Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1884:LU29 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

Ko 29.

Auk. till Riltsd. Kansli den o Mars 1884, kl. 1 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser
i syfte, att parter och vittnen i de till häradsrätt
instämda mål må kunna på förhand erhålla underrättelse
om dagen, då målen vid rätten förekomma.

Angående stämning och dess innehåll stadgar 11 kap. 1 § Rättegångsbalken
:

»Vill man till annan kära; då eger domaren gifva skriftlig stämning:
och nämne han deri käranden och saken, så ock å hvad ort och
dag den bör till svars komma, som stämd varder: kungöre ock deri,
att om han ej kommer sjelf, eller dess laga ombud, skall saken ändå
företagas och afgöra;»

och angående den ordning, i hvilken målen skola å tinget handläggas,
bestämmes i 2 kap. 3 § samma balk, att efter inteckningar,
lagfarter, kronans och allmänna ärenden samt missgerningsmål deras
tvister, som långt ifrån tingstad bo, skola företagas, men vidlyftiga
saker sist. Allmänna lagen innehåller deremot ingen föreskrift om viss
dag under tinget, å hvilken stämningarne skola ställas. Derom stadgades
emellertid i 82 § af Kongl. resolutionen den 17 September 1723,
att stämningarne kunde väl ej annorledes än på första tingsdagen
ställas, eftersom de rättssökancle sig då enhälligt infinna måste, tingspredikan
att bevista och att höra de förordningar, som komme att uppBih.
till Riksd. Prof. 1S84. 7 Sami. 17 Saft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

läsas. Men så borde häradshöfdingarne, sedan uppbud, kriminal- och
publike saker vore af gjorde, först afhjelpa de långvägade, och så jemka
tingstimmarne, att de, hvilkas saker på första dagarne ej kunde komma
att företagas, måtte emellertid få resa hem och sköta sina sysslor.
Derefter bestämdes ytterligare i 68 § af Kongl. resolutionen den 16
Mars 1739, att häradshöfdingarne hade att, vid tingets början, när parterna
uppropades, tillsäga dem, på hvilken dag hvar och eu borde
vara tillstädes, samt först afhjelpa de långvägade. Vidare innehåller
förordningen den 17 Maj 1872, angående ändring i vissa fall af gällande
bestämmelser om häradsting, i § 6 föreskrift derom, att i tingslag,
der flere allmänna •sammanträden hållas under samma ting, stämning
skall utfärdas till första rättegångsdagen af visst allmänt sammanträde,
och i § 5, att häradshöfdingen, om vid allmänt sammanträde målen äro
flere, än att de å en dag kunna utföras, skall å första rättegångsdagen
kungöra, å hvilken följande dag hvarje mål, som öfrig! är, skall förekomma,
der det ej förut blifvit till viss dag utsatt. Slutligen är genom
Kongl. kungörelsen den 6 Oktober 1882 förordnadt, att rättens ordförande,
vid början af hvarje lagtima ting eller, i de domsagor, der förordningen
angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om
häradsting den 17 Maj 1872 vunnit tillämpning, vid början af hvarje
häradsrättens allmänna sammanträde, skall upprätta och låta å rättens
dörr anslå eu lista, hvari de till tinget eller sammanträdet instämda
eller uppskjutna mål äro för hvarje rättegångsdag uppförda i den ordning,
i hvilken lian har för afsigt att uppropa dem till handläggning;
samt att vid rådstufvurätt skall för hvarje rättegångsdag, innan målen
företagas, sådan lista upprättas och anslås; dock att hvad sålunda är
stadgadt ej utgör hinder för domaren att i särskilda fall, då han finner
parternas beqvämlighet det fordra, gorå ändring i den kungjorda föredra
gnings or dningen.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottet
öfverlemnad motion, N:o 18, har nu Herr J. August Sjö, på anförda
skäl, föreslagit, det Riksdagen ville för sin del besluta att, med ändring
af gällande bestämmelser om häradsting, stadgas:

»De som å domarens vägnar utfärda stämningar, skola, så vidt ske
kan, fjorton dagar före ting eller sammanträde till honom insända stämningslistorna
å civila mål, hvarefter domaren skall bestämma dagarne
för deri upptagna måls handläggning och derom, så vida postbefordringen
eller andra lokala omständigheter ej lägga hinder i vägen derför,
underrätta dem, som utfärdat stämningarne, så tidigt att parter och vittnen
hos dem kunna två dagar före tinget eller sammanträdet erhålla

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29. 3

upplysning om tiden för sin inställelse vid rätten, samt, på samma gångdomare
kungör om tings eller sammanträdes början, lian äfven underrättar
dem, som utfärda stämningar i brottmål, till hvilken dag under
tinget eller sammanträdet parter och vittnen i dylika mål skola kallas.»

Förslag i samma syfte, som det nu förevarande, hafva förut varit
väckta vid 1870, 1872, 1877, 1878 och 1880 års riksdagar. 1870, 1877,
1878 och 1880 blefvo förslagen af Utskottet afstyrka, och bifölls Utskottets
hemställan i båda Kamrarné utan votering. Det af Utskottet år
1872, med anledning af den då gjorda framställningen i ämnet, framlagda
förslag till lagändring blef af Första Kammaren afslaget, men af
Andra Kammaren bifallet, utan att i någondera Kammaren votering
egde rum.

Det. visar sig sålunda, att Riksdagen vid föregående tillfällen, då
denna fråga varit före, funnit de fördelar, som skulle kunna vinnas genom
en lagändring i de väckta motionernas syfte, icke kunna uppväga
de olägenheter, som af lagändringen skulle uppstå.

Denna uppfattning delas äfven af nuvarande Lag-Utskott. Utskottet
har redan tillförene mot dylika förslag erinrat, att, då i många trakter,
särdeles i de norra orterna, postgången icke är så inrättad, att
stämningslistorna. kunna inom loppet af tolf dagar till domaren insändas
och derefter åter tillhandakomma vederbörande, enda utvägen, hvarigenom,
under nuvarande förhållanden, parter och vittnen skulle kunna
före tingens eller sammanträdenas början erhålla bestämd underrättelse
om den dag, de dem angående mål förekomme, synes vara, att stämningar
alltid utfärdas af domaren sjelf; men att det är föga antagligt,
det allmänheten skulle för den häruti innefattade fördel vilja uppoffra
beqvämligheten af att kunna på närmare håll i hemorten uttaga stämning.
Redan i gällande föreskrifter hafva derjemte domhafvandena en
kraftig anmaning att, så vidt det under de i de särskilda orterna förhändenvarande
förhållanden kan ske, i förevarande afseende vidtaga de
anordningar, som kunna lända till lättnad och beqvämlighet för de rättssökande.

Det nu föreliggande förslaget är visserligen endast vilkorligt, i det
att den af motionären föreslagna anordning endast skulle vara tillämplig,
»så vida postbefordringen eller andra lokala omständigheter oj lägga
hinder i vägen», men just denna vilkorlighet i stadgandet gör, i Utskot -

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

tets tanke, detsamma både mindre lämpligt och i alla händelser temligen
betydelselöst.

När härtill lägges, att våra rättegångslagar i hela deras omfattning
för närvarande äro under omarbetning, så tror Utskottet sig hafva
andragit fullgiltiga skäl för sin hemställan,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Grefve Strömfelt har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS TRYCKERI, 1884