Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1881:LU29 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29,

K:o 29

Auk. till Kikscl. Kansli den 10 Mars 1881, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 30 kap. 1 § Rättegångsbalken.

Uti en från Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnad motion,
N:o 50,- afgifven utaf Herr E. P. Jonsson, anföres, att af det uti 30 kap.
1 § Rättegångsbalken innehållna stadgandet, att,

»hvar som vill, att Konungen må pröfva hofrätts dom och utslag,
som i hufvudsak fallit; gifve det skriftligen tillkänna i hofrätten, innan
klockan tolf å tjugonde dagen, den oräknad, då utslaget föll; och sätte
der tillika in tvåhundrade daler, eller så mycket i guld och silfver som
deremot svarar,»

tvenne olägenheter uppstode, hvilka borde undanrödjas, nemligen
att, då tiden för tillkännagifvande i hofrätt, att part ämnade söka
pröfning hos Konungen, vore för kort, synnerligast för de i Norrlands
aflägsna trakter långt ifrån poststationer, der äfven telegrafinrättning
saknades, boende, det flerfaldiga gånger händt, att ombudets underrättelse
till hufvudmannen, huru mål utfallit i hofrätten, oaktadt den afgått
samma dag som utslag eller dom meddelades, icke kommit denne
tillhanda så tidigt, att han inom fatalietidens utgång kunnat bevara sin
talan mot utslaget; samt

att mindre bemedlade, som ej kunnat erhålla och förete behörigt
fattigdomsbevis, i brist på penningar, guld och silfver, blefve utestängda
att få sin sak pröfvad af Högsta Domstolen, då de vore urståndsatte
att nedsätta den föreskrifna revisionsskillingen. Motionären
föreslår derföre, »att Riksdagen, med borttagande af nu gällande föreskrift
om revisionsskillings nedsättande, ville besluta följ ande.förändrade
lydelse af 1 § uti 30 kap. Rättegångsbalken:

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

»Hvar, som söka vill, att Konungen må pröfva hofrätts dom och
utslag, som i hufvudsak fallit; gifve det skriftligen tillkänna i hofrätten
innan klockan tolf å trettionde (30:de) dagen, den dag oräknad, då utslaget
föll; sedan vederdeloman är deröfver hörd, gifve hofrätten dem
svar, om och huru det tillåtas kan. Ej må det vägras, der ej annorlunda
uttryckligen i denna balk stadgadt finnes.»

Hvad först angår utsträckande af den tid, inom hvilken den, som
uti hofrätts dom vill söka ändring, skall sådant i hofrätten skriftligen
tillkännagifva, så är denna tid visserligen för närvarande, åtminstone
för rikets nordligaste delar, knappt tilltagen; men, beträffande särskilt
dessa, skulle icke heller den af motionären föreslagna tid af trettio
dagar vara för dem tillfyllestgörande. Vanligen torde väl ock partens
ombud i hofrätten vara försedd med så vidsträckt fullmakt, att deri
innefattas äfven berättigande att ä hufvudmannens vägnar företaga
ifrågavarande åtgärd för bevakande af hans rätt.

Hvad derefter vidkommer andra delen af motionärens förslag eller
upphäfvande af stadgandet om nedsättande af revisionsskilling såsom
vilkor för måls fullföljande till Kong! Maj:t, så kan Utskottet icke
heller uti denna del biträda motionärens förslag.

Hå samma förslag förekom till behandling vid 1872 års riksdag,
yttrade Utskottet, att föreskriften om revisionsskilling syntes hafva haft
till ändamål och hade otvifvelaktigt haft till följd att förekomma, det mål,
vare sig af mera obetydlig vigt eller sådana, om hvilka den tappande parten
borde kunna inse, att ändring i hofrättens dom icke stode att vinna, skulle
dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, på samma gång man dock velat,
att ingen skulle betagas möjligheten att erhålla en sådan pröfning.
Endast den behöfde nemligen nedsätta revisionsskilling, som egde eu
viss förmögenhet, som för gäld ej häftade, eller viss årlig inkomst i
lön eller pension och således vore i tillfälle att anskaffa det för nedöättningen
erforderliga beloppet. Alla andra finge utan afgift söka
Konungen, så vida de i behörig ordning styrkte sin fattigdom, hvilket
för dem, som verkligen afsåges att af denna frihet från afgift komma
i åtnjutande, icke borde vara med någon svårighet förenadt. Men det
vore att befara att, om den föreslagna förändringen antoges, Högsta
Domstolens arbete skulle ökas i högre grad, än som med göromålens
jemna gång derstädes kunde sammanstå, ty att obehörig fullföljd skulle

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

kunna hämmas derigenom, att den, som slutligen tappade, förpligtades
att till fullo gälda vederpartens rättegångskostnad och, om uppenbart
vore att han utan skäl dragit saken under Konungen, derför dömdes
till ansvar, syntes Utskottet tvifvelaktigt. Ersättning för rättegångskostnad
komme nemligen, äfven om den icke understege den verkliga
kostnaden, dock i allmänhet svårligen att bestämmas till så högt belopp
att den icke, om saken ej vore af alltför ringa vigt, uppvägdes af den
tidsutdrägt, som vunnes genom fullföljden af målet, och erfarenheten
hade visat, att stadgandet i 30 kap. 16 § Rättegångsbalken om ansvar
å den, som emot bättre vett och klara skäl dragit någon sak under
Konungen, dittills högst sällan ansetts kunna tillämpas, och det vore
icke anledning antaga, att sådant mera dädanefter kunde ske,
Dessutom synes någon obillighet icke ligga i ifrågavarande stadgande,
enär part, som hos Kongl. Maj:t vunne äfven den obetydligaste ändring
i hofrättens beslut, återfinge nedsatt revisionsskilling, men han deremot,
om hofrättens beslut blefve i allo faststäldt, kunde antagas hafva utan
fog fullföljt saken.

Då Utskottet anser dessa skäl för bibehållande af föreskriften om
revisionsskilling fortfarande kunna åberopas, får Utskottet vördsamt
hemställa,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

(x. Lagerstråle.

Herr Magnus Jonsson har begärt få här antecknadt att han icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet,