Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13

Utlåtande 1871:LU13

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ankom till Riksd. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af skyldigheten
att hembjuda frälseskattehemman åt ränteegaren.

I nämnda motion (N:o 81), som blifvit inom Andra Kammaren väckt af
Herr C. J. Bengtsson och som blifvit remitterad till Lag-Utskottet, har motionären
anfört, hurusom den i Kongl. Förordningen den 18 Juni 180Ö stadgade skyldighet
att hembjuda frälseskattehemman åt ränteegaren ofta medförde stora kostnader och
besvär för hemmansinnehafvaren och att dessutom, då det icke sällan hände, att
ränteegaren icke kunde inom föreskrifven tid anträffas, sökt lagfart måste afstanna, i
anseende hvartill och då den ränteegare tillerkända lösningsrätt icke vore förenlig med
full rättvisa, motionären föreslagit, att stadgandet i Kongl. Förordningen den 13 Juni
1800, att frälseskattehemman skola till ränteegaren hembjudas tre månader efter
första uppbudet, måtte upphäfvas.

Med anledning af denna motion, hvilken Utskottet antagit afse upphäfvande
ej allenast af ofvannämnda Kongl. Förordning, som bestämmer tiden, inom hvilken
hembud bör ega rum, utan jemväl af 4 Kap. 5 § Jorda-balken,, så vidt deri stadgas
sjelfva hembudsskyldigheten, har Utskottet ansett sig böra erinra,fatt nämnda
stadgande har till syftemål att befrämja förening af jordeganderätten med ränteegarens
rätt samt att, då nu mera, enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835, hembudsskyldigheten
för jordegaren och ränteegaren är ömsesidig, det icke skulle vara
förenligt med rättvisa att upphäfva denna skyldighet allenast för den förre; och får
Utskottet på grund häraf samt enär frågan om hembudsskyldigheten utan tvifvel blir
öremål för behandling i sammanhang med det förslag till införande af fastighets -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

5

böcker och i följd deraf till ändring af gällande lagstadganden om uppbud och lagfart,
som snart torde vara att förvänta, vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman och Herr Carlén hafva anhållit få antecknadt, att de i detta
ärendes handläggning hos Utskottet icke deltagit.

N:o 14.

Ankom till Riksd. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den genom
Kongl. Förordningen den 15 September i865 medgifna frihet
i ränteaftal.

I nämnda Kongl. Förordning är stadgadt, att förbudet i 9 Kap. 6 § Han dels-balken

att taga eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundra om året

icke skall ega tillämpning vid försträckning, som emot förskrifning, utan säkerhet af

inteckning i fast egendom eller pant af i sådan egendom intecknadt skuldebref, lem nas

på viss tid, ej öfverstigande sex månader.

Herr Jonas Jonasson från Calmar län har i en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 154), under förmälan, att, sedan nämnda Kongl. Förordning utkom,
erfarenheten visat, att den medgifna friheten i ränteaftal ofta missbrukades,