Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16 (Utlåtande 1886:LU16 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Febr. 1886, kl. 1 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i (inledning af väckta motioner om förändrad
lydelse af 4 § i Förordningen om nya vexellagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall den 7 Maj 1880.

Föi oi timligen om nya vexellagens införande och hvad i afseende
derå iakttagas skall innehåller i 4 §:

»I fråga om verkställighet af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius publicus på sätt i 81 §
nya vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet af
kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste
stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock af vittnet
underskrifvas.»

Lag-Utskottet har fått till sig hänvisade två särskilda motioner med
förslag till ändrad lydelse af denna paragraf, den ena afgifven i Första
Kammaren af Herr G. V. Schotte, N:o 5, och den andra i Andra Kammaren
af Herr Grefve E. Sparre, N:o 140.

Herr Schotte anför i sin motion :

»Då det inträffat vid bankafdelningskontor å landet, att protest å
vexel, hvilken å förfallodagen icke blifvit infriad, icke kunnat erhållas,
emedan både kronofogde och länsman varit under flere dagar bortresta
i tjensteärenden, hvarjemte afståndet till närmaste stad varit så stort,
att icke någon magistratsperson derstädes kunnat anlitas, har således
med nuvarande lagstadganden fullkomlig omöjlighet uppstått att å en

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

sådan vexel erhålla vederbörlig protest. Enär de enskilda bankerna
pläga betjena allmänheten och hvarandra med inkassering af vexlar
äfven vid bankkontor, som äro belägna på landsbygden, men dylika
fall som det ofvan nämnda kunna inträffa hvar som helst på landet,
synes ett verkligt behof vara för handen, att på landsbygden i närheten
af bankkontor äfven andra personer finnas, som vore berättigade
att verkställa vexelprotester. Lämpligast synes mig i detta fall vara,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de särskilda länen, hvilka inom
sitt län naturligtvis eg a den fullständigaste och noggrannaste personalkännedom,
erhölle rättighet att på de platser, der sådant kunde anses
behöfligt, till vexelprotesters utförande förordna personer, som kunde
synas dem lämpliga och dugliga till detta uppdrags utförande. För
att ådagalägga, att denna fråga af vårt lands bankmän anses vara af
icke så ringa vigt, torde det tillåtas mig att här få meddela 9:de
momentet af de enskilda bankernas syndikats berättelse till 1885 års
allmänna bankmöte, så lydande:

9:o) »Uti en till syndikatet inkommen skrifvelse har Herr Bankdirektören
Ossbahr, med förmälan huru som vid Hernösands Enskilda
banks adelningskontor i Örnsköldsvik nyligen inträffat, att en vexel,
som från annan bank emottagits till inkassering, icke kunnat vid
bristande liqvid protesteras till följd deraf, att så väl kronofogden som
länsmannen varit under flere dagar i tjenståligganden från orten bortresta,
och kontoret ej heller kunnat vända sig till vederbörande magistratsperson,
då närmaste stad vore belägen på 120 kilometers afstånd från
Örnsköldsvik, hemstält, att då dylika fall kunde inträffa vid alla bankkontor
belägna på landet, men förevarande fråga vore af allt för allmänt
intresse att med tystnad förbigås, så vida möjlighet förefunnes
att derutinnan erhålla rättelse, syndikatet måtte företaga frågan till
behandling i och för utredandet af de medel, som möjligen förefunnes
att få den påpekade olägenheten afhjelpt.

Syndikatet, som tagit denna fråga i öfvervägande, har lika med
motionären funnit nu anmärkta förhållanden innefatta eu verklig olägenhet,
hvilket synts syndikatet bäst kunna afhjelpas derigenom, att rättigheten
att å landsbygden ombesörja protest af vexlar uppdroges åt,
förutom kronofogden och länsmannen, jemväl andra personer, såsom
till exempel stämningsmännen, hvilka härtill synts syndikatet lämpligast.
»

Vid mötet mellan de enskilda bankernas ombud i Stockholm den
14 September 1885 förekom också denna fråga till öfverläggning, och
torde jag ur § 7 af protokollet för detta möte få anföra följande:

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

»Föredrogs en från Herr Bankdirektören Ossbahr till syndikatet
inkommen skrifvelse ----synts syndikatet härtill vara lämpligast.»

»Efter någon diskussion i ämnet beslöt mötet såsom sin åsigt uttala
önskvärdheten af en lagförändring i den af motionären föreslagna
syftning, till vinnande af hvilket ändamål bankombuden, hvar i sin
trakt, borde verka för att en motion i ämnet vid nästkommande riksdag
framlades.»

På grund af dessa förhållanden får jag äran föreslå, att fjerde
paragrafen i Promulgationslagen af den 7 Maj 1880 måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

§ 4.

I fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af notarius publicus på sätt i §
81 nya vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet af
kronofogde eller länsman i orten, eller af magistratsperson från närmaste
stad,, eller af annan person, som af Kongl. Mafts Befallningshafvande
i'' länet llifvit dertill förordnad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt
vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock af vittnet
underskrifvas.»

Herr Grefve Sparre åter anför:

»I. de från städer aflägsna landsorter, der kronofogde eller länsman,
hvilken ofta nog har distrikt af flera qvadratmil, ej är närboende,
är detta stadgande i högsta grad olämpligt. På landet finnas numera
kommuner, t. ex. Trollhättan med mera än 4,000 invånare, eller jernvägsstationer
med ganska betydlig handelsrörelse och ända till 12 å 15
handlande, emot hvilka vexelprotester i länsmannens frånvaro, hvilket
ganska ofta är fallet, äfven då han är närboende, icke kunna verkställas.

^ Då stämningsmän numera allestädes finnas, och skrifkunnighet
är så allmän, att tvekan icke kan uppstå derom att dessa kunna uppsätta
det enkla protokoll, hvari, enligt berörda förordning, protesten skall
införas, så synes icke någon den ringaste betänklighet kunna förefinnas
att åt dem uppdraga verkställande af vexelprotester. Jag tillåter mig
derföre föreslå den ändring i 4 § af Kongl. förordningen om nya vexel1
agens införande den 7 Maj 1880, att vexelprotest å landet må verkställas
af kronofogde, länsman eller stämningsmän i orten.»

Bih. till Biksd. Prof. 1886. 7 Sami. 5 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

På sätt motionärerne påpekat, kunna i åtskilliga delar af vårtland,
särskild! der länsmansdistrikten äro stora, betydande svårigheter
uppstå, då det gäller att få eu vexel protesterad. Dessa svårigheter
hafva också gjort sig allt mera känbara, i den mån vexlar börjat i allt
större utsträckning användas äfven utom städerna. Båda motionärerne
föreslå för desammas afhjelpande tillägg till 4 § i förordningen om nya
vexellagens införande, i syfte att vexelprotest må kunna verkställas
jemväl af andra personer än de i paragrafen nämnde. 1 detta afseende
har Herr Schotte föreslagit, att vexelprotest å landsbygden skulle kunna
verkställas »af annan person, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet blifvit dertill forordnad», under det att, enligt Herr Grefve
Sparres förslag, sådan protest skulle kunna verkställas af, förutom
kronofogde och länsman, jemväl stämningsmål! i orten.

Intetdera af dessa förslag synes Utskottet fullt tillfredsställande.
Mot Herr Schottes förslag kan invändas, att det ej lärer vara möjligt
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att kunna förutse, hvar behofvet
af en sådan person kan komma att göra sig känbart. Utskottet befarar
i följd deraf, att ett sådant förordnande ofta skulle komma för
sent, emedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande först genom inträffade
olägenheter skulle erhålla kännedom om behofvet af ett förordnande.
Utskottet anser följaktligen Herr Grefve Sparres förslag vara så till
vida att föredraga, som verkställandet af vexelprotester enligt detsamma
skulle anförtros åt personer med annat offentligt uppdrag, hvilka finnas
temligen likformigt spridda öfver hela riket.

Men mot valet af stämningsmän för detta ändamål finner Utskottet
sig böra erinra, att man i allmänhet icke kan, såsom Herr
Grefve Sparre antager, hos dem förutsätta sådana qvalifikationer, som
för utförandet af vexelprotest äro erforderliga. Man får sålunda se sig
om efter en annan kategori af personer med offentligt uppdrag, åt
hvilka lämpligen kunde anförtros att verkställa vexelprotest, och eu
sådan anser sig Utskottet hafva funnit i kommunalstämmans och kommunalnämndens
ordförande inom hvarje kommun. Till dessa befattningar
torde i allmänhet icke utses andra personer än sådana, hvilka
äro fullt skicklige att utföra jemväl nu ifrågavarande uppdrag. De
äro, i likhet med stämningsmännen, någorlunda jemnt fördelade i landet,
och hvar och en, som kan behöfva anlita deras hjelp, vet hvar han kan
finna dem. Det nya uppdrag, som härigenom skulle åläggas dem,
torde ej blifva i nämnvärd mån betungande, då antalet vexelprotester å
landsbygden ej lärer vara så synnerligen stort och dessutom fördelas
äfven på de förut i paragrafen nämnde personer.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16. n

Utskottet får följaktligen, med anledning af motionerna och på
ofvan anförda grunder, hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 4 § i Förordningen om nya
vexeUagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 7 Maj 1880.

Härigenom förordnas, att 4 § i Förordningen angående
nya vexellagens införande och hvad i afseende
derå iakttagas skall den 7 Maj 1880 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

»I fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af notarius publicus
på sätt i 81 § nya vexellagen stadgas, i stad af
magistratsperson och å landet af kronofogde eller
länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste
stad eller ock af kommunalstämmans eller kommunalnämndens
ordförande: och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt
vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock
af vittnet underskrifvas.»

Stockholm den 8 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

„ af Herr Bergström, som ansett, att Utskottet bort afstyrka bifall till
ifrågavarande motioner samt att, derest ändring i gällande bestämmelser

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

i ämnet skulle föreslagits, Utskottet bort tillstyrka Riksdagen antagande
af Herr Schottes motion;

af Herrar Thomasson, Claiison, Leffler och Bokström, hvilka ansett,
att Utskottet bort tillstyrka bifall till Herr Schottes motion;

af Herrar G. H. Stråle, H. M. Ericsson och Lundin, som ansett, att
Utskottet bort afstyrka bifall till motionerna; samt
af Herr Fröberg.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1886.