Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1878:LU22 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

N:o 22.

Ank. till Eiksd. Kansli den 12 Mars 1878, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om
lagstadgande rörande sådana medlemmar af svenska
kyrkan, hvilka icke äro döpte och konfirmerade i enlighet
med samma kyrkas lagar, dels ock om underdånig skrifvelse
i ämnet.

Uti särskilda till Lag-Utskottet remitterade motioner från Första Kammaren af
Herr Fritli. Graf ström (N:o 7) och från Andra Kammaren af Herr Erik Westin (N:o 140)
har hlifvit yrkadt, uti den förra, att en lag måtte stiftas, så lydande:

“Den som ej är döpt och ej konfirmerad, på sätt som svenska kyrkans lagar
gilla, må ej deltaga i kyrkostämma eller i prestval eller i val till elektor för utseende
af ombud till kyrkomöte, men åtnjute för sina borgerliga angelägenheter den
fördel, som lagen för främmande trosbekännare af den 31 Oktober 1873 i §§ 4, 5, 8
innehåller11;

och uti den senare, “att Riksdagen måtte besluta aflåtande till Ivongl. Maj:t
af underdånig skrifvelse, innefattande anhållan, att Kongl. Maj:t ville, med bibehållande
af obligatorisk religionsundervisning, gå i författning om upphäfvande af de
lagstadganden, som göra konfirmation och nattvardsgång till vilkor för äktenskaps
ingående och borgerliga rättigheters åtnjutande1''.

Herr Grafström har förklarat, det han genom sitt omförmälda förslag velat
å ena sidan åt de medlemmar af svenska kyrkan, hvilka råkat i strid med hennes
fundamentallagar, men ändock ej kunde förmås att i den ordning, lagen medgåfve,
ur henne utgå, förskaffa den rätt till borgerliga förmåner, hvilken de fordrade,

Bill. till 1 likså. Prat. 1878. 7 Samt. 11 Häft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

men å andra sidan förhindra dem att förstörande deltaga i en verksamhet, tillkommande
den kyrka, hvilken de endast på ett oegentligt sätt kunde anses tillhöra; och har
Herr Westin, med erinran, att stadgandet i 15 kap. 11 § Kyrkolagen, det ingen
skall trolofvas, som icke kan Luthers katekes och häfver begått Herrans nattvard,
utgjorde för dem, som i afseende på kyrkans lära hyste sådana samvetsbetänkligheter,
att de icke ville låta sig konfirmeras, hinder för ingående af lagligt äktenskap,
förmält sig anse ett sådant hinder vara stridande icke blott mot religionsfrihetens
grundsatser utan äfven mot såväl kyrkans som statens välförstådda intresse.

De åberopade §§ i Kongl. Förordningen den 31 Oktober 1873 äro af följande

lydelse:

§ 4: “Förr än äktenskap af främmande trosbekännare ingås, skall lysning
afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område qvinnan
är boende. Kyrkoherden i samma församling utfärde lysningen; hvarvid för främmande
trosbekännare ej erfordras bevis om dop och nattvardsgång11.

§ 5: “Äktenskap emellan dem, hvilka begge tillhöra samma främmande trossamfund
med sådant presterskap, att Konungen funnit åt detsamma kunna anförtros
att vigsel med laga verkan förrätta och förty rättighet dertill medgifvit, skall afslutas
med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande trossamfund med sådant presterskap, som nyss
är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då må äktenskapet kunna
afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af dertill berättigad prest inom enderas
trossamfund, eller inför borgerlig myndighet, på sätt här nedan sägs. Samma
lag vare i fråga om äktenskap emellan bekännare af främmande kristen troslära och
medlem af svenska kyrkan.

Der ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant främmande trossamfund,
som ofvan omförmäldt är, skall äktenskapet ingås inför borgerlig myndighet.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i stad magistrat
och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafva att i fråga om äktenskapshinder
öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt lag åligger. Sedan i slägtingars
eller andra vittnens närvaro såväl mannen som qvinnan inför den borgerliga myndigheten
afgifvit sitt frivilliga ja och samtycke till giftermålet; varde de för äkta makar
förklarade. Hvad sålunda förekommit, skall upptagas i särskildt öfver sådana ärenden
fördt protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget, af vittnen
bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet, ändock att vigsel ej tillkommer11;
samt

§ 8: “Främmande trosbekännare skola, der Konungen för viss församling ej annorlunda
förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden, särskildt upptagas
i kyrkoboken för den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område
de äro boende; och galle i afseende å derför erforderlig anmälan hvad af Konungen
särskildt föreskrifves11;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

och innehåller § 9 i hit hörande delar: “Magistrat och kronofogde skola de
inför dem ingångna äktenskap inom sex veckor derefter anmäla,

då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare eller
presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarne föra kyrkobok,
hos den eller de personer, hvilka föra de kyrkoböcker, deri makarne äro
upptagne;

då endast eu af makarne tillhör sådan församling, som nyss är nämnd, dels
hos den person, af hvilken samma församlings kyrkobok föres, och dels hos kyrkoherden
i den svenska församling, der den andra makan bor; samt

i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan är boende".

Att de medlemmar af svenska kyrkan, hvilka bekänna läror, i väsentliga delar
stridande mot dem, hon omfattar, och på grund häraf vägra att underkasta sig
hennes lagar och föreskrifter, icke må deltaga i vården om hennes angelägenheter,
finner Utskottet vara icke allenast öfverensstämmande med kyrkans fördel utan äfven
betingadt af hennes oafvisliga rätt, och Utskottet instämmer desto hellre i Herr
Grafströms förslag, att rösträtt vid kyrkostämma icke må sådana medlemmar medgifvas,
som en dylik rätt enligt 4 § i Kongl. Förordningen om kyrkostämma, samt
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 är frånkänd icke allenast främmande religionsbekännare
utan ock dem, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält; men
då rätt att deltaga i val af elektor för utseende af ombud vid kyrkomöte är enligt
5 § i Kongl. Förordningen den 16 November 1863 beroende af rösträtt å kyrkostämma
och således i och med den samma förfaller, synes särskild föreskrift härom
ej erforderlig; äfvensom, enär den, som ej är döpt, icke kan blifva konfirmerad och
tillåtas begå Herrans heliga nattvard, endast konfirmation och nattvardsgång torde
böra upptagas såsom vilkor för rösträttens åtnjutande. Deremot och som främmande
kristna trosbekännare jemlikt 21 § i Kongl. förordningen den 1 April 1843 i vissa
fall ega deltaga i prestval, anser Utskottet sådan rätt icke kunna omförmälde medlemmar
af svenska kyrkan för närvarande betagas.

Hvad åter angår frågan om undanrödjande af nu befintliga hinder för de medlemmar
af svenska kyrkan, hvilka icke begått Herrans nattvard, att ingå laggilt äktenskap,
så synes den af Herr Westin i sådant hänseende föreslagna utvägen ingalunda antaglig.
Han förklarar sjelf, att han icke vill påstå, att kyrkan skall meddela sin välsignelse åt
dem, som icke vilja begagna hennes nådemedel; och ett upphäfvande af de lagstadganden,
som göra konfirmation och nattvardsgång till vilkor för äktenskaps ingående,
skulle obestridligen medföra den följd, att ifrågavarande medlemmars äktenskap skulle
genom kyrklig vigsel beseglas. Härigenom skulle desto hellre allt för obefogade anspråk
tillfredsställas, som dessa medlemmar kunna och böra begagna den i lag ''dem
anvisade utväg att ur kyrkan utgå. Deremot finner Utskottet, lika med herr Grafström,
att de, som icke vilja foga sig efter kyrkans lagar, böra, hufvudsakligen i den

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

allmänna sedlighetens intresse, tillåtas att i likhet med främmande trosbekännare,
med hvilka de närmast äro att jemföra, inför borgerlig myndighet ingå äktenskap;
men någon vidare föreskrift angående deras borgerliga angelägenheter synes Utskottet
icke erforderlig.

På grund häraf får Utskottet dels hemställa,

l:o att Herr Westins motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda;

dels ock, med anledning af hvad Herr Grafström i sin motion anfört, föreslå,
2:o att Riksdagen måtte för sin del besluta följande
Förordning, angående sådana medlemmar af svenska kyrkan,
hvilka icke på sätt, samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerade
och begått Herrans nattvard:

“Hvad i 4 § af Kongl. förordningen om kyrkostämma, samt
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 finnes stadgadt derom,
att främmande religionsbekännare och de, som till utträde ursvenska
kyrkan sig anmält, icke ega deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar
och beslut, vare äfven tillämpligt på medlemmar
af svenska kyrkan, som icke på sätt, samma kyrka godkänner,
blifvit konfirmerade och begått Herrans nattvard.

Vill medlem af svenska kyrkan, som icke begått Herrans
nattvard, ingå äktenskap med annan medlem af samma kyrka
skall det ske inför borgerlig myndighet på det sätt och i den
ordning, som bestämmes i 4 och 5 §§ af Kongl. förordningen
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
den 31 Oktober 1873.

I afseende på den borgerliga myndighetens skyldighet att
för anteckning i kyrkobok göra anmälan om de inför densamma
afskräde äktenskap gälle i tillämpliga delar hvad i 9 §
af sistnämnda Kongl. förordning föreskrifves11.

Stockholm den 11 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Reservationer:

mot andra punkten af Utskottets hemställan:

af Herr Giefve .Mörner mot första inom. åt den i samma punkt föreslagna förordning
;

af Herr Sctmzelius: “Väl bär jag, lika med flertalet af Utskottets ledamöter,
ansett eu lagstiftning vara i hög grad erforderlig, hvilken möjliggör äktenskaps ingående
af medlemmar utaf svenska kyrkan, som, ehuru de icke anmält sig till utträde
ur den samma, likväl icke blifvit konfirmerade och begått Herrans heliga nattvard:
men då en dylik lagstiftning i ämnen af förevarande, synnerligen grannlaga beskaffenhet
bör föregås. af eu sådan grundlig utredning, som Utskottet svårligen kan medhinna,
och hvartill äfven torde erfordras särskild sakkännedom i kyrkliga förhållanden,
har jag, fullt inseende otillräckligheten af egna krafter för att kunna framställa
ett formuleradt lagförslag, hvilket kunde hafva utsigt att, efter en allsidig granskning
af Riksdagen, Högsta Domstolen, Kyrkomötet och Kongl. Maj:t blifva oförän diadt

såsom lag antaget, och — det må ursäktas mig — något tveksam, om Utskot tets

obestridligen större förmåga i detta hänseende kunde vara tillräcklig, ansett Utskottet
böra inskränka sig dertill att hos Riksdagen hemställa om aflåtande till

Kongl. Maj:t af en underdånig skrifvelse i ämnet. Då emellertid så icke skett, nödgas
jag, ehuru vänligt stämd för sjelfva saken, reservera mig emot det nu framlagda
lagförslaget, hvilket i många hänseenden synts mig icke vara tillfredställande. Sålunda
skulle, enligt förslagets första moment, minderåriga barn hvilka ännu icke uppnått
den ålder, att de kunnat konfirmeras eller begå Herrans nattvard, förlora den dem, enligt.
kyrkostämmoförordningens 4 §, jemförd med kommunallagarne, tillkommande
rättighet att genom sina förmyndare deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och
beslut, i händelse de - hvilket ofta lärer vara fallet — ega fastighet eller ärfdt
kapital, hvarför de äro förbundna att till kommunen erlägga skatt. Något skål

härtill har jag icke kunnat finna, och det har förmodligen ej heller varit Utskottets mening,
att så skulle ske. Än betänkligare synes mig den af Utskottet etablerade nya grundsats,
att svenska statskyrkans medlemmar, hvilka hittills varit likstälda, hädanefter
.skulle delas i två klasser, hvilka den ene motionären, Herr Grafström, under diskussionen
förra riksdagen, då en närbeslägtad af honom väckt motion behandlades och af
Kamrarne lemnades utan afseende, sjelf benämner aktiva och passiva, men
hvilka jag hellre skulle vilja kalla berättigade och mindre berättigade. Skyldigheterna
skulle deremot fortfarande blifva lika för alla medlemmar af statskyrkan, men de
mindre berättigade skulle, för att tillvinna sig möjligheten eller rättigheten att ingå
ett inför, lag giltigt äktenskap, nödgas uppoffra eu annan rättighet, nemligen den att
deltaga i kyrkostämma. De skulle så att säga nödgas köpa sig till den allmänna
Bill. till Likså. Prof.. 1878. 7 Sami. 11 Raft. 2

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

rent menskliga rättigheten, som utan hänsyn till religion bör vid viss ålder tillkomma
hvarje mensklig individ, nemligen att ingå äktenskap, att bilda tamij.
Detta förfarande synes mig både obilligt och oklokt: obilligt derföre att en naturlig
rättighet icke bör för något pris förvärfvas, oklokt derföre att det grundlägger ett
berättigadt missnöje och leder till ytterligare söndringar emellan kyrkans medlemmar.
Äktenskapet är dock samhällets sedliga grundval, och det ligger utan tvifvel
i statens, i kyrkans, i sedlighetens intresse att, i stället för att försvara detsammas
ingående, tvärtom uppmuntra denna vigtiga institution för dess egen skull.

Så vidt jag kunnat erfara, har den hittills medgifna rättigheten för statskyrkans
medlemmar, äfven för de irrläriga, att deltaga i kyrkostämmas ofverlaggnmgar
och beslut icke medfört någon våda för kyrkan eller samhället. Genom att utan
fullgiltig anledning utstöta dem derifrån vidgas svalget emellan dem och statskyrkan,
och återinträdet dit försvåras. Många bland dessa irrläriga eller olika tänkande,
hvilka det vaknande, stundom missledda nitet att söka sanningen ofta fort pa villo -vägar förtjena dock icke att behandlas så. Jag vet knappast något giltigt skål,
hvarför dessa, som fortfarande deltaga i afgifter till kyrkan och presterskap^,
skulle, sedan de fått ingå äktenskap och derigenom inträdt i en allvarligare ställning
af lifvet, utestängas från deltagande i beslut om medlens andamalsenliga användande,
från revision af kyrkans ekonomi, ja äfven från valet af kyrkoråd, da de
ju enligt till och med Utskottets förslag, skulle bibehållas åtminstone tills vidare
vid rättigheten att deltaga i prestval. Det synes mig dessutom vara temligen inkonseqvent,
om dessa medlemmar, på sätt Utskottet förutsätter, skulle få deltaga i valet
af kyrkorådets sjelfskrifne ordförande, men ej af dess öfriga ledamöter.

På grund af hvad jag haft äran anföra och de många skäl, som dertill kunna
läggas, yrkar jag vördsamt afslag å Utskottets föreliggande förslag och hemställer för

min del ödmjukligen, , . , „„ , .

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, clet

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, efter Kyrkomötets hörande,
i ämnet till Riksdagen aflåta nådig proposition till sådana
lagstadganden, hvarigenom rättighet beredes medlem af svenska
kyrkan, som icke, på sätt samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerad
och begått Herrans nattvard, att ingå äktenskap meci
annan medlem af samma kyrka, utan att behöfva derutur
träda“;

af Herrar Fröberg, Stråle och Thoniasson.

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets handläggning
inom Utskottet.

Stockholm, tryckt ho? A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.