)

Till ärenden, som i (ifrigt höra till häradsmenighets handläggning
och utförande torde kunna räknas: vården och tillsynen öfver härads
skogsallmänningar och hushållningen med dem, begagnande af allmänningsfisken,
anstalter för rofdjurs dödande, öfverenskommelse rörande
snöploglag, användningen af häradets saköresmedel, lönande af häradstjenare
samt understundom föreningar om brandstods utgörande.

Till hjelp vid sina ekonomiska angelägenheters ombesörjande hafva
häradena att använda vissa inkomster, hufvudsakligen bestående af
häradsallmänningarnes afkastning, af väg-, bro- och färjpenningar i
vissa fall samt af ersättning för mistade andelar i böter.

Beträffande dessa häradenas administrativa och ekonomiska åligganden
bör det ej undgå uppmärksamheten, att besvären äro grundade
på allmän lag och häradena förpligtade att dem fullgöra till det mått
och i den ordning, som uti lagen bestämmes. I fråga om dessa synes
följaktligen en häradsrepresentation vara obehöflig. Hvad angår häradenas
öfriga angelägenheter, så skall för häradsallmänningarne enligt
förordningen den 29 Juni 1866 särskild allmänningsstyrelse utses, och
för dem af återstående angelägenheter, hvilka fordra mera oafbruten tillsyn,
torde, såsom ock vanligen är förhållandet, ombesörjandet lämpligast
ske af särskilda styrelser eller för ändamålet utsedde komiterade. De

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 32.

beslut eller yttranden af häradsborna, som i öfrigt kunna erfordras,
äro merendels af tillfällig natur och synas hädanefter som hittills
kunna med minsta omgång och olägenhet fattas eller gifvas inför
häradsrätten eller Kong!. Maj:ts Befallningshafvande medelst särskilt
för hvarje tillfälle valde sockneombud, hvilka hafva närmare kännedom
om det ärende, de skola behandla, och af sina komittenter kunna erhålla
efter förhållandena lämpade instruktioner.

Införandet af en särskild häradsrepresentation skulle dessutom i
flera afseenden kunna verka skadligt.

Många om icke de flesta af de ärenden, som skulle af denna
representation handläggas, äro af den beskaffenhet, att de endast röra
egare eller innehafvare af i mantal satt jord; och att en representation,
utsedd jemväl af andra, än sådane egare eller innehafvare, skulle besluta
om kostnader, som drabbade desse allena, samt sköta angelägenheter,
som ensamt rörde dem, kan icke tillstyrkas. Flere af de ofvan såsom
ofta för häradet gemensamma uppräknade bestyr röra ock på flera
orter endast delar af häradet (tingslaget) eller andra af härads- eller
tingslagsindelningen oberoende samfälligheter. Så är till exempel ofta
fallet med indelning till brounderhåll, snöploglag o. s. v. I så fall
kunde det icke vara lämpligt, att beträffande dessa, häradets (tingslagets)
representation i sin helhet skulle besluta.

Slutligen skulle den skadliga följd kunna uppstå af en särskild
häradsrepresentation, att dels denna lätteligen kunde råka i flerehanda
svårlösta kollisioner med vederbörande landsting, dels ock blotta tillvaron
af en sådan kunde förlamande inverka å landstingets omsorger
för landstingsområdets olika delar, enär dessa hvar för sig ju egde
sina egna målsmän med fristående beslutanderätt.

På dessa grunder finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka
motionärens förslag i denna del, utan hemställer,

1) att Herr Ola Anderssons förevarande motion,
i hvad den angår frågan om åstadkommande af särskild
kommunalrepresentation för härad eller tingslag,
icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Hvad deremot beträffar senare delen af motionärens förslag, eller
frågan ensamt om föreskrifter angående redovisning och revision med
afseende å vissa inom härad eller tingslag utdebiterade medel, finner
Utskottet motionen i denna del förtjent af hufvudsakligt bifall.

I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1874 har ock Riksdagen redan
erinrat, att allt fortfarande kontroll saknades å den uppbörd, som krono -

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 32.

fogdarne, hvar inom sitt fögderi, ombesörjde medelst utdebitering och
uttagande af åtskilliga inom häradena utgående afgifter, såsom bidragtill
hyra för tingshus, till broars byggande och underhållande, till
vägförbättringar, till bestridande af snöplogningskostnader, o. s. v.,
samt i följd häraf anhållit om utfärdande af närmare angifna föreskrifter
om redovisning och revision beträffande dylika medel. Denna
Riksdagens skrifvelse blef, jemte infordrade yttranden från Kongl.
Maj:ts samtliga Befallningshafvande, öfverlemuad till den komité, som
den 22 Februari 1873 blifvit nedsatt för afgifvande af betänkande och
förslag i afseende å slutlig lönereglering för landsstaten. Uti den
13 Oktober 1875 afgifvet betänkande, hvilket förordade väsentliga
förändringar i hela landsstatens organisation äfvensom i kronouppbördsverket,
blef Riksdagens förut omförmälda förslag i allt hufvudsakligt
afstyrkt af komiterade, som föreslogo, att statens uppbördsman
borde för framtiden befrias från all befattning med debiterande
och redovisning af kommunernas medel, och således äfven af häradsmedlen,
bland livilka snöplogningsafgiften af komiterade ansåges vara
den enda, som kronofogdarne vore lagligen skyldige att uppbära.
Emellertid föranledde komiterades afgifna förslag i dess hufvudsakliga
delar icke till någon å detsamma grundad åtgärd, och i följd deraf
torde ock Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse hafva kommit att
utan vidare pröfning anses såsom i sammanhang med komiterades betänkande
afgjord.

Då Utskottet emellertid fortfarande anser nödig kontroll i förevarande
hänseende lämpligen kunna tillvägabringas hufvudsakligen på
det sätt, som angifves uti nämnda skrifvelse, får Utskottet, med föranledande
af senare delen utaf Herr Ola Anderssons motion, vördsamt
hemställa,

2) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i
nåder förordna, att kronobetjent, som uppbörd af ifrågavarande
beskaffenhet besörjer, skall å första rättegångsdagen
af höstetinget hvarje år, eller i de orter, der
hösteting icke hållas, å annan af Kongl. Maj:t
bestämd lämplig tid, till häradsrätten ingifva redogörelse
för de af dem inom häradet eller tingslaget
för dess gemensamma behof utdebiterade och uttagna
medel, för hvilka handlingars granskning häradsrätten
då utser tre revisorer, samt att revisionsbeBih.
till Riksd. Prof.. 1881. 7 Samt. 17 Häft. 2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

rättelsen, jemte handlingarne, bör i allmänhet inom årets
slut, men i de orter, der hösteting icke hållas, å annan
af Kongl. Maj:t bestämd lämplig tid, genom revisorernes
försorg aflemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för kungörande i hufvudsakliga delar af
revisionsberättelsens innehåll, äfvensom för vidtagande
af de åtgärder i öfrigt, hvartill berättelsen möjligen
kan gifva anledning.

Stockholm den 15 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Reservation:

af Herr Anders Persson, med hvilken Herr Smedberg instämt:
»Emot Utskottets beslut att afstyrka bifall till motionärens förslag i
förra delen får jag härmed anmäla min reservation.

Det vill synas mig som motionären anfört ganska goda skäl för
sitt förslag. Att utjemna skiljaktigheter mellan stad och landsbygd, i
afseende å kommunala angelägenheter och deras förhållande till staten,
synes mig vara ett godt och eftersträfvansvärdt mål, och för vinnande af
detta mål är obestridligen statistiken nödvändig. — Som det nu är bestäldt
äro de sifferuppgifter, som lemnas i afseende å landtkommunernas
finansiella förhållanden, jemförda med städernas, mycket ofullständiga.
För att nu icke tala om en del af de allmänna besvär som utgöras
in natura, förefinnes en del utgifter som utgå för landsbygden,
hvilka äro af beskaffenhet att icke vara synliga i statistiken, medan de
utgifter som af städernas befolkning erläggas kunna till verkliga siffertalet
uppgifvas, beroende denna olikhet derpå att. på landsb}?gden finnes
ett slags kommun, emellan den vanliga sockenkommucen och landstings -

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 32.

området, som benämnes härad eller tingslag, ocdi inom hvilken åtskilliga
ärenden torde fortfarande komma att betraktas som gemensamhetsbestyr
för detta större kommunområde. — Såväl härutinnan som angående
sättet för beslutens fattande, med hänsyn till de der hafva att
skyldigheterna utgöra, saknas oftast nödiga föreskrifter, och ensamt
den omständigheten att gällande bestämmelser innehålla att kommunerna
skola endast inför vederbörande myndigheter höras i sådana ärenden,
hvilka på deras bekostnad skola utföras, torde berättiga till förändring.
— Äfven om man icke vill gå så långt, att man vill besluta
inrättandet af eu fullständig häradsrepresentation, emot hvilken anordning
måhända giltiga skäl kunna anföras, och hvilken icke heller af
motionären påyrkats, synes det mig dock som framställningen om anhållan
att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag till sådana
bestämmelser, hvarigenom ett ordnadt kommunalväsen så med afseende
på beslut som uppbörd och redovisning inom häradet eller tingslaget
må åstadkommas, bort af Utskottet förordas.»