Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25

Utlåtande 1868:LU25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

1

Xto 25.

Ank. till Kikad. Kansli d. 3 April 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen
den 21 Mars 18U angående lotterier.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling öf''-verlemnad motion, N:o 324, har Herr Anders Nilsson anmärkt, hurusom, under
det ofvanberörda Kongl. Förordning förbjöde inrättande af lotterier här i landet,
betydliga penningesummor årligen ginge ur riket till uppköp af främmande nationers
obligationer och lottsedlar i hvarjehanda lotteriföretag. Stödjande sig på
enahanda grund som de i äldre tider utkomna författningar emot lyx och öfverflöd,
innebure sagda förbud ett förmynderskap å Statens sida öfver den enskilde,
som föga öfverensstämde med nutidens åsigter. Motionären kunde icke finna’
hvarföre det skulle vara mera felaktigt att köpa en lottsedel, än en biljett till
ett spektakel eller något annat nöje. Eu väsendtlig skilnad förefunnes emellan
lotterier och äfventyrliga spel. Köparen af en lottsedel visste på förhand hvad
han riskerade och han kunde med lugn beräkna sin förlust, hvilket ej vore förhållandet
med den som inlåter sig i äfventyrlig! spel. Också tolererades lotterier
i flera främmande länder, såsom Tyskland och Danmark, der likväl allmän
välmåga vore rådande samt befolkningen utmärkte sig för idoghet och sparsamhet.
Under sednare tider hade en mängd företag bildats med aktier eller
obligationer hvilka inlöstes på det sätt och i den ordning, som genom lottning
bestämdes, ofta med olika räntevinster. Detta vore, efter motionärens uppfattntng,
någonting helt annat, än lotteri i den mening, som 1844 års Kongl. Förordning
afsage. Dock hade skiljaktiga asigter härutinnan försports.

Bih. till Riksd. Frat. 1868. 7 Sami. 13 Hälft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

Motionären föreslår derföre, att Riksdagen måtte
antingen

“hos Kongl. Maj:t anhålla, det ändring måtte ske i Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1844 sålunda, att lotterier äfven här i landet må kunna inrättas
och lottsedlar utbjudas till allmänheten, under vilkor, att Konungens Befallningshafvande
pröfva! och afgjort att tillräckliga garantier finnas för lotteriföretaget"
;

eller ock

“till Kongl. Maj:t ingå med anhållan om den förändring af samma Kongl.
Förordning, att den tydligen kommer att uttrycka hvad dess mening från början
varit ° och Kongl. Maj:t äfven redan genom utslag förklarat, nemligen att
densamma ej lägger hinder i vägen för utlottning af aktier eller obligationer,

der det insatta kapitalet återbekommes."

Enär utgången af ett lotterispel uteslutande beror på slumpen, är detsamma
i detta° hänseende icke mindre äfventyrlig!, än hvilket annat spel som
helst; och hoppet att kunna för en lägre insats göra en betydlig vinst forleder
ofta äfven mindre bemedlade personer att på lotterispelet uppoffra penmngetillgångar,
nödvändiga för fyllandet af egna och deras familjers oundgängligaste
behof. Men det är icke blott af ekonomisk omtanke, utan äfven ur synpunkten
af samhällets sedliga uppgift, som lagstiftaren funnit sig föranlåten förbjuda
lotteriers inrättande. Visserligen är det å ena sidan sannt, att lottenspelet, i
anseende till den tid, som förflyter emellan hvarje dragning, mera än andra spel
lemnar rådrum för eftertanken innan en ny insats göres; men å andra sidan
må erinras, dels att detta spel i allmänhet erbjuder möjligheten af en jemförelsevis
högre vinst, hvarigenom lockelsen att spela blir större, dels ock att detsamma
lätteligen kan erhålla en vidsträcktare utbredning bland samhällets alla klasser,
emedan deltagarne ej behöfva samlas på något visst ställe för spelets bedrifvande.
Den '' omständighet, att lotterier tolereras i främmande länder, utgör ej
någon giltig anledning, hvarföre vi skulle tillegna oss detta onda, äfven om det
måste medgifvas, att ifrågavarande förbud ej förmår förhindra spel på utländska
lotterier, helst som inrättande af lotterier inom landet otvifvelaktigt skulle gifva
spelet en ökad utsträckning hos den stora allmänheten.

Beträffande det sednare alternativet i förevarande förslag, åsyftande en
förklaring att åberopade Kongl. Förordningen icke skulle innefatta förbud emot
utlottning af aktier eller obligationer, der deltagarne i lotteriet ej riskerade att
förlora n°ågot af det insatta kapitalet, utan endast räntan derå, så finner Utskottet
sig desto mindre kunna understödja detta förslag, som författningen synes
tydlig° och klar derutinnan, att lotteri icke må af någon inrättas och öppnas
för allmänheten, och att ej heller någon, för egen eller annans räkning, egetutbjuda
eller afyttra lotter till någon slags egendoms bortlottande inom eller
utom riket, med undantag allenast för sådan bortlottning af lösören för välgö -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3

rande ändamål, eller af konstsaker till Svenska konstidkares understöd och uppmuntran,
hvartill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter pröfning af omständigheterna,
eger meddela tillstånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Xt« SO -

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 April 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om rättighet för husbonde
, att i sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 210, som blifvit till
Lag-Utskottet remitterad, har Herr O. Nilsson, i afsigt att befordra sparsamhet
hos tjenstefolk och sålunda i någon mån undanrödja eu af de orsaker, hvarföre
fattigvardsutgifterna i sa eftertänklig grad ökats, föreslagit, att Riksdagen ville
för sin del besluta, “att husbonde skall tillerkännas rättighet att af tjenstehjonets
lön i någon sparbank för tjenstehjonets räkning insätta årligen tio procent,
sa. vida dess lön uppgår till fyratio R:dr R:mt och derutöfver, utom så kallad
stat, kost eller kostpenningar, hvilka medel tjenstehjonet eger lyfta vid förefallande
behof, hvarom bevis af kommunalstyrelsen meddelas".