Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13 (Utlåtande 1885:LU13 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ant. till Biksd. Kansli den 27 Febr, 1886, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande
af klockares hrefbäringsskyldighet.

Uti 24 kap. 32 § Kyrkolagen stadgas, bland annat, att klockaren
»skall bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när
de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant försummas,
till skadan, som deraf timar, svara».

i Lag-Utskottet har nu från Andra Kammaren emottagit en af Herr
Catl Persson afgifven motion, N:o 131, hvari hemställes, det ofvan intagna
stadgande måtte utgå ur åberopade lagrummet.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 19 Maj 1874 hos Kongl. Maj:t
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida, i likhet
med hvad redan blifvit förordnadt i fråga om kronobrefbäringen,
den brefbäringsskyldighet, som enligt 24 kap. 32 § Kyrkolagen ålåge
klockare, kunde öfverflyttas på postverket, samt derefter hos Riksdagen
gorå den framställning i ämnet, som för ändamålets vinnande kunde
finnas, erforderlig; så fann Kongl. Maj:t den 10 Augusti 1877, vid föredragning
af omförmälda skrifvelse, densamma icke för det dåvarande
föranleda till annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t förordnade:

Bill. till Biksd, Prof. 1885. 7 Sami. 10 Höft,

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 13.

att deri, enligt nådiga kungörelsen den 5 December 1873, angående
fribrefsrättens uppkörande m. in., kyrkoherdar tillagda rätt att
för skrivelser i tjensteärenden, hvilka med allmän post befordrades,
begagna tjenstefrimärken och tjenstebref kort, skulle äfven till komministrar
och kapellpredikanter samt pastorats- och scrckenadjunkter utsträckas
; samt

att, då ecklesiastik tjensteman, hvilken egde att anlita klockareposten,
anmälde sig ä postanstalt till begagnande af lösväska för befordran
af försändelser, som rörde tjensten, dylikt postförsändningssätt
skulle honom medgifvas, utan att, der ej lösväskan användes för fortskaffande
af andra försändelser än dem, som anginge hans tjenst, någon
afgift finge honom affordras för lösväskans expedierande å postanstalt.
eller för densammas fortskaffande med allmänna posten.

Då fråga om afskaffande af klockares brefbäringsskyldighet år
1883 förevar, uttalade Utskottet, att till följd af ofvan anförda bestämmelser
ecklesiastik tjensteman, som egde att anlita klockareposten,
ytterst sällan torde behöfva begagna sig af denna rätt, hvilken följaktligen
ock ytterst sällan borde komma i användning, och att sålunda
den klockarne i Kyrkolagen ålagda brefbäringsskyldighet under nuvarande
förhållanden ej borde kunna vara för dem betungande.

Vid den förnyade behandling af frågan. Utskottet nu företagit,
hafva emellertid för Utskottet framlagts upplysningar, hvilka synas sätta
utom tvifvel, att nämnda brefbäringsskyldighet ännu mångenstädes inom
landet anlitas i eu utsträckning, hvilken icke blott måste betecknas
såsom för vederbörande klockare understundom verkligen betungande,
utan ock såsom, med nutida postkommunikationsförhållanden, lindrigast
sagdt öfverflödig.

Så anlitas ännu klockareposten i följande kontrakt inom de särskilda
stiften:

inom Upsala stift:

i Vaksala (vard. 4 ggr årl.), i Närdinghundra (vank 24 ggr årl.), i
Olands och Frösåkers (minst 5 ggr årl.), i Seminghundra, i Alstra
Roslags och i Örbyhus (4—6, stundom flere ggr årl.);

inom Linköpings stift:

i Domprosteriet (1—2 ggr i månaden), i Norrköpings (minst 12 ggr årl.),
i Vikbolands (högst 4 ggr årl.), i Ydre, i Vifolka och Valkebo (minst
6 ggr årl.) samt i Göstrings (klockarne betala i stället 3 kronor hvarje);

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

inom Skaraborgs stift:
i. Vane, i Rinna och i Norra Vadsbo (24 ggr årl., en klockare går sålunda
årl. 37,6 mil);

inom Strengnäs stift:

i Domprosteriet,'' i Villåttinge, i (Upplinda (6 — 12 ggr årl.), i Nyköpings
vestra, i Nyköpings östra, i Södertörns, i Vester Rekarnes, i
Askers, i Glanshammars och i Rumla (1—2 ggr i månaden);

inom Vexiö stift:

i Allbo (under sista åren hafva ldockarne årligen i stället för skyldighetens
utgörande till presterna betalt kronor 1,75 å 2,so för den person,
hvilken, vid förekommande behof, skulle ombesörja brefbäringen), i
Sunnerbo, i Ronga, i Norrvidinge (klockarne betala årl. kronor 2,33
hvardera), i Tveta och i Ostra härads;

inom Lunds stift:

i Frosta, i Färs, i Vestra Göinge (minst 12 ggr årl.), i Villands (i
medeltal 18 ggr årl.) och i Gärds (10 — 12 ggr årl.);

inom Göteborgs stift:

Elfsyssels norra, i Orust och Tjörns, i''Vikornas södra, i Domprosteriets
norra kontrakt, i Marks och Bollebygds samtiRinds(6—7 ggr årl.);

inom Kalmar stift:

i Södra Möres, i Ölands medel- och i Ölands södra (»ibland hvar eller
hvarannan vecka»);

inom Visby stift:

i Medelkontraktet (3—4 ggr årl.) och i Södra kontraktet (vanligen 2
ggr årl.).

Ett dylikt anlitande af klockareposten, hvarå nu gifvits exempel,
kan icke annat än vara för klockaren med dennes små löneinkomster
betungande, äfven om icke klockarepostväskan, såsom från flere håll
uppgifvits, vore en stor tung låda af trä eller metall, och man måste
äfven taga i betraktande, att nämnda postföringsskyldighet ofta kan
komma att menligt inverka på folkskoleundervisningen, enär ju i de
flesta församlingar klockaren tillika är folkskolelärare, samt kanske
måste, i och för postföringens verkställande, inställa skolundervisningen,
der han icke vill betala särskild person att verkställa den förra.

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 13.

Utskottet kan icke undgå att finna, det nu ifrågavarande institution
är grundad på eu helt annan tids förhållanden än den närvarandes,
samt att institutionens fortfarande anlitande mera torde kunna
tillskrifvas uteslutande den omständighet, att skyldigheten ännu är lagligen
bestående, än ett verkligt behof af dess utkräfvande. De ställen
i vårt land torde vara få, der icke för nu ifrågavarande försändelser
posten skulle kunna med tillfredsställande resultat anlitas; och i de —
i alla händelser temligen sällsynta — fall, der något skyndsammare
budskickning erfordrades, torde sådan väl kunna verkställas genom någon
af vederbörande prestmäns gårdsfolk, likasom ock redan nu, i och
för posts emottagande och afsändande, enskilda bud ju måste sändas
emellan prestgården och närmaste postanstalt.

Utskottet får med anledning af det nu anförda hemställa,

att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till förevarande motion,
må för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 24 kap. 32 § Kyrkolagen.

Härigenom förordnas, f^tt 24 kap. 32 § Kyrkolagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Han skall ock vara kyrkan trogen, och kyrkoherden och församlingen
lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behörige tider
ställa timklockorna, samt taga allt det i noga akt och förvar, som honom
i händer antvardas och förtros. Desslikes skall han vara presterna vid
gudstjensten, skriftermålen och, när det befalles, uti socknebud, samt
annan kyrko-tjenst, vid handen; men ingalunda genom någon kyrkoherdens
enskilde tjenst besväras, hindras eller afhållas ifrån den pligt
honom åligger, med all flit och trohet att drifva barnaläran. I det öfrige,
hvad hans embete angår, så rättar han sig efter den förordning, som
biskopen och konsistorium honom föreskrifva.

Stockholm den 27 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.