Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1880:Lu20 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

Jff:© 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1880, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande
rörande sättet för indrifvande af brandstodsbidrag från
delegare i brandstodsbolag å landet.

Enär de a landet bildade brandstodsbolag, hvilka vore till stort gatm
ivar inom sin ort, ansåges icke skola kunna bestå, i händelse bolagen nödgades
att för indrifning af resterande brandstodsafgifter utverka utslao- eller
o0m, a 0hvarJe särskild i sin betalningsskyldighet bristande delegare* men
saväl pa grund af andra förhållanden som särskildt 14 § i förordningen
om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 10 Augusti 1877 tvekan kunde uppstå, hvilka bestämmelser
numera vore i ämnet gällande, samt den ersättning, som enligt Koncrl.
cirkuläret den ^14 Juli 1845 skulle tillgodokomma häradsskrifvare och
kronofogdar, då på grund af samma cirkulär deras biträde vid uppbörden
anlitades, syntes för bolagen betungande, har Herr Aug. Petterson,
med hvilken Herrar Anders Svensson, P. Pehrsson och Ola Månsson instämt,
uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet remitterad motion,
-N:o 28, hemstalt »att Riksdagen behagade för sin del besluta, antingen
en förklaring i det syfte, att 14 § i 1877 års förordning om nya utsökningslagens
införande får tillämpning jemväl å stadgande i reglemente för
brandstodsbolag å landet, som Konungens Befallningshafvande faststält
eller ock ett tillägg till 55 § nya utsökningslagen af innehåll, att utmätBih.
till Riksd. Prof. 1880. 7 Sarnl. 12 Haft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

ning må ske, ändå att betalningsskyldighet ej blifvit gäldenären ålagd för
ifrågavarande afgifter, enligt distriktsvis uppgjorda rostlängder, i den ordning
nyssnämnda paragraf innehåller för utmätning af auktions fordran»,
men, om det ena eller andra af hvad motionärerne sålunda föreslagit skulle
anses icke böra vinna bifall af den anledning, att de icke tilltrott sig
framlägga till ordalydelsen fullständigt utarbeta dt författningsförslag, »att
Riksdagen ville besluta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och till nästkommande Riksdag
framlägga förslag till endera af de lagförbättringar, motionärerne

ifrågasatt»

& Den fråga, å hvilken motionärerne sålunda fäst uppmärksamhet, synes
Utskottet af en sådan uppmärksamhet väl förtjent. Brandstodsförenino-arne
å landet främja otvifvelaktigt ett allmännyttigt ändamål, och det
kan derföre icke vara annat än önskvärdt, att deras verksamhet af lagstiftningen
underlättas. _ .

I förevarande ämne stadgade ock det af motionärerne jemväl åberopade
Kongl. cirkuläret till Konungens Befallningshafvande i länen den
14 Juli 1845, att, derest direktion för brandstodsbolag, som vore af Kongl.
Maj:t stadfåstadt, före den 1 Augusti läte tillställa vederbörande häradsskrifvare
inom länet debiteringslängd å hvarje bolagsmans bidrag till
brandskadeersättningar och omkostnader för bolagets förvaltning, det skulle
åligga häradsskrifvaren att på de vanliga debetsedlarne å utskylderna till
kronan uppföra bolagsmännens bidrag, derefter kronofogden borde ombesörja
medlens indrifvande och nedsättning i länets ränteri samtidigt med
kronans uppbörd och under enahanda ansvar; och skulle desse tjensteman
vara berättigade att härför såsom arvode åtnjuta, för en uppbörd af till
och med 1,000 Rdr, tre procent, och sedermera för det belopp, hvarmed
uppbörden öfverstege nämnda summa till och med ett uppbördsbelopp af
2,000 Rdr, två procent, samt för hvad som utöfver 2,000 Rdr debiterades
och uppbures, en procent, hvilken ersättning vid medlens leverering skulle
afdragas samt delas lika emellan kronofogden och häradsskrifvaren.

Häraf synes ock böra följa, att, derest bolagen föredroge att genom
sina egne tjensteman eller genom utgreningar af sin egen styrelse, såsom
distrikt- eller sockne-komitéer, i allmänhet uppbära de arliga bidragen från
delegarne, de dock skulle ega rätt att få de resterande afgifterna uppburne
på sätt cirkuläret närmare omförmäler, allenast restlängden inom
föreskrifven tid aflemnades till häradsskrifvaren.

Sedan emellertid genom Kongl. kungörelsen angående vissa ändrin -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

gar i gällande landshöfdingeinstruktion den 22 Mars 1861 Konungens
Befallningshafvande förklarats ega att, efter vederbörandes hörande, pröfva
och, såvidt med lag och laga stadgar vore förenligt, fastställa förslag till
reglementen för särskilda, genom menighetsföreningar tillkomna stiftelser
på landet, äfven om de afsåge hela länet, har tvekan påstått, huruvida
den i 1845 års cirkulär lemnade rättighet att för indrifning af resterande
bidrag anlita vederbörande statens tjensteman skulle tillkomma äfven de
brandstodsbolag, som fått sina reglementen faststälda, ej af Kongl. Maj:t,
utan på grund af ofvan nämnda kungörelse, af Konungens vederbörande
Befallningshafvande, och enligt hvad för Utskottet uppgifvits, har i detta
afseende i olika län olika förfarits.

De af Konungens Befallningshafvande faststälda brandstodsbolag hafva
emellertid i ett och annat län haft en annan utväg för sig öppen, i det
att vederbörande Konungens Befallningshafvande efter af dem begärd handräckning
att hos de restskyldige särskildt inom hvarje distrikt utbekomma
oguldna bidrag, meddelat sådan vilkorlig utmätningsresolution, hvarom
förordningen den 10 Juni 1841 i fråga om inrop af varor å offentlig auktion
förmäler.

Från och med nya utsökningslagens införande har denna praxis, om
hvars lagenlighet rättmätiga tvifvelsmål synes äfven dessförinnan kunnat
uppstå, ansetts icke vidare böra branstodsbolagen medgifvas, och Utskottet
kan för sin del icke heller tillstyrka ett för den nuvarande 55 § i Utsökningslagen
så främmande tillägg, som motionärerne i sitt andra alternativ
föreslagit.

Deremot synes den i motionärernes första alternativ afsedda utväg för
indrifning af resterande brandstodsafgifter kunna utan olägenhet vinnas, om
deras uttagande finge ske i enahanda ordning, som är gällande för indrifning
af resterande kommunalutskylder. Skulle åter betänkligheter möta
för ett slikt medgifvande, bör det icke förbises, att 14 § i förordningen
om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall jemväl innehåller, att om utmätning utan dom eller utslag för utskylcler,
allmänna afgifter eller annat dylikt skall gälla hvad redan är eller
framdeles varder stadgadt. Häraf vill det väl synas antagligt, att 1845
års cirkulär fortfarande är gällande beträffande uppbörd af brandstodsmedel,
men då den med anledning af nya utsökningslagens införande utfärdade
förordningen angående förändrade föreskrifter om utmätning för
krono- eller kommunalutskylder, allmänna afgifter, m. m. den 12 Juli
1878, som innefattar närmare föreskrifter om sättet för verkställande af

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

utmätning för indrifning af, bland annat, ej mindre kommunalutskylder
än de för särskilda inrättningar eller ändamål bestämda afgifter, hvilka enligt
gifna stadganden af kronofogde eller städernas uppbördsman uppbäras och redovisas,
och af sådana afgifter, för hvilka enligt särskilda af Kongl. Maj:t
för allmänna kassor och inrättningar faststälda reglementen utmätning må ega
rum utan föregående dom eller utslag, i 12 § stadgar, att kronofogde, stadsfogde
eller magistrat icke skola för indrifning af de för särskilda inrättningar
eller ändamål bestämda afgifter, hvilka enligt gifna stadganden skola
af dem uppbäras och redovisas, njuta annan ersättning än den andel i stämmoböter
eller andra afgifter för underlåten liqvid, som kan vara medgifven,
hvaremot vid utmätning för annan afgift, som i förordningen afses, utmätningsförrättaren
eger att hos den, som undergår utmätningen, uttaga enahanda
ersättning, som för utmätningsförrättningar i enskilda mål är stadgad,
synes tvekan med skäl kunna uppstå, huruvida genom nämnda stadgande
någon ändring hör anses hafva egt rum i fråga om den genom
Kongl. cirkuläret den 14 Juli 1845 bestämda uppbördsprovisionen.

Beträffande åter indrifningen af resterande kommunalutskylder, innehåller
§ 5 i nyss åberopade förordning af den 12 Juli 1878, att »å dylika
utskylder skall till uppbördsmannen aflemnas restlängd, upptagande den
skattskyldiges namn och hemvist, beloppet af oguldna utskylder och afgifter
samt de stämmoböter eller andra afgifter för underlåten liqvid, som
må af den skattskyldige uttagas, och skall restlängden tillika innehålla
en särskild kolumn för anteckning af medel, som influtit, eller af hinder,
som mott.))

Enligt Utskottets åsigt skulle största lättnad blifva åt nu ifrågavarande
brandstodsbolag eller föreningar beredd, om för indrifning af deras
resterande bidrag finge följas samma ordning som för uttagande af kommunalutskylder
är stadgad; men Utskottet antager dock, att i sådant fall
några bestämmelser böra meddelas, så att icke utan särskild ompröfning
detta uppbördssätt jemväl komme att begagnas för de brandstodsföreningar,
som i en del landsorter lära finnas ordnade socknevis eller eljest med så
ringa omfattning, att formerna för deras förvaltning och räkenskapsföring
möjligen icke innebära den fulla trygghet för restlängdernas noggranna och
behöriga upprättande, att deri upptagna resterande afgifter skäligen böra
vara utmätningsgilda. Det är jemväl af icke ringa vigt för många af de
större brandstodsföreningarna att få undanröjd den nu förefintliga, ofvan
antydda ovissheten, om 1845 års cirkulär för deras uppbörd må tillämpas.
Utskottet får derför med anledning af förevarande motion hemställa,

Larf-Utskottets Utlåtande N:o 20. v

K f MR.^Sdaville 1 underdånig skrifvelse till
K°ngl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t dels ta^a
i nådigt öfvervägande, om och under hvilka vilkor det
ma kunna i allmänhet medgifvas brandstodsbolag eller
brandstodsförening å landet, att uppbörd af resterande
afgifter eller bidrag. får ske i enahanda ordning, som
ai stadgad for indrifning af resterande kommunalutskylder
men om hinder för slik tillåtelse ansåges
mota, da i nader förklara, att hvad Kongl. cirkuläret
den 14 Juli 184ö innehåller om uppbörd af brandstodsbolagsmäns
bidrag i allmänhet, samt om uppbördsersättning
till vederbörande statens tjensteman äfven
skall galla när fråga uppstår om indrifning allenast
arresterande afgifter till dylika bolag, - dels och i
nader forordna, att hvad nyss nämnda cirkulär innehaller
beträffande uppbörd af afgifter till de brandstodsbolag
a landet, som å sina reglementen erhållit
vongl Maj:ts stadfästelse, skall vara tillämpligt jemväl
a dylika bolag, hvilka erhållit fastställelse å sina
reglementen af vederbörande Konungens Befallnin^hafvande.
b

Stockholm den 16 Mars 1880.

Pa Lag-Utskottets vägnar:
G. LAGERSTRÅLE.

Herrar Lindgren,
antecknadt, att de icke

Torpadie och H. A. Widmarh hafva begärt få här
mom Utskottet deltagit i ärendets behandling

Bill. Ull Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 12 Raft.