Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1872:LU27 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

X:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 April 1872, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden
rörande skyldigheten att hygga kyrka, prestgård och
tiondelada.

Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade, äro vackla
inom Andra Kammaren af Herrar Anders Andersson flan Kopparbergs län, J. A.
Åstrand, P. O. Hörnfeldt, E. Leijer, Friherre G. Tamm och C. J. Kjellman; och
är föreslaget,

af Herr Anders Andersson (motionen N:o 90): “aLt 26 kap. 2 § Byggningabalken
samt alla Kong!, förordningar som dermed ega sammanhang måtte uppliäfvas
och skyldigheten att bygga och underhålla prestgård kostnaden drabba alla församlingens
jordegare;“

af Herr Åstrand (motionen N:o 154): “att Riksdagen ville för sin del besluta,
samt i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:l anhålla, att § 1 och 2 af 26 kap.
Byggninga-balken måtte så omredigeras att orden “hemmantalet" i § I och “gårdatalel“
i § 2 utbytas emot fyrktalet, samt att den i sistnämnda § förekommande
strofen: “men sätes och ladugårdar så och afhyste rå och rörshemman varen der
frie före" uteslutes;"

af Herr Hörnfeldt (motionen N:o 14): “att Riksdagen måtte besluta det allmogen
i de församlingar, der reglering af preslerskapets löner försiggått och
vunnit Kongl. Maj.ts nådiga fastställelse, måtte för den tid regleringen gäller befrias
från skyldigheten att bygga och underhålla sädes- eller s. k. tiondelada

al Herr Leijer (motionen N:o 414): “att Riksdagen åtminstone måtte för sin
d»l besluta, dels att församlingarnes skyldighet all bygga och underhålla s. k. tiondelada
upphör i och med detsamma tionden icke vidare utgår i strå, och dels att,
utan afseende å hvad derom förut kan vara stadgadt, provinsen Gotlands preslgårds -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 27.

byggnadsskyldighet inskränkes till hvad i det afseende! finnes löreskrifvet för Sveriges
öfriga provinser''1;

af Herr Friherre Tamm (motionen N:o 161): “att Riksdagen behagade hos
Kongl. Maj:l i underdånighet anhålla att med ändring af föreskriften i 26 kap. 2 §
Byggninga-balken åtgärder vidtagas, hvarigenom vid nuvarande boställsinnebafvares afgång
all gemensamhet mellan kyrkoherdar och församlingar med afseende på skyldigheten
att bygga och underhålla kyrkoherdeboställe på landet måtte borttagas"; och
af Herr Kjellman (motionen N:o 104): “att Riksdagen måtte för sin del
besluta en författning, hvarigenom förklaras, att 4 § i privilegierna för presterskap^
den 16 Oktober 1 725 icke utgör hinder för lösning af frågor om ändring i lagens
stadganden rörande skyldigheten att bygga prestgård och tiondelada, då sådan ändring
icke åsyftar rubbning i nu varande kyrkoherdars rättigheter."

Hvad nu först angår Herr Åstrands förslag i hvad det afser förändring i
gällande lag angående skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad, så må erinras, att
Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866 anhållit, att Kongl.
Maj.t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade
stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill
hörer äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, alt dessa åligganden blifva för medlemmarne
af kommunen, efter billiga grunder, gemensamma; och som, enligt hvad
Juslilie-ombudsmannens till innevarande Riksdag afgifna berättelse utvisar, Kongl.
Maj:ts nådiga beslut i denna fråga alvaktas, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Herr Åstrands motion i denna del ej må till någon
vidare åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Rörande skyldigheten att bygga prestgård stadgas i 26 kap. 2 § Byggningabalken:
“Prestgård skole ock alle bygga efter gårdatalet; men sätes och ladugårdar,
så ock afhyste rå och rörs hemman varen der frie före. I prestgård skall vara stufva
med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus,
lada med två golf och loge, fähus och stall, alle till den storlek, som särskildi
derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera, ega socknemän med tak och innanrede!
kyrkoherden färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig, att hålla dem vid
makt med egen kostnad. När de af ålder och bruk, och ej af prestens vanryckt
förfalla; då skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad, och må virke
å prestebolets egor tagas, om der tillräcklig skog är. Tarfva!- prestgård, efter dess
egor och lägenheter, (lera hus, bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller gälde det,
som brister. Flyttas han ifrån det gäll, och finnes han vid husesyn hafva byggt
mer, än han i årlig byggnad bort, njule derföre betalning af den, som efterkommer;
dock må hus, som i 27 kap. 5 § står för tre års byggnad, räknas å prestbol
för fem års byggnad, och de mindre derefter. Bygger prest flera hus, än prest -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

gård tarfvar, till sin beqvämlighet, och vill ej deri, som sedan i hans ställe kommer,
dem behålla efter laga målning; då må han, som byggt häfver, dem bortföra. År
timmer dertill taget af prestgårds skog, betale det efter ty, som synemän det pröfva,
och komme de penningar socknemännen till godo, vid deras byggning å prestgård.11

Friherre Tamm, hvilkens förslag åsyftar borttagande af all gemensamhet emellan
kyrkoherdar och församlingar i afseende på skyldigheten att bygga och underhålla
kyrkoherdeboslälle på landet, har för sådant ändamål framhållit två alternativ,
det ena, att byggnadsskyldigheten i dess helhet skulle öfverllyttas på pastor, och
det andra, att församlingen skulle öfvertaga densamma. I anledning af de vid 1870
års riksdag väckta motioner i detta ämne hemställde då varande Lag-Utskott i sitt
Utlåtande N:o 10, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl.
Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om ej den byggnadsskyldighet å prestboställen,
som för närvarande åligger församlingarne, lämpligen kunde af hoslällshafvarne
öfvertagas och motsvarande förhöjning uti öfriga förmåner i stället dem
tillerkännas, samt till Riksdagen afgifva nådig proposition om de i sådant hänseende
erforderliga lagförändringar, hvartill Riksdagens samtycke grundlagsenligt erfordrades.
Detta förslag, emot hvithet anmärkts, bland annat, att det lätt kunde leda till ökad
tunga för församlingarne och att det vore lör dessa i allmänhet lättare att lullgöra
byggnadsskyldigheten in natura, än alt derför utgifva ersättning i penningar, lyckades
ej tillvinna sig Riksdagens bifall; och da sedermera icke inträffat några förändrade
förhållanden, egnade att rubba åsigterna härutinnan, ser Utskottet sig al sådan orsak
förhindradt att nu ånyo framlägga samma förslag.

Enligt del andra alternativet, sådant det blifvit af motionären närmare ulveckladt,
skulle församlingarne öfvertaga bostället, “emot det all kyrkoherden i ersättning
erhåller en summa motsvarande den afkastning, som bostället af vederbörande
löneregleringsnämnd ansetts, med afdrag af byggnadskostnaden, kunna lemna, i hvilket
fall kyrkoherden disponerar endast bostaden med hvad dertill oundgängligen
hörer.“ Eu sådan anordning synes föga ändamålsenlig, enär församlingarne derigenom
Unge vidkännas dubbel byggnadskostnad, nemligen dels för de åt pastor upplåtna
lägenheter och dels för de byggnader, hvaraf boställets brukare vore i behof.
Dessutom torde det kunna ifrågasättas, huruvida ur synpunkten af kyrkoherdarnes
och församlingarnes gemensamma intresse det vore önskligt och lämpligt, att de
förre skildes från dispositionen öfver boställena, Indika icke äro åt den betydenhet,
att deras brukning hindrar presten alt åt sin embetsbefattning egna den tid, som
densamma krafvel’. 1 aflägse, glest befolkade orter med ringa eller ingen tillförsel
af lefnadsförnödenheter är det nära nog en tvingande nödvändighet för presten, då
han måste bo på bostället, att hafva något jordbruk; och svårligen kan han undvara
egna hästar för sina embetsresor.

Då härtill kommer, att, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den “28 Januari 1883, från Kongl. Maja är att förvänta nådig proposition med för -

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 27.

slag till ny ecklesiastik-boställsordning, hvarigenom torde vinnas det med förevarande
motion afsedda ändamål, alt undanrödja de anledningar till tvistigheter och osämja
emellan lärare och åhörare, som gällande lag i ifrågavarande hänseende erbjuder,
anser Utskottet sig höra hemställa,

2-o att nu omhandlade motion ej heller måtte till någon vidare

åtgärd föranleda.

Vidkommande dernäst Herr Hörnfeldts förslag, hvarigenom yrkas, att socknemånneii
i de församlingar, der reglering af presterskapets löner egt rum, måtte
befrias från skyldigheten att hygga och underhålla den i 26 kap. 2 § Byggningahatken
omlörmälda lada, eller den s. k. tiondeladan, äfvensom Herr Leijers motion
i hvad den innefattar ungefär enahanda yrkande, så och då, enligt Kongl. resolutionen
på allmogens besvär den 1 Augusti 1727, § 12, denna lada, som ingalunda
är afsedd för boställets gröda, skall “proportioneras after tertialtiondens storlek i
församlingen11, lärer det vara tydligt och klart, att, så vida ej särskilda omständigheter
annorlunda föranleda, socknemänuens skyldighet all bygga dylik lada redan
upphört på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt ruin, hvarigenom,
på sätt Kongl. förordningen den 11 Juli 1862 föreskrifver, all tionde, vare sig
tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, hlifvit utbytt emot bestämda afgifter. Denna
äsigt öfverensstämmer ock med det i Herr Leijers motion omförmälda Kongl. Maj:ts
nådiga utslag den 23 Oktober 1863 rörande ifrågasatt skyldighet för Årleds församlingsbor
att bygga tiondelada. Eu dylik skyldighet kan dock i vissa fall qvarstå
äfven på de ställen, der presterskapets löner blifvit i öfverensstämmelse med nvssberörda
författning reglerade. Kongl. resolutionen på presterskapets besvär den It)
Aug. 1762, § 4, som bestämmer de byggnader, hvilka presten sjelf skall bygga och
underhålla, upptager nemligen i sådant afseende “eu sädeslada med tvänne golf,
lämpad efter nödtorften och gårdsbrukets storlek; hvarvid dock de orter undantagas,
der presten efter gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet att betjena sig af
tiondeladan“. I de församlingar, der detta förhållande egt rum, hafva vederbörande
vid de allmänna löneregleringarne naturligtvis tagit sådant i behörigt betraktande i
sammanhang med den beräkning af kyrkoherdeboställenas behållna afkastning, som
föreskrifves i 4 § af 1862 års förordning; och förmånen för kyrkoherden att betjena
sig af tiondeladan för gårdsbrukets behof har då ingått såsom en faktor vid lönens
reglerande. Att nu genom ett allmänt lagstadgande fritaga äfven dessa församling
gar från ifrågavarande skyldighet innebure obestridligen en rättskränkniug emot de
kyrkoherdar, hvilka, när löneregleringen tillvägabragtes, med rättighet alt begagna
liondeladan voro lagligen befriade från den kyrkoherdar i allmänhet åliggande skyldighet
att sjelfva bygga och underhålla den för bostället behöflig^ lada.

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 27.

Utskottet hemställer alltså,

3:o att Herrar Hörnfeldts och Leijers i detta hänseende gjorda
framställningar måtte af Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Vidare har Herr Leijer i sin motion yrkat, att provinsen Gotlands prestgårdsbyggnadsskyldighet
måtte inskränkas till hvad i sådant afseende finnes föreskrifvet för
Sveriges öfriga provinser. Enligt Kong!, stadgan om preslerskapets rättigheter på
Gotland, daterad den 20 September 1048 och af Kongl. Maj:l till efterlefnad stadfästad
den 30 Oktober 1747, åligger det församlingen allena att derstädes bygga
och underhålla prestgård. Denna bestämmelse står i oskiljaktigt samband med de i
samma stadga meddelade särskilda föreskrifter angående presterskapets på Gotland
öfriga löneförmåner; och berörda stadga har derstädes tjenat till grund vid de allmänna
regleringarne af presterskapets löner. Det torde ej behöfva erinras, att föreslagna
förändringen icke kan under nuvarande kyrkoherdars tjenstetid genomföras
utan kränkning af deras rätt, med mindre man tillerkänner dem full ersättning för
den byggnadsskyldighet, som derigenom blefve dem pålagd. Detta synes dock ej
vara motionärens mening. För öfrigt vore det mindre välbetänkt att på Gotland
ordna byggnadsskyldigheten efter mönstret af den för rikets öfriga delar i allmänhet
gällande lag, då det icke finnes mer än eu mening om olämpligheten af
denna lag, såsom innebärande ett eftertänklig! frö till tvister emellan lärare och
åhörare. I fall Gotlands presterskap åtnjuter allt för stora löneförmåner, hvarom
motionären dock ej åstadkommit ringaste utredning, torde dessa löneförmåner på
annat sätt och under förbehåll af nuvarande kyrkoherdars lagliga rätt kunna i grundlagenlig
ordning nedsättas. Den af motionären föreslagna metod synes emellertid vara
den minst lämpliga; och Utskotlel får derför hemställa,

4:o att Herr Leijers förslag i denna del ej måtte af Riksdagen
bifallas.

Utskottet, som nu öfvergå!'' till Herr Kjellmans ofvanintagna förslag, har med
anledning af de för detsamma anförda motiver sökt utforska meningen i förslaget och
dervid trott sig finna, att motionärcu med den föreslagna författningen åsyftar att
lagförändringar rörande skyldigheten att hygga prestgård och tiondelada skulle, äfven
om presterskapets privilegier derigenom rubbades, kunna till vägabringas utan tillämpning
af 114 § Regeringsformen. Sådant kan dock icke ske, med mindre denna
grundlagsparagraf i öfverensstämmelse härmed ändras, hvarom det icke tillkommer
Lag-Utskottet att afgifva något yttrande eller förslag; och får Utskottet fördenskull
hemställa,

5:o att Herr Kjellmans ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas ulan vidare afseende.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Slutligen har Utskottet att yttra sig rörande den af Herrar Åstrand och Anders
Andersson väckta fråga om prestgårdsbyggnadsskyldighetens utsträckning äfven till
andra än de nu byggnadsskyldige. Denna fråga är till sin beskaffenhet nära beslägtad
med den om skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad, i afseende hvarå Rikets Ständer
den 20 Juni 1806 till Kongl. Maj:t afläto den i första punkten af detta utlåtande
omnämnda underdåniga framställning, åsyftande att skyldigheten till deltagande
i byggnad och underhåll af ej mindre kyrka med hvad dertill hörer än äfven sockenstuga
och fattigstuga måtte blifva för medlemmarne af kommunen, efter billiga grunder,
gemensamma.

De skäl, hviska föranledde berörda underdåniga framställning, tala lika mycket
för en dylik utjemning af nu ifrågavarande besvär. De äro hufvudsakligen desamma,
hvilka Lag-Utskottet i nästföregående utlåtande, N:o 26, anfört till stöd för enahanda
förändring i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse.
Det torde derför vara öfverflödigt att här upprepa dessa skäl.

Utskottet hyser således den åsigt, att den byggnadsskyldighet å preslboställen,
som åligger församlingarne, bör drabba icke blott hemmansegare, men äfven en hvar
till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person. 1 öfverensstämmelse med hvad
Utskottet i nyssberörda fråga yttrat, anser Utskottet sig likväl icke kunna obetingadt
förorda fyrktalet såsom fördelningsgrund, likasom Utskottet i saknad af erforderliga
upplysningar för sakens bedömande ej heller är i tillfälle att framställa något annat
detaljerad! förslag i ämnet.

På grund af hvad anfördt blifvit och i anledning af hvad motionärerne i
ifrågavarande hänseende yrkat, får Utskottet hemställa,

6:o att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla,
alt Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana förändrade stadgande!) rörande socknemännens
inbördes skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad, att
delta åliggande må blifva för medlemmarne af kommunen, efter
billiga grunder, gemensamt.

Stockholm den 8 April 1872.

Pä Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herrar Grefve Mörner, von Sydow, Björkenstam och Carlén hafva begärt få
antecknadt, alt de i ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

Bih. till Biksd. Prof. 1872. 7 Sand. 15 Höft.