Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12

Utlåtande 1874:LU12

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli deu 6 Mars 1874, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt, motion, åsyftande närmare
bestämmelser rörande härads- och socknevägars bredd
•in. in.

Herr Lasse Jönsson har uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 49), som blifvit till Lag-Utskottet remitterad, anmärkt, att den i 4 Kap.
1 § och 25 Kap. 2 § Byggninga-balken lör härads- och socknevägar bestämda
bredd af sex alnar skalle vara otillräcklig, syunerligast när vägen ledde till
hamn eller jernvägsstation. På några stallen vore dock dessa vägar ända till
8o alnar breda, men i anseende till jordens stigande värde trängde jordegarne
på och afdikade vägarnes sidor till den i lagen föreskrifna bredd; och då
härtill komme, att på ställen, der alfven utgjordes af mergel, jordegarne, för
att åtkomma denna, upptoge dikena lodrätt från den smala vägens ytterkant
till flera fots djup, så hade många olyckshändelser härigenom uppkommit.

För beredande^ af rättelse härutinnan föreslår motionären, "att härädseller
allmänt underhållna socknevägar, som finnas till större bredd än 12 fot
måtte vid sina nuvarande bredder fortfarande bibehållas; att vid vägdikenas’
upprensning icke något måtte få från vägsidorna bortskäras, då ej vägens
bredd är öfver 16 fot, samt att dikena utmed allmän väg icke må få upptagas
till större djup än högst tre fot från vägens öfverkant, så vida icke sådant
för vägens bestånd är oundvikligt och vägsyningsmännen sådant tillåta".

Motionären utgår från den förutsättning, att, då en härads- eller sockueväg
blifvit utlagd till större bredd än lagen föreskrifver, det skulle bero på
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 7 Sami. 6 Raft. \

2

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

vederbörande väghållare eller jordegare att efter godtfinnande minska bredden
till lagbestämd storlek. Detta kan dock icke lagligen ske utan tillåtelse af
den embetsmyndighet, under hvilkens inseende vägen står. Om väghållaren
eller jordegaren egenmäktigt inkräktar något af vägområdet, innebär sådant
en lagöfverträdelse, som kan beifras till vinnande af rättelse.

På grund häraf och då, beträffande beskaffenheten af vägdikena, det
åligger kronobetjeningen att vaka deröfver, att dessa inrättas på ett sätt, hvarigenom
iakttagas erforderliga försigtighetsmått till förekommande af olyckshändelser,
får Utskottet vördsamt hemställa,

att berörda motion ej måtte till någon vidare åtgärd å
Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 5 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.