Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1876:LU30 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt förslag om tillägg till 20 § i
Kongl. Förordningen den 16 Juni 1875 rörande inteckning
i fast egendom.

Nämnda lagrum är af följande lydelse:

»Vill någon låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i hufvudskrift
den handling, hvarå inteckningen är beviljad, och skrifve Rätten
inteckningsförnyelsen derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan
underrätt förete inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker,
i sitt inteekningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller
med dag och årtal då den utgafs, åt hvilken Rätt inteckningen är beviljad,
när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen
förnyades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att den
varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve sökanden
protokollet deröfver till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom
tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen der
blifvit företedd».

Under erinran derom, att i 61 § af ofvanberörda Kongl. Förordning
stadgades, att vid rätten skulle i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen kunde ses
hvarje egendom deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens
namn, beloppet af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför
inteckning vore sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen,
förnyad, nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, tiden då sådant skett,
Bill. till Riksd. Prof. 1876. 7 Sami. 15 Häft. 1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

har Herr Justitieombudsmannen uti sin till innevarande riksmöte afgifva
embetsberättelse framhållit hurusom af detta stadgande följde, att
hvarje äldre inteckning, som hädanefter förnyades, skulle i denna bok
intagas och dervid tillika anmärkas, bland annat, om den säkerhet, hon
medförde, blifvit nedsatt eller annorledes förändrad. Detta kunde dock
icke med fullkomlig tillförlitlighet göras, när inteckningshandlingen vore
för förnyelsen uppvisad vid annan domstol och denna ej hade skyldighet
i sitt protokoll upptaga annat eller mera, än genom ofvanberörda 20 §
vore uttryckligen föreskrifvet. Med afseende på de vådliga följder, som
kunde häraf föranledas, och för lagens förtydligande jemväl i öfrigt, har
Herr Justitie-ombudsrnannen ansett böra stadgas, att protokollsutdraget
rörande eu förnyelse vid annan rätt, än den, som inteckningen beviljat,
företedd inteckningshandling borde, utom hvad nyssberörda § innehåller,
upptaga beloppet af den fordran, som vore intecknad, så till hufvudstol
soin ränta, handlingens utgifningsdag, namn å den, till hvilken handlingen
vore stäld, och å den, soin handlingen utgifvit, innehållet af bevis, som
å handlingen funnes tecknade ej blott om inteckningens förnyande, utan
ock om dess nedflyttning i förmånsrättsordningen eller förändring eller
dödande till någon del af det intecknade beloppet eller i någon del af
den intecknade fastigheten, uppgift på de domstolar, som bevisen utfärdat,
och de paragraftecken, som utmärka bevisen, samt slutligen den
intecknade egendomens namn och belägenhet i by, socken och härad;
såvidt detta allt på den företedda handlingen funnes utsatt. Men på
anfördt skäl, bland annat, att de ifrågavarande protokollsutdragens ofullständighet
sannolikt småningom skulle utan lagstiftningens mellankomst
upphöra, har Herr Justitieombudsmannen emellertid förklarat sig icke
finna skäl göra framställning om någon lagförändring uti det anmärkta
hänseendet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 94) har deremot Herr Fr. Holmqvist, under åberopande af
hvad Herr Justitieombudsmannen sålunda anfört, föreslagit, »att Riksdagen
ville för sin del besluta ett tillägg uti 20 § af Kong). Förordningen
om inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 i det syfte, Justitieombudsmannen
antydt».

I afseende härå får Utskottet erinra, att genom Kongl. Förordningen
den 9 April 1861, som varit gällande intill dess nuvarande lag trädt
i kraft, funnits i ämnet meddelade alldeles enahanda föreskrifter, som nu,
med den olikhet allenast, att stadgandet om anteckning uti ifrågakomna
protokollsutdraget af den §, hvarunder inteckning beviljats, i nämnda
Kongl. Förordning saknats. Då dessa föreskrifter under de femton år,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

de sålunda redan blifvit tillämpade, icke, såvidt Utskottet känner, genom
sin anmärkta ofullständighet vid utfärdande af gravationsbevis, vållat några
misstag, torde fä antagas, att de blifvit af domarecorpsen i allmänhet
uppfattade och tillämpade på sådant sätt, att derigenom faran af dylika
misstag kunnat förebyggas; och då den åtgärd, domaren för meddelande
af gravationsbevis har att vidtaga, icke genom den nya lagen blifvit förändrad
utan fortfarande liksom tillförene består uti eu granskning af de
tio sistförflutna årens inteckningsprotokoll, så att någon våda af den påpekade
ofullständigheten i lagen dess mindre synes nu mer än förut vara
att befara, som både den nya lagens detaljerade bestämmelser om hvad
inteckningsboken bör innehålla och Justitie-ombudsmannens åberopade
embetsberättelse torde bidraga att fästa domarenas uppmärksamhet på
vigten deraf, att ifrågakomna protokollsutdragen varda uti de anmärkta
hänseendena fullständigt affattade, har Utskottet, med afseende jemväl på
olämpligheten deraf, att utan särdeles tvingande skäl uti en helt nyss
stiftad lag vidtaga förändringar, ansett sig sakna tillräcklig anledning att
tillstyrka den ifrågasatta ändringen uti inteckningsförordningen.

I följd häraf fär Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre, med hvilken Herrar Asplund, Ribbing,
Lindgren och Torpadie sig förenat: »Då Representationens uppmärksamhet
fästes på eu brist i en utfärdad författning anser jag denna brist, vore
den än så obetydlig, böra afhjelpas. Det kan icke bestridas att dä 20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

§ af den nya Inteckningslagen, för det fall att inteckningshandling i ändamål
af förnyelse uppvisas vid annan rätt än den der förnyelsen skall
ske, bestämmer och uppräknar de särskilda momenter i inteckningsförfarandet,
hvarom anteckning å handlingen förefinnes och hvilka förty
måste i protokollsutdraget intagas, såsom: af hvilken rätt inteckningen
är beviljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när
inteckningen förnyades, om det skett; det är en brist att bland dessa
mornenter icke jemväl intages om inteckningen blifvit »under annan nedsatt»
eller till viss del dödad, enligt 22 §; och då domare, som stält
sig föreskrifterna till efterrättelse, icke torde kunna fällas till ansvar, der
de utesluta detta moment, så kan, der inteckningsdomaren icke genomgår
inteckningsprotokollen för hela den tid, som förflutit sedan inteckningen
meddelades, och hvilken tid kan uppgå ända till 100 år, ett fel
i inteckningsprotokollet uppstå, som vid uppläggandet af de nya inteckningsböckerna
kan åstadkomma betydliga förluster. Vid uppläggandet af
dessa böcker hvilka skola vara ett utdrag af inteckningsprotokollet är nemligen
domaren icke förbunden att införa annat eller mera, än hvad detta
innehåller. Att afbida den tid, då sådana förluster veterligen inträffa,
kan icke vara öfverensstämmande med en klok lagstiftning. Det är dessutom
uppenbart, att domarena, såvidt möjligt, söka att, till förekommande
af en möjlig anmärkning mot dem sjelfve, undanhålla eller godtgöra de
genom dessa fel uppkommande förluster och sålunda blifva icke dessa
i andra fall bekantgjorda, än då de till följd af förlustens betydliga belopp
ej kunna godtgöras.

Jag får sålunda för min del tillstyrka

att 20 § i Ivongl. förordningen den 16 Juni 1875
måtte erhålla följande förändrade lydelse: Vill någon
låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i liufvudskrift
den handling, hvarå inteckningen är beviljad,
och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen derå. Stånde
ock sökanden fritt att inför annan underrätt förete
intecknirjgshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker,
i sitt inteekningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal då den utgafs, af
hvilken Rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen
blifvit förnyad, efter annan nedsatt eller till viss
del dödad, om det skett; teckne ock bevis å handlingen,
att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:
sedan ingifve sökanden protokollet deröfver

Pag-Utskottcts Utlåtande N:o 30.

till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom tid som
i 19 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen
der blifvit företedd».

af Herr Grefve Horn: »Jag biträder det slut, hvartill Utskottet kommit,
men kan icke godkänna alla de i utlåtandet upptagna skäl, hvarpå
samma slut sig grundar».

Herrar Lytli och Tliomasson hafva begärt få antecknadt, att de icke
i beslutet deltagit.

Bill. till Riksd. Prot. 1876. 7 Sami. 15 Höft.