Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23 (Utlåtande 1882:LU23 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

7¥:o SS.

Ank. till Biksd. Kansli d. 6 Mars 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
af 30 § Konkurslagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet hänvisad
motion, N:o 46, erinrar Herr G. Sälting, huru som genom Utsökningslagen
den 10 Augusti 1877 utsökningsväsendet i allmänhet ordnats
på ett mildare och för den fattige gäldenären mer tryggande sätt. Under
det nemligen enligt den äldre lagstiftningen denne kunde vid utmätning
beröfvas äfven det allra nödvändigaste af hvad han egde, innehölle deremot
65 § Utsökningslagen följande stadgande:

»Från utmätning skola undantagas nödiga gång- och sängkläder för
gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn. Saknas utväg till nödtorftigt
uppehälle; då skall af det förråd, som i huset finnes, undantagas
hvad till underhall för en manad tarfvas, så ock nödiga arbetsredskap
eller andra lösören, dock ej öfver ett värde af sjuttiofem kronor. Lös
pant ma ej undantagas från utmätning för den gäld, hvarför pantsättningen
skett.»

Om nu detta stadgande jemfördes med 30 § Konkurslagen, funne
man, att den mindre bemedlade gäldenären, då utmätning hos honom
gjordes, vore, i fråga om möjligheten att fortfarande lifnära sig, i en fördelaktigare
ställning, än om han blifvit försatt i konkurs. Ifrågavarande
paragraf i Konkurslagen lyder sålunda:

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sa.ml. 13 Haft.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 23.

»Gäldenär njute, der lian sig ej annorledes försörja kan, af konkursboet
nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn under två månader
från den dag, offentlig stämning gifven är: kan ej inom nämnda
tid bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män öfverlemnas;
njute gäldenären, till dess sådant skett, underhåll som sagdt är. Gäldenären
varde ock tilldeladt hvad som erfordras för resa och uppehälle, då
han, efter kallelse, har att inställa sig vid Rätten till förhör, eller annorstädes
till afgifvande af upplysningar rörande konkursboet, dock ej mer,
om han vistas utom Rättens domsaga, än som tarfvades, om han derinom,
å ort der han sist vistades, sig uppehöll. I öfrigt ege han från
konkursboet för sig, hustru och oförsörjda barn utbekomma och behålla
nödiga gång- och sängkläder.

Kommer tvist upp i anledning af hvad nu stadgadt är; pröfve Rätten
hvad gäldenären bestås må med afseende så väl å hans behof och
boets ställning, som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet
att gode männen tillhandagå.))

Om man antoge, fortsätter motionären, att en arbetare eller handtverkare,
hvilken ansåges kunna genom arbete försörja sig och sin familj,
blefve försatt i konkurs, hade denne icke att påräkna något underhåll
från konkursboet; och äfven om han vore i den ställning, att han finge
af konkursboet åtnjuta underhåll under två månader, hade han beröfvats
sina arbetsredskap, som varit nödvändiga för utöfvandet af hans yrke,
och vore derigenom äfven ur stånd att vidare försörja sig och de sina,
Af det anförda syntes uppenbarligen, att Utsökningslagen och Konkurslagen
icke stode i öfverensstämmelse med hvarandra, då den förra för
gäldenären vore mensklig och mild, men genom den senare han deremot
vore underkastad en mgr godtycklig behandling; allt blefve då beroende
på huruvida borgenärerne vore ömsinnade emot gäldenären, hvilken måste
med deras görande och låtande finna sig nöjd. Fall hade ock inträffat,
då fordringsegaren hellre försatt gäldenären i konkurs än att genom
utmätning utsöka sin fordran, emedan i förra fallet alla gäldenärens tillgångar
kunde tagas, hvilket genom utmätningsåtgärden icke finge ske.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer motionären, att
Riksdagen måtte för sin del besluta följande förändrade lydelse af 30 §
Konkurslagen:

»Gäldenär njute af konkursboet nödigt underhåll för sig, hustru och o försörjda
barn under tvenne månader från den dag offentlig stämning gifven är.
Men är konkursboet ringa och utväg saknas till nödtorftigt uppehälle, då skall

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

af det förråd som i boet finnes undantagas hvad till underhåll för en månad
tarfvas, så ock nödiga arbetsredskap eller andra lösören, dock ej öfver ett
värde eif sjuttiofem kronor; kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med
ed fästas, — — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — — — —
tillhandagå.))

Utskottet finner, lika med motionären, det vara förenligt med billighet
och rättvisa, att den gäldenär, hvilken på en gång afträdt all sin
egendom till borgenärers förnöjande och icke är i stånd att med arbete
sig försörja, icke skall, med hänsyn till utsigterna för sin framtida bergning,
befinna sig i en sämre ställning än den, hos hvilken, under i öfrigt
enahanda förhållanden, allenast utmätning för någon viss fordran göres;
hvarför Utskottet i hufvudsak instämmer i motionärens förslag.

De anförda stadgandena i Utsökningslagen och Konkurslagen motsvara
hvarandra deruti, att vid såväl utmätning som konkurs få undantagas
nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans hustru och oförsörjda
barn. Den omständigheten, att den gäldenär, som ej annorledes
kan sig försörja och är försatt i konkurs, eger åtnjuta nödigt underhåll
för två månader från det offentlig stämning gafs, under det att vid utmätning
endast en månads underhåll får undantagas af det förråd, som
i huset finnes, synes ega sin grund deri, att, enligt 19 § Konkurslagen,
gäldenären under först nämnda tid är underkastad sådana inskränkningar
i valet af vistelseort, att de under längre tid för honom försvåra möjligheten
att sjelf förvärfva sitt uppehälle. Då sålunda i nu anförda hänseenden
de båda lagarne äro med hvarandra öfverensstämmande, synes
ock, såsom Utskottet ofvan antydt, billigheten fordra, att likhet dem
emellan vinnes äfven i fråga om rättighet för gäldenären att, der hans
ställning det tarfvar, få från boet uttaga nödiga arbetsredskap eller andra
lösören.

Att deremot, såsom motionären äfven hemställer, tillförsäkra den
gäldenär, som är i konkurs, underhåll af konkursboet, äfven om han
eljest är i stånd att försörja sig, vore att gå längre än hvad Utsökningslagen
medgifver i det af motionären sjelf åberopade stadgandet, och kan
ej heller af Utskottet tillstyrkas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

På grund af det anförda får Utskottet, med anledning af den förevarande
motionen, vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande
förändrade lydelse af 30 § Konkurslagen:

»Gäldenär skall, der han sig ej annorledes försörja
kan, af konkursboet njuta nödigt underhåll för
sig, hustru och oförsörjda barn under två månader
från den dag, offentlig stämning gifven är, och derjemte
vara berättigad från konkursboet utbekomna och
behålla nödiga arbetsredskap eller andra lösören, dock ej
öfver ett värde af sjuttiofem kronor. Kan ej inom
nämnda tid bouppteckningen med ed fästas och boet
till gode män öfverlemnas; njute gäldenären, till dess
sådant skett, underhåll som sagdt är. Gäldenären varde
ock tilldeladt hvad som erfordras för resa och uppehälle,
då han, efter kallelse, har att inställa sig vid
Rätten till förhör, eller annorstädes till afgifvande af
upplysningar rörande konkursboet, dock ej mer, om
han vistas utom Rättens domsaga, än som tarfvades,
om han derinom, å ort der han sist vistades, sig uppehölle.
I öfrigt ege han från konkursboet för sig,
hustru och oförsörjda barn utbekomma och behålla
nödiga gång- och sängkläder.

Kommer tvist upp i anledning af hvad nu stadgadt
är; pröfve Rätten hvad gäldenären bestås må med
afseende så väl å hans behof och boets ställning, som
å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet
att gode männen tillhandagå.»

Stockholm den 6 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

O O

AXEL BERGSTRÖM.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Thomasson, LotUgius och Lindahl;
af Herr Grefve Mörner: »Lagförändringar torde ej böra vidtagas utan
att verkligt behof deraf förefinnes. Då hvarken motionären uppgifva
eller eljest till min kunskap kommit, att något behof af förändring i förevarande
fall eger rum, och vinsten af förändringen är ringa, om ens
någon, har jag för min del ej kunnat biträda Utskottets beslut.»

Herr Ekenman har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1882.

7 Sami. 13 Käft.