Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15 (Utlåtande 1884:LU15 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Eiksd. Kansli den 11 Febr. 1884, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
§ 38 i förordningen om landsting den 21 Mars 1862.

§ 38 i förordningen om landsting den 21 Mars 1862 lyder för närvarande
sålunda:

»Der ett eller flera ämnen äro af den beskaffenhet, att de fordra en
närmare utredning, må landstinget kunna åt vissa sina ledamöter öfverlemna
dessa måls förberedande behandling.»

Tillägg till denna § påyrkas uti en från Andra Kammaren till Lagutskottet
hänvisad, af Herr Axel Vidi. Ljungman afgifven motion, N:o 93.

Motionären säger:

»Till behandling af landsting föreligga ej sällan frågor af sådan art,
att deras beliöfliga utredande krafvel1 en särskild sakkännedom af den beskaffenhet,
att den ej alltid finnes att tillgå bland landstingets ledamöter, och
hvilka frågor så väl till följd deraf som på grund af sin omfattning pläga i
öfverensstämmelse med 37 § uti Kongl. förordningen om landsting uppskjutas
till afgörande vid näst kommande landsting för att under mellantiden närmare
utredas af särskilde, af landstinget utsedde komiterade. Med hänsyn till
utseendet af dylika komiterade hafva emellertid tvenne stridiga uppfattningar
gjort sig gällande, i det man ansett sig än vara berättigad att i dylik komité
insätta äfven personer, som icke tillhöra landstinget, än förhindrad af ordalydelsen
uti bestämmelsen i 38 § af åberopade förordning att till ledamöter
i sådan komité utse andra än blott landstingsmän. Då nu en så olika uppfattning
och tillämpning af eu och samma lagbestämmelse icke kan vara
med god ordning förenlig, och då den sistnämnda uppfattningen lägger väsent -

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 15.

liga hinder i vägen för landsting att såsom sig bör i dylika komitéer tillgodogöra
sig möjligen befintlig sakkännedom inom landstingsområdet, och då
dessutom ingen full visshet finnes, att det ena årets landstingsman också
skola tjenstgöra såsom sådane äfven det följande året, samt då uttrycket
»sina ledamöter» i åberopade 38 § af Kong!, förordningen om landsting
antagligast väl blott afser sadana Utskott, som utses för att arbeta under
landstingets sammanvaro, men icke sådana tillfälliga Utskott, som hafva att
verkställa sitt uppdrag under tiden mellan tvenne landstingssammanträden;
sä synes det ock vara af behofvet påkalladt, att ett sådant tillägg göres
till ifrågavarande förordnings 38 §, att anförda olägenheter undvikas: Med
vördsam anhållan det Riksdagens Lag-Utskott måtte, i händelse mitt förslagtill
detta tillägg skulle vinna dess tillstyrkan, men befinnas på otillfredsställande
sätt affattadt, sjelf ombesörja en fullkomligare formulering deraf,
får jag på anförda grunder hemställa, det Riksdagen ville för sin del besluta
att till 38 § af Kong! förordningen om landsting måtte fogas följande tillägg:
I Utskott, som behöfves för den förberedande behandlingen af till nästa landsting
uppskjutet ärende, kan dock äfven inväljas person, som icke tillhör
landstinget.»

Enligt Lag-Utskottets mening bör man, i fråga om de beredningar,
hvilka kunna åt landsting tillsättas, skilja emellan utskott och komitéer.

Lag-Utskottet anser för sin del, att under bestämmelsen uti ifrågavarande
§ 38 af förordningen om landsting endast kunna inbegripas de
-utskott, som af landsting, under pågående möte, tillsättas för att till samma
landsting afgifva utlåtanden.

Om komitéer åter handlar Kong! resolutionen den 24 Januari 1865
(Samling af Kong!, bref och resolutioner rörande tillämpningen af de nya
kommunalförordningarne, utgifven af Wilh. Walldén, 1866, s. 116). Hos
Kong!. Maj:t hade åtskillige landstingsmän anfört besvär deröfver, att det
landsting, de tillhörde, sedan fråga blifvit väckt om inrättande å viss plats
inom landstingsområdet af ett sjukhus, efter omröstning besluta nedsätta en
komité, bestående af tre personer, för att till nästa landsting utreda omförmälda
fråga; och både klagandena yrkat, att, enär beslut om nedsättande
af komité med skyldighet att arbeta mellan landsting, enligt klagandenas
uppfattning, vore stridande mot de i förordningen om landsting stadgade
grunder, landstinget måtte förklaras hafva till ifrågavarande besluts fattande
saknat befogenhet. Kong!. Maj:t fann emellertid icke skäl att i anledning af de
underdåniga besvären göra ändring i landstingets öfverklagade beslut, I fråga
Bill. Ull Bilcsd. Prat. 1884. 7 Samt. 7 Höft. 2

Lag-TJtsliottets Utlåtande 1S:o 15.

om sammansättningen af sådana komitéer, nedsatta af ett landsting för att
till ett följande bereda viss fråga, synes landsting, oberoende af något tillägg
till förordningen om landsting, hafva fullt fria händer och sålunda kunna,
utan hinder af stadgandet i § 38 af förordningen, till ledamöter i dylika
välja de enligt landstingets åsigt lämpligaste personer, en rätt, den landstingen
ock länge utöfvat.

Vid sådant förhållande synes Utskottet det af motionären föreslagna
tillägg till § 38 af förordningen om landsting vara öfverflödigt, hvadan
Utskottet hemställer,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 11 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1884.