Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25

Utlåtande 1873:LU25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

19

No 25.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmandet af vilkor
för utländings rätt att anställa rättegång emot svensk
undersåte.

Herr J. Sjöberg har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet
remitterad motion (n:o 181) hufvudsakligen anfört, att under
en följd af år främmande makters undersåter till stort antal tillåtits att
besitta fast egendom i riket eller ock att för obestämd tid der vistas.
På senaste tiden hade detta antal högst betydligt ökats, antagligen äfven
med sådana utländingar, som utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd för
längre eller kortare tid uppehölle sig här i riket. Till dessa senare
kunde räknas arbetare eller arbetsföreståndare i vissa fabriks- eller handtverksyrken
jemte agenter för handel och affärer af allehanda slag. Gifvet
vore, att rättstvister kunde och skulle uppkomma mellan dessa invandrare
och landets egna innevånare. Då en främmande makts undersåte
anställde rättegång emot en svensk man, vore det i många fall för
den främmande en lätt och, efter hvad erfarenheten skall visat, äfven
begagnad utväg att undandraga sig all påföljd af domstolens utslag derigenom,
att han reser ur riket. Svensk man kunde således af en utländing
tillskyndas ett lidande, mot hvilket den förre vore rättslös. Motionären
funne sig för den skull föranlåten hemställa och föreslå: »att
Riksdagen måtte för sin del antaga och besluta en författning, hvarigenom
stadgas, att uti mål, som efter stämning anhängiggöres emellan
utländing, å ena sidan, och svensk undersåte, å den andra, den senare
icke är skyldig att ingå i svaromål, med mindre käranden, för den kost -

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

nåd och skada, han kan kännas skyldig att gälda, ställer sådan borgen
eller säkerhet, som uti 26 kap. § 1 Rättegångsbalken, på sätt detta lagrum
lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, föreskrifves, eller
ock annan säkerhet, hvarmed svaranden åtnöjes eller som af domaren
godkännes; dock att detta stadgande icke må tillämpas i vexelmål och
de mål, hvaruti domstol eller domare utfärdat offentlig stämning.»

Utskottet anser visserligen ifrågavarande motions syfte beaktansvärdt.
Hittills lära dock de olägenheter, hvilkas afhjelpande med motionen
afses, temligen sällan hafva inträffat, och den ifrågaställda lagstiftningsåtgärden
torde således icke för närvarande vara af något trängande
behof påkallad, utan kunna anstå till dess en revision af Rättegångsbalken
i dess helhet varder företagen. Med afseende härå och då frågan, såsom
berörande internationela förhållanden, i allt fall svårligen kan på tillfredsställande
sätt lösas utan föregången utredning af främmande länders lagstiftning
i ämnet — en utredning som Utskottet, upptaget af många
andra vigtiga frågor, ej varit i tillfälle att nu åstadkomma — får Utskottet
vördsamt hemställa,

att omförmälda motion ej måtte till någon Riksdagens
vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 April 1873.

På Utskottets vägnar:
H. G. v. GEGERFELT.