Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1874:LU30 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

TNfo 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1874, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj ds uddiga proposition,
i fråga, om inskränkning i rättigheten att till förtäring
pa stället försälja vin och maltdrycker, än äfven
enskilda motioner i ämnet.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, som blifvit till Lagutskottet,
remitterad, är af följande innehåll:

^»Med anledning af åtskilliga till Kongl. Maj:t fullföljda besvärsmål
i fråga om rättighet att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker
samt flera underdåninga petitioner i ämnet och i öfrigt inhemtade
upplysningar har hos Kongl. Maj:t kommit under öfvervägande,
huruvida icke de rörande vilkoren för dylik försäljning nu gällande
föreskrifter böra i icke oväsendtlig mån förändras.

Sedan genom _ nådiga Förordningen den 18 Juni 1864 utvidgad näringsfrihet
blifvit införd, utfärdades den 7 December 1866 ännu i hufvudsakliga
delar gällande nådiga Förordningen angående vilkoren för försäljning,
till förtäring på stället, af vin, Öl, kaffe eller andra icke spirituösa
drycker. Sistnämnda förordning hvilar, såsom ock i inledningen
till densamma antydes, på den grundsats, att utvägen till försörjning
genom bedrifvandet af ifrågavarande »i och för sig oskadliga rörelse))
icke borde inskränkas mera, än som erfordrades för betryggande
mot dess missbruk och förekommande, så vidt ske kunde, af sådana
oordningar, som flerestädes egt rum å ställen, hvilka för dylik rörelse
hållits för allmänheten öppna. I öfverensstämmelse härmed stadgades
i § 1, att om någon ville till förtäring på stället, vare sig med eller
Bill. till ltilcsd. Prat. islå. 7 Samt. 14 Haft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

utan mat, men utan samband med rättighet till utskänkning af bränvin
eller andra brända eller distillerade spirituösa drycker, mot betalning
hålla allmänheten tillhanda Öl, dricka, porter, kokadt, kaffe, thé och chokolad
eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, han endast
behöfde derom göra skriftlig anmälan, på landet hos kommunalnämndens
ordförande och länsmannen i orten, samt i stad hos magistraten,
med bifogande af betyg om god frejd samt uppgift å det ställe
der försäljningen skulle ega rum;

att, om den, som icke hade god frejd, önskade idka sådan försäljning,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att, på ansökan derom,
efter kommunalnämndens eller magistratens hörande, pröfva, huruvida försäljningsrätt
ändock kunde medgifvas; samt

att, om någon ville till förtäring på stället, vare sig i förening med
mat eller någon af här förut omförmälda drycker, eller eljest försälja
vin af inhemsk eller utländsk tillverkning, ansökan derom borde ingifvas
på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten, med
bifogande af betyg om god frejd samt uppgift på det ställe der försäljningen
skulle eg a rum, att ansökningen skulle af kommunalnämnden
eller magistraten insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med
utlåtande, huruvida sökanden gjort sig känd för sedlighet och ordentlighet
samt i öfrigt med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning kunde
anses lämplig att försäljningen förestå; och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derefter hade att meddela beslut, om ansökningen bifölles
eller icke.

Hvad sålunda blifvit. stadgadt skulle iakttagas hvarje gång försäljningsställe
ombyttes.

Vidare meddelades särskild föreskrift i fråga om försäljning vid
marknad; hvarjemte stadgades, att förordningen icke hade tillämpning
på gästgifvare eller på dem, som utomhus, vare sig medelst kringbärande
eller från bord eller eljest i mindre omfattning idkade försäljning
af icke spirituösa drycker utom vin, äfvensom att förordningen
icke heller gällde för Stockholm.

Denna förordning hade icke varit tillämpad längre tid än ett år,
då förslag redan framställdes om inskränkning i den genom densamma
medgifna frihet. Vid 1868 års riksdag väcktes nemligen af eu ledamot
i Andra Kammaren motion derom, »att Riksdagen i underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t ville anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes besluta sådana
ändringar och tillägg i Kongl. Förordningen den 7 December 1866,
hvarigenom kommunalnämnd på landet samt stadsfullmäktige, eller, der
såda ej finnas, allmän rådstuga i stad erhåller rätt att uppgöra samt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

till vederbörlig granskning och stadfästelse af Konungens Befallningshafvande
till denne inlemna närmare stadgar angående antalet och hela
rj enheten inom kommunen af ölstugor eller så kallade nykterhetsvärdshus,
med eller utan rätt att tillika till förtäring å stället till salu hålla
vin; sättet för utöfning af sådan rörelse och kontrollen deröfver; samt
vederbörlig pröfning af de personers lämplighet för densamma, som sådan
rättighet söka.»

Denna motion tillvann sig det afseende, att Andra Kammarens Tillfälliga
Utskott (N:o 6) uti afgifvet utlåtande tillstyrkte aflåtande af underdånig
skrifvelse uti den af motionären föreslagna syftning. Men
detta förslag blef icke af Kammaren godkändt.

Sedan dess hafva emellertid från många håll klagomål försports
öfver det sätt, hvarpå den medgifna rättigheten till försäljning af maltdrycker
blifvit missbrukad, och öfver oordningar, som vid de så kallade
ölstugorna förekommit, samtidigt hvarmed allt flera röster höjt sig derför,
att ifrågavarande näringsgren borde genom inskränkande bestämmelser
hindras från att taga eu för fäderneslandet skadlig utveckling.

Uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1871 anhöll Riksdagen om
förändring i vissa uppgifna afseenden af ofta nämnda nådiga förordning.
Denna skrifvelse föranledde utfärdande af nådiga Kungörelsen den 22
Augusti 1871, hvarigenom meddelades vissa inskränkande bestämmelser
rörande försäljning af ifrågavarande slag å kungjord allmän torgdag,
vare sig i stad eller å landet, och vid vapenöfningsmöte å landet, äfvensom
beträffande försäljning utomhus i mindre omfattning af maltdrycker
och andra icke spirituösa drycker utom vin.

Redan vid 1872 års riksdag väcktes ånyo förslag om ändring uti
ifrågavarande förordning; och Riksdagen hemställde uti underdånig
skrifvelse den 22 April 1872 om inskränkning i den dittills medgifna
rättigheten för en hvar, som eger god frejd, att, efter föregående anmälan
hos vederbörande myndighet, till förtäring på stället försälja Öl,
dricka, porter, kokadt, kaffe, thé och ehokolad eller andra icke spirituösa
drycker med undantag af vin. Efter att hafva inhemtat samtlige Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes yttranden, afgaf Kommers-kollegium den 22
November 1872 underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens berörda
hemställan. Uti detta utlåtande anföres, bland annat, att, derest, med
afseende å syftningen i Riksdagens förslag och på grund af hvad flertalet
bland länsstyrelserna vitsordat angående otillräckligheten af de
medel, nådiga Förordningen den 7 December 186C uti § 3 erbjöde till
förhindrande eller förekommande af oordningar å ölförsäljningsställena
samt i ändamål att dessas antal måtte kunna behörigen begränsas,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

lvongl. Maj:t skulle Unna skäl besluta, att äfven i fråga om försäljning,
hvarom § 1 mom. 1 af förordningen handlade, rättigheten borde sökas
och af offentlig myndighet beviljas, samt i öfverensstämmelse dermed
ändra gällande författning — hvithet Kollegium med hänsyn till den
korta tid, som förflutit sedan ändringar i samma författning förut blifvit
vidtagna, och innan åsigterna i ämnet vunnit mera enhällighet och
stadga, tvekade att i underdånighet tillstyrka — Kollegium i underdånighet
hemställde, att såsom allmänna grunder vid sådan omarbetning
af författningen måtte i nåder iakttagas:

ratt, sedan kommunalstämma å landet och stadsfullmäktige eller,
derest sådana ej finnas, allmän rådstuga i stad under Oktober månad
hvarje år beslutit, huru många försäljningsställen, för att mot betalning
hålla allmänheten tillhanda Öl, dricka, porter, kokadt kaffe, thc och chokolad
eller andra icke spirituösa drycker, måtte inom kommunen under
nästföljande året finnas, ansökning om rättighet till försäljningen skall
ingifvas, på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten
eller poliskammaren, der sådan finnes, eller, der hvarken magistrat eller
poliskammare finnes, till den i staden tillsatta särskilda styrelse;

att vid ansökningen skola fogas betyg om frejd samt uppgift å det
ställe, dei- försäljningen skall ega rum;

att inkomna ansökningar skola vid årets slut i ett sammanhang insändas
af berörda myndighet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med
anmälan om det antal försäljningsställen, kommunen ansett böra högst
medgifvas, samt utlåtande, huruvida och hvilka sökande gjort sig
kände för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt och med hänsyn jemväl
till rörelsens omfattning kunna anses lämplige att försäljning förestå,
äfvensom i hvilken trakt af kommunen försäljningsställen lämpligast
må inrättas;

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derefter ofördröjligen skall
till pröfning företaga ansökningarne och för dem, hvilkas ansökningar
bifallas, utfärda tillståndsbevis, gällande för ett år i sender; dervid dock
iakttages, att tillstånd till ifrågavarande försäljning icke lemnas åt flere,
än antalet af de försäljningsställen, kommunen beslutit böra derstädes
finnas; samt

att det skall åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om de
utfärdade tillståndsbevisen genast underrätta ej mindre den myndighet,
som ansökningarne insändt, än ock kronobetjeningen i orten.»

Kongl. Maj:t fann emellertid, enär skadliga verkningar af ifrågavarande
rättigheten, så vidt den endast afsåge kaffe, thé, chökolad och
andra icke spirituösa drycker, med undantag af maltdrycker, icke för -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

sports, val ej nödigt att i samma, på den allmänna näringsfriheten grundade
rättighet stadga inskränkning; men då den oinskränkta rättigheten
att till förtäring på stället mot betalning hålla allmänheten tillhanda
maltdrycker föranledt betänkliga oordningar, ansåg Kongl. Maj:t till
förebyggande af dessa lämpligt, att å sist omförmälda drycker, de der,
i likhet med vin, innehölle alkohol och njutna i större mängd kunde
verka rusgifvande, uti ifrågakomna afseendet tillämpades enahanda föreskrifter,
som gällde angående vin, dock att derigenom någon inskränkning
icke skedde uti den i allmänhet medgifna rättigheten att utomhus
i mindre omfattning, vare sig medelst kringbärande eller från bord eller
eljest försälja maltdrycker; och utfärdades i enlighet härmed nådiga
Kungörelsen den 22 Februari 1873.

De sålunda gjorda inskränkningar i den genom Kongl. Förordning-en
den 7 December 1866 medgifna frihet hafva emellertid icke visat
sig tillfyllestgörande. Af mål angående rätt till iskänkning af vin och
maltdrycker, hvilka under sistlidet år i betydligt antal från alla rikets
delar dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, inliemtas, att hos såväl
kommunalstyrelserna som ortmyndigheterna gjort sig gällande den åsigt,
att antalet af de så kallade ölstugorna borde i ordningens och sedlighetens
intresse så mycket som möjligt inskränkas, och att förty personer,
emot hvilkas lämplighet att utöfva sådan försäljning anmärkning
icke förekommit, likväl kunde och borde förvägras tillstånd dertill endast
af det skål, att försäljningen icke ansåges vara inom vederbörande
kommun behöflig. Vissa kommuner hafva till och med fattat beslut
om förbud mot all försäljning af dylik art inom kommunens område, å
hvilka beslut likväl fastställelse, då sådan blifvit sökt, icke kunnat i enlighet
med nu gällande lagstiftning i ämnet meddelas.

Vidare har, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, Lerbäcks kommun,
tillhörande Örebro län, i underdånighet anhållit, att åtgärder måtte
vidtagas till inskränkande af rättigheten till försäljning å landet af vin
och maltdrycker; till stöd för hvilken anhållan hufvudsakligen anförts,
att, medan för närvarande en sådan rättighet vore medgifven en hvar,
som vore välfrejdad, flen lätta tillgången på vin och maltdrycker i hög
grad motverkade sedligheten, likasom den ock verkade störande på allmänna
ordningen, i ty att det omåttliga bruket af dessa drycker föranledde
till våldsamheter å både person och egendom samt undergräfde
arbetarebefolkningens moraliska och ekonomiska existens. Sedan Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län uti afgifvet yttrande uttalat den
åsigt, att. den, som idkade handel i öppen salubod, i allmänhet icke
borde tillåtas att till förtäring på stället försälja vin eller Öl, har Korn -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

mers-kollegium uti underdånigt utlåtande anfört, att till förekommande
af de öfverklagade oordningarne knappast torde återstå någon annan
ytterligare möjlig åtgärd, än att begränsa försäljningsställenas antal
inom hvarje kommun och såmedelst göra för dervarande ordningsmakt
möjligt att behörigen kunna öfvervaka ordningen å dessa försäljningsställen
samt minska de frestelser, som en alltför rik tillgång derpå
onekligen måste erbjuda lättsinnet. I afseende härå åberopade Kollegium
sitt uti förutnämnda utlåtande den 22 November 1872 framställda
förslag, vid hvilket Kollegium icke hade hade annat att tillägga, än att
med afseende å vin, hvarom då icke nämndes, ansökning om försäljningsrätt
syntes höra underkastas enahanda behandling-, som rörande
andra icke spirituösa drycker föreslagits. Dessutom ansåge Kollegium
hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande yttrat om förbud för den, som
idkade handel i öppen salubod, att till förtäring på stället försälja vin
eller Öl, på grund af de klagomål, hvilka temligen allmänt förspordes
öfver dessa handlandes ifrågavarande krögeri, vara förtjent af nådig
uppmärksamhet.

Slutligen hafva ombud för 130 kommuner inom riket, af hvilka 1
inom Upsala, 1 inom Östergötlands, 3 inom Jönköpings, 5 inom Kronobergs,
4 inom Calmar, 4 inom Gotlands, 2 inom Göteborgs och Bohus,
2 inom Skaraborgs, 4 inom Örebro, 29 inom Kopparbergs, 38 inom
Gefleborgs, 3 inom Westernorrlands och 34 inom Jemtlands län, uti
särskilda till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, andragit, hurusom nödvändigt
vore att söka hämma den allt mera öfverhandtagande dryckenskapen,
samt såsom åtgärder ledande till detta mål föreslagit, bland
annat, att kommun på landet må erhålla rätt bestämma, det ingen försäljning,
till större eller mindre myckenhet, af vin må inom densamma
ega rum, samt att dylik försäljning skall vara förbjuden dem, som idka
landthandel, vid betydliga böter och förlust af handelsrätten, bestämmelser
hvilka af åtskilliga kommuner ansetts böra tillämpas äfven i afseende
å försäljning af maltdrycker.

Af hvad sålunda förekommit, jemfördt med hvad ett stort antal
bland Riksdagens ledamöter anfört uti flera vid innevarande riksdag
väckta motioner i ämnet, synes vara ådagalagdt, att bestämmelserna i
Kongl. Förordningen den 7 December 1866 med deri genom Kungörelserna
den 22 Augusti 1871 och den 22 Februari 1873 vidtagna ändringar
numera icke äro tillfyllestgörande för genomförande af den ledan
i nämnda förordning uttalade och allmänt såsom riktig erkända grundsats,
att ifrågavarande rörelse bör inskränkas så mycket, som erfordras
för betryggande mot dess missbruk och förekommande, så vidt möjligt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

är, af oordningar å de ställen, Indika för dylik rörelse hållas för allmänheten
öppna. Kongl. Maj:t har således, oaktadt mera återhållande
bestämmelser icke kunna meddelas utan att derigenom göra en icke
ringa inskränkning i den allmänna näringsfriheten, ansett sig böra taga
i öfvervägande, huruvida icke, vid nödig omarbetning af lagstiftningen
uti förevarande ämne, genomgripande förändringar böra vidtagas samt
dervid i första rummet tillses, i hvad mån de redan år 1868 inom representationen
uttalade och derefter allt mer och mer omfattade åsigter
böra vinna tillämpning.

Hvad således angår det med stor enighet omfattade förslaget, att
kommunerna skulle tillerkännas rättighet sjelfva bestämma, huruvida
vin och maltdrycker böra få inom deras områden allmänheten tillhandahållas,
samt, i händelse sådant af kommunerna medgifves, huru många
försäljningsställen få finnas, så, enär för ordningens upprätthållande
inom hvarje kommun desto hellre måste påräknas de ordningsälskande
medlemmarnes biträde och samverkan med den offentliga polismyndigheten,
som dennas representanter å landsbygden äro fåtalige och spridde
på vidsträckta . områden, samt vid sådant förhållande kommunen kan
sägas vara i viss mån ansvarig för tillståndet inom densamma i afseende
å ordning och sedlighet, torde följdriktigt kommun böra berättigas
att från sitt område utestänga eller derinom inskränka sådan rörelse,
som kommunen anser obehöflig och menligt inverkande på medlemmarne
i berörda hänseenden. Härvid bör dock omsorgsfullt tillses,
att eu sådan rättighet icke utsträckes längre än behofvet oundgängligen
kräfver. Om det å ena sidan är en obestridlig sanning, att de egentliga
ölstugorna eller ölkrogarne utöfva en förderflig verkan, då befolkningen
derstädes under mer eller mindre omättligt förtärande af rusgifvande
drycker bortslösar tid och penningar, som borde nyttigare användas,
så kan å andra sidan icke med fog påyrkas, att, om försäljningen
af vin och maltdrycker å så kallade nykterhetsvärdshus inskräiikes till
utskänkning af dylika drycker endast vid måltider åt spisande gäster,
samt iakttagandet häraf noggrannt öfvervakas, eu sådan försäljningsrätt
bör förvägras den, som önskar derigenom sig försörja och innehar
de för utöfvande af sådan rörelse erforderliga egenskaper. Det torde
likaledes vara uppenbart, att kommunens beslutanderätt icke här omfattar
sådan utom hus i mindre omfattning skeende försäljning af maltdrycker,
som omförmäles i § 10 af Kongl. Förordningen den 7 December
1866, sådan den lyder genom Kungörelsen den 22 Augusti
1871.

Emellertid torde, äfven om rättighet att alldeles förbjuda eller ock,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

hvad angår försäljningsställenas antal, inskränka utskänkning inom
kommunen af vin'' och maltdrycker varder kommunen tillerkänd, befogenheten
att i de fall, då förbud i nämnda afseende icke af kommunen
beslutits, meddela sökt tillstånd till utöfvande af dylik försäljningsrätt
fortfarande, såsom hittills, böra tillkomma Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Härigenom skulle likväl omförmälda, för kommun ifrågasatta
rätt kunna betydligt inskränkas och i många fall för lång tid tillintetgöras;
såvida nemligen ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en
gång meddeladt tillstånd, hvilket icke genom lagöfverträdelser förverkades,
ej finge återkallas, så länge den, som erhållit tillståndet, lefver
och vill sig deraf begagna. Dylika tillstånd böra derföre hvarje gång
medgifvas endast för viss kortare tid, ej öfverstigande tre år. En sådan
inskränkning i den tid, för hvilken näringsrättighet må beviljas,
skulle dessutom otvifvelaktigt innefatta en kraftig maning för näringsidkaren
att städse iakttaga ordentlighet och laglydighet lör att derigenom
göra sig förtjent af tillståndets förnyande.

Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid pröfning af ansökningar
af ifrågavarande slag, har att taga i öfvervägande, huruvida sökanden
gjort sig känd för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och med
hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kan anses lämplig att försäljningen
förestå, kan väl antagas, att i allmänhet ingå andra personer,
än de, som äro fullt lämplige, erhålla sådan försäljningsrätt, hvadan
vidare föreskrifter i detta hänseende icke borde vara behöfliga. Det
är dock otvifvelaktigt, att den, som idkar handel i öppen salubod, icke
kan med erforderlig omsorg och uppmärksamhet samtidigt till förtäring
på stället tillhandahålla allmänheten rusgifvande drycker.. Betänkligheter
torde således icke böra möta vid att ovilkorlig^ förbjuda den, som
idkar handel i öppen salubod, att till förtäring på stället tillhandahålla
allmänheten vin och maltdrycker. Att, såsom ifrågasatt blifvit, förbjuda
den, som å landet idkar handel i öppen salubod, till och med. att till
afhemtning försälja dylika drycker, lärer deremot icke låta sig göra
utan en allt för stor inskränkning i den allmänna handelsfriheten.. Det
mål, man genom ett sådant förbud åsyftat, torde i allt fall kunna vinnas
genom ett stadgande, att, om vin eller maltdrycker, köpta hos den,
som idkar handel med dylika drycker, utan att vara berättigad dem till
förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället
å område, hvaröfver han eger förfoga., försäljaren skall, der han
ej gitter visa att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga
utskänkning.

Då missbruken vid försäljning af vin och maltdrycker, bland andra

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

skadliga verkningar, framkalla slöseri och skuldsättning, torde såsom
ett medel häremot med skäl kunna och böra, i enlighet med hvad som
stadgas beträffande försäljning af bränvin, föreskrifvas, att den, hvilken
till förtäring på stället annorledes än till spisande gäster under måltider
utborgar vin eller maltdrycker, ej är berättigad derför utsöka betalning.

Slutligen torde, utöfver de i nu gällande författningar i ämnet meddelade
ansvarsbestämmelser och ordningsföreskrifter, böra med ledning
af hvad gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin
innehåller, stadgas, att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe
utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, och ej
heller till den, som minderårig är.

På grund häraf har Kongl. Maj:t ansett, att i ny lagstiftning angående
vilkoren för försäljning, till förtäring på stället, af vin, maltdrycker,
kaffe, thé och andra icke spirituösa drycker böra inflyta bestämmelser
af följande innehåll och syftning:

att i afseende å behörighet så väl att utomhus i mindre omfattning
försälja maltdrycker, som ock att till förtäring på stället tillhandahålla
allmänheten kaffe, thé, chokolad och andra icke spirituösa drycker, med
undantag af vin och maltdrycker, nu gällande föreskrifter skola lända
till efterrättelse;

att den som vill erhålla rättighet att vid måltider emot betalning
tillhandahålla spisande gäster vin och maltdrycker, skall ingifva ansökning
derom på landet till kommunalnämnden i orten och i stad till
magistrat eller annan vederbörande myndighet, med bifogande af betyg
om god frejd samt uppgift å det ställe der försäljningen skall ega
rum, hvarefter tillståndets beviljande, på sätt här nedan omförmäles,
kommer att bero af Kongl. Majds Befallningshafvandes pröfning;

att, i fråga åter om rättighet att annorledes än vid måltider till
spisande gäster tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker till förtäring
på stället, kommunalstämma å landet samt i stad stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga eg a icke allenast besluta, huruvida dylik
rättighet må inom kommunens område utöfvas, utan ock, derest sådant
för en tid af högst tre år hvarje gång medgifves, bestämma antalet af
försäljningsställena och utsätta de trakter, hvarinom dessa försäljningsställen
må finnas; samt att ansökning om erhållande af rätt att utöfva
sålunda medgifven försäljning derefter bör, åtföljd af betyg om god
frejd, ingifvas å landet till kommunalnämnd och i stad till magistrat
eller annan vederbörande myndighet;

Bill. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 14 Häft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

att alla inkomna ansökningar om erhållande af rätt att till förtäring
på stället tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker skola
af kommunalnämnd eller vederbörande myndighet i stad öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med utlåtande, huruvida sökandena
gjort sig kände för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och
med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kunna anses lämplige att
försäljningen förestå; hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelar
sitt beslut, om ansökningarne bifallas eller icke; skolande dervid
iakttagas, att tillståndsbref icke meddelas flera personer, än som
motsvara antalet af de utaf kommunen medgifna försäljningsställen;

att sådan rättighet icke må meddelas den, som i öppen salubod
idkar handel med andra varor;

att, om vin eller maltdrycker, köpta hos den, som idkar handel
med dylika drycker utan att vara berättigad dem till förtäring på stället
afyttra, förtäras utomhus i närheten'' af försäljningsstället å område,
hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall, der han ej gitter visa, att
sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga utskänkning af
sådana drycker;

att den, hvilken till förtäring på stället annorledes än till spisande
gäster under måltid utborgar vin och maltdrycker, ej är berättigad derför
utsöka betalning;

att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe utlemnas till
den, som synbarligen är öfverlastad, och ej heller till den, som minderårig
är; samt

att i öfriga hufvudsakliga delar de uti nu gällande författningar i
ämnet meddelade bestämmelser skola lända till efterrättelse.

Enär, såsom förut är nämndt, tillämpningen af sådana bestämmelser
skulle i flera hänseenden medföra ej obetydlig inskränkning i den
allmänna näringsfriheten, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande i ämnet.»

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft. särskilda,
till Utskottet remitterade motioner i samma ämne, väckta inom
Andra Kammaren af Herrar P. M. Gunnar sson (motionen N:o 12), A. Andersson
från Westernorrlands län (motionen N:o 22) och J. M. Englander
(motionen N:o 29).

Af dessa motionärer har Herr Gunnars son yrkat, att all vinhandel,
såväl i parti som i minut, i handelsbodarne å landet måtte förbjudas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

Herr Englander liar hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta,
»att försäljning af Öl, porter och vin hos så kallade landthandlare
hädanefter måtte förbjudas samt Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864
i öfverensstämmelse härmed varda förändrad.»

Herr Andersson åter har hemställt, »att Riksdagen ville för sin del
besluta och hos Kongl. Maj:t till nådig fastställelse anmäla en lag,
hvarigenom hvarje kommun å landet får rättighet att genom sin kommunalnämnd
bestämma om någon försäljning, minutering eller utskänkning
af brända och distillerade drycker, vin eller maltdrycker inom
kommunen får ega rum, huru många försäljningsställen inom kommunen
få finnas, åt hvilka personer handteringen må medgifvas, samt hvilken
skatt för sådan rättighet af innehafvaren erläggas skall, hvaremot
kommunen tillförbinder sig att genom dertill utsedde, under kronobetjeningen
ställde personer öfvervaka de fattade bestämmelsernas noggranna
efterlefnad.»

Enligt Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition skulle, i fråga
om rättighet att annorledes än vid måltider till spisande gäster tillhandahålla
allmänheten vin och maltdrycker till förtäring på stället, det
uteslutande bero på kommunalstämma å landet och i stad på stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga att bestämma, huruvida dylik rättighet
må inom kommunens område utöfvas, samt, derest sådant medgåfves,
huru många försäljningsställen finge finnas. Med afseende å kommunalnämnds
och magistrats uppgift att hvar inom sitt område vaka öfver
allmänna ordningens och sedlighetens upprätthållande, samt med hänsyn
till den närmare kännedom om förhållandena inom kommunen, som
dessa myndigheter måste ega, anser Utskottet att deras yttrande bör
inhemtas och gälla lika mycket i detta fall, som då fråga är om rättighet
att idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin. En särskild
anledning härtill förefinnes, i synnerhet hvad landsbygden angår,
i den omständighet, att inom vissa kommuner ordnandet af ifrågavarande
angelägenhet enligt Kongl. Maj:ts proposition kunde blifva helt och
hå''let beroende af åsigterna hos en enda medlem af kommunen eller
hos ett ringa fåtal, hvars uppfattning tilläfventyrs gånge alltför långt i
den ena eller andra riktningen. Lämpligt synes derföre vara, att den
tillämnade nya författningen härutinnan affattas i hufvudsaklig öfverens -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO.

stämmelse med motsvarande föreskrifter i Kongl. Förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker den 26 Augusti 1873, samt att således stadgas:
att det skall ankomma på både kommunalstämma och kommunalnämnd
å landet samt i stad på både magistrat och stadsfullmäktige eller
allmän rådstuga att afgifva yttrande, huruvida rättighet af ifrågavarande
beskaffenhet må inom kommunens område utöfvas, äfvensom,
derest sådant för en tid af högst tre år hvarje gång medgifves, föreslå
antalet af försäljningsställena och utsätta de trakter, hvarinom dessa
försäljningsställen må finnas; att, derest omförmälda myndigheter sammanstämmande
afstyrkt inrättande af dylik försäljning, frågan skall anses
förfallen; men att, i fall begge eller endera yttrat sig tillstyrkande, ärendet
skall öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som derefter
fattar sitt beslut i ämnet, dock med iakttagande att försäljningsställenas
antal ej må bestämmas högre än det, hvarom myndigheterna
inom kommunen varit ense.

I likhet med hvad Kong!. Maj:ts proposition derom innehåller, anser
Utskottet tjenligt, att den, som i öppen salubod idkar handel med
andra varor, ovilkorligen förbjudes att till förtäring på stället tillhandahålla
allmänheten vin och maltdrycker. Att, på sätt Herrar Gunnarsson
och Englander i sina förenämnda motioner ifrågasatt, förbjuda den, som
som idkar handel i öppen salubod, till och med att till afhemtning försälja
dylika drycker, innebure onekligen eu alltför stor inskränkning i
den allmänna handelsfriheten.

Till förekommande af missbruk vid försäljning till afhemtning innehåller
Kongl. Maj:ts proposition, ratt om vin eller maltdrycker, köpta
hos den, som idkar handel med dylika drycker utan att vara berättigad
dem till förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället
å område, hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall,
der han ej gitter visa, att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom
för olaga iskänkning af sådana drycker.» Utom det att en så beskaffad
bevisningsskyldighet å den tilltalades sida ej torde öfverensstämma
med de i vår rättegångsordning i allmänhet antagna grundsatser, vill
det synas oegentligt, att den tilltalade i detta fall skulle, med hänseende
till bevisningsskyldigheten, komma i eu sämre ställning, än förhållandet
varit, om åtalet afsett oloflig bränvinsutskänkning. Utskottet
anser derföre, att orden »der han ej gitter visa, att sådant skett emot
hans vilja» böra utbytas emot dessa: »om det sker med hans vetskap»;
och torde de i samma punkt förekommande orden »utom hus» lämpligen
kunna utgå, såsom obehöfliga och möjligen ledande till misstyd -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

ning. Derjemte och då* nyssberörda, af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande,
vare sig att det bibehålies oförändradt eller undergår den nu
ifrågasatta förändringen, ej torde lemna tillräckliga garantier till förebyggande
af lagens kringgående, har dét synts Utskottet lämpligt, att
de i 3 § af 1866 års Kongl. förordning meddelade föreskrifter angåenderättighet
för kommunalnämnd eller magistrat att i vissa fall förbjuda
rörelsens fortsatta bedrifvande gjordes tillämpliga äfven på den, som
endast till afhemtning håller vin och maltdrycker till salu.

Såsom ett ytterligare tillägg till hvad Kongl. Maj:t föreslagit borde,
enligt Utskottets åsigt, i den nya författningen, i likhet med hvad ofvan
åberopade Kongl. förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin
in. in. innehåller, införas ett stadgande derom, att husbonde ansvarar
för förbrytelse, som, med hans vetskap, emot författningen begås af
hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore
förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

Utskottet har för öfrigt icke funnit anledning till någon anmärkning
i afseende på Kongl. Maj:ts proposition; och får Utskottet tillstyrka,

Do) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t. anmäla, att, vid granskning af förevarande nådiga
framställning, Riksdagen endast funnit skäl till
följande underdåniga hemställanden:

a) att, beträffande rättighet att annorledes än vid måltider
till spisande gäster tillhandahålla allmänheten
vin och maltdrycker till förtäring på stället, fråga
huruvida sådan rättighet må inom kommuns område
utöfvas, så ock huru många försäljningsställen
få finnas, skall, på sätt här ofvan blifvit ifrågasatt,
behandlas och afgöras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motsvarande föreskrifter i nu gällande
författning angående vilkoren för försäljning af

, bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker;

b) att ofvan anmärkta uttryck: »der han ej gitter visa,
att sådant skett emot hans vilja», måtte utbytas
emot detta: »om det sker med hans vetskap», äfvensom
orden »utom hus» borttagas;

c) att de i 3 § af Kongl. Förordningen den 7 December
1866 meddelade föreskrifter angående rättighet
för kommunalnämnd eller magistrat att i vissa fall

Lay-Utskotlets Utlåtande N:o 30.

förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande måtte göras
tillämpliga äfven på den, som endast till afhemtning
håller vin och maltdrycker till salu; och

d) att stadgande måtte meddelas derom, att husbonde
skall ansvara för förbrytelse, som, med hans vetskap,
emot författningen begås af hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat jemväl Herrar Gunnarssons,
Englanders och Anderssons förenämnda motioner; och torde Riksdagen
finna,

2:o) att dessa motioner ej må till någon vidare åtgärd å
Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Emot de i Kongl. Maj:ts proposition ifrågaställda
grunder för ny lagstiftning i förevarande ämne anser jag mig
böra framställa följande anmärkningar:

l:o. Att åt kommunalstyrelsen öfverlemna att besluta, huruvida
rättighet att annorledes än vid måltider åt spisande gäster försälja vin,
Öl och porter till förtäring på stället må inom kommunens område utöfvas,
synes mig hvarken principielt riktigt eller i praktiskt hänseende

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30. 2g

lämpligt. Till de genom kommunalförfattningarne till kommunens vård
ofverlemnade gemensamma ordnings- och hushållningsmål hörer ingalunda
att bestämma hvilka näringsyrken må inom kommunen utöfvas
men val att tillse, det sådana yrken ej utöfvas på ett den allmänna ordningen
och sedligheten motverkande sätt, Tillämpligheten af de undantagsforeskrifter
som i detta hänseende angående försäljning af bränvin
för (Minnas, torde icke böra utsträckas till nu ifrågavarande drycker
hvi ka aro vida mindre skadliga och vida mera tillfredsställande ett
verkligt behof an bränvmet. Om i dessa frågor kommunalstyrelsen
hnge afgifva utlåtande, men åt Konungens Befallningshafvande öfverlemnadesatt
med afseende å detta utlåtande meddela beslut, synes mig
större säkerhet om en god pröfning vinnas, än om afgöranderätten
otverlemnades åt kommunalstämman, helst dess beslut, tilläfventyrs fattadt
med ringa pluralitet af ett fåtal närvarande, icke finge annorledes
an för formfel ofverklagas. Minoritetens anspråk så väl att få på lofligt
satt sig försörja, som ock att utan onödiga hinder kunna förse sig
med erforderliga lefnadsförnödenheter synes mig jemväl bättre betryggadt
i forra än i senare fallet. Genom godkännande af dessa grunder
vunnes ock den förmån, att den vid tillämpningen ohållbara eller åtnnnstone
lätt eluderade skilnaden emellan ifrågavarande dryckers tillhandahållande
vid måltider och annorledes icke behöfde i lagstiftningen
upptagas. ö ö

,D(Tr*r 1,11 försäljning tf ifrågavarande

beskaffenhet blifvit förbjuden, försäljningsställenas antal skulle inskränkas
utan att, såsom angående minutering och utskänkning af bränvin
ar foresknfvet, en af konkurrensen till beloppet bestämd afgift den försaljnmgsberättigade
ålades, skulle denne erhålla ett vinstgifvande monopol,
utan att deremot svarande förmån kommunen tillkomme. Ordningen
och sedligheten lärer föga vara beroende deraf, huruvida inom
en trakt, der försäljningsställen må finnas, dessa äro större eller minf-re
p ^Dtaie.t’’ ?c]l /], § 1 gällande förordning lemnar temligen stränga
oi esk] lfter for de fall att derstädes oordningar visa sig eller osedlighet
bednfves. Om dessa föreskrifter hitintills visat sig mindre verksamma,
_ torde ardedmngen dertill sökas i bristande tillämpning. Derest
försäljningsställenas antal på förhand blifvit inskränkt, men ett större
antal lika val qvalificerade personer skulle anmäla sig för desammas
ofvei tagande, komme all annan grund än slumpen eller godtycket att
saknas for bestämmande af den enes företräde framför den andres
Bast synes mig derför vara att hvarje ansökan om försäljningsrätt, på
grund af kommunalstämmans utlåtande så väl angående försäljnings -

jg Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

ställets nytta eller skada som angående den sökandes lämplighet att
detsamma förestå, blefve i ofvannämnda ordning särskild^ profvad

3-o Rättigheten att å landet till aflindning försälja vin, oi och
porter under ett lämpligen stadgadt belopp synes mig med afseende
å den klagan, som allmänneligen förts öfver deraf föranledda omdnin
»-a - böra, i öfverensstämmelse med de angående rättighet till forsaljivng
på stället gällande föreskrifter, göras beroende af sarskildt tillstånd
samt jemväl kunna inställas och återkallas. Tillståndet komme
naturligtvis icke att meddelas annan än den som kunde anses hafva
vilja och förmåga att förekomma sådana oordningar, och tara toi sa
iaren att försäljningsrätten förlora skulle jemväl utgöra eu kraftig maning
för honom att sin skyldighet i berörda hänseende fullgöra Om
än genom att ålägga säljaren eu bevisningsskyldighet som enligt al man
lag tillkomme åklagaren, kunde förekommas att den kopta varan blefve
förtärd inom område, hvaröfver säljaren egde förfoga, vore dermed foga
vunnet, derest eu hvar annan lagligen egde stalla sina i närheten be

lägna områden till köparnes förfogande. e.. ..i i

4:o. Den nu ovilkorligen medgifna rättighet att försälja ol och

porter »utomhus i mindre omfattning» synes mig höra underkastas ena handa

vilkor som annan försäljning af namnda drycker fall. f°rt™|i P
stället. Dessa drycker äro lika rusgifvande om de för saljas utomhus
som inomhus och försäljningens omfattning beror af de tillkommande
kundernas antal och förtäringslust; svårligen kan i detta hanseeirde
gon gräns bestämmas, vid hvilken säljaren skulle hafva skyldighet att
med försäljningen upphöra. Denna försäljning komme otvifvelaktigt att
i de trakter, der annan försäljning till förtäring pa stallet blifvit c
bjuden, i väsendtlig del träda i den senares ställe.

'' 5:o. Då dricka, ehuru en maltdryck, icke kan anses rusgifvande,

synes den mig böra hänföras under enahanda föreskrifter som foi kat e,

thé etc. äro gällande.»

af Herr von Sydow: »I Utskottets tillstyrkanden i alla dess delar
kan jag ej instämma, utan får jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen ville till svar å Kong!. Maj:ts proposition i
underdånig skrifvelse anmäla:

Ro att i afseende på rättigheten att annorledes än vid
måltider till spisande gäster tillhandahålla allmänheten
vin och maltdrycker till förtäring på stallet, etter
Riksdagens åsigt, nu gällande stadgande!! böra bibe -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

hållas utan annan förändring, än att sådan utskänknmgsrätt
icke må meddelas den, som drifver annan
handel och ej heller för längre tid än tre år i sender;
2.o att Riksdagen icke kan dela Kongl. Maj:ts åsigt derutinnan
att, om vin och maltdrycker, köpta hos den,
som icke °eger att dem utskänkningsvis sälja, skulle
förtäras på stället eller i närheten deraf inom försäljarens
område, denne skulle vara skyldig att bevisa,
det sådant skett mot hans vilja;

3:o att, der den, som idkar handel, tillåter att vin eller
maltdrycker, som hos honom blifvit köpta, förtäras
på stället, eller oordningar eller osedlighet i följd af
försäljningen derstädes eller i närheten deraf uppstår,
utan att försäljaren gjort hvad på honom ankommit
för att dem afstyra, rättigheten att der sälja sådana
drycker till eiflieiutning bör, enligt Riksdagens mening,
kunna föi bjudas, på sätt i 3 § af Ivongl. Förordningen
den 7 December 1866 föreskrifves; samt
4:o att Riksdagen lemnar den Kongl. Propositionen i öfriga
delar utan anmärkning.»

af Herr Grefve Mörner, som instämt med Herr von Sydow;

af Herr Afzelius och Herr Lytli, hvilka instämt i 4:de punkten af
Herr von Gegerfelts reservation.

Herrar Holmberg, Friherre Wrede och Nordenfelt hafva begärt få
antecknadt, att de ej öfvervarit ärendets handläggning inom Utskottet
samt Herr Philipsson, att han varit förhindrad deltaga i dess slutlig-a
behandling derstädes. ö

Bill. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 14 Haft.