Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1885:LU14 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Rikst! Kansli den 2 Mars 1885, kl. 12 nutid.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade
bestämmelser rörande strömrensning.

12 § i Lag om dikning och annan afledning af vatten den 20
Juni 1879 innehåller följande:

»Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin
jords odling eller förbättring sänka eller uttappa sjö, upprensa, fördjupa,
utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten derifrån
eljest afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver
vattnet och möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs;
då vare om jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri
deltaga lag, som om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik
vattendränkt mark i 11 § skils.

Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål
än här ofvan nämnes gälle hvad särskild! är stadgadt»;

och 18 § i Förordningen om jordegares rätt till vattnet å hans
grund den 30 December 1880 innehåller likaledes:

»Angående vattenafledning för jords odling eller förbättring, så
ock om strömrensning eller vattens bortledande för allmänt behof, är
särskild! stadgadt.»

Eib. till Riksd. Prot. 1885. 7 Sami. 11 Håft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Den upprensning af vattendrag, hvarom andra stycket i 12 § af
åberopade lag den 20 Juni 1879 handlar, plägar man, till skilnad från
det slag deraf, hvarom i samma §:s första stycke lemnats bestämmelser,
kalla den allmänna strömrensning en; och för de stadganden, som gälla
om denna senare, vill Lag-Utskottet här redogöra, Hufvudstadgandet
innefattas i förordningen, huru sjöar, strömmar och åar öfver allt i riket
ärligen höra värdas, till stadeliga vattudåmning ars afvärjande, af den 20
Februari 1764, hvari Kongl. Maj:t, på anförda skäl, allmänneligen förordnade
och påbjöd, det alle rikets undersåtar skulle vara förbundne
att dädanefter årligen, sommartiderne då vattnet vore som mest utfallet,
så väl å Kongl. Majts och Kronans som enskilde egor, under vederbörande
betjentes vård och tillsyn, upprensa och vid sitt naturliga aflopp
vidmakthålla alla större och mindre strömfall, bäckar och åar; dock,
som sättet till dessa strömrensningar vore på särskilda ställen olika, och
kostnaden dervid samt repartitionen deraf för den skull måste varieras,
så borde det ock på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen ankomma,
att länens invånare emellan härutinnan betämja och, efter särskilde
förekommande omständigheter, besörja. Angående krigsmanskapets deltagande
i dessa strömrensningar, samt angående grunden för deltagande
deri, kungjordes af Krigskollegium den 6 April 1786, att, i anledning
af ett förekommet mål, Kongl. Magt, enligt skrifvelse af den 17 Februari
samma år, förständiga!: att som Kongl. förordningen om strömrensningar
af den 20 Februari 1764 deruti vore tydlig, att alla rikets
undersåtar borde i strömrensningar deltaga, såsom ländande till allmänt
gagn: så hade Kongl. Maj:t i nåder funnit, att soldaterna, hvilka genom
flere författningar vore skyldige göra biträde vid skallgångar och skogseldar,
ej heller kunde befrias från strömrensningar, annorledes, än det
året, då de blefve eller varit, antingen på kronoarbete eller eljest, kommenderade;
och skulle det åligga Konungens Befallningshafvande i hvarje
län så jemka detta onus emellan de länets invånare, som hade matlag,
att soldaterne endast hvart tredje eller högst hvartannat år komme
att dervid utgöra ett dagsverke, hvartill de alltid, genom Konungens
Befallningshafvandes föranstaltande, borde af vederbörande officerare
uppbådas. I Kongl. skrifvelsen den 6 April 1852 förklarade vidare,
på förekommen anledning, Kongl. Maj:t sig hafva funnit ofvan anförda
författningar icke kunna annorlunda förstås, än att allt indelt krigsmanskap,
både till häst och fot, vore i stadgad ordning förbundet till
deltagande i dessa strömrensningsarbeten, äfvensom vidare den förklaring
gafs, att manskapets biträde vid ifrågavarande strömrensningar i
intet fall skulle kunna påfordras under den tid, då de årliga vapen -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11. 3

öfningarne påginge eller i allmänhet när tjensten lade hinder i vägen
för dylikt biträde.

Stadgandet i 1764 års förordning blef, på Rikets Ständers underdåniga
anhållan, uttryckligen upplifvadt i Kongl. kungörelsen angående
strömrensningars verkställande samt strömmars och åars öpne hållande den
28 December 1822, och förordnades tillika, att strömrensning af ifrågavarande
beskaffenhet årligen, der den erfordrades, skulle verkställas, i
hvilket ändamål Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde, helst genom
ingångna överenskommelser vederbörande emellan, men i brist derafgenom
deras åläggande bereda, att den företoges och utfördes, samt
öfver verkställigheten låta hålla allvarsam hand. Konungens Befallningshafvande
blefvo yttermera, i cirkuläret af den 9 Februari 1833,
anbefalde, bland annat, att till lax- eller strömfiskets befordran vidtaga
sådane åtgärder, hvarigenom för fisket menliga uppgrunduingar i vattendragens
utlopp måtte blifva på invånarnes bekostnad, antingen i
följd af lagligt åliggande eller genom frivillig öfverenskommelse, upprensade,
och att derjemte i underdånighet anmäla, huruvida bidrag härtill
af allmänna medel ansåges lämplige eller af behofvet påkallade.

Sådana äro de stadganden, hvilka ännu i dag reglera den allmänna
strömrensningen. Hvad åter angår den upprensning af vattendrag,
som är af hufvudsakligen privaträttslig natur, så hafva genom
de nya vattenrättslagarne meddelats utförliga bestämmelser angående
densamma.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottet,
hänvisad motion, N:o 92, har Herr Jan Eliasson särskildt fäst uppmärksamhet
dels derå, att, ehuru grunden för lördelningen af allmän
strömrensningsskyldighet vore matlag, deltagandet i sådan strömrensning
icke medförde den ringaste rättighet eller förmån för flertalet af
dem, som ingen jord egde eller innehade, dels derå, att en långt från
vattendraget boende arbetare, hvilkens ekonomiska ställning ofta nog
vore ganska klen, enligt nuvarande bestämmelser hade lika stor skyldighet
i förevarande afseende som den jordinnehafvare, hvilken hade
egor vid vattendraget till betydlig areal, dels ock derå, att föreskrifter
saknades om hvad med matlag rätteligen borde förstås. Då sålunda
stadgandena angående allmän strömrensning icke allenast kunde anses
föråldrade, utan äfven, efter nutidens uppfattning, obilliga och orättvisa
samt ej heller vore tillräckligt tydliga och bestämda, och då lagen om
dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879, efter motionärens
uppfattning, kunde anses lämplig att äfven inrymma stadgande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

angående strömmars, åars och bäckars underhållande vid deras naturliga
aflopp, samt de i denna lag bestämda grunder, efter hans öfvertygelse,
vore rättvisa, har han föreslagit, »att Riksdagen för sin del
beslutar, dels upphäfvande af ofvarmämnda nu gällande stadganden om
strömrensning, dels ock att andra momentet af 12 § i lagen om dikning
och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879 måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Lag samma vare ock i fråga om rensning af strömmar, åar och
bäckar, för bibehållande af deras naturliga aflopp till förekommande af
skadliga öfversvämningar.»

6--

Utskottet finner, i likhet med hvad Nya Lagberedningen uttalat
i motiven till sitt förslag till vattenrättsförordning med flera dermed
sammanhängande författningar, s. 115, gällande bestämmelser om den
allmänna strömrensningen lida af oklarhet och ej vidare kunna anses
fullt tidsenliga, samt att detta särskildt gäller om skyldigheten för länens
invånare att efter matlag utgöra dagsverken dertill, hvilken. skyldighet
väl ytterst sällan torde anlitas, men dock ännu qvarstår i lagstiftningen,
fastän olämpligheten af en dylik arbetsmetod är uppenbar.
Ifrågavarande företag erbjuda onekligen, på sätt Nya Lagberedningen
äfven erinrat, en analogi med vägrödjningsbesväret, men skulle ock,
såsom äfven antydes i 1786 års ofvan anförda kungörelse, kunna likställas
med skyldigheten att lemna biträde vid skogselds släckande eller
vid skallgång. Den allmänna strömrensningens karakter torde för öfrigt
vara, att den utgör ett allmänt besvär samt ej eger gemenskap
med de privaträttsliga förhållanden emellan strandegare och andre, om
hvilka handlas i vattenrättslagarne; och den grund, å hvilken 1764 års
författning hvilar, att den allmänna strömrensningen är en kommunalangelägenhet,
torde derföre vara rigtig, ehvad man nu anser, att den
bör åligga den större kommunen — länet — eller den mindre häradet
eller socknen.

I och för en rättvis omreglering af detta besvär torde emellertid
ytterligare utredning erfordras; och får Utskottet följaktligen, med anledning
af motionen, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14. 5

förslag till ändrade stadganden angående den s. k.
allmänna strömrensningen.

Stockholm den 2 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Berglöf har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
ärendets behandling inom Utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1885,

7 Sami. 11 Häft.