Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1874:LU27 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

lX:o 37.

Ånk. till Kiksd. Kansli den 13 April 1874, kl. 12 mild.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående dels inrättande
af en häradsrepresentation för behandlingen af häradets
gemensamma angelägenheter och dels tillsättande af sockentevisorer
för granskning af
redovisning släng der öfver häradsmedel.

Ifrågavarande, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta inom
Andra Kammaren åt Herrar O. P. Bglander (motionen N:o 68) och S. B. Linné
(motionen N:o 69); och hafva motionärerne föreslagit,

Herr Bullander: "att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning
hvarigenom stadgas, att, der härad vill åt fullmäktige öfverlemna att inför häradsrätt
handlägga^ och besluta om häradets gemensamma angelägenheter, så(lcint
skall vala tillatot7 och att ett sadant beslut skall ihälla för eu tid af fem
år”; samt

Herr Linné: ”att hvarje socken i ett härad vid kommunalstämma utser
en elektor, och skola dessa sålunda valda elektorer vid först infallande höstning
inför domaren välja tre revisorer för granskning af debiterings- och redovisningslängderna
öfver de s. k. småafgifterna, och bör berättelse öfver denna
granskning innan årets slut till Kong! Maj:ts Befallningshafvande insändas,
för att han må kunna vidtaga den åtgärd, hvartill berättelsen kan gifva anledning.
”

Bill. titt Rikad. Prot. 1874. 7 Samt. 12 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27,

På sätt Herr Ryländer i -sin motion erinrat, blef af Lag-Utskottet vid
1870 års riksdag, i anledning af då väckta motioner i ämnet, utarbetad t ock
till Riksdagens pröfning frarnlagdt ett förslag till författning angående häradsfullmäktige,
som skulle ega att besluta om och handhafva häradets gemensamma
angelägenheter. Detta förslag blef emellertid af Riksdagen förkastadt;
och anmärktes i afseende å detsamma, att de frågor, hvilka den ifrågställda
häradsrepresentationen skulle komma att handlägga, vore dels sådana, som afsåge
åstadkommande af företag, hvilka vore för häradet gagnande men icke i
lag föreskrifna, samt dels sådana, som anginge vården om gemensamma tillhörigheter
och bestämmande af sättet för utgörande af samtal da. ouera. I förra
hänseendet skulle eu dylik representation till eu väsendtlig del sammanfalla med
landstingets verksamhet och högeligen förlama denna. De företag, som af
landstinget beslutades, kunde endast undantagsvis komma hela landstingsområdet
till godo. Sålunda hade landstingen i allmänhet ordnat sjukvårdsanstalterna,
åstadkommit vägförbättringar m. m. för särskilda delar af området.
Billighetskänsla i förening med medlemmarnes omsorg att hvar för sig bevaka
sina valmäns intressen hade härvid haft till följd, att fördelarne af denna
verksamhet fallit någorlunda jemnt och på detta sätt blifvit för området i dess
helhet gagnande. Om häradena haft sina särskilda representationer, skulle
landstingen säkerligen undandragit sig månget nyttigt företag, under förmenande
att det ankomme på häradet, hvars representation åter ansett att det
borde af landstinget utföras, och någon önskvärd samverkan hade svårligen
kommit till stånd. Otvifvelaktigt vore ock, att dylika företag bättre och lämpligare
utfördes af den större kommunen, landstingsområdet, än af den mindre,
häradet.

Så vida den föreslagna institutionen afsåge senare kategorien af frågor,
torde erinras, att dithörande ärenden i allmänhet icke vore gemensamma för
samma områden eller ens för samme derinom boende personer. Och då hvarje
ärende borde behandlas af dem hvilka det anginge, eller af deras ombud,
kunde icke eu gemensam representation för behandling af samtliga ifrågavarande
ärenden eller någon större del ''deraf vara lämplig. Väghållnings- och
brefbäringsslcyldigheterna utgjordes häradsvis, men endast af särskilda hemmans
och lägenheters innehafvare, hvarför beslutanderätt derom icke kunde rättvisligen
häradets öfriga innevånare tillerkännas. Tingslaget bestode på åtskilliga
ställen af flera härad, på andra åter af eu del af ett härad, och beslut i
fråga om tingshusbyggnad med hvad dit hörde kunde ej gerna fattas af andra
än de inom tingslaget byggnadsskyldige, hvilka utgjorde blott en del af innevånarne.
Enahanda vore förhållandet med skjutsningsskyldigheten, som för
närvarande borde enligt stadgade grunder ordnas stationsvis. För allmänna!-

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

gar samt gemensamma fiskevatten funnes särskilda författningar om deras vårdunde
åt delegarne, och andra än desse kunde omöjligen anses hafva dermed
att skatta. Föreskrifterna, om dessa ärendens behandling borde hädanefter likasom
hitintills hafva sill råtta plats i de särskilda derom gällande författningarne,
och de ändringar eller tillägg i nämnda föreskrifter, som kunde finnas
er orderiiga, torde lämpligare åstadkommas genom deras införande i dessa författningar
än genom utfärdande af eu för samtliga ärenderna gemensam förordning.

I enlighet med dessa åsigter anser Utskottet sig böra vördsamt hemställa
:

3:o) att Herr Rylandere berörda förslag ej måtte till någon vidare
åtgärd å Riksdagens sida föranleda,

Herr Linne har till stöd för sitt förslag anfört, att kronofogdarne hvar
inom sitt fögderi, ombesörjde utdebitering och uppbörd af de utaf kommunerna
utgående s. k. småafgifter”, såsom hyra för tingshus, utgifter till broars
byggande och undei hållande, bidrag till större vägförbättringar, snöploo''spenmngar
m. m ; att denna uppbörd hvarken.upptoges i krouoräkenskaperna eller
inlevererades till landtränteri; att någon revision af kronofogdarnas debitelings-
och redovisningsböcker i ifrågavarande hänseende ej vore föreskrifven ■
men att kommunerna borde vara berättigade att få veta, både efter Indika
grunder debiteringen skedde och huruvida medlen blefve för sina ändamål utbetalda.

Lika med motionären anser Utskottet Renligt, att kronofogdarne årligen
algilva redovisning öfver ifrågavarande uppbörd och att denna redovisning underkastas
revision Men i fråga om sättet för revisorernes utväljande, som enligt
forslaget skulle ske genom socknevis utsedde elektorer, synes en sådan anordning
här icke vara lämplig, särdeles i betraktande af de ganska betydliga
kostnader ^som i vidsträckta tingslag blefve förenade med elektorernes resor
till och ifrån tingsstället. För undvikande af denna olägenhet, och då omförmalda
uppbörd i allmänhet uppgår till jemförelsevis ringa belopp, har Utskottet
ansett, att revisorer^ kunde af häradsrätten utses, i hvilket afseende det
borde åligga kronofogden att dit ingifva redogörelsehandlingarne.

Utskottet får alltså, med föranledande af Herr Linnés motion, tillstyrka
2;o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Konofi’
Maj:t anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes i nåder förordna,
att kronofogdarne skola å första rättegångsdagen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

af höstetinget hvarje år till häradsrätten ingifva ifrågavarande
redogörelsehandlingar, för hvilkas granskning häradsrätten
då utser tre revisorer, samt att revisionsberättelsen
jemte handlingarne inom årets slut bör genom revisorernes
försorg aflemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för
vidtagande af de åtgärder, hvartill berättelsen kan gifva anledning.

Stockholm den 13 April 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner, emot Utskottets hemställan i andra punkten.
Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han vid ifrågavarande
trendens behandling inom Utskottet icke tillstädesvarit.

Stockholm, J. W. Svenssons boktryckeri, 1874.