Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29

Utlåtande 1882:LU29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. .Kansli den 24 Mars 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
gällande stadgande om val af ledamot i eg o delning srätt.

117 § i Kong], stadgan om skiftesverket i riket den 9 November
1866 har för närvarande följande lydelse:

»Förste domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje
härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri ordförande,
derest icke, vid hans förfall, efter hvad särskilt stadgadt är, annorlunda
af vederbörande Hofrätt förordnas, eller Vi, på invånarnes gjorda anhållan
eller eljest förekomne anledningar, för större eller mindre distrikter,
skulle i nåder finna godt, att särskild person dertill utse. Ledamöterne
i rätten utgöras af tre i landthushållning kunnige, inom häradet
eller tingslaget boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande af domaren
i orten, inför Häradsrätten, genom socknefullmäktige, efter förmedlade
hemmantalet utväljas. Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden
ojäfvig god man i dess ställe. De inom socknarne i häradet
eller tingslaget valde gode män kunna ock till ledamöter uti egodelningsrätten
utses; dock få de icke såsom domare handlägga skiftesmål, dervid
de som gode män biträda

Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten inträder, domareed
aflägga, der han ej den ed förut svurit.»

Lag-Utskottet har nu från Andra Kammaren emottagit en af Herr
Johan Fr. Carlsson afgifven motion, N:o 29, hvari påyrkas den ändring
uti ofvan intagna paragraf, »att ledamot af egodelningsrätt väljes, på
sätt förut är stadgadt, för en tid af sex år, med rättighet för afgående
ledamot att, efter behörigt omval, återinträda i sin befattning».

Bill. till Rilcsd. Prof. 1882. 7 Sami. 19 Haft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande No 29.

Motionären motiverar sitt förslag sålunda: Med nuvarande bestämmelser
kunde en ledamot i egodelningsrätt, om han så önskade, bibehålla
denna sin befattning så länge han för godt funne, oaktadt häri
befunnes mindre lämplig för ett så vigtigt uppdrag som ledamot i en
rätt, till hvars afgörande hänskjutits så vigtiga frågor, som enligt
skiftesstadgan skulle afgöras af egodelningsrätt; och som det i regel
förekomme, att invald ledamot i egodelningsrätt bibehölle denna sin
befattning så länge han lefde eller ända till dess ålderdomssvagheten
nödgade honom att afstå derifrån, kunde genom ett sådant förhållande
ett mindre gynsamt val leda till skada för månget skifteslag. Ett längre
utöfvande af befattningen vore visserligen icke att klandra, då valet
utfallit på dertill lämplig person, ty under ett längre deltagande borde
mera insigt vinnas i dithörande frågor, men att en person, som vore
olämplig för befattningen, skulle enligt nu gällande stadganden på obestämd
tid bibehållas dervid, vore olämpligt. Motionären ville derför
föreslå, att val af ledamot i egodelningsrätt bestämdes för viss tid, så-*
som stadgadt vore om val till nämndemän, hvilkas uppdrag närmast
kunde jemföras med ledamots af egodelningsrätt. Att en sådan ändring
af stadgandet om val af ledamot i egodelningsrätt icke skulle utesluta
sådana personer, som befunnits lämpliga för befattningen, visade den
nu under några år tillämpade författning om nämndemansval, då det
vanligtvis förekommit, att den som ansetts lämplig dertill fått emottaga
återval. Men deremot skulle den fördelen vinnas, att vid de fall, då ett
val befunnits mindre lyckosamt, man inom en bestämd tid kunde hoppas
att bättre vinna målet.

Den jemförelse, motionären gjort mellan ledamöter i egodelningsrätt
och nämndemän, är i Utskottets tanke icke fullt rigtig. Ledamot
i egodelningsrätt är domare med personlig röst: nämnden har endast
en kollektivröst; och hvad som gäller om domare i allmänhet, att det
icke kan vara lämpligt, att de tillsättas på viss tid, gäller sålunda i sin
fulla utsträckning om ledamot i egodelningsrätt, men behöfver icke
göra det beträffande de särskilde nämndemännen.

Skulle en begränsning af tjenstgöringstiden för ledamot af egodelningsrätt
ifrågakomma, borde denna ske genom bestämmandet af en viss
åldersgräns, efter hvars uppnående ledamot i egodelningsrätt skulle vara
skyldig att från befattningen afgå; men något förslag i sådant hänseende
föreligger icke för närvarande.

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

En kortare tids tjenstgöring för ledamot i egodelningsrätt synes
äfven i det afseendet mindre lämplig, att, äfven om den, som väljes till
denna befattning, bör vara och verkligen är »i landthushållning kunnig»,
är det dock endast genom vanan att som domare handlägga skiftesmål,
som denna kunskap utbildas uti det särskilda afseende, hvarom här
är fråga.

Till följd deraf, att befattningen icke är gifven allenast på viss tid,
torde densamma anses mera hedrande och de dertill lämpligaste personer
finnas mera villige att åtaga sig uppdraget.

Då, i händelse af laga förfall för ledamot, ojäfvig god man kan
utan vidare omgång af ordföranden inkallas i ledamotens ställe, synas,
äfven med nuvarande bestämmelser, svårigheter icke böra möta att alltid
få egodelningsrätt sammansatt af lämplige personer.

Utskottet hemställer derföre,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 24 Mars 1882.

<< ■ , - (; £ r v; ’/ ; • U-! j v■ i •'' “ V ■ , • : O u ‘ : O >*

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.