Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1875:LU12 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

IV:o 13.

Ånk. till Eiksd. Kansli den 5 April 1875, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande underhåll af
byvägar. ,

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar
blefve försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone
icke i allmänhet vore händelsen, har Herr C. J. Kjellman uti en inom
Andra Kammaren väckt motion (N:o 119), hvilken blifvit till LagUtskottets
behandling öfverlemnad, föreslagit, att Riksdagen ville för
sin del besluta,

»antingen att underhållandet af by- och utfartsvägar skall åligga
den eller dem, öfver h vilkas eg or vägarne gå;

eller ock att kommunerna skola eg a att inom sig utse två eller flere
män, hvilka, på begäran af delegare i by- och utfartsväg, må dels
kunna verkställa fördelning af sådan väg, hvilken fördelning skall lända
till efterrättelse, till dess, i händelse af klander, domstolen annorlunda
åtskiljer de tvistande, dels syna vägen, hvilken syn skall genast på den
tredskandes bekostnad kunna tillämpas, med rätt dock för den missnöjde
att efter befogenhet klandra densamma.»

Genom Kongl. resolutionen den 8 Januari 1735 finnes stadgadt,
att, s. k. byvägar böra underhållas af dem, som deraf sig betjena. Att,
på sätt motionären föreslagit, häri göra den ändring, att underhållet
skulle åligga dem, öfver hvilkas egor vägarne ginge, anser Utskottet
desto mindre lämpligt, som derigenom utan tvifvel skulle föranledas,
ej mindre att kostnaden för underhållet blefve orättvist fördelad emellan
dem, som hade att densamma vidkännas, än äfven att mången, som af
dylika vägar hade gagn, blefve från allt bidrag till deras underhåll helt
och hållet befriad.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Hvad derefter angår förslaget om medgifvande af rättighet för
kommunerna att, genom utsedde Gode män, ej mindre taxera och emellan
vederbörande dela by- och utfartsvägar än äfven syna desamma
och, i fall af behof, låta iståndsätta dem på den tredskandes bekostnad,
så enär, äfven om man antoge, att byvägar icke äro att anse såsom
bylagens enskilda tillhörighet, hvaröfver de ega efter godtfinnande förfoga,
förhållandena på särskilda orter äro så olika, att de ej kunna genom
ett generelt stadgande regleras, anser Utskottet denna angelägenhet
böra öfverlemnas åt bymännen sjelfve, hvilka ju alltid ega att, der
öfverenskommelse om vägarnes delning och underhåll ej kan åvägabringas,
få tvisten sliten antingen genom dess öfverlemnande till Gode
män eller genom stämning till vederbörlig domstol.

I följd häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna bifall.

Stockholm den 2 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.