Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11
Utlåtande 1886:LU11
22
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.
N:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1886, kl. 12 midd.
Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring
af 25 § i förordningen angående fattigvården den 9
Juni 1871.
Till Lag-Utskottets handläggning har från Andra Kammaren hänvisats
en inom denna Kammare af Herr O. Erickson i Bjersby väckt motion,
N:o 2, deruti motionären under åberopande af sin vid nästlidet års
riksdag i ämnet afgifna motion äfvensom det af honom vid motionens behandling
i Kammaren afgifna yttrande, föreslår den ändring i 25 § i förordningen
angående fattigvården den 9 Juni 1871, att det år, hvarunder
en till viss kommun inflyttad person derstädes vinner hemortsrätt, bestämmes
till det kalenderår, som infaller näst efter det är, hvarunder personen
blifvit eller bort blifva inom kommunen mantalsskrifven.
Uti den ifrågavarande §:n stadgas:
»Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af
fattigvård enligt 1 § innan ett år förflutit sedan han, till följd af inflyttning,
blifvit eller bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle,
eller har den, som med afseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrifvits inom
visst fattigvårdssamhälle, dit ej inflyttat; anses han icke hafva hemortsrätt
i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda blifvit eller bort blifva
mantalsskrifven, utan behåller han den hemortsrätt, han näst derförut egde.
Detsamma gäller, der någon, som till följd af inflyttning blifvit eller bort
blifva inom visst fattigvårdssamhälle mantalsskrifven, under loppet af ett
år näst derförut eller näst derefter för sig, hustru eller minderårigt barn
af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.»
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.
23
Till stöd för sin vid 1885 års riksdag väckta motion anförde motionären
hufvudsakligen: Kongl. förordningen den 20 Juli 1861 angående
mantals- och skattskrifningarnas förrättande stadgade, bland annat, att
mantalsskrifningarna årligen skola taga sin början i medlet af November
och vara afslutade före utgången af December. Det år, hvarunder hemortsrätt
förvärfvades började således icke på en bestämd, för alla kommuner
gemensam dag, utan räknades för hvarje särskilt fall från den dag,
emellan den 15 November och årets slut, mantalsskrifningen inom en kommun
förrättats, hvilket förhållande, enligt hvad af flera fattigvårdsmål inhemtats,
i följd af olika tolkning af 25 § i fattigvårdsförordningen gifvit
anledning till en mängd tvister mellan olika kommuner i fråga om fattighjons
rätta, hemort; hvarjemte kostnad och besvär mången gång uppstode
för anskaffande i fattigvårdsmål af intyg om mantalsskrifningsdagen.
1 anledning af den nu ånyo väckta motionen får Utskottet åberopa
sitt til] 1885 års riksdag afgifna utlåtande, som var af följande lydelse:
»De olägenheter af nu gällande stadgande om sättet att beräkna tiden
för hemortsrättens förvärfvande, hvilka, enligt motionärens uppgift, föranledt
hans förslag, skulle vara, dels att stadgandet gifvit anledning till tvister
mellan särskilda fattigvårdssamhällen, dels att mången gång kostnad
och besvär uppstode för anskaffande i fattigvårdsmål af intyg om mantalsskrifningsdagen.
Nämnda omständigheter lära emellertid desto mindre
kunna utgöra tillräckligt skäl att uti ifrågavarande bestämmelse vidtaga
förändring, som den i fattigvårdsförordningen faststälda tidpunkt, hvarifrån
den för förvärfvande af hemortsrätt stadgade tid bör beräknas att löpa,
tvifvelsutan är den enda lämpliga och rigtiga.»
Utskottet hemställer alltså
att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 5 Februari 1886.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.