Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1874:LU20 Lagutskottet)

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20.

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1874, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. 31aj:ts nådiga proposition angående
införande af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken
å statens och enskildes jernvägar, äfvensom vid handel med
guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar och
äkta perlor.

lill Lag-Utskottets granskning hafva begge Kamrarne hänskjuta omförmälda
nådiga proposition, hvilken är af följande lydelse:

Vid det under sommaren 1872 i Köpenhamn hållna tredje skandinaviska
nationalekonomiska möte uttalades den åsigt,

att metriska mått- och vigtsystemet borde i de tre nordiska rikena, så
snart ske kunde, antagas för alla slag af så väl mått som vigt och med de indelningar
och benämningar, som dertill hörde; samt

att gramvigten oförtöfvadt borde antagas såsom tull-, post- och myntvigt
och vid jern vägstrafiken.

Sedan detta mötets uttalande blifvit Kongl. Maj:t meddeladt, anbefalldes
General-tullstyrelsen, General-poststyrelsen och Styrelsen för statens jernvägstrafik
att i anledning deraf, hvar lör sig, afgifva underdånigt utlåtande.

Uti det utlåtande, som General-tullstyrelsen till följd häraf afgifvit, har
nämnda Styrelse, lika med mötet, ansett önskvärdt, att metriska mått- och vigtsystemet
blefve antaget inom de skandinaviska länderna, och särskildt Sverige,
men deremot, beträffande förslaget, att gramvigten skulle, innan nämnda system
blefve allmänneligen inom Sverige till iakttagande påbjudet, antagas såsom tullvigt,
förklarat sig icke kunna dela mötets åsigt. Eu sådan preliminär tillämpning af
Bih. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 9 Raft, 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

gramvigten skulle ingalunda lända till lättnad för handelsgemenskapen emellan
Sverige och sådana främmande länder, hvilka icke antagit nämnda vigtsystem. Vid
införsel från dylika länder af de derifrån efter olika vigtsystem fakturerade varor
hade nemligen tullförvaltningen att verkställa sina vigtberäkningar och öfriga operationer
efter det nya för tullbehandlingen antagna vigtsystemet, som skilde sig både från
det främmande landets och från det här för handeln i allmänhet bibehållna gamla;
hvaraf åter följde, att importören nödgades upprätta en tredje kalkyl för att efter
inköpspris enligt den utländska vigten och tullomkostnader enligt gramvigten slutligen
bestämma varans salupris efter här allmänt gällande qvantitets bestämmelser.
Vid gramvigtens tillämpning inom tullväsendet på varor, införda från länder, der
samma vigtsystem vore gällande, mötte deremot icke någon betänklighet, om det
eljest kunde vara lämpligt att inom samma förvaltning tillämpa skiljaktiga vigtsystem
för samma varor, kommande från olika länder; men en omständighet, som vid
tulltaxans ordnande efter ett annat än det allmänna i landet gällande vigtsystem
måste framkalla största betänklighet, förefunnes dock alltid deri, att tulltaxans bestämmelser
blefve oförstådda af den stora allmänheten, hvilken icke kunde förutsättas
besitta eller förvärfva insigt i den relativa betydelsen af två olika på en
gång gällande vigtsystem. Med afseende härå ansåge General-tullstyrelsen sig böra
afstyrka, att gramvigten, utan afvaktan å dess allmänna införande i riket, antoges
såsom tullvigt.

General-poststyrelsen har ansett, att genom metriska måttsystemets antagande
någon olägenhet icke skulle tillskyndas postutvexlingen, samt, med erinran,
att gramvigten allt sedan år 1866 inom postverket begagnades i och för den utländska
brefvexlingen, instämt uti nationalekonomiska mötets åsigt, att gramvigten
borde inom de skandinaviska länderna såsom postvigt antagas; i sammanhang med
hvilket, af Landtmäteri-styrelsen biträdda yttrande General-poststyrelsen afgifvit förslag,
rörande en i de flesta tall till nedsättning i postbefordringsafgifterna föranledande
reglering af vigtsatserna för bref och paketer.

Slutligen har Styrelsen för statens jernvägstrafik uti sitt den 30 December
1872 i ämnet afgifna utlåtande anfört att, då gramvigten numera utgjorde laglig
grund för vigtberäkning icke allenast i Frankrike, utan äfven Spanien, Schweiz,
Italien, Österrike, Tyskland, Belgien, Holland samt våra grannländer Danmark och
Norge, denna vigts antagande här i landet kunde, i betraktande af våra på senare
tider utsträckta handelsförbindelser och vidgade samfärdsel med nämnda länder,
anses vara endast en tidsfråga; att, vid afslutandet af öfverenskommelse om samtrafik
mellan svenska och norska jernvägsstationer, den norska centnern, hvilken i
likhet med den danska och tyska motsvarade 50 kilogram, blifvit antagen såsom
vigtenhet för godstrafiken, och att ett aftal i enahanda syfte vore på väg att afslutas
i fråga om direkt godstrafik mellan åtskilliga svenska, danska och tyska
jernvägsstationer; att, enär begagnandet af olika vigtsystem för transporter inom

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20,

landet och för förbindelsen med grannländerna uppenbarligen medförde flera olägenheter,
anslutandet till ett system, som i viss mån redan vore och otvifvelaktigt
snart blefve internationelt, med hvarje dag visade sig vara mera af behofvet påkalladt;
samt att man vid jernvägstrafiken kunde tillegna sig en stor del af det
metriska systemets företräden utan att derigenom störa bestående förhållanden i
vidsträcktare mån, än som kunde vara nyttigt, såsom förberedelse till samma systems
allmänna införande. Då vid jernvägen vägdes de kollys, som till befordran
aflemnades, vore det för densamma af ingen betydelse om det aflemnade godset
blifvit förut vägdt, vare sig med samma slags vigter, som vid jernvägen begagnades,
eller med andra. Hufvudsaken vid hvarje fraktsats, betraktad i och för sig eller
i förhållande till en täflande trafikleds, vore penningebeloppet. Men om detta belopp
uppkommit genom multiplikation mellan centner- och miltal eller gram- och
kilometertal, vore för trafikanten likgiltigt. Den enda olägenhet, denna kunde
hafva af den särskilda tillämpningen af gramvigten vid svenska jernvägarne, vore
den, att, om han ville på förhand beräkna fraktafgiften för ett visst parti, han
måste etter jernvägens vigtenhet förvandla partiets efter vanlig enhet uppskattade
vigt, hvilken olägenhet icke vore större, än att den kunde vid sidan af fördelarne
lemnas utan afseende. Beräkningen af våglängd efter kilometer i stället för mil
kunde uppenbarligen icke medföra någon olägenhet för trafikanten.

I afseende å sättet för tillämpningen af gramvigten vid jernvägstrafiken
ansåge Styrelsen lämpligast vara, att en ny svensk centner bestämdes af samma
vigt och med samma delning som den norska, danska eller tyska centner]], eller
lika med 50 kilogram, utgörande 117,625 svenska skålpund samt fördelad i hundra
delar, hvardera lika med en half kilogram eller 1,17625 skålpund, hvilka vigtenheter,
då de gamla benämningarne centner och skålpund icke lämpligen kunde å desamma
öfverflyttas, borde undfå andra passande benämningar; och enär en kilometer
utgjorde 3,368,126 svenska fot samt tio kilometer sålunda ganska nära uppginge
till eu svensk mil, funne Styrelsen längdenheten böra bestämmas till tio
kilometer med särskild benämning. På grund häraf har Styrelsen föreslagit, att
från och med den dag, då lagen om ny myntenhet trädde i kraft, nya enheter för
vigt och våglängd måtte blifva gällande vid jernvägstrafiken å så väl statens som
enskilda dermed sammanhängande banor sålunda, att de nya vigtenheterna bestämdes
till 1 gramcentner, motsvarande 50 kilogram eller 117,625 svenska skålpund
och 1 grampund, motsvarande 0,5 kilogram eller 1,17625 svenska skålpund, samt den
nya väglängdenheten till en metermil, motsvarande tio kilometer eller 33,681,26
svenska längdfot.

j Landtmäteri-styrelsen, hvars utlåtande i ämnet jemväl blifvit infordradt,
har uti memorial den 30 sistlidne Juni biträdt Styrelsens för statens jernvägstrafik
åsigter och förslag i sjelfva saken, men deremot, hvad anginge de af Styrelsen
föreslagna benämningar “gramcentner“, “grampund“ och “metermil“, ansett

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

att med det franska mått- och vigtsystemet jemväl de franska benämningarne borde
vid jernvägstrafiken införas, helst sådant redan i viss mån skett både å apoteken
i riket, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 23 Juli 1869, angående det franska måttoch
vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk, och inom postverket i och för
den utländska brefvexlingen.

Vidare har Vetenskaps-akademien, under den 8 Oktober nästlidne år, afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid hufvudsakligen anfört, att det
svenska systemet för mått och vigt väl vore lika enkelt och rationelt som det
franska, så att Sverige icke hade samma skäl som flera andra länder att för allmänt
bruk antaga det franska systemet, men att, då det icke kunde sättas i fråga
att för samfärdseln med utlandet det svenska vigtsystemet skulle kunna göra sig gällande,
samt metersystemet begagnades af flera nationer, Akademien från samfärdselns
synpunkt ansåge fördelaktigt att tillegna sig sistnämnda system i den riktning,
Styrelsen för statens jern vägstrafik angifvit, helst någon synnerlig olägenhet
härigenom icke tillskyndades inhemska trafikerande. Deremot kunde Akademien
icke tillstyrka, att nya enheter, sådana som de af Styrelsen föi’eslagna gramcentnern
och grampundet, infördes i det franska systemet. Att sådant skett i Norge
och Danmark hade sin förklaring deri, att norska och danska skålpundet vore i
det allra närmaste lika med en half kilogram, hvadan ock 50 kilogram utan märkbart
fel kunde sättas lika med 100 skålpund. Ett sådant skäl för antagandet af
de utaf Trafikstyrelsen föreslagna nya enheterna funnes icke i Sverige, enär 50
kilogram icke stode i något rationelt förhållande till den gamla svenska centnern,
lika litet som det föreslagna grampundet till det nu brukliga svenska skålpundet.
Dessutom kunde med visshet förutsägas att, om det franska metriska systemet i
Norge och Danmark blefve infördt till allmänt bruk, den gamla norska och danska
centnern komme att afskaffas, hvilket då jemväl måste ske med de nu föreslagna
gramcentnern och grampundet. På grund häraf förordade Akademien antagandet
af det franska metriska systemet i oförändradt skick. Någon nämnvärd olägenhet
vid samfärdseln grannländerna emellan kunde derigenom icke uppkomma, enär reduktionen
från det ena systemet till det andra verkställdes med siffran 2. Enligt
Akademiens åsigt funnes inga giltiga skäl, som talade mot antagandet af den
franska myriametern såsom enhet för uppmätandet af trafikerad väglängd.

Det för närvarande i riket gällande system för mått och vigt är, såsom
Vetenskaps-akademien antydt, grundadt på fullständig och vetenskaplig tillämpning
af decimalindelningen. Då Sverige således i afseende å mått och vigt redan är i
åtnjutande af decimaliudelningens fördelar, samt det emellan de svenska och de
franska enheterna för mått och vigt rådande förhållande (enligt hvilket 1 svenskt a

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

--- 425,0753 franska gram ocli omvändt 1 kilogram = 2,3525214 svenska ® samt
1 svensk fot = 0,2969041 meter och omvändt 1 meter = 3,36809 svenska fot) är
af beskaffenhet att i hög grad försvåra öfvergången från det svenska till det franska
systemet, hvilken öfvergång ej heller ännu visat sig i allmänhet vara synnerligen
behöflig, har Kongl. Maj:t ansett sig för närvarande icke böra föreslå det metriska
mått- och vigtsystemets allmänna antagande inom riket. Vid sådant förhållande
finner Kongl. Maj:t, med afseende å hvad General-tullstyrelsen anfört, icke heller
skäl vara för handen att nu inom Sverige antaga gramvigten såsom tullvigt.

Beträffande vidare frågan om införande af ny postvigt har väl såsom förut
är nämndt, gramvigts-systemet redan funnit användning vid postverket, så vidt angår
den utländska brefvexlingen, i följd hvaraf ändamålsenligt vore, att nämnda
system tillämpades jemväl vid den inländska brefvexlingen; men då sådan tillämpning
icke kan eller bör ega rum, utan att, såsom General-poststyrelsen föreslagit,
i sammanhang dermed företages en reglering af de endast för ett år sedan bestämda
vigtsatserna för bref och paketer, hvilken reglering icke lämpligen bör ske
utan i samband med en reglering af postbefordringsafgifterna, hvartill Kongl. Maj:t
anser tiden ännu icke vara inne, vill Kongl. Maj:t nu icke föreslå, att gramvigten
såsom allmän postvigt inom Sverige antages.

Deremot synes, genom hvad Styrelsen för statens jern vägstrafik anfört samt
Landtmäteri-styrelsen och Vetenskaps-akademien i anledning deraf yttrat, vara
ådagalagdt, att införandet af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken å
statens och enskilda dermed sammanhängande jernvägar skulle medföra flera väsendtliga
fördelar, äfvensom att de af en sådan förändring härflytande olägenheter äro
så obetydliga, att å desamma skäligen icke bör fästas afseende. Kongl. Maj:t anser
således tillämpningen af nämnda mått- och vigtsystem böra påbjudas icke allenast
vid statens utan äfven vid alla med dem omedelbart eller medelbart sammanhängande
enskilda jernvägar; och då, i fråga om öfriga enskilda jernvägar inom
riket, de af Kongl. Maj:t för trafiken å desamma fastställda taxor böra, så vidt
möjligt är, vara upprättade efter samma grunder som den för statens jernvägar
gällande taxa, torde skäl vara för handen, att Kongl. Maj:t, om vederbörande styrelser
för berörda enskilda jernvägar derom göra framställning eller i öfrigt omständigheterna
skulle dertill föranleda, förordnar om tillämpning af metriska måttoch
vigtsystemet jemväl vid trafiken å sistnämnda jernvägar.

Enär slutligen genom nådiga Kungörelsen den 30 Maj 1873, innefattande
lag om rikets mynt, blifvit bestämdt, att franska grammet skall vara enheten för
rikets myntvigt, samt för de uti nådiga Kungörelsen den 23 sistlidne Januari, angående
de genom nämnda myntlag bestämda myntstyckenas storlek, pregel, inskrift
och utseende i öfrigt, förekommande längdmått såsom enhet antagits den franska
millimetern, torde omständigheterna påkalla, att, i öfverensstämmelse med hvad i
Danmark redan skett genom Lov af den 16 April 1873 och anordning den 30 på -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

följande Juni, det metriska mått- och vigtsystemet förklaras böra vinna tillämpning
vid all handel med guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar och
äkta perlor.

Kongl. Maj:t vill alltså härmed föreslå Riksdagen att förklara, det Kongl.
Maj:t, så snart alla för förändringens genomförande erforderliga förberedande åtgärder
hunnit vidtagas, må, utan hinder af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamt
fattade beslut om antagande för riket af ett enda slag af mått och vigt,
förordna om det metriska mått- och vigtsystemets begagnande dels vid trafiken å
statens och enskilda dermed omedelbart eller medelbart sammanhängande jernvägar
samt å öfriga enskilda jernvägar inom riket, i den mån Kongl. Maj:t finner omständigheterna
dertill föranleda, dels ock vid all handel med guld, silfver och andra
ädla metaller samt ädelstenar och äkta perlor.

På de af Kongl. Maj:t anförda skäl får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande nådiga proposition måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 1 April 1874.

På Utskottets vägnar:
jEric Sparre.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner, som afstyrkt bifall till Utskottets beslut, enär han
ansåg förändringen, sådan den blifvit föreslagen, medföra stora olägenheter utan
motsvarande nytta.

Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han vid ärendets handläggning
inom Utskottet icke närvarit.