Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1871:LU14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

5

böcker och i följd deraf till ändring af gällande lagstadganden om uppbud och lagfart,
som snart torde vara att förvänta, vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman och Herr Carlén hafva anhållit få antecknadt, att de i detta
ärendes handläggning hos Utskottet icke deltagit.

N:o 14.

Ankom till Riksd. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den genom
Kongl. Förordningen den 15 September i865 medgifna frihet
i ränteaftal.

I nämnda Kongl. Förordning är stadgadt, att förbudet i 9 Kap. 6 § Han dels-balken

att taga eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundra om året

icke skall ega tillämpning vid försträckning, som emot förskrifning, utan säkerhet af

inteckning i fast egendom eller pant af i sådan egendom intecknadt skuldebref, lem nas

på viss tid, ej öfverstigande sex månader.

Herr Jonas Jonasson från Calmar län har i en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 154), under förmälan, att, sedan nämnda Kongl. Förordning utkom,
erfarenheten visat, att den medgifna friheten i ränteaftal ofta missbrukades,

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

hemställt, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, ratt lagen om räntans frigifvande
å korta papper måtte ändras så, att icke öfver sex procent får tagas i ränta
och provision per år», och denna motion har blifvit remitterad till Lag-Utskottet.

Vid sistlidne riksdag, då ett förslag om upphäfvande af ofvannämnda Kongl.
Förordning var under behandling, anfördes af Lag-Utskottet i ett utlåtande, som af
båda Kamrarne gillades, såsom skäl för afslag å den gjorda framställningen hufvudsakligen,

att priset å penningar, likasom å varor i allmänhet, borde betingas af tillgång,
å ena, och efterfrågan å andra sidan;

att, då räntan, som ej var annat än ersättning för nyttan af försträckta medel,
måste, under de ständigt vexlande förhållandena i alla industrigrenar, der kapitaler
användas, blifva varierande,|lagstiftaren syntes ej böra mera här än vid andra
kontrakt inskränka de kontraherandes frihet, att om vilkoren sig emellan öfverenskomma;
samt

att lagarne mot ocker, så vidt de haft till ändamål att lägga hinder i vägen
för den lättsinnige och vårdslöse att förstöra sin och andras välfärd, visat sig kraftlösa;

Och får Utskottet, på dessa skäl, Indika synts Utskottet fortfarande ega giltighet,
vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman och Herr Carlén hafva begärt få antecknadt, att de i detta
ärendes handläggning icke deltagit.