Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1877:LU19 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

N:0 19.

Ant. till Eiksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af gällande
bestämmelser angående husförhörs hållande.

Denna motion (N:o 98) har inom Andra Kammaren blifvit väckt
af Herr J. M. Svensson, som, under förmälan att husförhören skulle vara
bland de inrättningar i vårt land, hvilka väl förr i tiden hafva uppfylt
ett vigtigt ändamål, men numera blifvit öfverflödiga, föreslagit, »det
Riksdagen måtte för sin del besluta, att stadgandet om husförhörs hållande
skall till all kraft och verkan upphöra.»

Det lagrum, som ligger till grund för husförhörs hållande, eller
24 kap. 22 § af 1686 års kyrkolag är af följande lydelse:

»Kyrkoherden skall låta sig angelägit vara, att ungdomen i hans
socken lärer läsa i bok och förstår sina christendomsstycken; jemväl
besöka sina åhörare, thet ena huset efter tliet andra, när the a bada
sidor kunna ther til hafva beqvämlig tid och lägenhet, och tå efterfråga,
huruledes the samt theras barn och tjenstehjon sins emellan sig förhålla,
förmanandes them til alt thet, som godt och lofligit är. Wid. sadane
tillfällen skal han ock undervisa the gamle om the frågor, han vill them
i kyrkan föreställa, på thet the mage vara beredde pa tjenlige svar
och föregå ungdomen med goda exempel.»

Vidare hafva genom åtskilliga Kongl. Förordningar och Bref sedermera
meddelats fullständigare och närmare bestämmelser uti ifrågavarande
hänseende.

Grunden för husförhören är sålunda, på sätt motionären antydt, urgammal;
men detta torde långt ifrån att utgöra något skäl föi afskaffande
af denna institution snarare tala för densammas bibehållande,
allra helst som förhören i många landsorter fortfarande med intresse
omfattas. Utskottet betviflar också att allmänna meningen i landet är
för en sådan åtgärd.

Jemte det husförhören, om de rätt ledas, bereda dem, som bevista
desamma, en andlig uppbyggelse, hvars vigt ej får underskattas, medföra
de den stora fördel, att kyrkoherden sättes i tillfälle erhålla en för
själavårdens omsorgsfulla handhafvande väl behöflig kännedom om det
religiösa tillståndet i församlingen; och den närmare beröring och per -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

sonliga bekantskap, som genom förhören åstadkommes emellan pastor
och församling, kunde förminskas och möjligen till en del uteblifva, derest
husförhören afskaffades. Att något examinerande, hvad äldre personer
angår, dervid skulle förekomma, dertill gifver kyrkolagen ingen anledning.

Öfver det icke obetydliga besvär, som oftanämnda förhör förorsaka
presterskapet, har från dess sida ingen klagan försports; och den,
enligt motionärens uppgift, i vissa orter rådande sed, att förhören efterföljas
af gästabud, torde ej vara af beskaffenhet att föranleda lagstiftningens
ingripande, då det ju helt och hållet beror på den, hos hvilken
förhöret hålles, att bestämma huruvida någon sådan förplägning skall
ega ruin eller icke; oafsedt att man genom Kong! Förordningen den 18
Januari 1743 sökt motverka en sådan sed.

Enligt Kongl. Brefvet den 28 Oktober 1812 skola vid husförhören
aflemnas åtskilliga uppgifter till ledning vid mantalsskrifningarne, och
icke blott Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantals-och
skattskrifningar utan äfven flera andra författningar innehålla stadganden
om »husförhörsbok» och »husförhör,slängd». Häraf följer åter, att husförhörens
upphörande skulle äfven på det borgerliga området medföra
rubbningar i bestående förhållanden och i flera afseenden påkalla nya
bestämmelser.

Till hvad Utskottet sålunda anfört, anser sig Utskottet slutligen
böra lägga den erinran, att ett af särskilde komiterade afgifvet förslag
till ny kyrkolag är på Kongl. Majts pröfning beroende; vid hvilket förhållande
det ej torde vara lämpligt att för närvarande vidtaga någon
partiel förändring i kyrkolagen, med mindre särdeles tvingande omständigheter
dertill föranleda. Att några sådana omständigheter i förevarande
fall äro för handen, lärer dock icke med skäl kunna påstås, äfven
om man vore af den åsigt att husförhören äro mindre lämpliga; och får
Utskottet alltså vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herr Thomasson instämt: »Utan
att ingå i pröfning om lämpligheten af husförhören, vill jag endast på
det senare af Utskottet anförda skäl afstyrka motionen.»

af Herr Anders Persson.

Herrar Philipsson och Lyth hafva anhållit få antecknadt, att de i
ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.