Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23 (Utlåtande 1885:LU23 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ant. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj :ts proposition
med förslag till ny värnpligtslag.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver den af Kamrarne till
Utskottet hänvisade Kongl. proposition af den 9 sistlidne Januari,
hvari Kongl. Maj:t, som samma dag till Riksdagen aflåtit propositioner
angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter och om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, föreslagit Riksdagen att, för
den händelse Riksdagen godkänner nyss nämnda propositioner, jemväl
antaga ett förslag till ny värnpligtslag af den lydelse, som här nedan i
detta utlåtande linnes angifven.

Den ställning till försvarsfrågan, Statsrådet under för handen varande
förhållanden ansett sig böra intaga, framgår af följande yttrande af
Hans Excellens Herr Statsministern till statsrådsprotokollet den 9 sistlidne
Januari:

»De försök till ordnande af landets försvarsväsende, hvilka gång
efter annan upprepats under de senaste årtiondena, utan att det vigtiga
önskningsmålet derigenom blifvit i någon större mån främjadt, vittna
visserligen om de betydande svårigheter, hvilka möta för frågans lösning,
men så länge det af Konung och Riksdag flerfaldiga gånger erkända
behofvet att till värnande af landets sjelfständighet åstadkomma en förstärkning
i de nuvarande försvarskrafterna qvarstår oafhulpet, lärer det
för Regeringen vara en skyldighet, som icke får lemnas å sido, att upprepa
sina bemödanden för att, så långt ske kan, befordra denna vigtiga
angelägenhet i den rigtning, omtanken om fosterlandets trygghet kräf Bih.

till Riksd. Prot. 1885. 7 Sami. 18 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

ver. Det omfattande förslag till försvarets ordnande, som af Eders
Kongl. Maj:t förelädes 1883 års Riksdag, förutsatte ett successivt afskaffande
af den nuvarande indelta armén och andra former för åstadkommande
af den stamtrupp, hvilken skulle utgöra härens kadrer vid
mobilisering. Icke blott förslagets fall vid nämnda riksdag, utan äfven
och kanske ännu mera den uppfattning, som på åtskilliga håll och särskilt
inom vissa delar af landet gjort och fortfarande gör sig gällande
om vådorna af den indelta arméns utbytande mot eu enligt grunderna
i berörda förslag anskaffad stam, lära innefatta fullgiltiga skäl att icke
nu återupptaga samma förslag. Än mindre kan ett uteslutande på
värnpligtens grund bygdt försvarssystem ega någon utsigt att af vårt
folk för närvarande omfattas med det förtroende, som är vilkoret för
dess genomförande, och troligen kommer icke heller i den närmaste
framtiden en förändring i allmänna tänkesättet i detta fall att inträda,
i synnerhet så vida landet skonas från att beträda den visserligen för
framtvingande af tidsenliga försvarsorganisationer välgörande, men eljest
bittra väg, som heter egen erfarenhet om krigets fasor och om vådan
af ett bristfälligt försvar i farans stund. Men äfven den, som helst
skulle se vårt försvarsväsende ombildadt i nya former, får icke, när en
sådan lösning af frågan ej står att vinna, släppa ur sigte hvad som dock
är hufvudsaken, eller angelägenheten att öka landets försvarskraft; och
då onekligt är, att denna angelägenhet kan i högst väsentlig mån främjas
äfven med bibehållande af grunddragen orubbade i vår nuvarande
stamorganisation, har jag dermed angifvit den väg, till hvilken efter
mitt förmenande under närvarande förhållanden alla de böra känna sig
hänvisade, Indika på allvar önska, att försvarsfrågan icke skall utgöra
endast ett diskussionsämne för dagen, utan kunna bringas i det skick,
att man en gång må börja i handling ådagalägga sitt intresse för ett
bättre ordnande af vårt försvarsväsende. Den främsta åtgärd, det härvid
gäller att vidtaga och som är af den lyckligt säregna beskaffenhet, att
den anses lika oeftergiflig af alla upprigtiga anhängare af vare sig den
ena eller andra försvarsorganisationen, är åstadkommandet af sådana
förändringar i vår nuvarande beväringsinstitution, att densamma blir på
ett ändamålsenligt sätt ordnad och vinner den utsträckta tillämpning,
som i behofvets stund påkallas, på samma gång man åtminstone något
bättre än för närvarande sörjer för den beväringsskyldiges utbildning för
sin uppgift. Äfven i ett annat fall torde utsigt under närvarande förhållanden
förefinnas, att meningarne kunna förenas, nemligen i fråga om
vigten af ett förstärkande af den del af vårt sjöförsvar, som afser att
genom minväsendets utveckling värna våra kuster.»

Ijag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

De omständigheter, som föranledt framläggandet af det förslag till
ny värnpligtslag, hvaröfver Utskottet har att nu yttra sig, framhållas
ytterligare i det till ofvannämnda dags statsrådsprotokoll af chefen för
Landtförsvarsdepartementet afgifna yttrande, hvarur Utskottet vill här
särskildt återgifva följande:

»Allt sedan, med den nya riksdagsordningens införande, försvarsfrågan
kom på dagordningen i vårt land, har så mycket talats och
skrifvits om de många bristfälligheterna i vår nu gällande beväringslag,
att det icke torde vara behöfligt att vidlyftigt orda om nyttan, ja, nödvändigheten
af beväringsinrättningens fullständigare ordnande samt ett
förökande dervid af den försvarskraft, som är afsedd att genom beväringen
tillgodokomma fosterlandet, då för dess värnande beväringen måste
tagas i anspråk.

»Att uti systemet stam och beväring, så tillämpadt att vid hufvudstyrkan
af armén, eller fotfolket, en ofullständigt öfvad stam skall vid
mobiliseringen upptaga uti sina led en 3—4 gånger så stor styrka beväring,
att, säger jag, uti detta system beväringens öfningstid ej kan på
krigskonstens nuvarande ståndpunkt inskränkas till 30 (lagar, torde få
anses gifvet. Att vidare för ett land, som vill tillämpa ett sådant
system, men som ej anser sig hafva råd att under freden hålla ens
kadern fulltalig, man måste söka att genom beväringslagens stadganden
få vid mobiliseringen införlifvad med kadern ju flere dess bättre af dera,
som, ehuru då icke Renande i stammen, likväl förut erhållit någon fullständigare
utbildning såsom stamsoldater vid specialvapnen eller såsom
volontärer vid indelta armén, samt att således de uti beväringsrullorna
upptagna årsklassernas antal bör ökas, synes äfvenledes vara obestridligt.
Nödvändigheten för oss af beväringspligtens utsträckning torde således
inses af hvar och en, som ej vill vara blind för de faror, som ligga uti
bibehållandet af det tillstånd, hvaruti vi i afseende å försvaret nu befinna
oss; och hvarje till försvarets ordnande framstäldt förslag, som grundat
sig på systemet stam och beväring och som framlagts för Riksdagen, har
derför också åtföljts af förslag till ny bevärings- eller värnpligtslag,
som upptagit dels längre öfningstid för den inmönstrade beväringen och
dels tillökning af antalet årsklasser inom densamma.

»Det är emellertid icke endast ur dessa synpunkter, som nödvändigheten
af en ny beväringslags antagande hos oss får bedömas. Äfven
andra i hög grad tvingande skål gorå en sådan lag oundgänglig.

»Erfarenheten gifver nemligen vid handen, att ett ganska stort antal
af de beväringsskyldige under nuvarande förhållanden undandrager sig

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

beväringspligten, och, hvad värre är, detta antal synes år från är betänkligt
tillväxa.

»När nu kändt är att ett dylikt undanhållande från en pligts fullgörande
ingalunda eger rum företrädesvis inom den kroppsarbetande
befolkningen, utan tvärtom till icke ringa del bland sådana, som utbilda
sig för affärsverksamheten eller tjenstemannabanan, såsom bokhållare,
studerande och dylike, så torde lätteligen inses hvilket förderfligt inflytande
detta i längden måste utöfva på hela nationalkarakteren. Har
icke den mera upplyste och bildade en sann uppfattning af medborgarens
pligter mot sitt land, så har man ännu mindre skäl att förvänta
det hos den mindre upplyste, som tvärtom i detta exempel från de i
bildning öfver honom stående lätteligen ser en maning att äfven för
sin del söka undandraga sig hvad lagen bjuder; och vådan deraf, att
eu dylik missaktning för lagarne uppammas inom ett samhälle, som vill
kallas »lagbundet», inses lätt af hvar och en, som icke vill låta historiens
lärdomar draga sig spårlöst förbi.

»Skärpt kontroll öfver de beväringsskyldige är derför en oeftergiflig
fordran. Derigenom virmes dessutom äfven den fördelen, att man lättare
och rättvisare kan från beväringsbördan befria dem, som verkligen
kunna behöfva en dylik lindring. Detta mål kan dock ej ernås annat
än genom ett ordnad t inskrifning sväsencle.

»Bland alla de förslag till ny värnpligtslag, som under de närmast
föregående åren varit utarbetade, torde det, som framlades för 1883
års Riksdag — tack vare den mångsidiga och grundliga behandling
detsamma inom de år 1880 tillsatta landt- och sjöförsvarskomitéerna
undergick — vara det för våra förhållanden bäst afpassade. Det blef
äfven år 1883 till sina hufvudsakligaste delar godkändt af Riksdagens
Andra Kammare.»

Utskottet, som, lika med Kongl. Maj:t, anser, att något ovilkorligen
måste med det snaraste åtgöras för stärkande af vårt försvars lefvande
kraft, samt att, då systemet stam med beväring torde vara det, som mest
lämpar sig för våra förhållanden, men meningarne i fråga om stamtruppens
organisation och sättet för dess anskaffande ännu äro mycket
delade, sådana till försvarskraftens stärkande i alla händelser nödiga
åtgärder äro för närvarande antagligast, hvilka icke binda i fråga om
stamtruppen, tillstyrker på sådana grunder bifall till Kongl. Maj:ts proposition
i allt hufvudsakligt.

För de detaljändringar i nämnda proposition, hvilka Utskottet anser
sig böra förorda, går Utskottet att nu redogöra.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 13 mom. 1.

Dels för att tydligen utmärka, att inskrifningsförrättningarne skola
ega rum inom de särskilda kompaniområdena, dels ock för att lemna
föreskrift derom, att der, såsom fallet ofta kan vara t. ex. i Norrland,
kompaniområdes vidsträckthet dertill föranleder, särskild inskrifningsförrättning
bör ega rum inom hvarje afdelningsområde, har Utskottet
funnit första momentet af denna § böra omredigeras.

§ 15

har undergått eu obetydligare förändring i några der begagnade uttryck.

I § 18,

andra stycket, har Utskottet uteslutit orden: »Nämndens ordförande och
ledamöter hafva lika rösträtt», enär detta torde, der särskild bestämmelse
om annat röstberäkningssätt icke är gifven, framgå ur allmänna
grundsatser, hvaremot nästa punkt erhållit följande affattning: »Falla
vid omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens mening.»

I § 19

har Utskottet funnit erforderligt att uttryckligen angifva, att inskrifningsnämnd
sammankallas af Konungens Befallningshafvande i det län,
hvartill största delen af bataljonsområdet hörer.

I § 21

har Utskottet infört bestämmelse derom, att, om vederbörande landshöfding
har förfall att tjenstgöra som ordförande i inskrifningsrevision
eller om landshöfdingens embete är ledigt, då inskrifningsrevisionen
sammanträder, vederbörande landssekreterare skall inträda såsom i hans
ställe ordförande i inskrifningsrevisionen; hvarjemte i samma paragrafs
andra stycke tillagts orden: »i kommandoväg» för att angifva den ordning,
i hvilken, derest befälhafvare för inskrifningsoinråde i egenskap
af befälhafvare för bataljonsområde deltagit i inskrifningsnämnds förhandlingar,
annan lämplig militärperson skall i hans ställe förordnas till
ledamot i den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga
samma nämnds beslut.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

I § 22 b)

har för tydlighetens skull ordet »granska» blifvit utbytt mot »granska
och, der så skäligt finnes, ändra».

I §31

af det Kongl. förslaget stadgas, att till tjenstgöring inkallad värnpligtig
skall vara underkastad de i krigslag gifna bestämmelser, såväl under all
tjenstgöring och under marscher, då han står under militärbefäl, som
ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom lian inkallas till tjenstgöring.

Vid öfvervägande af detta stadgande, hvilket äfven förekom i det
vid 1880 års riksdag framlagda, af Lag-Utskottet behandlade förslag
till värnpligtslag, har Utskottet, lika med 1880 års Lag-Utskott, funnit
försummad inställelse till vapenöfning i fredstid böra undantagas från
påföljd af straff efter krigslag. Den i krigslag gifna bestämmelse, som
härutinnan är närmast tillämplig, torde vara hvad Strafflagen för krigsmakten
den 7 Oktober 1881 i 62 och 68 §§ stadgar derom, att, om krigsman,
som hörer till manskapet och blifvit särskilt till tjenstgöring inkallad,
underlåter att sig inställa, utan att derför ega laga förfall eller sådant,
så fort ske kunnat, hos vederbörande befälhafvare anmäla, han skall, när
undanhållandet räckt öfver åtta dagar, såsom rymmare beläggas första
gången med disciplinstraff af sträng arrest, och dömas andra gången
till fängelse i högst sex månader, tredje gången till fängelse från och
med sex månader till och med ett år, samt fjerde och följande gånger
till straffarbete från och med sex månader till och med två år; men,
om frånvaron var kortare, beläggas för olofligt undanhållande med disciplinstraff,
dock att, der återfall i brottet sker och omständigheterna äro
synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader må ådömas. Dessa
stadganden synas Utskottet både till affattning och straffbestämmelser
endast kunna vara afsedda för tillämpning å dem, som gjort krigstjensten
till sitt yrke, samt vara meddelade med hänsigt till helt andra förhållanden
än uraktlåten inställelse till vapenöfning i fredstid från en värnpligtigs
sida, hvadan Utskottet ansett krigslag icke heller för framtiden böra för
sådant fall tillämpas, utan dylik uraktlåtenhet fortfarande, såsom hittills,
böra bestraffas med böter. Utskottet har föreslagit dessa böter till dubbla
beloppet mot böter för förfallolöst uteblifvande från inskrifningsförrättning,
hvarjemte Utskottet ansett det äfventyr af hemtning på egen bekostnad,
som dylikt uteblifvande medför, äfven kunna i förevarande fall

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

lämpligen stadgas. Bestämmelse i sådant hänseende har inrymts i § 42
såsom ett tredje moment, samt i tillämpligheten af nu förevarande §
den inskränkning skett, att beträffande åtlydnad af påbud om inkallande
i tjenstgöring värnpligtig skulle vara underkastad krigslag endast i fråga
om åtlydnad af påbud, hvarigenom han vid utbrott af eller fara för krig
inkallas till tjenstgöring.

§ 42.

Beträffande det i denna § gjorda tillägg af ett tredje moment hänvisas
till motiveringen under § 31.

Beträffande § 45

har Utskottet ansett, att der ifrågavarande förfall äfven bör kunna styrkas
genom intyg af ledamot i kommunalnämnden och i paragrafen infört
bestämmelse härom.

§§ 46 och 47 (46).

Kongl. Maj:t har under § 46 föreslagit den bestämmelse, att förseelser
mot värnpligtslagen skola åtalas af allmän åklagare, hvilket innebär,
att åtal i nämnda afseende skall anställas vid laga domstol.

Denna bestämmelse anser sig Utskottet icke böra tillstyrka i den
allmänlighet, i hvilken bestämmelsen är affattad. Mycken onödig omgång
och dermed följande kostnader ej mindre för den felande värnpligtige
än för staten skulle uppstå genom ett dylikt stadgandes tilllämpning.

Som bekant, innehåller Kongl. kungörelsen om utskrifningssättet
och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet den 27 Oktober 1812
icke stadganden om bötespåföljd för uteblifvande. Enligt 1 § 2 inom.
af förordningen angående allmänna beväringsmanskapets mönstringar och
öfningsmöten den 13 Februari 1849 skulle emellertid Konungens Befallningshafvande
uti de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldig, som
borde undergå mönstring, blefve kallade att sig å mönstringsstället infinna,
utsätta lämpligt vite för beväringsskyldigs uteblifvande; hvaremot fortfarande
något ansvar icke fans stadgadt för den, som, ehuru vid mönstringen
approberad, likväl uteblefve från sjelfva vapenöfningen eller beväringsmötet.
Emellertid och då ett sådant uteblifvande från vapenöfningen ganska
ofta under de närmast föregående åren egt rum, samt 18 § i Kongl. kun -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

görelsen den 13 Februari 1849, i fråga om ansvar efter krigsartiklarne,
icke kunde eller borde för detta fall i fredstid tillämpas, ansåg Kongl.
Maj:t, enligt cirkulär till samtlige Dess Befallningshafvande den 15 Februari
1859, att, till förekommande af dylika försök att undandraga sig
beväringspligtens fullgörande, lämpligt vite jemväl borde stadgas för inmönstrad
beväringsskyldig, som utan laga förfall till vapenöfningen sig
icke instälde, och förordnade följaktligen:

att beloppet af vitet för uteblifvande vid vapenöfningaime skulle
bestämmas till dubbelt emot det, som utsattes för frånvaro vid mönstringen
;

att, vid aflemnaDdet till militärbefälet af årets exercisskyldige beväringsmanskap,
kronobetjeningen borde skriftligen uppgifva icke allenast
antalet åt dem, som vid de utlysta samlingsplatserna sig icke instält,
utan äfven, så vidt möjligt vore, orsaken till deras uteblifvande;
hvilket allt sedermera uti inryckningsförslaget borde anmärkas; samt

att anmälan om dem, som uteblifvit, borde af regements- eller corpschefen
derefter göras hos Konungens Befallningshafvande, som äfven
skulle erhålla en dylik underrättelse från kronobetjeningen, för att kunna
vidtaga nödiga åtgärder för vitets uttagande af den försumlige samt om
hans inställelse vid följande årets vapenöfning, derest han icke, utan
tidsutdrägt, kunde anträffas och till vapenöfningen å vederbörlig mötesplats
genast inställas, hvarom kronobetjeningen då, utan afvaktan på
särskilda ordres från Konungens Befallningshafvande, skulle eg a att gå
i författning; och borde hemtningskostnaden af karlen, så framt tillgång
hos honom funnes, ersättas.

Här var sålunda, beträffande ansvaret för uteblifvande, ej mindre
från mönstring, än från vapenöfning, fråga om vite, hvilket Konungens
Befallningshafvande föreläde i de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldige
inkallades till mönstring eller vapenöfning, och det föll sig då
ock naturligt, att det sedermera var Konungens Befallningshafvande, som,
vid uteblifvande, ålade utgifvande af vitesbeloppet. Saken stälde sig något
annorlunda, sedan i förordningen angående den allmänna beväringens
mönstringar och öfningsmöten den 9 Februari 1861 § 11 mom. 5 och
§ 21 stadgats viss bötespåföljd för uteblifvande från mönstring och vapenöfning.
Visserligen kallades i förordningens §§ 3 och 21 påföljden vitesbot;
men då hvarken nämnda förordning eller Kongl. kungörelsen angående
den allmänna beväringen den 13 November 1860 innehöll någon
uttrycklig bestämmelse derom, att böternas utgifvande skulle åläggas af
Konungens Befallningshafvande, samt 1860 års författning i sin § 40
äfven talade om den andel i viten och böter enligt beväringsförfattnin -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

garne, som skulle tillfalla åklagaren, hafva icke inom alla län Konungens
Befallningshafvande ansett sig kunna fortfarande sjelfve tillämpa bötespåföljden,
utan låtit för böternas ådömande allmän åklagare vända sig
till laga domstol. Emellertid hafva särskildt under sist förlidet år fallit
flere Kongl. Maj:ts utslag, hvari Kongl. Maj:t faststält Svea Hofrätts utslag
med förklarande, att »sådana mål icke vore af beskaffenhet att tillhöra
domstols pröfning». Öfver de af Konungens Befallningshafvande i dylika
mål meddelade beslut fullföljes talan hos Kongl. Maj:t i Landtförsvarseller
Sjöförsvarsdepartementet. Utskottet tror icke, att det vid antagande
af ny värnpligtslag kan vara skäl att afvika från den ordning i
nu ifrågavarande afseende, hvilken hittills allmännast och med fördel
tillämpats, hvadan Utskottet i § 47 föreslagit bestämmelser, likartade
med dem, som beträffande böter i mantalsskrifningsmål gälla på grund
af § 11 i förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 Juli 1861.

Den af Utskottet föreslagna redaktion utmärker, att i det fall, att
vid inträffadt uteblifvande, vid inskrifningsförrättning vederbörande inskrifningsrevision,
vid mönstring den militärperson, som förrättar mönstringen,
och vid vapenöfning vederbörande chefsembete godkänner företedt
intyg enligt § 45 om sjukdom, den värnpligtige icke behöfver upptagas
på de till Konungens Befallningshafvande ingående förteckningar
å de uteblifne. Då bedömandet, huruvida företedt intyg om sjukdomsförfall
motsvarar de fordringar å sådant intyg, derest det skall anses
giltigt, som § 45 innehåller, är af helt och hållet yttre formel natur,
har man trott sig kunna, till undvikande af onödig omgång, öfverlemna
ett dylikt godkännande åt ofvan nämnda myndigheter.

Det i § 47 stadgade förfarande har emellertid icke ansetts lämpligen
böra ifrågakomma beträffande bötesyrkanden enligt § 41 för åsidosättande
af föreskrifterna i § 33 mom. 2 och 3, enär härvidlag kunna förete sig
en mängd omständigheter, hvilka torde böra pröfvas af laga domstol,
hvadan § 46 erhållit en härå syftande affattning.

I § 48

har Utskottet meddelat föreskrift, att böter enligt nu ifrågavarande lag
skola, vid bristande tillgång till deras gäldande, förvandlas enligt allmän
strafflag, en bestämmelse, som icke förekommer i Kongl. Maj:ts proposition,
men som, vid jemförelse med innehållet i 8, 9 och 10 §§ af förordningen
om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 16 Februari 1864, torde befinnas erforderlig.

Bill. till lliksd. Prot. 1885. 7 Sami. 18 Haft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 49 (46).

I denna § har Utskottet infört hvad § 46 i Kong]. Maj:t förslag
innehåller om användning af bötesmedel, som inflyta på grund af lagen,
men med sådan affattning, att deraf må framgå, att den på grund af §
40 i 1860 års kungörelse samt § 28 i 1861 års förordning nu bestående
Beväringsmanskapets Invalid- och Pensionsfond, hvars behållning, enligt
kapitalkonto till rikshufvudboken för år 1882, vid nämnda års slut utgjorde
Kr. 328,796,05, bör sammanslås till en fond med de medel, som
på grund af bestämmelsen i denna § kunna komma att inflyta.

Med anledning af det sålunda förändrade innehållet i Art. IX har
dess rubrik äfven blifvit förändrad.

§ 50 (47)

har undergått omredigering, hufvudsakligen med anledning af det förhållande,
Utskottet nu går att närmare omförmäla.

1860 års kungörelse innehåller tvenne stadgande!), som icke egentligen
angå den allmänna beväringen, utan innefatta för rust- och rotehållare
vissa förmåner, hvilka, tillkomna i sammanhang med införandet
af den allmänna beväringen, icke torde vara afsedda att nu i sammanhang
med antagandet af denna värnpligtslag upphätvas. Dessa ur 1812
års kungörelse hemtade stadgande!) äro med den omredaktion och tilllägg,
det senare stadgandet erhållit i Kungl. kungörelsen den 13 Februari
1849, upptagna i §§ 5 och 39 af 1860 års kungörelse samt lyda sålunda:

§ 5.

»Vill delegare i båtsmans-, ryttare-, eller ständigt rotehåll, som är
till utskrifning förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller rusthållsnummer,
och har han dertill bevisligen antagen blifvit, vare honom förbehållet
att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten vid
slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå,»

§ 39.

»Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta armén eller båtsmanshållet
enligt gällande författningar blifvit kompletteradt, upphör, under
den tid kriget varar, rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet, hvilken

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

deremot, efter återstod fred, vidtager tre månader efter det trupperna
återkommit till sin hemort, så framt icke Yi af särskilda omständigheter
skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.

»Mom. 2. Alla vid indelta armén och båtsmanshållet under krig
uppkommande vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket
dock endast må tills vidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas,
så vida icke beväringskarlen efter slutadt krig åstundar att, på de i senaste
legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå, i hvilket fall
sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt med beväringskarl
fyldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt, med
deraf följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.»

Då nu enligt den ifrågavarande paragrafen, sådan den lyder i Kongl.
Maj:ts proposition, 1860 års kungörelse i dess helhet skulle upphöra att
gälla, komme, om propositionen i denna del oförändrad bifölles, jemväl
nämnda tvenne stadgande!! att upphäfvas. För att förekomma detta har
Utskottet ansett särskilt undantag för dessa stadganden erfordras, så
att de, oaktadt upphäfvandet i öfrigt af 1860 års kungörelse, fortfarande
må vara i kraft.

§ 52 (49).

För att tydligen utmärka, att invånarne på Gotland tills vidare
skola i alla afseenden stå utanför tillämpning af denna lag, har Utskottet
ansett paragrafen böra i sådant syfte erhålla en annan affattning än i
den Kongl. propositionen.

§§ 54 och 55 (51).

Utskottet har funnit det för hela lagen så betydelsefulla stadgandet
derom, att lagen icke må ändras eller upphäfvas utan Konungs och
Riksdags sammanstämmande beslut, böra meddelas för sig fristående i
en särskild paragraf.

Slutligen vill Utskottet anmärka, att å hvarje ställe i den af Kongl.
Maj:t föreslagna lagtext, hvarest, utom vid angifvande af paragrafnummer,
sifferbeteckning förekommer, sådan beteckning af Utskottet ansetts böra
utbytas mot bokstafsbeteckning till vinnande af öfverensstämmelse med
beteckningen i § 1 af det Kongl. lagförslaget.

Med stöd af det nu anförda och under åberopande i öfrigt af hvad
de med nu förevarande proposition i sammanhang stående, Riksdagen

12 La g-Utskottets Utlåtande N:o 23.

meddelade yttranden till statsrådsprotokollet innehålla, får Utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan bifallas i oförändradt
skick, må, för den händelse Riksdagen godkänner Kongl.
Maj:ts propositioner angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter och om lindring i rustningsoeh
roteringsbesvären, jemväl för sin del antaga följande -

Värnpligtslag.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

ochTära Hvarje svensk man är pligtig att deltaga i fäderneslandets försvar

pligtsålder. från och med det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, till
och med det, under hvilket han fyller fyratio år.

§ 2.

Frikallelse. Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,
sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3.

BiandstormCh Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är sex år i första uppbådet
och derefter sex år i det andra.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för
det uppkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

Lag- Utskottets förslag:

§ 4.

Beväringen tillhör hären eller flottan, landstormen

endast hären.

§ 5-

Värnpligtens
fullgörande
i hären och
flottan.

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i härenTl^®“f^ m''
eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

2. Tjenstetiden enligt § 3 inom. 1 beräknas från början af nyss Tjenstetid,
nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt
uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtiges
förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år, han
första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid från
början af det år, han inträder i tjenstgöring.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till
inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station, medgifvas.
hvilken lian vill tillhöra. För bifall härtill erfordras, att han är till
krigstjenst duglig och i öfrig! lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler
sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess sex år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 7.

Vapenför värnpligtig inskrifves till vapentjenst; öfrige värnpligtige Vält-ep’i9sttigs
till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas lämplige.

§ 8.

Rörande inskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under ^Weise^un
krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och
det allmännas behof finnas vara påkallade.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

§ 9.

Lag-Utskottets förslag:

Värnpligtig. Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller
att inställa''sig’arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i be"
hörig tid inställa sig till inskrifning, vapenöfning eller annan tjenstgöring.

§ io.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen -

Värnpliglig,

som är för- - t _ -

lustig med- öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas.
borgerligt förtroende.

Art. II.

Om inskrifning till utgörande af värnpligten.

§ 11.

inskrifnings- 1. Riket indelas för de värnpligtiges inskrifning uti visst antal inomraden.
gkrifnjngSOmråden.

2. Hvarje inskrifningsområde delas i visst antal bataljons-, kompani-
och afdelningsområden.

3. För hvarje af här nämnda områden förordnas en befälhafvare.

§ 12.

Ruiiföringen 1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan maninträda6
™t a 1 s s k r i fn i n g a r n a blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna och
pligtsåidem. i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, uppsätta fullständiga
listor öfver de till beväringen hörande värnpligtige till grund för den
stamrulla, som skall föras öfver de värnpligtige inom hvarje kompaniområde.
Dessa listor skola för granskning öfversändas till vederbörande
pastorsembeten, hvilka genom anteckning å dem böra ypplysa, dels om
någon af deruti upptagne värnpligtige afiidit eller affiyttat till annan
ort, som, då den är känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka utom de
å listorna upptagne, men till samma åldersklasser hörande personer, efter
mantalsskrifningen inflyttat i församlingen, hvarefter listorna, bekräftade
med vederbörande pastorers underskrifter, skola af dem till mantals -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

skrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren insänder
dessa listor, behörigen transporterade och summerade, till Konungens
Befallningshafvande, som ofördröjligen öfversänder dem till inskrifningsområdets
befälhafvare. Om den tid, inom hvilken mantalsskrifningsförrättare
samt pastorer skola fullgöra förberörda åligganden, varder
särskild! stadgadt.

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt och inom tid,
som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å de i sjömanshusens
register inskrifne, till beväringen hörande värnpligtige till Konungens
Befallningshafvande, som ofördröjligen öfversänder äfven dessa
uppgifter till inskrifningsoinrådets befälhafvare.

3. Denne befälhafvare läte derefter upprätta fullständiga rullor
öfver inskrifningsoinrådets värnpligtige af de tolf första årsklasserna.

4. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättare,
så ock direktionerna öfver sjömanshusen, vare pligtige
att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande
befäl med de upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas
för de värnpligtiges redovisande och inskrifning.

5. Der anteckningar motsvarande husförhörslängderna föras af
annan myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt
denna paragraf åligga sådan myndighet.

§ 13.

1. Hvarje år skall på tider och
ställen, som bestämmas af Konungens
Befallningshafvande, efter hörande
af inskrifning sområdets befälhafvare,
inskrifning inom de särskilda
inskrifning sområdena förrättas
med de värnpligtige, som under året
fylla 21 år, samt med de äldre
värnpligtige, hvilka vid föregående
inskrifningsförrättningar bort vara
tillstädes, men uteblifvit eller vid
sådan förrättning erhållit uppskof
med inskrifning.

1. Hvarje år skall inom de särskilda
kompaniområdena, eller, der
kompaniområdes vidsträckthet dertill
föranleder, inom dess särskilda afdelningsområden,
å tider och ställen,
som, efter det inskrifning sområdets
befälhafvare blifvit hord, bestämmas
af Konungens Befallningshafvande,
inskrifning förrättas med de värnpligtige.
som under året fylla tjuguett
år, samt med de äldre värnpligtige,
hvilka vid föregående inskrifningsförrättningar
bort vara
tillstädes, men uteblifvit eller vid

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag:

2. Värnpligtig, som är inskrifven
vid sjömanshus, redovisas inom
det inskrifningsområde, der sjömanshuset
är beläget.

3. Inkallelse till inskrifningsförrättning
verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse.

Lag-Utskottets förslag:

sådan förrättning erhållit uppskof
med inskrifning.

2. Värnpligtig, som är anskrifven
vid sjömanshus, redovisas inom
det inskrifningsområde, der sjömanshuset
är beläget.

3. Inkallelse till inskrifningsförrättning
verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse.

§ 14.

PersonHg in- Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad värn stullclsti

och ^ g i/

mottagande afpligtig skyldig att personligen inställa sig med undantag af den, som

in9krifnings- jnskrifven å sjömanshus.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjensteman införskaffa
de värnpligti^es prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvari skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
med mera dylik.

§ 15.

inskrifning Värnpligtig må undergå in utom

hem.- * ® o o

orten. skrifning å den ort, der han vistas,
äfven om han derstädes icke är
mantalsskrifven, men skall i sådant
fall hos vederbörande inskrifningsnämnd
anmäla sig och dervid förevisa
af honom sjelf anskaffadt prestbetyg.
Sådan värnpligtig anses dock
fortfarande tillhöra det område, der
han är mantalsskrifven, så vidt han
icke till annat område i laga ordning
öfverflyttar.

Värnpligtig må undergå inskrifning
å den ort, der han vistas,
äfven om han derstädes icke är
mantalsskrifven, men skall i sådant
fall hos vederbörande inskrifningsnämnd
anmäla sig och dervid förevisa
prestbetyg, hvilket han■ är skyldig
att sjelf sig förskaffa. Sådan
värnpligtig anses dock fortfarande
tillhöra det område, der han är mantalsskrifven,
så vidt han icke till
annat område i laga ordning öfverflyttar.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Art. III.

Om uppskof med mskrifning och tjenstgöring.

§ 16.

Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning Upphof med
i i • /* lnsKrirmng.

karl medgnvas:

a) den, som af en eller annan möjligen öfvergående anledning, såsom
tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen
befinnes till tjensten oförmögen eller olämplig;
samt

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller till
enka, äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flere minderåriga
eller vanföra fader- och moderlösa syskon, dock endast såvida sagda
föräldrar eller syskon äro af sonens eller broderns arbete för sitt uppehälle
beroende och med honom sammanbo.

Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt tjugufjerde
lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i
beväringen.

§ 17-

Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller Uppskof med
flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller tjenstgöring,
tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afsilande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen
är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som
till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^
inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom
tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabriks-
eller annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen

Bih. till Rilcsd. Prat. 7 Sami. 18 Raft. 3

Inskrifnings nämndens samman sättning.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på
lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

Art. IY.

Om inskrifningsnänmd och inskrifningsrevision.

§ 18.

För hvarje bataljonsområde skall
finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af områdets befälhafvare såsom
ordförande samt fyra ledamöter,
nemligen en af Konungens Befallningshafvande
i det län, till hvilket
största delen af området hörer, dertill
förordnad lagfaren man, äfvensom
för hvarje kompaniområde den
rullförande kompaniofficern samt
två inom samma område bosatte,
icke militäre personer, hvilka jemte
ett lika antal suppleanter väljas
hvarje gång för två år af landstinget
eller, der kompaniområde utgöres
af stad, som ej under landsting
lyder, af stadsfullmäktige. En
af de sålunda utsedde ledamöterne
och en af suppleanterne afgå dock
efter lottning vid slutet af det år,
då denna lag vunnit tillämpning,
hvarefter en ledamot och en suppleant
årligen väljas. Omfattar kompaniområde
landsdelar, höljande under
olika landsting, eller landsdel

Lag-Utskottets

Kongl. Maj ds förslag:

och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskilt för hvarje sådan
landsdel eller stad två ledamöter
i nämnden jemte lika antal
suppleanter. De af landsting eller
stadsfullmäktige valde ledamöter
eller, i händelse de äro hindrade,
deras suppleanter deltaga i nämndens
förrättningar endast i hvad
angår det område, för hvilket de
blifvit valde.

För att beslut må kunna af
nämnden fattas, erfordras att ordföranden
och minst 2 ledamöter äro
tillstädes. Nämndens ordförande och
ledamöter hafva lika rösträtt. Falla
rösterna lika, galle ordförandens
mening.

Nämnden biträdes af eu läkare.

Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter
sammankallas af Konungens
Befallningshafvande, tillkommer och
åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda
inskrifningar samt dervid i
flottan inskrifva de värnpligtige,
hvilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om
de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda
frikallelser och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes
anmälningar rörande de vapenslag,
de önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om
de inskrifnes lämplighet för det ena

låtande N:o 23. 19

Lag-Utskottets förslag:

och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskildt för hvarje sådan
landsdel eller stad två ledamöter
i nämnden jemte lika antal
suppleanter. De af landsting eller
stadsfullmäktige valde ledamöter
eller, i händelse de äro hindrade,
deras suppleanter deltaga i nämndens
förrättningar endast i hvad
angår det område, för hvilket de
blifvit valde.

För att beslut må kunna af
nämnden fattas, erfordras att ordföranden
och minst två ledamöter äro
tillstädes. Falla vid omröstning till
beslut rösterna lika, gälle ordförandens
mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

19.

Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter
sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, hvartill
största delen af bataljonsområdet
hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda
inskrifningar samt dervid i
flottan inskrifva de värnpligtige,
hvilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om
de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda
frikallelser och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes
anmälningar rörande de vapenslag,
de önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om
de inskrifnes lämplighet för det ena

Inskrifnings nämndens åligganden.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

eller andra vapenslaget eller för
annan befattning vid hären eller
flottan;

e) att tillställa de inskrifne den
i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara
antecknadt, och med hvilken bör
följa ett utdrag af denna lag samt
af andra lagar och stadganden rörande
krigsmakten; börande sådan
inskrifningsbok för värnpligtig, som
är å sjömanshus inskrifven och icke
vid förrättningen sig inställer, öfversändas
till vederbörande sjömanshusdirektion,
der inskrifningsboken
får af den värnpligtige afhemtas;

f) att förordna om de värnpligtiges
öfverförande vid behörig
tid såväl till beväringens andra uppbåd
som till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres
protokoll af den utaf Konungens
Befallningshafvande förordnade ledamoten,
och skola, innan nämnden
lemnar förrättningsstället, såväl inskrifningslängderna
som protokollet
af nämnden underskrifvas.

Lag-Utskottets förslag:

eller andra vapenslaget eller för
annan befattning vid hären eller
flottan;

f) att förordna om de värnpligtiges
öfverförande vid behörig
tid såväl till beväringens andra uppbåd
som till landstormen.

§ 20.

Besvär öfver Öfver inskrifningsnämndens beslut må besvär anföras endast af leda''ntmnden?
mot i nämnden eller af värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär
bedut. skola ställas till den i nästföljande § omförmälda inskrifningsrevision
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till Konungens
Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt ruin.
Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock skall i
sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Mag ds förslag:

Lag- Utskottets förslag:

§ 21.

För hvarje inskrifningsområde
skall finnas en inskrifningsrevision,
bestående af landshöfdingen i det
län, till hvilket största delen af området
hörer, såsom ordförande samt
af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdets
befälhafvare äfvensom
för hvarje till området hörande
län, eller ej under landsting lydande
stad, tre inom länet eller staden bosatte
män, som jemte tre suppleanter
utses för tre år af landstinget eller
för stad, som icke lyder under landsting,
af stadsfullmäktige. Efter lottning
afgå dock en af de sålunda
utsedde ledamöterne jemte en suppleant
vid slutet af första året samt
ytterligare en ledamot och en suppleant
vid slutet af andra året från
det, denna lag vunnit tillämpning.
En ledamot och en suppleant väljas
årligen i de afgåendes ställe,
hvarje gång för tre år.

Der befälhafvare för inskrifningsområde
i egenskap af befälhafvare
för bataljonsområde deltagit
i inskrifningsnämnds förhandlingar,
förordnas annan lämplig militärperson
i hans ställe till ledamot af
den inskrifningsrevision, som har
att till pröfning upptaga samma
nämnds beslut.

För hvarje inskrifningsområde In8k.ri.fnings ,

11r, ° ° •• revisionens

skall nnnas en mskninmgsrevision, sammanbestående
af landshöfdingen eller, sättninsi
händelse denne har förfall eller embetet
är ledigt, landssekreteraren i det
län, till hvilket största delen af området
hörer, såsom ordförande samt
af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdets
befälhafvare äfvensom
för hvarje till området hörande
län, eller ej under landsting
lydande stad, tre inom länet eller
staden bosatte män, som jemte tre
suppleanter utses för tre år af landstinget
eller, för stad, som icke lyder
under landsting, af stadsfullmäktige.
Efter lottning afgå dock
en af de sålunda utsedde ledamöterne
jemte en suppleant vid slutet
af första året samt ytterligare en
ledamot och en suppleant vid slutet
af andra året från det, denna
lag vunnit tillämpning. Eu ledamot
och en suppleant väljas årligen i
de afgåendes ställe, hvarje gång
för tre år.

Der befälhafvare för inskrifningsområde
i egenskap af befälhafvare
för bataljonsområde deltagit
i inskrifningsnämnds förhandlingar,
förordnas i kommandoväg annan
lämplig militärperson i hans ställe
till ledamot af den inskrifningsrevision,
som har att till pröfning
upptaga samma nämnds beslut.

Inakrifnings revisionens verksamhet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

De af landsting eller stadsfullmäktige
valde ledamöter eller, i
händelse de äro förhindrade, deras
suppleanter deltaga i nämnda förrättning
endast i hvad den angår
det område, för hvilket de blifvit
valde.

Om det antal ledamöter, som
för beslut erfordras, så ock om omröstning
galle för inskrifningsrevision
hvad i § 18 är om inskrifningsnämnd
stadgadt.

Revisionen biträdes af en militärläkare
och en dertill förordnad
civilläkare.

Inskrifningsrevisionen, som
sammanträder på kallelse af ordföranden,
tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär
mot inskrifningsnämnds beslut; b)

att granska sådana inskrifningsnämnds
beslut, öfver livilka
olika meningar varit inom nämnden
till protokollet antecknade;

c) att bland de värnpligtige,
som enligt § 19 dertill pröfvats
lämplige, uttaga det antal, som från
inskrifningsområdet skall tilldelas
rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna
och trängen, hvarvid i första
rummet till nyssnämnda vapen uttagas
de, hvilka dertill sig anmält;

d) att i afseende å dem, hvilka
enligt § 25 monn 2 skola i flottan

Lag-Utskottets förslag:

Om det antal ledamöter, som
för beslut erfordras, så ock om omröstning
galle för inskrifningsrevision
hvad i § 18 är om inskrifningsnämnd
stadgadt.

Revisionen biträdes af en militärläkare
och en dertill förordnad
civilläkare.

22.

Inskrifningsrevisionen, som
sammanträder på kallelse af ordföranden,
tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär
mot inskrifningsnämnds beslut; b)

att granska och, der sä skäligt
finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, öfver hvilka olika
meningar varit inom nämnden till
protokollet antecknade;

d) att i afseende å dem, hvilka
enligt § 25 mom. 2 skola i flottan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan
blifvit om inskrifning till specialvapen
föreskrifvet.

Inskrifningsrevisionens beslut
öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess
försorg vederbörande kungöras.

Lag-Utskottets förslag:

inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan
blifvit om inskrifning till specialvapen
föreskrifvet.

Inskrifningsrevisionens beslut
öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess
försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisionens beslut ändring sökas.

Inskrifningsrevisionens

beslut må ej
öfverklagas.

Art. Y.

Om de värnpligtiges tjenstskyldighet i beväringen.

§ 24.

Värnpligtig

inskrifves.

är skyldig att tjenstgöra vid det vapen, i hvilket han^®"8^1^-

stämdt vapen.

§ 25.

1. I flottan inskrifvas:

a) å sjömanshus inskrifne värnpligtige, samt

b) lotsar och lotslärlingar.

2. Dessutom skola till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,
i flottan inskrifvas andra yrkesmän, som anses vara för flottan
behöflige.

Värnpligtig9
inskrifning
i flottan.

Allé värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, äro under- Värnpligtig*

• i • t* • » i •• hänvisning

till hären.

kastade inskrifning i hären.

§ 26.

Värnpligtige uttagas ur inskrifningsområden, på sätt §§19 och 22utt.^nins tiu
bestämma, till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan, °hka Tapen''
hvarefter öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag:

Lag-Utskottets förslag:

§ 27.

Värnpligtig \ Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbiianmgstid.^tkiidn^g tjenstgöra under fredstid i fyratioåtta dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt
flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under två
år med trettiotre dagar under det första året och femton dagar under
det derpå följande.

2. Från deltagandet i de femton första dagarnes vapenöfningar
befrias värnpligtig vid hären, om lian, vid anstäld pröfning, visar sig
dels hafva förvärfvat den skjutskicklighet, som af rekryt fordras för
att blifva godkänd i skjutning, dels ock ega den färdighet i vapenföring,
marsch och manöver, som af värnpligtig under motsvarande
öfningstid i allmänhet vinnes.

3. Från all öfning i fredstid befrias:

a) lotsar och lotslärlingar,

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han
•fyller tjuguett år, varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och
deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart; med
skyldighet likväl att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans
reserv under hela hans värnpligtstid.

§ 28.

Uppbåd till i D4 rikets försvar det krafvel'', må Konungen efter Statsrådets
tjenstgöring, köran(je tj|] tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de
större eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon
del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen
derom förordna, sedan Han Statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej
är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse
utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att
Statsrådet blifvit hördt samt rikdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas
utom de förenade rikenas gränser.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. 25

Kongl. May.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

§ 29.

Värnpligtig inkallas till tjenstgöring af vederbörande befäl antingen8^^^01''^11''
genom kungörelse, som minst två gånger uppläses i kyrkorna och in- tjenstgöring,
föres i en eller flere af ortens tidningar, eller genom omedelbar order.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring, Tfe“snt|inf°''"
verkställa den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare
anvisas; dock att personer med särskild yrkeskunskap företrädesvis
användas i de förrättningar, der denna deras yrkeskunskap kan vara

påkallad.

Till tjenstgöring inkallad värnpligtig
är underkastad de i krigslag
gifna bestämmelser, såväl under
all tjenstgöring och under marscher,
då lian står under militärbefäl, som
ock i fråga om åtlydnad af påbud,
hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

31.

Till tjenstgöring inkallad värnpligtig
är underkastad de i krigs- der krigslag.
lag gifna bestämmelser, såväl under
all tjenstgöring och under marscher,
då han står under militärbefäl, som
ock i fråga om åtlydnad af påbud,
hvarigenom han vid utbrott af eller
fara för krig inkallas till tjenstgöring.

§ 32.

De till beväringen hörande värnpligtig^, som icke under årets lopp a^dighe^for
varit inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis icke inkallade,
eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder, socknevis;
dock äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik mönstring
befriade, så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemna tillförlitlig
uppgift om sin bostad.

§ 33.

1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller: SÄ

a) att han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket anmälningslian
fått sin första utbildning; skyldighet.

Bill. till Rilcscl. Prot. 1885. 7 Samt. 18 Raft.

Lag-Utskottets Utlåtande AT:o 23.

■Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utslcottets förslag:

b) att den, som blifvit inskrifven i hären, skall, då han till annat
inskrifningsområde afflyttar, tillhöra den truppafdelning, som erhåller
sine värnpligtige från det område, i hvilket han inflyttar, hvaremot värnpligtig
vid flottan tillhör, derest han är å sjömanshus inskrifven, den
flottans station, som erhåller värnpligtige från det sjömanshus, der han
senast inskrifvits, men i annat fall den station, som är närmast belägen
till det inskrifningsområde, i hvilket han är bosatt;

c) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen
inom. hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma och då
har lika skyldighet med landstormsman.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens
första uppbåd, gäller dessutom:

_a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,
anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b), att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra anmälan såväl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och
tillhör första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus
till annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid såväl det
ena som det andra al de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus
äro belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,
skall dylik anmälan göras, dels hos kompanibefälet vid det
kompaniområde, inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast
varit inskrifven, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område
han är bosatt, börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en
månad efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är
vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller
vid afflyttning.

4. De i inom. 2 och 3 af denna paragraf omförmälda anmälningar
må af den värnpligtige göras antingen omedelbart eller ock genom vederbörande
presterskap eller sjömanshusdirektion.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under timlön
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter härens eller
erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i bevärin-flottans stamgen,
tillhöra dess första uppbåd.

Art. Yl.

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i heväringen.

§ 35.

1. Under marsch till och från mötesplatsen erhåller värnpligtig1''1®™^^"''
marschaflöning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård/0™1^0.®1''.un''
beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt tjenstgöring,
dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada, Pensionering,
att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,
erhåller det understöd eller den pension, som författningarna rörande
pensionering vid hären eller flottan bestämma.

Art. VII.

Om landstormen.

§ 36.

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar upp- tan<lst?r“8-kallas efter derom af Konungen i Statsrådet fattadt beslut. Uppbådad göHogsskyi-"
landstormsman är underkastad i krigslag gifna bestämmelser. Vighet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag:

Lag-Utskottets förslag:

§ 37.

Landstormens

indelning.

1. Den inom ett inskrifningsområde befintliga landstorm bildar en
landstormsbataljon.

2. Hvarje landstormsbataljon delas i landstormskompanier, hvart
och ett bestående af allt till landstormen hörande manskap inom samma
kompaniområde.

3. Hvarje landstormskompani delas i sockenafdelningar, så att allt
landstormsmanskap från eu och samma socken kommer att tillhöra
samma sockenafdelning.

§ 38.

Landstormens

tjenstgörings område.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande
inskrifningsområden.

§ 39.

1. Befälhafvare inom inskrifningsområde är under fredstid befälhafvare
äfven för områdets landstormsbataljon.

2. Befälhafvare inom kompaniområde är under fredstid befälhafvare
äfven för områdets landstormskompani.

3. Befälhafvare för sockenafdelningarna förordnas af fördelningsgeneralen,
och ega desse befälhafvare att utse behöfiigt underbefäl.

4. Under krig förordnar Konungen befälhafvare för de större afdelningar
af landstormen, som då kunna bildas.

§ 40.

landstorms- Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig med
™åiin8oX för-kläder och att, derest staten icke kan genast vid uppkallandet anskaffa
måner. föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot ersättning af staten
för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande landstormsmans
egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Art. Vill.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och om laga

förfall.

§ 41.

Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad honom
enligt § 33 mom. 2 och mom. 3 åligger, böte för hvarje gång fem flyttning,
kronor.

§ 42.

1. Värnpligtig, som förfallolöst
uteblifver från den i § 13
omförmälda inskrifningsförrättning,
böte första gången tio kronor, och,
för hvarje gång han ånyo dermed
beträdes, tjugo kronor, samt vare
dessutom i hvarje fall underkastad
äfventyr att blifva hemtad på egen
bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund
af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning
å annan ort, än
der han är mantalsskrifven, men
dervid försummar aflemna prestbetyg,
samt till följd deraf icke kan
emottagas, anses lika med den, som
icke instält sig till inskrifningsförrättning.

1. Värnpligtig, som förfallo- Foeb,.if''?n.''le
löst uteblifver från den i § 13 ianm''°g.n
omförmälda inskrifningsförrättning,

böte första gången tio kronor, och,
för hvarje gång han ånyo dermed
beträdes, tjugo kronor, samt vare
dessutom i hvarje fall underkastad
äfventyr att blifva hemtad på egen
bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund 1''örsummche
åt § 15 inställer sig vid mskril- prestbetyg.
ningsförrättning å annan ort, än

der han är mantalsskrifven, men
dervid försummar aflemna prestbetyg,
samt till följd deraf icke kan
emottagas, anses lika med den, som
icke instält sig till inskrifningsförrättning.

3. Uraktlåter värnpligtig, som
blifvit i föreskrifven ordning inkallad
till tjenstgöring, utan laga förfall att
sig inställa, och är lian icke jemlikt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag. Lag-TJtskottets förslag:

§ 31 att härför anse efter krigslag,
höte dubbelt mot hvad i mom. 1 sägs
och vare jemväl underkastad der stadgadt
hemtningsäfventyr.

§ 43.

Försummad
inställelse till
mönstring.

Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som i § 32
omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte hvarje gång fem kronor.

§ 44.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser
anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets
tjenst uppbådad eller faren eller om man sitter i häkte; vederbörande
dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om
de äro af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall under krigstid
dessutom såsom laga förfall för inställelse till tjenstgöring räknas att
vara på utrikes sjöresa stadd; inträdande dock tjenstskyldigheten, så
snart den värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar
med svenskt örlogsfartyg.

§ 45.

Sjukdom skall, för att såsom Sjukdom skall, för att såsom

laga förfall anses, styrkas med be- laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, hvilket den. liörig läkares intyg, hvilket den
värnpligtige är skyldig sjelf an- värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa.
Kan han ej skaffa läkare- skaffa. Kan han ej skaffa läkarebetyg,
vare honom tillåtet att styrka betyg, vare honom tillåtet att styrka
förfallet med intyg af prest i för- förfallet med intyg af prest i församlingen
eller af ordförande i kom- samlingen eller af ordförande i kommunalstämma
eller kommunalnämnd, munalstämman eller ordförande eller

ledamot i kommunalnämnds.

Böters användning.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Art. IX.

Om åtal, så ock om användning Om åtal, så ock om påförande,
af böter enligt denna lag. indrifning och användning af

böter enligt denna lag.

§ 46. § 46.

Förseelser mot lagbuden i § 33 ''ital
mom. 2 och mom. 3 åtalas af allmän
åklagare vid laga domstol.

Förseelser mot denna lag åtalas
af allmän åklagare. Böter, som enligt
lagen utgå, skola afsättas till
bildande af en invalid- eller pensionsfond
för värnpligtige, hvilka under
tjenstgöring erhållit sådan skada,
att de derigenom blifvit i större
eller mindre mån oförmögne att sig
med arbete försörja, samt för enkor
och barn efter värnpligtige, som
aflidit i krig eller till följd af i krig
ådragen sjukdom eller skada, dock
utan att sådant för närvarande medför
någon rubbning af den de värnpligtige
i § 35 mom. 3 tillförsäkrade
rätt till understöd.

och 43 anses böra påföras värnpligtige,
hvilka från inskrifning sförrättning,
mönstring eller vapenöfning uteblifvit
utan att hafva anmält och
med sådant intyg, som i § 45 sägs,
styrkt sjukdomsförfall, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens
Befallningshafvande ofördröjligen
insändas. Uppgörande och

§ 47.

A böter, som jemlikt §§ 42 Böters

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kong!. Majds förslag: Lag-Utskottets förslag:

insändande af bötesförteckning åligger
vid inskrifning sför rätt ning den af
Konungens Befallningshafvande förordnade
ledamot, som öfver inskrifningsnämndens
beslut förer protokoll,
vid mönstring den officer, som förrättat
mönstringen, och vid vapenöfnings
slut vederbörande chefsembete;
skolande inskrifning snämnd en,
innan den lemnar förrättningsstället,
granska och underteckna den af protokollsför
anden uppgjorda bötesförteckning.

2. Särskilda utdrag af de enligt
mom. 1 inkommande förteckningar
skola till vederbörande kronofogdar
och magistrater öfversändas försedda
med Konungens Befallningshafvandes
resolution, att de i utdragen
upptagna böter må hos de värnpligtige
omedelbarligen uttagas, derest
de icke deremot något invända, men
att, derest de vilja för uteblifvandet
styrka laga förfall eller eljest åberopa
någon omständighet, som kan leda
till deras frikännande frän bötesansvar,
i hvilken händelse de egå
undfå skriftlig del af resolutionen i
hvad dem rörer, de skola inom trettio
dagar derefter till vederbörande kronofogde
eller magistrat ingifva de bevis,
som till styrkande af deras mot böternas
indrifvande gjorda invändningar
åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet
deraf, att böterna utan hinder
af samma invändningar må i
laga ordning uttagas. Inkommande
bevis skola ofördröjligen till Konungens
Befallningshafvande insändas,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

hvarefter Konungens Befallningshafvande,
efter profning af förekommande
omständigheter, meddelar beslut
i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med
Konungens Befallningshafvandes beslut,
hvarigenom böter för uteblifvande
från inskrifnings- eller mönstring
sförrättning eller från vapenöfning
blifvit honom slutligen påförda,
eger han att inom. trettio dagar efter
erhållen del af beslutet till Konungens
Befallningshafvande ingifva sina till
Konungen stälda. underdåniga besvär,
hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande
jemte eget yttrande till
Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet
insändas. Besvären må äfven
till Konungens Befallningshafvande
med posten insändas; och skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den
klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på
hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.

§ 48.

Böter enligt denna lag förvandlas,
vid bristande tillgång till deras
gäldande, enligt allmän strafflag.

§ 49.

De enligt denna lag inflytande
böter skola under särskild titel i Kronans
räkenskaper redovisas och ingå
till den redan till förmån för beväringsmanskapet
bildade invalid- och
Bill. till Rilcsd. Prot. 1885. 7 Samt. 18 Häft. 5

Böters

förvandling.

Böters

användning.

Tidpunkten,
från hvilken
lagen skall
tillämpas.

Öfver gående
stadgande.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utskottets förslag:

;pensionsfond, hvilken fonds ändamål
skall vara att bereda understöd åt
värnpligtige, som under tjenstgöring
erhållit sådan skada, att de derigenom
blifvit i större eller mindre
mån oförmögne att sig med arbete
försörja, samt för enkor och barn
efter värnpligtige, som aflidit i krig
eller till följd af i krig ådragen
sjukdom eller skada, dock utan att
sådant för närvarande medför någon
rubbning af den de värnpligtige i
§ 35 mom. 3 tillförsäkrade rätt till
understöd.

§ 47.

Denna lag skall tillämpas från
ingången af år 1887, från hvilken
tid alltså ej mindre Kongl. kungörelsen
angående den allmänna beväringen
den 13 november 1860 tillika
med de i samma kungörelse sedermera
gjorda tillägg, än äfven de
af Kongl. Maj:t i afseende å den
allmänna beväringens mönstringar
och öfningsmöten särskildt meddelade
bestämmelser, så vidt de strida
mot innehållet af denna lag, skola
upphöra att gälla.

§ 50.

Denna lag skall tillämpas från
ingången af år 1887, från hvilken
tid alltså ej mindre Kongl. kungörelsen
angående den allmänna beväringen
den 13 november 1860 med
deri sedermera gjorda ändringar
och. tillägg, förutom stadgandena i
nämnda kungörelses §§ 5 och 39, än
äfven de af Konungen i afseende
å den allmänna beväringens mönstringar
och öfningsmöten särskildt
meddelade bestämmelser, så vidt de
strida mot innehållet af denna lag,
skola upphöra att gälla.

§ 51.

Under år 1887 skola jemväl de värnpligtige af andra årsklassen,
hvilka tilldelats rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och flottan, undergå
vapenöfning i femton dagar.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-TJtskottets förslag:

§ 49.

Invånare å Gotland skall tills
vidare på förut öflig!, sätt fullgöra
sina skyldigheter i afseende å öns
försvar.

§ 52.

Denna lag har tills vidare icke
tillämpning å invånare på Gotland,
utan skola desse tills vidare på förut
öfligt sätt fullgöra sina skyldigheter
i afseende å öns försvar.

§ 53.

Af Konungen bestämmes om och i hvad mån samt under hvilka
vilkor befrielse från de i denna lag föreskrift^ skyldigheter må kunna
tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 54.

De för denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter
meddelas af Konungen.

§ 55.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut.

Stockholm den 23 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Hasselrot: »I fråga varande förslag till värnpligtslag öfverensstämmer
i allt väsentligt med det förslag till dylik lag, som framlades
vid 1883 års riksdag, utom derutinnan, att beväringens öfningar

Gotlands invånare.

Lappbefolk ningen.

36 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

under fredstid uti förevarande förslag upptagas till 48 dagar, under det
de uti 1883 års förslag upptogos till 90 dagar. Då emellertid, så vidt
Chefens för Landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
gifver vid handen, förslaget om ökningen af beväringens öfningar
med 18 dagar utöfver de 30 dagar densamma hittills plägat öfvas,
betingats å ena sidan deraf, att man ansett samma öfningar framdeles
böra till 90 dagar utsträckas, och å den andra deraf, att nu medgifvits
en lindring i rustnings- och roteringsbesvären, hvilken beräknats till
30 procent af dessa besvärs uppskattade kostnad, men jag hyser den
uppfattning, att utsträckningen af beväringens öfningar i fredstid hvarken
bör eller sannolikt lärer komma att gå längre än till 60 dagar, har jag
trott att den tid, hvarmed beväringens öfningar i fredstid nu skulle ökas,
endast borde bestämmas till 9 dagar och samma öfningar alltså för närvarande
fastställas till 39 dagar.

I det föreliggande förslaget, likasom i det år 1883 framlagda, äro
beväringens årsklasser bestämda till tolf. Förslaget härom betingades
år 1883 deraf, att då i sammanhang med värnpligtslagen framstäldes
förslag till en ny härorganisation, enligt hvilken dels skulle uppsättas
en fast befälskader till ett antal af nära 9,000, deri inberäknade konstaplar
och korporaler, dels ock vid mobilisering derutöfver kunde påräknas
stam- och för detta stamsoldater till ett antal af närmare 47,000
man. Härigenom var det möjligt att i hären, åtminstone efter hand,
upptaga det stora antal af beväring, som berörde tolf årsklasser skulle
tillföra densamma, eller något öfver 100,000 man i de 6 första och något
öfver 80,000 man i de 6 sista årsklasserna. Förhållandet nu är annorlunda.
Då stammen enligt 1883 års förslag kunde beräknas till sämmanlagdt
nära 56,000 man, lärer densamma med nuvarande härorganisation
vid eu mobilisering ej kunna antagas öfverstiga 37,000. Härigenom
försvåras, om ej omöjliggöres, ett upptagande i hären af hela den
styrka beväring, som 12-årsklassen medför, och utan fara för väsentligt
misstag torde äfven en icke fackman kunna förutsätta, att det antal af
100,000 man beväring, som de 6 första årsklasserna beräknas lemna,
icke allenast fyller det behof af manskap, som den nuvarande hären
vid en mobilisering kan upptaga, utan äfven lemnar tillgång till nödigt
ersättningsmanskap. År detta antagande rigtigt, så synes behofvet
härutinnan för närvarande ej kräfva, att beväringens årsklasser bestämmas
till flera än sex. Om och när vårt försvarsväsen, vare sig på den
ena eller andra grunden, vinner en utveckling, som motsvarar eller
närmar sig den grad af styrka, som 1883 års härorganisation afsåg att
vinna, då först torde en betydligare ökning af beväringens årsklasser

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

vara af behofvet påkallad, men att innan dess vidtaga en dylik utsträckning,
med de band och inskränkningar i afseende å mönstringar samt
resor och flyttningar, som sådant medför, anser jag mig icke kunna
tillstyrka.

Om jag rätt förstår Chefens för Landtförsvarsdepartementet anförande
till statsrådsprotokollet, så synes ej heller det egentliga syftet
med årsklassernas ökning vara att dymedelst vinna det större antal
mindre öfvadt manskap, som derigenom skulle stå hären till buds, utan
snarare att på sådant sätt vid en mobilisering få den förut knappa och
otillräckliga kadern ökad med dem, som, ehuru icke då Renande i stammen,
likväl förut erhållit någon fullständigare utbildning såsom stamsoldater.
Men detta utan tvifvel afsevärda mål kan, så vidt jag förstår,
vinnas, utan att öka årsklassernas antal för alla, helt enkelt derigenom
att, om beväringen inskränkes till ett uppbåd med 6 årsklasser, man
likväl, i enlighet med hvad föreliggande förslag i § 34 innehåller, stadgar
att den, som förut haft anställning vid härens eller flottans stam,
skulle efter erhållet afsked vara skyldig att qvarstå i beväringen till
och med det år, under hvilket han uppnår 33 års ålder. Den ökade
lega, som vid anställning i stammen häraf kan uppkomma, torde ej
blifva nämnvärdt större genom ett dylikt stadgande än hvad fallet blefve,
om med antagande af 12 årsklasser § 34 i förslaget godkändes. De
förändringar i lagförslaget, som skulle blifva en följd af ett gillande
utaf de åsigter jag här haft äran framlägga, äro visserligen få och till
formen lätta att utan rubbning af förslaget i öfrigt vidtaga, men då jaglikväl,
sådant oaktadt, anser uppenbart, att Riksdagen ej utan återremiss
till Lag-Utskottet anser sig i något fall kunna antaga en dylik, af enskild
reservant framstäld formulering, anser jag mig ej böra framställa
något bestämdt yrkande, utan endast uttala den åsigt, att Utskottet bort
tillstyrka Riksdagen att vidtaga den ändring i föreliggande förslag, att
beväringens öfningstid i fredstid inskränktes till 39 dagar och att
beväringens årsklasser bestämdes till sex, äfvensom för sådan händelse
att bestämmelse infördes derom, att den, som förut haft anställning i
härens eller flottans stam, skulle efter erhållet afsked vara skyldig qvarstå
i beväringen till och med det år, under hvilket han uppnår 33 års ålder.))

af Herr Smedberg: »Då, enligt hvad det propositionen bifogade statsrådsprotokollet
gifver vid handen, erfarenheten visat, att under nu
varande förhållanden ett ganska stort antal af de beväringsskyldige
undandragit sig beväringspligten och — såsom Chefen för Landtförsvarsdepartementet
vidare upplyser — kändt är, att ett dylikt undanhållande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

från en pligts fullgörande ingalunda eget- rum företrädesvis inom den kroppsarbetande
befolkningen, utan tvärtom till icke ringa del bland sådana, som
utbilda sig för affärsverksamheten eller tjenstemannabanan, såsom bokhållare,
studerande och dylike, samt dessa mera upplyste och bildade genom ett
dylikt handlingssätt i längden utöfva ett förderfligt inflytande på hela
nationalkarakter en, så har jag ansett för eu pligt att söka medverka till
en lagstiftning, som leder till bättre ordning och kontroll öfver de värnpligtige,
och synas mig de af Kongl. Maj:t nu föreslagna lagbestämmelser
väsentligen egnade att bättre, än nu är förhållandet, åstadkomma
reda och kontroll, på samma gång genom dem den fördel vinnes, att
man enligt lättare och rättvisare grunder kan från beväringsbördan
befria dem, som verkligen kunna behöfva eu dylik lindring, hvilket mål
ernås genom ordnandet af särskilda inskrifningsnämnder och inskrifningsrevisioner,
uti Indika läns- och stadsrepresentationerna ega insätta
vissa ledamöter, som ega både lokal- och personalkännedom, så att pröfningen
af de beväringsskyldig^ duglighet och lämplighet icke, såsom
nu är förhållandet, göres beroende af en enda persons tycke och godtfinnande.

Då jag således inom Utskottet ansett mig böra biträda Kongl.
Maj:ts förslag i alla de delar, som innefatta reglementariska eller ordningsstadganden
med de af Utskottet i samma delar föreslagna ändringar,
har jag deremot icke kunnat biträda Kongl. Maj:ts förslag i hvad
det afser vare sig beväringens fördelning i tvenne uppbåd och tjenstetidens
utsträckning till sex år i hvartdera uppbådet samt de värnpligtiges
qvarstående åtta år derefter i landstormen, eller tillökning i
öfningstiden under fredstid.

Riksdagen uttalade redan år 1869 den åsigt, att någon utsträckning
af allmänna värnpligten icke borde ifrågakomma annat än i sammanhang
med en fullständig omdaning af rikets försvarsväsen, och samma
uppfattning gjorde sig äfven gällande vid behandlingen af den vid 1880
års riksdag framlagda värnpligtslag; och då icke heller nu föreligger
något förslag till ny härordning eller omdaning af vårt försvarsväsen,
om hvars otidsenlighet meningarne icke torde vara delade, men en
utsträckning af värnpligten, enligt mitt förmenande, står i oskiljaktigt
sammanhang med och i hufvudsaklig mån betingas af det sätt, hvarpå
stammen kommer att bildas, så måste jag afstyrka bifall till paragraferna
1, 3 och 27 af värnpligtslagen, i den lydelse som af Kongl. Maj:t
blifvit föreslagen och af Utskottet antagen, samt tillåter mig åt dessa
paragrafer föreslå en förändrad lydelse, hvaraf blifver en följd att äfven

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

vissa andra paragrafer böra undergå några mindre redaktionsförändrin gor,

på sätt följande förslag angifver:

§ I Hvarje

svensk man är pligtig deltaga i fäderneslandets försvar från
och med det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, till och
med det, under hvilket han fyller trettio år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenstetiden
i beväringen är fem år.

1 krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för
det uppkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

§ 6.

(Första stycket oförändradt.)

(Andra stycket:)

Han tillhör likväl beväringen intill dess fem år förflutit från och
med det år, då han fylde tjuguett år.

(Tredje stycket oförändradt.)

§ 12.

g‘ | (Oförändrade.)

3. Denne befälhafvare läte derefter upprätta fullständiga rullor
öfver inskrifningsområdets värnpligtige af de fem årsklasserna.

g'' | (Oförändrade.)

§ 19.

Momentet f utgår. I öfrig! oförändradt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i trettio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan
under första året, men vid fotfolket och trängen under två år, med femton
dagar under hvartdera året.

2. Från deltagandet i första årets vapenöfningar befrias etc. (lika
med Utskottets).

3. (Lika med Utskottets.)

§ 28.

1. Då rikets försvar det krafvel-, må Konungen efter Statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringen eller de större eller mindre
delar deraf, som finnas behöfliga.

(2 mom. utgår.)

2. Utom de förenade rikenas gränser må beväringen vid hären endast
användas till rikets försvar och efter det att Statsrådet blifvit hördt
samt riksdagskallelse utfärdats.

§ 33.

Ur mom. 2 uteslutas orden »som tillhör heväringens första uppbåd'')'').

Ur mom. 3, första stycket, uteslutas orden ))och tillhör första uppbådet».

Ur andra stycket uteslutas orden ))Första uppbådet tillhörande)).

§ 34.

Den, som innehaft beställning vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked vara skyldig qvarstå i beväringen till och med det år,
under hvilket han fyller trettio år.»

af Herr H. Andersson i Nöbbelöf, med hvilken Herr Lewin instämt:
»Då jag för min del ej kunnat biträda det slut, hvartill Lag-Utskottet
vid behandling af Kongl. Maj:ts föreliggande proposition kommit, får
jag emot nämnda slut härmed afgifva min reservation.

Vid 1869 års riksdag framlade Kongl. Maj:t förslag till lag om
allmän vämpligt, hvilket förslag innefattade bland annat bestämmelser

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

om hvarje svensk mans skyldighet att deltaga i allmänna beväringen
från och med 21 till och med 30 års ålder, äfvensom angående beväringsmanskapets
öfning under tillhopa 60 dagar, fördelade på tre år.
I sin den 11 Maj 1869 aflåta a skrifvelse till Kongl. Maj:t förklarade
Riksdagen, att den ansåge någon utsträckning af allmänna värnpligten
icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang med fullständig omdaning
af vårt försvarsväsen och att Riksdagen derför icke kunde under
dåvarande förhållanden bifalla Kongl. Maj:ts förslag.

Förhållandena nu äro, efter min uppfattning, väsentligen lika. Intet
förslag föreligger till reorganisation af vårt försvarsväsen, om hvars
bristande tidsenlighet alla synas vara öfverens. Med den utsträckning
af värnpligten, som Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition närmast
afser, skola till krigstjenst förbindas stora massor af manskap. Detta
manskap kommer med nuvarande härordning att sakna, förutom utrustning
och öfning, äfven nödigt befäl; och då, såsom jag antager,
Riksdagen icke vill, om än så skulle ifrågasättas, med Kongl. Maj:t
samverka dertill, att af den nuvarande indelta stammen utbildas det
nödiga befälet, hvarigenom de förut hårdt och ojemnt tryckta roteringsoch
rustningsskyldige skulle än mer betungas, är det följaktligen en
ny härordning, som utgör vilkor för att den i Kongl. propositionen utsträckta
tiden för värnpligten skall få verklig betydelse.

I afseende å beskaffenheten af denna, för våra förhållanden lämpliga
nya härordning, har, såsom det synes mig, den mening alltmer
gjort sig gällande att indelningsverket icke är tjenligt för erhållande
af stamtrupp eller befälskader för eu armé hufvudsakligen bestående af
ofullständigt öfvad beväring såsom fyllnadsmanskap. Med frågan om
indelningsverkets upphörande sammanhänger frågan om grundskatternas
afskrifning. Begge äro skattefrågor och med hvarandra sammanbundna,
och, såsom Riksdagen förut insett och erkänt, kan den ena frågan icke lösas
utan samtidig lösning af den andra. Då dertill kommer att, om jag ej
misstager mig, flertalet af Riksdagens medlemmar allt mer blifvit öfverens
att anse frågan om försvarets ordnande böra lösas med antagande
af grunderna i det till 1883 års Riksdag framlagda förslag, med de inskränkningar,
som påkallas af hänsyn till vårt lands läge och vårt folks,
i jemförelse med flera andra folks mycket begränsade tillgångar, lärer
det, såsom mig synes, icke böra förefinnas någon tvekan om vägen
ledande till det af oss alla efterlängtade mål, att erhålla ett försvar,
hvarmed vi kunna värna om vår frihet, trygga vårt oberoende.

Med den uppfattning som jag eger, att roterings- och rustningsskyldige,
hvilka kontraktsenligt skola vara befriade från utskrifning af

Bill. till Rilcsd. Prof. 1885. 7 Sami. IS Haft. B

42 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

hvad slag och beskaffenhet som helst, derför icke må betungas med
utsträckta skyldigheter af det slag, hvarom nu är fråga, utan att i sammanhang
dermed fastställes en fullständig plan för utjemning af rotering^-
och rustningsbördan, kan jag vidare ej annat än motsätta mig
de i framlagda lagförslaget förekommande nya bestämmelser angående
värnpligtigs tjenstgöring i fredstid. Väl är det sant, att Kongl. Maj:t i
aflåtna propositioner föreslagit lindring med 30 procent i roterings-’och
rustningsbesvären och nedsättning likaså med 30 procent i de på viss
jord hvilande grundskatter; men dervid torde kunna göras den enligt
mitt förmenande icke obefogade anmärkning, att då ett stort flertal af
Andra Kammarens medlemmar, stödde på den allmänna mening, som
öfver allt i landet gifvit sig tillkänna, bestämt tiden för värnpligtigs
tjenstgöring i fredstid till högst 60 dagar, den erbjudna lindringen
uppenbart icke står i rätt förhållande till ifrågasatt förlängning af tjenstgöringstiden;
och kan jag ytterligare ej underlåta att uttala farhågan,
som jag hyser, att det framgent kan komma att stanna vid nu erbjudna
lindringen, under det att småningom, i följd af så väl förhöjda arbetspris
som anspråken på ökad tjenstgöring för den indelta stammens utbildning,
. bördan, som hvilar på den roterings- och rustningsskyldiga
jordens innehafvare, skall bli allt tyngre.

Mot de i lagförslaget förekommande bestämmelser angående inskrifning
till utgörande af värnpligten, om uppskof med inskrifning och
tjenstgöring, om inskrifningsnämnd m. m., har jag hufvudsakligen ingen
anmärkning att göra, eftersom dessa bestämmelser väl må anses behöfliga
att betrygga en redan nu i lag faststäld pligts fullgörande. Jag
skulle således under andra förhållanden villigt medverka dertill, att bestämmelserna
i lag faststäldes; men då, såsom af det förut anförda
framgår, lagförslaget i andra mycket väsentligare stycken icke kan af
mig godkännas, och de inom Utskottet gjorda försök, åsyftande att i
anmärkta stycken bringa lagförslaget till bättre öfverensstämmelse med
den allmänna mening, åt hvilken jag tror mig hafva gifvit uttryck, icke
haft framgång, återstår för mig ej annat än hemställa,

att det af Kongl. Maj:t framlagda förslag till ny
värnpligtslag icke må af Riksdagen antagas.))

af Herr J. Anderson i Tenhult: »Vid behandlingen inom Lag utskottet

af Kongl. Majrts proposition till Riksdagen med förslag till
ny värnpligtslag., har jag ansett att, under förutsättning af minst 30
procents afskrifning, å grundskatter och indelningsverk från och med
nästa års början, Riksdagen borde för sin del, med de förändringar här

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

nedan upptagas, antaga det framlagda förslaget och följande paragrafer

få ungefärligen denna lydelse:

§ I Hvarje

svensk man är pligtig att deltaga i fäderneslandets försvar
från och med det kalenderår, under hvilket han fyller 21 år, till och
med det, under hvilket han fyller 25 år.

§ 2.

Från värnpligtens fullgörande frikallas icke allenast den, som efter
det minst 30 procents afskrifning skett, utgör så stor rust- och roteringsskyldighet
som vid indelningsverkets upprättande afsågs, än äfven
den som till följd af lyte, sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst
vid rikets försvar oförmögen.

§ 3.

Värnpligten indelas i 5 åldersklasser.

§ 27.

Mom. 1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att
för sin utbildning tjenstgöra under fredstid 30 dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt
flottan under det första året, men vid fotfolket under 2 år med 15 dagar
under det första året och 15 dagar under det derpå följande.

Mom. 2. Lika med det Kongl. förslaget.

öfriga bestämmelser i det Kongl. förslaget, nemligen §§ 36 till och
med 40, böra utgå och de öfriga, ej uppräknade, böra, der så erfordras,
förändras att de ej komma i strid med de hufvudgrunder, som jag
här uppstält.

Då dessa mina framställningar inom Utskottet icke rönt tillmötesgående,
utan Utskottet i allt väsentligt antagit det Kongl. förslaget,
och då dertill kommer, att lagförslaget icke varit åtföljdt af någon plan,
som åskådliggör kostnaderna eller hurudant förslaget såsom helt kommer
att gestalta sig, eller när återstoden af grundskatterna och andra orättvisa
skatter komma att utjemnas, återstår för mig att yrka

att det af Kongl. Maj:t framlagda förslag till ny
värnpligtslag icke må af Riksdagen antagas.»

samt af Herrar Folke Andersson och Näslund.