Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1879:LU20 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

N:o 20.

An k. till Eiksd. Kansli dm 4 April 1879, kl. 2 e. ro.

Lag-Utskottets Utlåtande, med anledning of väckta motioner om
tillägg till 59 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862 samt 14 § af
Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af samma
dag.

Enligt Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862 är en hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem
af en kommun samt förbunden att till kommunen erlägga skatt, och icke
häftar för oguldna kommunalutskylder, berättigad att deltaga i kommunalstämmans
öfverläggningar och beslut (§ 8). Medlem af en kommun
på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven, äfvensom hvar
och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes
är för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning
uppförd (§ 4). Skyldig att till kommunens gemensamma utgifter
lemna bidrag är eu hvar, som inom kommunen, ehvad han derstädes
bosatt är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel eller annan
i mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad
eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet, eller derstädes
idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till allmän
bevillning taxerad näring; äfvensom en hvar, som‘inom kommunen
sitt rätta bo och hemvist har, och eger sådan inkomst, att bevillning
till staten enligt art. II bevillningsstadgan derför skall, såsom för
inkomst af kapital eller arbete, erläggas (§ 57). Bidragen skola, såBih.
till Pdksd. Prot. 1879. 7 Sand. 11 Halt. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 20.

som kommunalutskylder, utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige
efter vissa grunder påförda fyrktal. Till beräkningsgrund
för fyrktalssättningen skall tjena den bevillning enligt art. II i bevillningsstadgan,
som de skattskyldige, jemlik! senaste faststälda taxeringslängder,
till staten erlägga (§ 58). Kommunalnämnden skall verkställa
fyrktalssättningen och deröfver upprätta eu på närmare föreskrifvet
sätt affattad längd. Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af vissa bestämmelser
och undantag, tillika kommunens röstlängd (59). Röstvärdet beräknas
efter det en hvar rostegande åsätta fyrktal (§ 11, sådan denna § lyder i
Kongl. kungörelsen den 8 September 1868), och skall den af kommunalnämnden
upprättade och i kommunalstämman granskade röstlängden
alltid vara tillgänglig i det rum, der stämman hålles (§ 12,
sådan denna § lyder i Kongl. kungörelsen den 8 September 1868).

Motsvarande bestämmelser återfinnas beträffande Stockholm uti
§§ 2, 6, 9 och 40 af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 Maj 1862 och, beträffande rikets öfriga städer, i §§ 10, 12,
14 och 57 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862.
Hufvudsakliga skiljaktigheterna äro: att röstvärdet är annorlunda bestämdt
sålunda (F. K. i Stockh. § 12 mom. 1, F. K. S. § 12, sådan
nämnda § lyder i Kongl. kungörelserna den 8 September 1868 och den
9 November 1869); att, innan den på grund af taxeringslängden af
magistraten upprättade röstlängd tillämpas, densamma skall för hvarje
gång vara minst åtta dagar å kungjordt ställe till granskning framlagd;
att anmärkning mot röstlängden bör framställas, innan något
ärende till behandling vid allmänna rådstugan företages, samt att magistraten
öfver framstäld anmärkning genast skall meddela sitt beslut
och i längden införa den rättelse, som deraf föranledes (F. K. S. § 14,
något annorlunda F. K. i Stockh. § 6).

Uti tvänne inom Första Kammaren väckta och till Lag-Utskottet
hänvisade motioner (N:is 8 och 9) har nu Herr G. Lagerstråle anfört,
att, då vid pröfning af ett under nästlidet år öfverklagadt riksdagsmannaval
från en af rikets städer Kongl. Maj:ts Högsta Domstol förklarat,
att af stadgandena i §§ 10, 12, 14 och 57 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862 framginge, att den valde,
hvilken under 1876 flyttat till staden och först för år 1877 blifvit inom
samma stad för bevillning taxerad, icke varit berättigad att i beslut om
stadens allmänna angelägenheter deltaga eller behörig att i stadens röstlängd
varda uppförd förr än 1877 års bevillning staxering undergått granskning
af pröfningskomitén och grunden för hans skattskyldighet till staden
och för hans deraf beroende rösträtt såmedelst blifvit vederbörligen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

faststäld, härigenom syntes vara af den högsta domaremakten i landet
förklarad^ att, äfven i de fall, då en kommunalmedlem å annan tid
eller på annat sätt, än som för rösträttens bestämmande i allmänhet
är faststäldt, skulle kunna ådagalägga sådana förhållanden, som efter
de i kommunallagen nedlagda allmänna grunder borde åt honom bereda
rösträtt till ett visst antal röster, tilldelandet af dylik rösträtt och
införandet af röstetalet i röstlängden skulle, enligt Högsta Domstolens
uppfattning, vara emot lag stridande; att uttalandet härom visserligen
skett allenast hvad angår rösträtten i stad; men att bestämmelserna i
detta hänseende vore till sin grund så lika för land som för stad, att
hvad som gälde för den ena kommunen ovilkorligen ock måste gälla
för den andra; att, om äfven den tolkning, som sålunda skett beträffande
utöfvandet af rösträtt i kommunen fått sin tillämpning på en
fråga, hvilken läge så att säga utanför den egentliga kommunala lagstiftningen,
denna tolkning dock kunde antagas komma att betraktas som
ett prejudikat äfven när frågor om rösträtt i rent kommunala angelägenheter
bragtes till afgörande i administrativ väg, eller den, på hvilken
enligt kommunallagarne dylika frågor egentligen borde pröfvas;
att emellertid, då kommunalförordningen för landet i §§ 4 och 8 innehölle
åt eu hvar välfräjdad svensk undersåte, som i eu kommun är
mantalsskrifven eller, utan att vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes
är för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete till
allmän bevillning uppförd och tillika enligt 57 § förbunden att till
kommunen erlägga skatt, tillförsäkran af rättigheten att deltaga i
kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, samt likartade stadganden
återfunnos i §§ 3 och 10 i förordningen om kommunalstyrelse i
stad, för att denna tillförsäkran icke skulle blifva utan uppfyllelse under
största delen af det år, som för hvarje kommunalmedlem är det första,
för hvilket han inom en kommun erlägger skatt, vid ofvan upptagna
förhållande numera ingen annan utväg funnes än att på lagstiftningens
väg meddela sådana ytterligare bestämmelser, att icke på det kommunala
området måtte blifva häfdvunnen den med rättvisa och billighet
föga öfverensstämmande grundsats, att en kommunalmedlem för nämnda
år väl vore skyldig att till kommunen skatta för sin inkomst eller
fastighets afkastning, men icke berättigad till någon talan vid fattandet
af de beslut, som, åtminstone hvad kommunerna på landet anginge,
i det allra väsentligaste bestämde beloppet af de utgifter för året, hvilka
sedermera jemväl på honom fördelades.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl har motionären hemstält, att
Riksdagen för sin del måtte besluta

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

dels att till 59 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet
af deri 21 Mars 1862 göra tillägg af ett nytt mom. 3 så lydande:

“Intill dess sådan längd som nu är sagd hunnit upprättas, må den,
som under föregående året i kommun mantalsskrifvits, eller då eller
sedermera inom kommunen blifvit egare eller innehafvare af fastighet,
som icke är på arrende åt annan upplåten, eller i egenskap af landbo
eller arrendator tillträdt fastighet och enligt 8 § är berättigad deltaga
i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, i den redan befintliga
fyrktalslängden uppföras till det fyrk tal som svarar emot honom, enligt
gällande grunder, åliggande allmän bevillning enligt Art. II Bevillningsstadgan
för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete11;

dels ock att i 14 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i stad af den 21 Mars 1862 göra tillägg af ett nytt mom. 2 så lydande
:

“Intill dess sådan längd som nu är sagd hunnit upprättas, må
den, som under föregående året i kommunen mantalsskrifvits, eller då
eller sedermera inom kommunen blifvit egare till fastighet och enligt
10 § är berättigad att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar
och beslut, i den redan befintliga röstlängden uppföras till det röstetal,
som svarar emot honom efter gällande grunder åliggande allmän bevillning
enligt Art. II Bevillningsstadgan för fast egendom eller inkomst
af kapital eller arbete.“

Inom Andra Kammaren har Herr Axel Adlercreutz i samma ämne
väckt tvänne motioner (N:is 2 och 3). Herr Adlercreutz anför, att uti
8 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
Mars 1862 stadgas, att eu hvar välfrejdad svensk undersåte, som är
medlem af en kommun samt enligt 57 § förbunden att till kommunen
erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder, skall
under iakttagande af de närmare bestämmelser, som 9 § innehåller,
vara berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och
beslut; att i 9 § bestämmes, bland annat, att för fastighet, som innehafves
af landtbo eller arrendator, röstar innehafvare!!; att, emellertid,
då enligt 4- § ingen annan är medlem af en viss kommun på landet,
än den, som der är mantalsskrifven, eller som, utan att vara i kommunen
mantalsskrifven, derstädes är för fast egendom eller inkomst
af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd, åtminstone en berättigad
tvekan kunde uppstå, huruvida, derest t. ex. en fastighet
blefve såld sedan taxeringsmyndigheternas åtgöranden för året blifvit
afslutade och säljaren dervid uppförts till bevillning för fastigheten,
den nye egaren, som möjligen icke eljest tillhörde kommunen, skulle
på grund af sin förvärfvade eganderätt till fastigheten få såsom med -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

lem af kommunen anses och dermed äfven berättigas att i dess angelägenheter
taga del förr än påföljande år han sjelf blifvit till bevillning
för fastigheten uppförd, något som likväl borde vara förhållandet,
enär den förre egaren, hvars måhända enda band med kommunen blifvit
genom försäljningen löst, icke vidare kunde anses hafva något särskilt
intresse i dess angelägenheter, under det att ett sådant måste
antagas hafva i och med köpet för den nye egaren uppstått. Ett
oförtydbart medgifvande deraf, att den, som vid hvarje tidpunkt är
egare af en fastighet inom kommunen eller, om fastigheten är utarrenderad,
densamma på arrende innehafver, äfven eger få på sig Överflyttad
den rösträtt, som på bevillningen för fastigheten belöper, syntes
alltså af behofvet påkalladt. Men härvid fördes man in på en annan
inom kommunallagens område liggande fråga, nemligen huruvida
uti en af kommunalnämnd enligt 59 § upprättad fyrktalslängd, som
tillika utgör kommunens röstlängd, någon ändring finge företagas under
den tid densamma eljest är gällande. Denna fråga hade, hvad
anginge förhållandet i stad, i afseende hvarå dock funnes stadgadt,
att röstlängden skall hvarje gång innan den tillämpas, vara till granskning
framlagd, blifvit uti ett mål, som angick riksdagsmannaval och
hvari tillämpning af kommunallag ifrågakom, af pluraliteten i Högsta
Domstolen besvarad nekande i så måtto, som uti domskälen den mening
uttalats, att icke någon, hvilken icke inom kommunen blifvit för
bevillning taxerad, vore, ehuru derstädes mantalsskrifven, berättigad
att i kommunens röstlängd uppföras. Med denna uppfattning af nu
gällande stadganden följde icke blott den olägenhet, som ofvan blifvit
antydd rörande rösträtt på grund af egande eller innehafvande af
fastighet, utan äfven, hvad syntes både obilligt och stridande mot den
i 8 § uttalade allmänna principen, att under det första året en medlem
af kommunen är der mantalsskrifven han icke, ehuru skattskyldig
till kommunen, finge deltaga i behandlingen af dess angelägenheter
förr, än mot allra sista slutet af året, då nya fyrktalslängden
hunnit upprättas och komma i tillämpning. Det stöd, som för omförmälda
uppfattning skulle kunna ligga deri, att först vid nyssnämnda
tid hans skattskyldighet till kommunen, deraf rösträtten beror, blifvit
bestämd, syntes desto mindre böra vara för saken afgörande, som för
det ifrågavarande året de öfriga medlemmarnes skattskyldighet till
kommunen vore lika obestämd intill samma tid. Det vore icke mera
antagligt, att hans beskattningsbara inkomster skulle understiga det
föregående årets, än att sådant skulle inträffa för en eller flera af
kommunens äldre medlemmar. Större rösträtt torde dock icke i någon
händelse böra honom inrymmas, än i förhållande till den bevillning

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

för inkomst af kapital och arbete, som jemlikt Ärt. Il bevillningsstadgan
blifvit honom inom det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat,
utan att inom den orten idkad rörelse der fortsätta, påförd för det år,
då fyrktalslängden upprättades. Yrkande ändring af författningen i
de sålunda angifna hänseenden, och då bevillningsstadgan icke förutsatte,
hvad som i 4 § af kommunallagen antyddes såsom möjligt, att
någon varder inom kommun, der han icke är mantalsskriven, påförd
bevillning för kapital, framlägger motionären

dels följande förslag till förändrad lydelse af 4 och 59 §§ i Kongl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862:

»4 §. Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är
mantalsskrifven, äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen
mantalsskriven, derstädes eger fast egendom eller är för sådan
egendom eller för inkomst af arbete till allmän bevillning uppförd.

59 §. Kommunalnämnden skall — — — — — — —--—

närmare utvisar.

Denna längd, som — — — — — — — — — utöfva rösträtt.
Uti längden ege medlem af kommunen, som först under det år längden
upprättades i kommunen mantalsskrivits, att från näst ingående
års början varda till rösträtt uppförd i enlighet med den bevillning
för inkomst af kapital eller arbete, som, jemlikt Art. II bevillningsstadgan,
blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat,
för sistförflutna året påförd, så framt han ej inom nämnda ort idkad
rörelse der fortsätter. Ombyter fastighet, som är till allmän bevillning
för sig taxerad, och ej på arrende upplåten, egare, vare, sedan lagfart
å fånget meddelats eller fastigheten blifvit tillträdd, nye egaren berättigad
att för den å fastigheten belöpande bevillning i förre egarens ställe
varda till rösträtt å längden uppförd. Varder arrenderätt till sådan
fastighet på annan öfverlåten, ege ock, sedan tillträdet skett, arrendatorn
att på enahanda sätt i egarens eller förre arrendatorns ställe å
längden uppföras.

Ifrågavarande längd upprättas i två exemplar, hvaraf det ena
skall finnas i sockenstugan anslaget och det andra hos kommunalnämnden
förvaras»;

dels ock följande förslag till förändrad lydelse af 3 och 14 §§ i
Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862:

»3 §. Medlem af stadskommun är en hvar, som der är mantalsskrifven,
äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen
mantalsskrifven, derstädes eger fastighet, eller är för fastighet eller
för inkomst af arbete till allmän bevillning uppförd.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

14 §. Sedan taxeringslängden — — — — — —

— — — _ — fråga är om val.

Uti röstlängd ege medlem af kommunen, som först under det år
längden upprättades i kommunen mantalsskrifvits, att från näst ingående
års början varda uppförd i enlighet med den bevillning för inkomst
af kapital eller arbete, som jemlikt Art. II bevillningsstadgan
blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat, för sistförflutna
året påförd,, så framt han ej inom nämnda ort idkad rörelse
der fortsätter. Ombyter fastighet, som till allmän bevillning är för sig
taxerad, egare, vare, sedan lagfart å fånget meddelats, nye egaren berättigad
att för den å fastigheten belöpande bevillning i förre egarens
ställe varda å röstlängden uppfördA

Skattskyldighet till kommunen är den kommunala rösträttens grund
och angifver dess mått. Rösträtten kan derföre icke inträda förr, än
skattskyldigheten är, icke blott, såsom i och med mantalsskrifningen
sker, så att säga till sin princip, utan äfven, såsom först sker i och
med den behörigen justerade röstlängden, till sitt mått afgjord.

Det är visserligen sant, att härigenom den oegentlighet uppstår,
att den, som till en kommun inflyttar ena året, t. ex. i Oktober, samt
vid den från medlet af November till December månads utgång försiggående
mantalsskrifningen upptages i mantalsförteckningen, först i
slutet åt påföljande ar kommer att införas i den röstlängd, som på
grund af den utaf vederbörande pröfningskomité — hvilken sammanträder
uti Stockholm i Oktober eller November månader och å andra
orter i September eller Oktober — faststälda bevillningstaxering, å
landet af kommunalnämnd och i stad af magistrat uppgöres, och hvilken
röstlängd å landet justeras på den kommunalstämma, som derstädes
skall hållas i December månad, men i stad särskildt justeras
för hvarje gång den skall tillämpas. Nu omförmälda oegentlighet utgör
dock endast en oundviklig konseqvens deraf, att rösträtt icke kan
någon tillerkännas, innan det är bestämdt, hvilken rösträtt honom tillkommer.
Motionärerne hafva äfven funnit detta och derföre velat gifva
den .mantalsskrifne, intill dess hans rösträtt på grund af faststäld bevillningstaxering
blifvit definitivt bestämd, en provisorisk rösträtt.

I detta afseende föreslår Herr Lagerstråle, att den mantalsskrifne
i den redan befintliga fyrktalslängden skall uppföras till det fyrktal,
som svarar emot honom, enligt gällande grunder, åliggande allmän bevill -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

ning enligt art. II bevillning sstadgan för inkomst af kapital och arbete.
En sådan lösning af frågan torde dock möta många svårigheter.
Kommunalnämnd å landet och magistrat i stad, hvilka väl skulle vara
de myndigheter, som enligt 59 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, 14 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad och 6 § i
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm borde besluta om införande
i röstlängden, skulle härvid såsom en förberedande verksamhet
i och för detta särskilda ändamål af rösträtts lemnande uppträda
såsom på en gång bevillningsberedning, taxerings- och pröfningskomité;
i kommunalstämma skulle oupphörliga omjusteringar af den
en gång på Decemberstämman justerade fyrktalslängden nödvändiggöras,
och, i händelse af besvär öfver den af kommunalstämma eller
magistrat vid justeringen faststälda rösträtt, skulle pröfningen af hvilken
bevillning antagligen komme att någon påföras, gå den vanliga
kommunala besvärsvägen, en helt annan än den, som ansetts lämplig
för besvär öfver bevillningstaxering. Motionären anför, att säkerligen
i de allra flesta fall skulle kunna utfinnas åtminstone ett minimum af
rösträtt, som den nykomne medlemmen borde åtnjuta, och. att, äfven
om det absolut rätta talet icke alltid skulle träffas, väl icke större
olägenhet torde deraf uppkomma än den ofta inträffande, att en inom
kommunen qvarboende handlande eller industriidkare det ena året hade
endast hälften af beskattningsbar inkomst emot hvad han haft eller
har det andra, men det oaktadt får från den 1 Januari till nya röstlängdens
upprättande i December deltaga i kommunens beslut med ett
röstetal, som är antingen dubbelt större eller hälften mindre än det,
som i December finnes hafva varit det rätta. Utskottet vill dock härvid
anmärka, att i de af motionären anförda fall fråga likväl är om
en vid dess bestämmande på grund af då befintliga förhållanden rigtigt
utmätt rösträtt, hvilken, såsom hvilande på taxeringen för föregående
år, sedermera på grund af förändrade förhållanden blifvér större än
tillbörligt, icke, såsom med motionärens förslag kunde blifva förhållandet,
om en ursprungligen på grund af bristfälliga faktorer för dess
bestämmande origtigt tilldelad rösträtt.

Herr Adlercreutz föreslår, att medlem af kommunen, som först under
det år, röstlängden upprättades, i kommunen mantalsskrifvits, skall
ega att från näst ingående års början varda till rösträtt uppförd i enlighet
med den bevillning för inkomst af kapital eller arbete,. som, jemlikt
art. II bevillningsstadgan, blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån
han inflyttat, för det sist förflutna aret påförd, så framt han ef inom
nämnda ort idkad rörelse der fortsätter. En dylik bestämmelse synes
stå i en viss öfverensstämmelse med det förhållande, att för samma

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

år äfven öfrige kommunalmedlemmars skattskyldighet till kommunen
är, intill vederbörligen faststäld bevillningstaxering, lika obestämd som
den inflyttades; men här möter dock den obestridliga och, enligt Utskottets
tanke, afgörande skilnad, att öfrige kommunalmedlemmars rösträtt
hvilar på deras skattskyldighet, om ock för närmast föregående år,
till samma kommun, hvaremot, enligt det föreslagna sättet för rösträttens
bestämmande, detta bestämmande skulle ske med ledning af skattskyldigheten
för föregående år till en annan kommun. För att undvika
att en person skulle kunna för samma inkomst erhålla rösträtt inom
två kommuner, har Herr Adlercreutz föreslagit, att den af honom förordade
bestämmelse icke skulle gälla för det fall, att ifrågavarande
person inom det förra taxeringsdistriktet idkad rörelse der fortsatte.
Utskottet finner emellertid icke, huru vid förekommande anhållan om
rösträtt kommunalnämnd eller magistrat skulle vara i tillfälle att verkställa
denna pröfning. Genom en dylik bestämmelse skulle ock den
orättvisa uppstå, att en person, som å förra boningsorten fortfarande
idkade en mindre rörelse, icke skulle kunna på inflyttningsorten erhålla
rösträtt för inkomst af annat kapital, än det i rörelsen nedlagda, eller
för annat arbete, än det han derå använder.

Genom de af motionärerne föreslagna bestämmelser, hvilkenderas
än komme till användning, skulle ock uti stad mycket besvär uppstå,
enär för hvarje nyinförd röstberättigad röstsummeringen måste ändras,
samt efter den nya summan bestämmas, huruvida ändring måste ske
i några eller samtliga till det relativa maximum af en femtiondedel af
kommunens hela röstetal nedsatta röstvärden.

Hvad angår ombyte af innehafvare utaf fastighet, är röstvärdet
för fastigheten en gång för alla i den justerade röstlängden å landet
samt i stad uti den till magistraten öfverlemnade taxeringslängden och
uti den på grund af den förra upprättade debiterings- och uppbördslängden
i särskild kolumn bestämdt, hvarföre icke någon som helst
svårighet möter beträffande, bestämmandet af den nye innehafvarens röstetal
för fastigheten, och då 8 § i förordningen om kommunalstyrelse på
landet innehåller, att en hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem
af en kommun samt enligt 57 § förbunden att till kommunen erlägga
skatt, och icke häftar för oguldna kommunalutskylder, skall vara
berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut,
samt då enligt 4 § medlem af en kommun på landet är en hvar, som
der är mantalsskrifven, och enligt 57 § den är skyldig att till kommunens
gemensamma utgifter lemna bidrag, som inom kommunen, ehvad
han derstädes bosatt är eller ej, eget eller brukar hemman, hemmansdel eller
annan i mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afBih.
till Riksd. Prof. 1879. 7 Samt. 11 Raft. 2,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

söndrad eller till allmän bevillning'' för sig- taxerad fastighet, så torde
häraf framgå, att, på sätt äfven den ene motionären, herr Adlercreutz,
synes indirekt medgifva, på landet åtminstone den nye innehafvare af
fastighet, hvilken redan är inom kommunen mantals skrift) en, får för fastigheten
rösta, vid hvilket förhållande, beträffande innehafvare, hvilken
icke är inom kommunen mantalsskrifven, uttrycket i 4 § af samma
förordning, att medlem af kommun på landet är den, som utan att
vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes är för fast egendom till
allmän bevillning uppförd, samt motsvarande bestämmelse i de öfriga
kommunallagarne icke heller torde innefatta giltig anledning att förneka
sådan fastighetsinnehafvare, derest, han styrker sitt innehaf med
laga handlingar, rätt att äfven under årets lopp, innan nya röstlängden
justerats, i gällande röstlängden uppföras såsom röstberättigad för
fastigheten.

Då vidare ingendera motionären föreslagit motsvarande ändringar
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862, som
i kommunallagarne för stad och land, och då den olägenhet, bestämmelserna
om tiden för kommunal rösträtts inträdande medföra beträffande
valrätt och valbarhet till Riksdagens Andra Kammare enligt 14 och 19
§§ i Riksdagsordningen, lämpligast torde böra förekommas genom grundlagsförändring,
samt då det oegentliga uttrycket i § 4 af förordningen
om kommunalstyrelse å landet och § 3 af förordningen om kommunalstyrelse
i stad: “inkomst af kapital eller arbete14 icke torde vara af
beskaffenhet att böra föranleda särskild lagändring, hemställer Utskottet,

att Herrar Lagerstråles och Adlercreutz’ motioner
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 April 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Thomasson, som ansett de af motionärerne åsyftade förändringar
i kommunallagarne vara af behof och rättvisa påkallade samt
derföre hafva bort af Utskottet tillstyrkas;

Lag-Utskottets Memorial N:o 21.

af Herr Lindgren: “Då jag finner behofvet och lämpligheten af
föreslagna tilläggen och ändringarne vara fullt ådagalagda, samt af
samma förslag det, som blifvit väckt af herr Adlercreutz, synes mig
ega företräde såsom mera tydligt och bestämdt, vill jag för min de!
hafva det samma förordadt“;

af Herr Grefve Mörner, i anseende till den af Utskottet begagnade
motivering; samt

af Herrar Samzelius och Fröberg.

Herr von Gegerfelt har begärt få antecknadt, att han efter undfången
ledighet varit från riksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat
motionerna, Herr Sjöbring, att han varit af sjukdom hindrad taga
del i ärendets handläggning inom Utskottet, samt Herr Torpadie, att
han icke i Utskottet närvarit, då utlåtandet justerats.

N:0 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1879, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets Memorial, i anledning af Första Kammarens återremiss
af Utskottets Utlåtande N:o 10, öfver väckt motion
om antagande af en författning om skogseld.

I utlåtandet N:o 10 hemstälde Lag-Utskottet, att en inom Första
Kammaren af Herr C. O. Widmark väckt och till Utskottet öfverlemnad
motion, N:o 13, om antagande af en författning om skogseld, icke måtte
af Riksdagen bifallas.