Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

Utlåtande 1870:LU27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

Iso H7.

Ank. till Biksd. Kansli den 31 Mars 1870, kl. 6 e. ro

Utlåtande, i anledning af vädd motion om afskaffande af
jus patronatts.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet, remitterad
motion (N:o 114) har Herr G. Bjerkander föreslagit, “att en skrifvelse måtte
till Kongl. Maj:t aflåtas, med underdånig anhållan, att utredning måtte ske, på
hvad sätt jus patronatus må kunna afskaffas och dessa församlingar få rättighet
att sjelfva välja sina själasörjare.“

Denna fråga har tillförene varit föremål för Representationens öfverläggningar,
sednast vid 1853—1854 årens riksdag, då Rikets Ständer genom underdånig
skrifvelse den 18 Oktober sistnämnda år anhöllo, att Kong], Maj:t täcktes
låta undersöka och derefter meddela Ständerna framställning af de grunder,
på hvilka överenskommelser emellan innehafvare af patronaträtt samt Kongl.
Maj:t och Kronan, jemte vederbörande församlingar, må kunna uppgöras om
patronaträttens upphörande; äfvensom att Kongl. Maj:t, då utländingar vinna
tillåtelse, att i riket förvärfva fast egendom, med hvilken patronaträtt är förenad,
täcktes dervid fästa det vilkor, att samma rätt icke må till dem öfvergå.

Den af Rikets Ständer sålunda gjorda underdåniga framställning hade
till följd dels Kongl. Cirkuläret den 23 November 1855, innefattande förständigande
för domkapitlen i riket att genom vederbörande presterskap underrätta
de inom hvarje stift befintliga patronela församlingar, att de af dem, som önska
patronaträttens upphörande, må, efter föregången öfverläggning med patronus
angående vilkoren, hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig anmälan
och tillika afgifva förslag till verkställande deraf, då Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, vill beslut för hvarje särskildt fall meddela; dels ock Kongl.

Bih. till Biksd. Brok 1870. 7 Sami. 14 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Kungörelsen af samma dag, hvarigenom stadgas, bland annat, att då utländsk
man erhåller Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse att i riket förvärfva och besitta
fast egendom, med hvilken jus patronatus är förenadt, må kallelserätt till
ecklesiastika beställningar icke till honom öfvergå, utan skall denna rätt förblifva
hvilande, intill dess egendomen åter tillfallit Svensk undersåte.

Ifrågavarande rättighet har i allmänhet förvärfvats genom enskildes uppoffringar
för kyrkorna eller församlingarne. Den är i de flesta fall förenad
med besittningsrätten till viss egendom och har då med denna öfvergått från
den ene egaren till den andre. Denna rättighet, som sålunda står i nära
samband med eganderätten, lärer fördenskull ej kunna frånhändas nuvarande
innehafvare deraf annorledes än på öfverenskommelsens väg. I öfverensstämmelse
med denna åsigt har Kongl. Maj:t genom åberopade Cirkuläret redan
anvisat den utväg, som patronela församlingar hafva att begagna, när de önska
att få patronaträtten afskaffad. Vid sådant förhållande och då, så vidt Utskottet
kunnat finna, något annat, mera lämpligt sätt för ändamålets vinnande
ej företer sig, får Utskottet vördsamt hemställa,

att berörda motion ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 31 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.