Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

Utlåtande 1877:LU27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ant. till Riksd. Kansli den 24 April 1877, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i Kongl.

Förordningen den 21 December 1857 om egors fredande
mot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 113) har Herr Pehr Benjaminsson föreslagit, “att Riksdagen måtte besluta, att
Kongl. Maj:ts nådiga förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur
samt om stängselskyldighet af den 21 December 1857 måtte i de delar, som den
afser stängselvitsord, upphäfvas.11

Vid 1874 års riksdag, då olika förslag i förevarande ämne voro under pröfning,
behandlades frågan af Särskildt Utskott, som i afgifvet betänkande yttrade,
bland annat, att, ehuru det bebjertansvärda syftet af dylika, ofta återkommande
förslag allmänt medgåfves, meningarne dock alltjemt vore delade i afseende derpå,
huruvida icke i många orter af riket fördelarne af de ifrågasatta förändringarne i
nämnda förordning skulle komma att uppvägas af dermed förknippade olägenheter.
I detta hänseende borde ej lemnas utan uppmärksamhet, att sedan Landtbruks-akademien
i skrifvelse den 17 Februari 1873 anmodat rikets samtliga hushållningssällskap
att till öfverläggning upptaga frågan om tidpunkten vore inne att fullt och
utan inskränkning tillämpa den i 1 § af nu gällande stängselförordning uttalade
grundsats, att hvar, som hemdjur eger, skall vara pligtig att om dem hålla sådan
vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor, så hade ungefär halfva antalet
af hushållningssällskapen förordat en sådan reform i stängsellagen, men de öfriga
uttalat sig emot en dylik förändring. I betraktande häraf kunde, efter Särskilda
Bill. till Rikd. Prof.. 1877. 7 Sami, 17 Höft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Utskottets mening, en lycklig lösning af frågan vinnas endast genom eu öfvergångslagstiftning,
som medgåfve stängselvitsordets upphörande för de orter, der fördelarne
af en sådan förändring ansages öfvervägande, men bibehölle gällande författning för
öfriga delar åt riket, så att vid öfvergången det gamla blefve regel och det nya blott
undantag och tillika i afseende på hvarandra angränsande områden, för hvilka skiljaktiga
bestämmelser rörande stängselskyldigheten gälde, stadgades, att stängselvitsord
fortfarande skulle ega rum. På dessa skäl och då, efter Särskilda Utskottets
uppfattning, ändamålet bäst och säkrast skulle uppnås på det sätt, att en undantagslag
i angifna syftet blefve stiftad, med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att på vederbörande
landstings framställning bestämma de områden, för hvilka en sådan lag
skulle gälla, förordade Utskottet, att Riksdagen måtte besluta till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Piiksdagen framlägga iörslag till sådan lagförändring, att det i Kongl. förordningen
den 21 December 1857, om egors fredande mot skada af annans hemdjur samt om
stängselskyldighet stadgade stängselvitsord måtte upphöra att gälla inom det område,
Kongl. Maj:t efter framställning, grundad på ett af ordinarie landsting med två
tredjedelar af de afgifna, rösterna fattadt och af nästa ordinarie landsting med
dylik röstöfvervigt vidhållet beslut, funne skäl bestämma.

Detta betänkande blef af Andra Kammaren godkändt; hvaremot Första Kammaren
uti skrifvelseförslaget beslutade den ändring, att såsom vilkor för landstings
befogenhet att hos Kongl. Maj:t göra framställning om stängselvitsordets upphörande
för någon viss ort, skulle erfordras allenast ett sådant tings vid lagtima
möte derom fattade beslut. 1 det memorial, Utskottet för sammanjemkning af Kamrarnes
skiljaktiga meningar afgaf, hemstälde Utskottet, att den ifrågasatta skrifvelsen
måtte erhålla det förändrade innehåll, att framställning i omförmälda hänseende skulle
fa grundas på ett af ordinarie landsting derom med två tredjedelar af de afgifna
rösterna fattadt beslut; men detta förslag, som Första Kammaren antog, blef af
Andra Kammaren ogilladt.

Vid riksdagen år 1875 väcktes åter förslag i ämnet och Lag-Utskottet hemstälde
då, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl.
i\iaj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan lagförändring, att
det i oftaberörda Kongl. förordning stadgade stängselvitsord måtte upphöra att
gälla inom det område, Kongl. Maj:t, etter framställning, grundad på ett af ordinarie
landsting fattadt och af nästa ordinarie landsting med tvä tredjedelar af de afgifna
rösterna vidhållet beslut, funne skäl bestämma.

Denna hemställan godkändes af Första Kammaren, men blef utaf Andra Kammaren
afslagen.

Da sålunda trenne på olika sätt affattade framställningar till vinnande af det
asyftade ändamålet — upphäfvande eller inskränkning af stängselvitsordet — helt
nyligen blifvit gjorda, men ej lyckats vinna Riksdagens bifall samt några nya för -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

3

hållanden icke förefinnas, som kunna gifva anledning till antagande att meningarne
härutinnan undergått någon förändring, anser sig Utskottet böra hemställa,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd
föranleda.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 28.

Ant. till Eiksd. Kansli den 24 April 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till 87 § i
Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 Mars 1862.

1 nämnda Kongl. Förordning hafva 36 och 37 §§ följande lydelse:

“36 §. För hvarje år åligger det kyrkorådet att för kyrkan, samt skolrådet att
för skolan, uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget böra upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att under
det nästföljande året utgå, äfvensom de, hvilka kyrko- eller skolrådet derutöfver
anser af behofvet påkallade att under samma år utgå.

Uti inkomstförslaget böra de inkomster upptagas, som för det nästföljande
året äro eller anses vara att påräkna.

37 §. Utgifts- och inkomstförslagen skola till pröfning framläggas vid den
kyrkostämma, som under loppet af Oktober månad hvarje år hållas bör“.

Under förmälan att församlingsmedlemmarne i allmänhet saknade tillfälle att
behörigen granska och pröfva dessa förslag, enär innehållet af desamma icke kungjordes
eller på annat sätt komme till församlingsbornas kännedom förr än vid den