Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1885:LU20 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1885, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade
grunder för dnr kommunala rösträtten jod landet.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en inom Andra
Kammaren af Herr J. P- Nilsson i Käggla väckt och till Utskottet hänvisad
motion, N:o 59, deri motionären, under åberopande af de motiv,
han i sin vid 1882 års riksdag väckta motion, N:o 55, rörande samma

ämne anfört, å nyo föreslår, det Riksdagen ville för sin del besluta,

att § 11 i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyi-else
på landet måtte få den förändrade lydelse, att röstvärdet skall

beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva

rösträtt för större antal röster, än som motsvarar en tjugondedel af
kommunens hela röstetal efter röstlängden, och ej i något fall för mer
än 1,000 röster.

I den föreliggande frågan hyser Utskottet fortfarande samma
åsigter, som äro uttalade i dess utlåtanden N:o 22 vid 1881 års riksdag,
N:o 52 vid 1882 års riksdag samt N:o 28 vid 1884 års riksdag.

Utskottet erinrade då, huru som kommunallagarnes ändamål, enligt
deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att
sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda
sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, men huru
som, på det att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande
tanke måtte i alla landskommuner också blifva en verklighet, förändrade
bestämmelser rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Bill. Ull Riksd. Prof.. 1885. 7 Sand. 15 Höft,

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 20.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse
på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet
beräknas efter det eu hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den
sålunda gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter
olika förhållanden helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt.
Så innehade enligt Statistiska centralbyråns berättelser rörande den
kommunala rösträtten år 1871 uti 54 af rikets 2,354 landskommuner
en röstegande öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en
person utgjorde uti 360 öfver V*—:Va, uti 1,026 öfver Vio—V*, allt af
hela fyrktalet; och, hvad beträffade antalet personer, som innehade visst
fyrktal öfver ''do af hela kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378
öfver ''It Va, 1,697 öfver Vio—V4, om hvilka förhållanden närmare upplysningar
kunde inhemtas af clen tabell, som funnes bifogad LagUtskottets
utlåtande N:o 35 vid 1878 års riksdag. Förhållandena torde
under tiden sedan dess icke, åtminstone proportionsvis mellan olika
grupper af röstegande, hafva undergått någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls
förefunnes inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam
kunde utöfva kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga
former iakttoges, beskatta öfrige kommunalmedlemmar och utse desse
att såsom kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen
vore hans egna, under det han sjelf kunde undandraga
sig hvarje personligt kommunalt uppdrag. Att i eu stor mängd andra
kommuner sjelfstyrelsen vore i större eller mindre grad kringskuren,
visade de anförda statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862
års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena
i landskommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,
någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva
en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfrige medlemmar
af kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa
samt ett vilkor för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse;
och för en lindrig begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrigt
syntes billighetsskäl tala. Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum,
som lämpligen borde bestämmas, syntes af de tabeller, som
blifvit af särskilde ledamöter inom Utskottet utarbetade och utlåtandet
bifogade, framgå, att genom bestämmande af detta maximum till eu
tiondedel af kommunens hela röstetal de öfverklagade missförhållandena
kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner, hvarest detta maximum
icke skulle upphäfva en enda ro,stegandes samflige öfrige röstegandes

Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 20.

samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade ansetts nödigt föreslå det
tillägg, att ingen finge i något fall utöfva rösträtt för högre röstetal
än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme öfrige röstegande.

De skäl, på hvilka Utskottet sålunda förut grundat sitt tillstyrkande
af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas Utskottet
fortfarande ega giltighet, Utskottet vill nu ytterligare, i likhet med hvad
Utskottet gjorde vid 1882 och 1884 års riksdag, erinra, att, då ledamöter i
bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna omedelbart, samt ledamöter
i pröfningsnämnderna medelbart, utses åkommunalstämma, i sådana
kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda eller några få personer,
dessa kunna erhålla ett i Utskottets tanke obehörigt inflytande
äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de olägenheter, till
hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten ansetts nödig,
på senaste åren hafva oftare än förut framträdt, i det att nu mera
flerestädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel rörelse, hvarigenom
det lätteligen kan inträffa, att en enda person inom kommunen
kan, såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal, hvars storlek
tillåter honom att blifva den allena beslutande i kommunens angelägenheter
eller åtminstone derå utöfva ett allt för stort inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för Utskottets
mening, vill Utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden
i flera afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,
ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen
angående kommunalförvaltningen på landet den 6 Februari 1865,
ett relativt maximum af en sjettedel af de vid stämman närvarandes
sammanlagda röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare
sig för egen del eller å annans vägnar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet finner
de ofvan anmärkta olägenheterna åtminstone för det närvarande till
det väsentligaste kunna afhjelpas derigenom, att medelst ett stadgande
i § 11 af förordningen om kommunalstyrelse på landet den kommunala
rösträtten derstädes begränsas genom ett röstmaximum af en tiondedel
af kommunens hela röstetal, hvilken ändring i § 11 i förordningen föranleder
ändring äfven beträffande den i § 59 mom. 2 förekommande
hänvisning, får Utskottet, med anledning af Herr J. P. Nilssons motion,
hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 20.

F ö r o r d n i n g

angående ändrad lydelse af §§ 11 och 59 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, sådan
nämnda § lyder i Kong!, kungörelsen den 8 September
1868, samt § 59 i samma förordning, sådan denna §
lyder i Kong!, kungörelsen den 17 Mars 1882, skola
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt
för större antal röster än som svarar mot en tiondedel af
kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall
för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt
tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan
Ivräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen
och deröfver upprätta en längd, upptagande,
särskilt för hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner:
för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet
utan mantal och för annan fastighet debiterad bevillning
enligt Art. II i bevillningsstadgan (eller, der bevillning
ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter
taxeringsvärdet, mot sådan bevillning svarar); för öfriga
beslcattningsföremål debiterad enahanda bevillning; det
åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för
jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för annan
fastighet; fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål
och summan af den skattskyldiges fyrktal; allt på
sätt det under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd
närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af de

Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 20.

bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och, 11 innehålla,
tillika kommunens röstlängd. 1 den för anmärkningar
afsedda kolumn antecknas, om och på hvilken grund
i följd af dessa bestämmelser någon i längden uppförd
skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden
upprättas i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan
anslås och det andra hos kommunalnämnden
förvaras.

Stockholm den 23 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Hese r v a t i o n e r:

af Herrar Bergström, Fröberg, Stråle. Nisser och Sederhohn.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

Formulär Utt. A.

Fyrktalslängd för

Personer.	Fastigheter.
Prosten N. N................. Landtbonden Sven Persson... Lagmannen N. N. Kronofogden N. N........... Majoren N. N. ......... Anders Svensson ... Gästgifvaren N. N.	Skrintorp N:o 2, stom 1/2 mantal, Kyrktomta N:o 1, skatte, 1 mantal Lugnås, N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal ..... Normlösa N:o 1, häradshöfdingeboställe, 2 mantal Skrintorp, kronofogdeboställe, l1/* mantal... Glittringe säteri, 11 mantal, Rofvestad 21/2 mantal, Ys qvarn... Berga, 1 mantal, Rofvestad Va mantal, Brunby utjord Vantinge gästgifvaregård, 1 mantal ........
Skomakaren N. N. å Vantinge Torparen Carl Nilsson i Vik Carl Svensson, fjerdingsman Landtbrukaren N. N. ..	Vantinge backstuga
Torpet Lugnet .......................
Brunby N:o 3, /8 mantal, krono ............ Mora kungsladugård, 1 mantal ,
o. s. y.	Summa r

Nordbo den 2 December 1883.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Anm. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej utgår, uppföres dock i vederbörlig
kolumn det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, emot sådan bevillning svarar.

Lag-XJtskottets Utlåtande N:o 20.

Nordbo socken år 1883.

Bevillning enligt Art. II Bevillnings-stadgan	Påfördt fyrktal	Anmärkningar.
för i mantal satt jord.	för jordbruksfastighet utan mantal.	för annan fastighet.	för alla öfriga beskatt- ningsföremål.	för i mantal satt jord.	för jordbruksfastighet utan mantal.	för annan fastighet.	för alla öfriga beskatt-ningsföremål.	Summa.
Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
13	50	—	—	—	—	16	—	270	_	_	160	430
9	60							192	—	—	—	192	i konkurstilllstånd.
13	—	—	—	—	—	26	50	260	—	—	265	525
10	30	—	—	—	—	12	50	206	—	—	125	331
481	50	—	—	22	—	80	—	9,630	—	220	800	10,650
12	—	1	60	—	—	—	—	240	32	—	—	272
11	—	—	—	—	—	23	—	220	—	—	230	450
				—	80	1	—	—	—	8	10	18	oguldna komraunalutskylder.
—	—	—	15	—	—	—	—	—	3	—	—	3
—	11	—	—	—	—	—	18	3	t	—	2	5
9						''	''	180	—	—	—	180	taxeringsvärde 30,000 kr.
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad och godkänd,
betygas Nordbo i sockenstugan den 21 December 1883.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.