Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25

Utlåtande 1880:Lu25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

1

Nso 25.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1880, kl. 2 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt, förslag till ändring
i 38 § af förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.

Enligt 38 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skall utmätning af fast egendom för fordran,
som icke blifvit intecknad, anmärkas uti inteckningsprotokollet vid
den rätt, hvarunder egendomen lyder; och har förty utmätningsförrättaren
att genast, å landet till domaren och i stad till rätten, insända
bevis om utmätningen och beloppet af den fordran, för hvilken utmätningen
skett; börande derefter beviset uppläsas och i inteckningsprotokollet
införas, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting,
och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Visas att
utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningsprotokollet, blifvit
uppluifd eller eljest förfallit, skall rätten låta sådant i protokollet antecknas,

Uti en inom Andra Kammaren af Herr A. Rosenqvist afgifven
och till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 71, anföres nu, att sistberörda
stadgande om sättet för antecknings erhållande i inteckningsprotokollet
derom, att utmätning, hvarom förut anteckning der förekomme,
blifvit upphäfd eller eljest förfallit, syntes sakna nödig fullständighet,
äfvensom anteckning om utmätning af fast egendom kunde
komma att i protokollet och inteckningsboken qvarstå såsom giltig
Bih. till Riksd. Prof. 188U. 7 Sand. 17 Häft. 1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

långt efter det den upphört att hafva någon betydelse, utan att dock
kunna vid utfärdande af gravationsbevis å fastigheten förbigås, hvarföre
motionären till undvikande af oreda, oformlighet, och, vid meddelande
af gravationsbevis, onödigt besvär, hemställer, “att Riksdagen
ville för sin del besluta om sådan ändring i sista momentet af 38 § i
Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni
1875, att det må åligga utmätningsman att, när utmätning, hvarom anteckning
skett i inteckningsprotokollet, blifvit upphäfd eller eljest förfallit,
äfvensom när liqvid af köpeskillingen för fastighet, hvarom sådan
anteckning skett, egt rum, göra anmälan derom hos rätten eller
domaren för att i inteckningsprotokollet anmärkas.»

Hvad angår den af motionären förmenade ofullständigheten i det
af honom till ändring förordade lagstadgande, så lärer väl rätten, derest
för densamma visas, att köpeskillingsliqvid egt rum och vunnit laga
kraft, finna, att den utmätning, som, efter fastighetens försäljning,
ledt till samma liqvid, »förfallit» samt följaktligen »låta sådant i protokollet
antecknas».

I öfrigt skulle det stadgande, motionären föreslår, leda dertill,
att utmätningsman icke blott skulle åläggas uppträda såsom enskild mans
ombud i dennes enskilda angelägenhet och härför få underkasta sig
flerehanda besvär, bland annat, att skaffa underrättelse, huruvida beslut
om utmätnings häfvande blifvit öfverklagadt, utan äfven skulle pröfva,
huruvida sådana omständigheter vore för handen, att utmätning skulle
anses upphäfd eller eljest förfallen, något som enligt stadgandet, sådant
det nu lyder, tillkommer rätten allena, hvarförutom motionären
torde hafva förbisett, att i stad utmätningen väl verkställes af “utmätningsmannen“
— stadsfogden — men försäljningen sker genom öfverexekutor
samt att äfven å landet auktionen kan ske å landskansliet.

Såsom stöd för förslaget kan icke heller åberopas den redan förefintliga
föreskriften om utmätningsmans skyldighet att å landet till
domaren och i stad till rätten insända bevis om skedd utmätning af
fast egendom. Denna föreskrift är nemligen icke gifven i någon särskild
enskild rättsegares intresse, utan afser att få den genom utmätningen
uppkomna företrädesrätt på lämpligt sätt offentlig, hvarföre i
detta fall, men icke i det af motionären föreslagna, det är lämpligt att
låta härför erforderlig underrättelse lem nas genom statens tjensteman.

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 25 3

Utskottet hemställer på grund af det nu anförda,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 30 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herr Torpadie, mot en del af don i utlåtandet begagnade
motiveringen;

af Herr Westerdal, i syfte af bifall till motionen.