Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1884:LU24 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

N:0 24.

Ånk. till Riksd. Kansli den 25 Febr. 1884, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af §§ 12 och 14 i Kongl. stadgan angående
skjutsväsendet den 31 Maj 1878.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en inom
Kammaren af Herr Anders Göransson afgifven motion, N:o 122, hvari
hufvudsakligen anföres följande.

Så väl de komiterade, hvilka utarbetade förslag till nu gällande
skjutsstadga, som Riksdagen, då den godkände stadgan, syntes hafva
antagit, att skjutsningens uppehållande af skjutslag efter den gamla
indelningen icke skulle behöfva ifrågakomma i andra fall, än då vid
förnyad auktion till följd deraf, att landsting nedsatt entreprenadbidragen,
icke något anbud å skjutsningens öfvertagande afgifvits, eller
då anbuden icke kunnat af Kong], Maj:ts Befallningshafvande godkännas,
eller afgifvet anbud blifvit af vederbörande förkastadt samt entreprenad
icke heller för anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas. Men vissheten
om att icke allenast få utgöra skjutsskyldigheten efter den
gamla indelningen, utan äfven att staden eller skjutslaget ändock
komme att deltaga i erläggandet af de afgifter, som för entreprenadbidragens
gäldande borde från länet eller landstinget utgöras, skulle,
enligt hvad komiterade uttalat, utgöra ett korrektiv för de skjutsskyldige
att söka på antagliga vilkor ordna entreprenader samt åstadkomma en
verksam motvigt mot öfverdrifna anspråk. Denna komiterades tanke
skulle hafva blifvit förverkligad, derest komiterades förslag blifvit af
Bih. till Riksd. Prot. 1S84. 7 Samt. 14 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

Riksdagen oförändradt antaget. Men det Utskott, som behandlade
Kongl. Maj:ts, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades förslag,
till Riksdagen afgifna proposition angående förändrad reglering
af skjutsväsendet, hade föreslagit ett tillägg till 22 § i stadgan angående
skjutsväsendet, hvari stadgades, att ej mindre stad för den bevillning,
som derifrån utginge, än äfven vederbörande skjutslag för
den å hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, skulle ega att för
den tid, staden eller skjutslaget måste ensamt för sig utgöra skjutsning,
tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag till skjutsentreprenader,
som för samma tid borde utgå från det län eller särskilda
landstingsområde, till hvilket staden eller skjutslaget hörde, och
detta Utskottets förslag hade äfven af Riksdagen bifallits. Det både
visat sig, att i städer och skjutslag, der entreprenadbidragen skulle
pröfvas af landstingen, och der bevillningen till staten, efter hvilken
grund entreprenadbidragen skulle erläggas, varit så hög, att staden
eller skjutslaget funnit med sin fördel förenadt att sjelfva utgöra skjutsskyldigheten
efter den gamla skjutslagsindelningen, icke något intresse
ådagalagts ibland de skjutsskyldige för erhållande af entreprenadanbud,
och då hade icke heller något anbud enligt 13 § skjutsstadgan blifvit
afgifvet, och som skjutsstadgan icke föreskrefve, att ny auktion skulle
hållas i dylika fall, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke funnit
skäl att föranstalta derom, i följd hvaraf dessa städer och skjutslag blifvit
fria från erläggande af bidrag till skjutsentreprenaderna inom länet eller
landstingsområdet. Detta förhållande syntes motionären vara en orättvisa
emot öfrige skjutsentreprenadsskyldige och komme slutligen att leda
derhän, att just de orter, der bevillningen till staten vore högst och till
följd deraf äfven förmögenheten och skatteförmågan störst, komme att
minst deltaga i utgifterna för skjutsningens uppehållande, oaktadt dessa
orter förut blifvit lyckliggjorda med lättade kommunikationer, till följd
hvaraf de nu kunde betinga sig billiga vilkor för skjutsningens uppehållande.
Deremot skulle fattigare och på kommunikationer vanlottade orter
få vidkännas en ytterligare tunga genom förhöjda skjutsentreprenadbidrag.
Motionären hade derföre tänkt sig, att dessa orättvisor och ojemnheter
i någon mån skulle kunna afhjelpas genom en mindre förändring i
skjutsstadgan, så att tiden och stället för entreprenadauktionerna blefve
kungjord icke allenast i länskungörelserna, utan jemväl i ortens tidningar,
enär erfarenheten visat att, synnerligast i städerna, icke mycken
uppmärksamhet fästes vid länskungörelsernas uppläsande i kyrkorna,
samt att då icke något anbud enligt 13 § i nämnde stadga första
gången blifvit afgifvet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle
ombesörja, att ny auktion förrättades. Motionären föreslår derföre,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

“att tillägg i 12 § Kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 Maj
1878 samt en förändring af 14 § i samma stadga måtte af Riksdagen
beslutas, så att nämnde paragrafer komme att erhålla följande lydelse:

12 §. Sedan med tillämpning af ofvangifna bestämmelser Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadvilkoren,
böra auktioner, efter derom minst eu månad förut i länskungörelserna
och ortens tidningar intagna tillkännagifvanden, anställas, o. s. v.
(oförändradt.)

14 §. Skulle vid granskning af de inkomna protokollen befinnas,
att för någon skjutsanstalt icke något anbud afgifvits, eller att det
eller de lägsta af de inkomna anbuden, som för särskild skjutsanstalt
afgifvits, med afseende å den bjudandes personlighet, eller å den aflemnade
borgensförbindelsens beskaffenhet, eller å den för skjutsningens
besörjande erbjudna lägenhet, eller eljest finnas vara af beskaffenhet
att icke kunna godkännas, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skyndsamt ombesörja, att ny auktion förrättas.“

Den tid, under hvilken den nya skjutsstadgan varit gällande,
torde vara för kort för att ännu någon bestämd erfarenhet'' skulle kunna
hafva vunnits om verkningarne af dess särskilda detaljbestämmelser.
Det är dock i två sådana, motionären nu påyrkar ändring. Utskottet
kan, med den uppfattning, Utskottet sålunda uttalat, icke tillstyrka bifall
till hans förslag. Om ett missbruk af en gifven bestämmelse kan
ske eller någon gång skett, bör sådant icke gifvet anses såsom tillräckligt
skäl att ändra bestämmelsen. Icke heller finner Utskottet det
förslag, motionären framstält, egnadt att i någon afsevärd mån förekomma
det af honom antydda möjliga missbruk. De som kunna vara
hågade att å entreprenad öfvertaga uppehållande af skjutsning, torde i
allmänhet redan med nuvarande sätt för kungörandet af auktionen
utan svårighet kunna förskaffa sig tillförlitlig kännedom om densamma,
och ett stadgande af så obestämd natur, som det om ytterligare kungörande
i “ortens tidningar14, och i fråga om hvars behöriga iakttagande
så olika meningar lätteligen skulle kunna uppstå, torde icke
komma att öka de verkliga spekulanternas antal. Ej heller skulle vissheten
om att, i fall vid auktionen intet anbud skedde, ny auktion
komme att anställas, kunna utgöra någon maning att vid första auktionen
afgifva antagligt anbud.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

På grund af det sålunda anförda, hemställer Utskottet,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 25 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr M. Jonsson, som ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall
till den af motionären föreslagna lydelsen af 14 § i Kongl. stadgan om
skjutsväsendet den 31 Maj 1878.

Herrar Thomasson och Lewin hafva begärt få här antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.