Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1877:LU17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:0 17.

Ålit. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i gällande
stadgande» om stämningars utställande till första
rättegång sdag en af ting eller sammanträde samt rättssökandes
skyldighet att då iakttaga inställelse.

Genom remiss från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling
hänvisats en inom nämnda Kammare af Herr Sven Andersson
vackt _ motion (N:o 100), hvaruti han föreslagit, “det Riksdagen ville
or sm del besluta, att 11 kap. 1 § Rättegångsbalken måtte genom
följande tillägg samt med uteslutande af sista raden erhålla följande
forandrade lydelse:

...n Stämningar kunna ej annorledes än på första rättegångsdagen
stallas, dock, om ting eller tingssammanträde kommer att pågå längre
an en dag, vare domare skyldig att till vederbörande stämningsutgifvare
lemna förteckning på de till hvarje dag utstälda mål så tidigt,
att _ kärande och svarande part måtte minst två dagar före tingets
början der kunna erhålla underrättelse om hvilken dag deras mål vid
ratten till behandling* förekommer.u

^ Rättegångsbalken lyder nu sålunda:

• . VlH man annan kära; då eger domaren gifva skriftelig stäm mg:

och namne han der i käranden och saken, så ock å hvad ort
och dag den bor till svars komma, som stämd varder: kungöre ock

rV’ att om han ej kommer sjelf, eller dess laga ombud, skall saken
anda företagas och afgöras.“

Denna § innehåller sålunda icke det af motionären åsyftade stadgande
som deremot återfinnes i 82 § af Kongl. Resolutionen den 17
Bih. till Riksd. Prof. 1877. 7 Samt. 12 Käft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

September 1723, hvithet lagrum i de vanliga lagbokseditionerna är infördt
under 11 kap. 1 § Rättegångsbalken och har följande lydelse:

“Stämningarne kunna ej annorledes än på första rättegångsdagen
ställas, eftersom de rättssökande sig då enhälligt infinna måste,
tingspredikan att bevista.41

Kongl. Förordningen den 17 Maj 1872, angående ändring i vissa
fall af gällande bestämmelser om häradsting, innehåller jemväl föreskrift
derom, att i domsaga, der flera allmänna sammanträden hållas
under samma ting, stämningarne skola utlärdas till första rättegångsdagen
af visst sådant sammanträde.

Motionären synes med sitt förslag åsyfta, att de, som å domarens
vägnar utfärda stämningar, skulle fjorton dagar före ting eller sammanträde
till honom insända så kallade stämningslistor, hvarefter
domaren skulle bestämma dagarne för målens handläggning och derom
underrätta dem, som stämningarne utfärdat, så tidigt, att parterne
hos dem kunde två dagar före tinget erhålla upplysning om tiden för
sin inställelse vid rätten.

Härvid har motionären likväl alldeles förbisett, att någon viss
stämningstid ej finnes stadgad för brottmål, hvilka mål kunna anhängiggöras
helt kort före tingens början; och äfven hvad tvistemål
angår torde i många trakter, särdeles af de norra orterna, postgången
ej vara så inrättad, att stämningslistorna moln loppet af tolf dagar
kunde till domaren insändas och derefter åter tillhandakomma vedeibörande.

Enda möjligheten att parter under nuvarande förhållanden
skulle kunna före tingens början erhålla bestämd underrättelse om den
dag deras mål förekomma, vore, enligt Utskottets åsigt, att stadga,
det stämningar alltid skulle utfärdas af domaren sjelf; men det torde
dock vara tvifvel underkastadt, huruvida allmänheten för denna fördel
skulle vilja uppoffra förmånen att kunna i hemorten uttaga stämning,
utan att behöfva för detta ändamål anlita domaren.

Den anmärkta olägenheten minskas för öfrigt genom stadgandet
i Kongl. Resolutionen den 1C Mars 1739, att häradshöfding först skall
“afhjelpa de långvägade“; och i allmänhet kan väl också paräknas,
att vederbörande domhafvande i förevarande afseende, till lättnad och
beqvämlighet för rättssökande, vidtaga sådana anordningar, _ som för
de olika orterna kunna vara lämpliga. Så brukas redan, enligt hvad
Utskottet har sig bekant, i flera större domsagor att med afseende
på svarande parternes hemvist på förhand bestämma vissa dagar för
handläggning af mål från särskilda socknar.

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet
vördsamt,

att motionen måtte af Riksdagen lemnas utan vidare
afseende.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

N:o 18.

Ank. till Kiksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 30 kap. 5
och 6 §§ Bättegångs-Balken.

Dessa båda §§ lyda nu sålunda:

“5 §.

Den, som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve
ornant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande
eller i taka händer. År det, hvarom dömdt är, sådant, att
ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge
den ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger
han, att han dem ej eger, ej eller silfver eller guld: styrke det,
der vederdeloman det äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande,
eller Domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan;
och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp,
med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å
landet, eller hus och tomt i staden med Rättens bevis, om de för annan
gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det,
som dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken