Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1877:LU24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

3

N:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1877, kl. 5 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inskränkning i rättigheten
att få skogsufverkningskontr akter intecknade.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling
remitterad motion (N:r 79) har Herr Wilh. Pamp föreslagit, »att
Riksdagen för sin del måtte besluta, att inteckning af skogsafverkningskontrakt
eller upplåtelse af skog till annan person på längre tid än fem
år från den dag aftal skett och omfattande afverkningsrätt till träd af
mindre dimensioner än tio tum vid roten icke får medgifvas».

Utan att föreslå någon inskränkning i nu gällande bestämmelser i
afseende å skogsafverkningskontrakters ingående, vill motionären genom
förbud mot inteckning söka motverka upprättande af dylika aftal, som
afse antingen längre tid än fem år eller ock afverkning af ungskog, enär
enligt motionärens åsigt antagligt vore, att sådana aftal sällan skulle
förekomma, om säkerhet för deras bestånd icke kunde genom inteckning
erhållas.

Så länge lagstiftningen ej anser sig böra förbjuda dessa upplåtelser
af afverkningsrätt till skog, utan tvärtom erkänner dem såsom i sig sjelfva
fullt lagliga och berättigade,. torde det likväl ej vara lämpligt eller rigtigt
att på en sådan omväg, som motionen anvisar, söka förhindra eller
försvåra desamma; och ur rättens synpunkt kan det, enligt Utskottets
åsigt ej försvaras, att lagstiftaren skulle vägra innehafvare^ af en lagligen
förvärfvad rättighet att erhålla den säkerhet derför, som upplåtaren
kan och vill erbjuda.

Förbises får ej heller, att hufvudsakliga ändamålet med en dylik
lagstiftning — förkortning af tiden för afverkningsaftalen — i många fall ej

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

torde uppnås. Genom att förbjuda inteckning af ett afverkningskontrakt
på längre tid, betager man visserligen skogsegaren det enklaste och lättaste
sättet att lemna köparen säkerhet för aftalets fullgörande å säljarens
sida, men detta hindrar icke köparen att, genom bestämmande af höga
viten och fordran af borgen för kontraktets bestånd under aftalad tid,
betrygga sig mot den förlust, som genom hemmanets försäljning under
afverkningstiden kan honom tillskyndas. Har åter köparen erhållit en
sådan säkerhet, så lärer väl säljaren, om han öfverlåter hemmanet på någon
annan, ej underlåta att förbehålla afverkaren hans rätt och denna
blir sålunda ändock beståndande. Enda skilnaden är, att skogsegaren
antagligen haft större svårigheter och obehag för anskaffande af borgen
än en inteckningsåtgärd skulle för honom medfört.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner: »Instämmande i det slut, hvartill Utskottet
kommit, kan jag dock icke för min del antaga alla i motiveringen
uttalade förmenanden».