Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1873:LU15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

JW:o IS.

Ank. till Riksd. Kansli ,d. 21 Mars 1873, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande
Legostadga.

I detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar
L. J. Svensson (motionen N:o 111) och Peter Carl Andersson (motionen N:o 128); och
åligger det Lag-Utskottet, enligt erhållna remisser, att deröfver sig yttra.

Herr Svensson, hvilkens motion innehåller två särskilda punkter, har i första
punkten anmärkt, att 6 § i Kong!. Legostadgan den 23 November 1833 visserligen innehölle,
att, i fall tjenstehjon sjuknade, husbonde egde rätt, om han ville, att å lönen afräkna
hvad han till läkare eller läkemedel utgifvit, men att deremot ej funnes något
.stadgande om rättighet för husbonde att på tjenarens lön afdraga för den tid tjenaren i
följd af sjukdom icke kunnat göra sin tjenst; hemställande derföre motionären, »att Riksdagen
ville för sin del besluta, att uti förenämnde § 6 af Legostadgan göres följande

tillägg: Sjuknar —--- utgifvit, äfvensom att, i förhållande till den tid tjenstehjonet

under sjukdomen och tillfrisknandet ej kan sin tjenst fullgöra, på lönen göra afdrag.»

Vidare har samme motionär i den sednare punkten, så ock Herr Peter Carl
Andersson genom sin motion, framhållit det missbruk, som ofta skulle förekomma, att
tjenstehjon afveke ur tjensten förr än tjenstetiden vore ute. Stadgandet i Legostadgans
52 §, att husbonden i sådant fall eger låta återhemta tjenstehjonet, som då skall blifva
i tjensten till flyttningsdag samt mista halfva lönen och gälda skadan, vore ej tillräckligt
betryggande, emedan tjenstehjonet sällan hade någon tillgång, hvarmed husbonden kunde
hållas skadeslös. Enligt motionärernes åsigt fordrade både rättvisa och billighet, att
lagstiftningen i detta afseende ändrades i sådan riktning, att den, som i sitt arbete tager
annans lagstadda tjenare, må gemensamt med denne kännas skyldig att ersätta den
skada, som för husbonden sålunda kan uppkomma; och hafva motionärerne i sådant
ändamål föreslagit,

Herr Svensson: att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 52 § i
Legostadgan af följande innehall: »Den som i sitt arbete antager sådan afviken tjenare,
utan att förvissa sig, genom affordrandet af orlofssedel och afskedsbetyg, att tjenaren är
från sin förra tjenst lagligen skild, vare förpligtad, jemte tjenaren, eller hvilkendera bäst
gälda gitter, halla husbonden skadeslös för den förlust, som genom tjenstehjons afvikande
honom drabbar»; och

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Herr Andersson: att nyssnämnda § i Legostadgan måtte erhålla ett tillägg, så
lydande: »Den, hvilken uti sitt arbete eller i sin tjenst tager annans lagstadda tjenstehjon,
vare skyldig ersätta den förre husbonden all den skada eller förlust, som han derigenom
lider.»

Vidkommande först den väckta frågan om rättighet för husbonde att, der tjenstehjon
sjuknar, göra afdrag å lönen för den tid tjenstehjonet af sådan orsak är förhindradt
att sin tjenst fullgöra, så kan visserligen icke förnekas, att det för husbonde, hvilken
under tiden måste vidkännas kostnader för anskaffande af annat arbetsbitiäde, stundom
kan blifva ganska kännbart att utan afdrag för dessa kostnader nödgas utgifva lönen;
men å andra sidan synes obestridligt att för tjenstehjonet, hvars lön vanligtvis utgör
dess enda inkomst, mistningen deraf skulle blifva vida kännbarare. Följderna af den
olycka sjukdomsförfallet innebär äro genom nuvarande stadgande skäligen emellan husbonden
och tjenstehjonet fördelade och kännas derigenom för en hvar af dem mindre
tryckande. Den risk, som husbonden är i detta hänseende underkastad, måste anses hafva
tagits i beräkning vid överenskommelser) om lönevilkoren, och något hinder förefinnes
ej att dervid i afseende på inträffande sjukdomsförfall göra särskilda bestämmelser.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

l:o att Herr L. J. Svenssons motion i denna del ej matte af
Riksdagen bifallas.

Hvad åter angår den af begge motionärerne väckta fråga om uppställande af
mera betryggande korrektiv emot det missbruk, som bestar deri att tjenstehjon före
tjenstetidens slut öfvergifver tjensten, så är denna fråga förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
De stora arbetsföretag, såsom jernvägsanläggningar m. in., hvilka under senare
tider här i landet egt rum och framgent torde komma att fortgå, erbjuda merendels en
tillfällig arbetsförtjenst, vida öfverstigande den vanliga lönen för ett tjenstehjon; och denna
lockelse har ej sällan förmått tjenstefolk att bryta ingångna aftal och afvika ur tjensten
just under den årstid, då husbonden mest behöfver tjenarens arbetsbiträde. Den i Legostadgan
anvisade utväg för den förre att hemta tjenstehjonet åter är föga betryggande,
då tjenstehjonet när som helst kan ånyo afvika. — Begagnandet af nämnda utväg är
derjemte alltid förenadt med olägenheter, besvär och kostnader. Legostadgans 37 och 42
§§ bestämma ansvar såväl för dem som städjer annans tjenstehjon innan det blifvit från
sin förra tjenst behörigen uppsagdt, som ock för den, hvilken lockar tjenstehjon att
tjensten uppsäga, hvarjemte 38 § föreskrifver, att, der tvist husbönder emellan uppstår
om bättre rätt till tjenstehjon eller om verkan af skedd städsel, den tappande skall
upprätta all skada. I konseqvens härmed synes Utskottet ansvar och ersättningsskyldighet
jemväl böra bestämmas för den, som med kännedom om tjensteförhallandet tagel
annans afvikna tjenstehjon i sitt arbete utan att det städja, och sålunda indirekt befordrar
tjenstehjonets förseelse, hvarvid i afseende a atalsrätten samma grundsats synes
böra följas som i 23 § af Tjenstehjonsstadgan finnes angifven; och torde den ifrågasatta

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15. 7

bestämmelsen lämpligen få sin plats vid slutet af Legostadgans 52 §, som handlar om
den påföljd afvikandet för tjeustehjonet medför.

Att åter utsträcka ansvars- och ersättningsskyldigheten äfven till de fall, då den,
som tager annans tjenstehjon i sitt arbete, saknar kännedom om tjensteförhållandet, anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka.

Följden af denna utsträckning skulle blifva, att man icke vågade åt någon lemna
arbete utan att hafva förvissat sig derom att han icke vore i annans tjenst, och att således
eu arbetssökande, som underlåtit att förse sig med erforderligt betyg eller tillfälligtvis
sitt betyg förlorat, sattes ur tillfälle att förskaffa sig den för hans uppehälle
oundgängliga arbetsförtjenst, intilldess han kunde förebringa tillförlitlig utredning om förhållandet,
hvilken utredning, särdeles på en från hans hemvist aflägsen ort, stundom
kunde blifva svår, om icke omöjlig, att åstadkomma.

På grund häraf och med föranledande af Herrar L. J. Svenssons och Peter Carl
Anderssons framställningar i ämnet, får Utskottet hemställa,

2:o att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,
hvarigenom förordnas, att 52 § af nu gällande Legostadga för husbönder
och tjenstehjon skall erhålla följande förändrade lydelse:

Afviker tjenstehjon ur tjenst förr, än tjenstetid ute är, eller
det redo för sig gjort, hafve husbonde våld att hemta det åter,
som i 16 kap. 7 § Jordabalken om landbo sägs; och blifve tjenstehjon
i tjensten till flyttningsdag, samt miste halfva lönen och
gälde skadan. Vill husbonde icke tjenstehjon behålla, återgifve
tjenstehjon honom städjepenning, samt hvad det kan af lönen hafva
uppburit, och böte hälften af hvad i lön utsatt var, samt fylle
skadan; skaffe sig derjemte annat laga försvar, efter hvad i 4 §
sagdt är. Husbonde göre i detta fall, så snart ske kan, anmälan,
i Stockholm hos Kongl. Ofverståthållare-embetet, samt utom Stockholm
antingen hos Konungens Befallningshafvande eller, i stad,
hos poliskammare eller magistrat, samt å landet hos kronofogde
eller länsman; och åligge i sednare händelser den, hos hvilken så
beskaffad anmälan skett, att förhållandet till Konungens Befallningshafvande
inberätta.

Tager någon veterligen annans afvikna tjenstehjon i sitt arbete,
böte, då husbonden derå klagar, sex R:dr 32 sk.; upprätte ock
all skada.

Stockholm den 20 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. Ce. v. (Jegerfelt.

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner, som ansåg att Utskottet i anledning af motionerna bort
tillstyrka tillägg till Legostadgan i den syftning, att man ej skulle ega i arbete antaga
person, som icke med prestbevis, orlofssedel, arbetsbetyg eller af två trovärdige män utgifvet
intyg visade att han ej vore i annans tjenst antagen, vid äfventyr, derest personen
befunnes vara lagstadd tjenare, af böter från 5 till 100 R:dr och skyldighet att skadan
ersätta; samt

af Herrar Friherre Nordenfalk, Sven Nilsson, Lars Persson, M. Jonsson, C. A.
Larsson, N. Petersson och Westerdal, hvilka instämde med Herr Grefve Mörner.

JV:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1873, kl. 12 midd.

Memorial, i anledning af återremiss af Lag- Utskottets Utlåtande N:o
10, rörande återvinning sr ätt till lös egendom, som blifvit
genom olofligt tillgrepp rätte egaren afhänd.

Omförmälda Utlåtande, hvari Utskottet föreslagit antagande af en författning om
förändrade stadganden i fråga om återvinningsrätt till lös egendom, som blifvit genom
olofligt tillgrepp rätte egaren afhänd, har af Andra Kammaren blifvit till Utskottet återförvisadt;
men enär Första Kammaren, enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag,
afslagit Utlåtandet, hvarigenom frågan, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, måste anses
hafva förfallit, lärer icke någon vidare åtgärd i anledning af återremissen böra af Utskottet
vidtagas; hvilket Utskottet

härmed får anmäla.

Stockholm den 20 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg di Comp., 1873.