Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1878:LU28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

t

N:o 28.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
t Kongl. förordningen angående allmänt Kyrkomöte den
16 November 1863.

åt ™ enrTaf Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion
: j . ’ har Herr Sigfrid Wieselgren framhållit, att, sedan genom den
ändring,, som år 1870 vidtogs i 26 § Riksdagsordningen, hvarje inskränkning
i valbarhet till riksdagsman med hänsyn till kyrklio- ställmng
bortfallit, samt dermed jemväl bortfallit den förnuftiga grunden
till bestämmelsen i andra momentet af 87 § Regeringsformen, att Riksdagen
eger gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäfva kyrkohig,
dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt Kyrkomöte, så
borde Riksdagens och Kyrkomötets ställning till den kyrkliga lagstiftningen
ombytas, och åt Kyrkomötet inrymmas den plats, hvilken hittills
innehafts af Riksdagen, och tvärtom. Af åtskilliga tecken ville det
ock synas, som om man redan inslagit denna väg eller tänkt att inslå
densamma genom att till Kyrkomötet hänskjuta den första och derföre
också den vigtigaste pröfningen af kyrkolagsfrågorna, hvilket ock onekbgen
kunde ske utan någon ändring af 87 § Regeringsformen. Härmed
Imcte man dock icke gjort nog, utan hufvudsaken vore, att Kyrkomötet
sjeltt så anordnades, att det samma verkligen kunde såsom svenska
kyrkans representation göra sig gällande gent emot de af hundratals inom
kyrkan uppkomna föreningar ordnade “fria14 kyrkomöten. Då detta mål
icke kunde vinnas utan att öka antalet af kyrkans till mötet sända ombud,
i synnerhet lekmannaombuden, föreslår motionären:

Bih. till Riksd. Prof. 1878. 7 Samt. 16 Raft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

“att Riksdagen måtte för sin del besluta, det nedanstående §§ åt
Kongl. Förordningen den 16 November 1863 angående allmänt kyrkomöte
skola erhålla följande lydelse:

§ 2-

Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stiften,
eller, der någon af dem bär förfall, den af domkapitlets ledamöter, som
kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm,_ eller, derest
han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den
konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens professorer e er
ordinarie adjunkter, två från hvardera af rikets universitet; en va ,
med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman tran
Stockholms stad, eu från Kalmar och en Visby stift samt två från hvartdera
af de öfriga stiften; så ock åttio af lekmän valda ombud tre tran
Stockholm, tre från Visby stift, nio från Hernösand, sex från hvardera
af de öfriga stiften samt fem från det eller de valdistrikt Konungen
med afseende å för handen varande förhållanden bestämmer. Chefen —
— ---— besluten.

§ 5.

Inom — — — — — stadgadt.

Med iakttagande ---— — förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby
stift hvardera tre, Hernösands stift nio och de öfriga stiften hvardera
sex valdistrikt.

De särskilda-----Konungen.

Samtlig^---- — emellan.

För hvarje-----deltaga.

Val för — — — — — konsistorium.44

Äfven om eu förändring i Riksdagens och Kyrkomötets inbördes
ställning må anses önskvärd, hvarom Utskottet finner sig ej böla ingå

i pröfning, så torde kyrkomötesförordningen ännu hafva allt för kort

tid blifvit tillämpad, för att åstadkommandet af en sådan förändring kan
vara befogad. Den ifrågasatta tillökningen i ledamöternes antal sKuile
säkerligen ej heller i någon anmärkningsvärd mån gifva Kyrkomötet
ökad förmåga att verka för det med dess inrättande åsyftade ändamål
eller inskränka de s. k. fria kyrkomötenas verksamhet. Genom den
föreslagna rubbningen i förhållandet mellan presternes och lekmannens
antal vid kyrkomötet skulle dessutom de förres inflytande på forekom -

3

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 28.

roande ärenden minskas, och härtill synes Riksdagen icke höra utan
synnerligen vigtiga skäl taga initiativet.

Slutligen får Utskottet erinra, att så väl Riksdagen som Kyrkomötet
år 1873, efter det förslag blifvit väckta att fördubbla både de
presterliga och lek mannaombudens antal, lemnat samma förslag utan
bifall.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

IU G. von GEGERFELT.

Reservationer:

af Herrar Torpadie och Wieselgren.