Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1882:LU11 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

W:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1882, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar
i förordningen den 31 Oktober 1873, angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnad motion, N:o 24, har Herr K. P. Arnoldson dels
erinrat om, huru den religiösa friheten småningom utvidgas genom
ändringar i religionslagstiftningen, dels antydt nyare reformsträfvanden
i detta syfte från lagstiftarnes sida, dels ock sökt bevisa ett sådant syftes
praktiska rättmätighet; viljande motionären genom denna framställning
visa, att han icke syftar åt något omoget nytt, då han föreslår:

»att 3 § i Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873, angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, måtte erhålla följande
lydelse:

Har medlem af svenska kyrkan amfattat fr ömmande lära och vill för
den skull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden i
den församling, han tillhör. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig,
sedan minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle
sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken.
Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fylt aderton
år, anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling må ej
heller någon före nämnda ålder upptagets.

och att i oskiljaktigt samband härmed 1 och 14 §§ i samma förordning
ändras på så sätt, att ordet kristen utgår framför ordet »troslära»
på förra stället och framför ordet »trosbekännelse» på det senare, hvadan
dessa §§ skulle komma att lyda sålunda:

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt. 7 Haft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1 §. Vilja bekännare af annan troslära, än den evangeliskt lutherska,
bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten
erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse
och församling sordning; bifogs och, der de svenska kyrkan tillhört, bevis om
sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles. Finner Konungen
skäl att ansökningen bifalla; ege den församling rätt till offentlig religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,
redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

14 §. Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller
eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i trosbekännelse
icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheten.

Såsom sig visar vid närmare betraktande af motionärens förslag,
åsyftar detta dels frihet för medlem af svenska kyrkan, som omfattat
främmande lära — äfven om denna icke kan anses såsom kristen — att
ur kyrkan utträda, allenast han på föreskrifvet sätt tvenne gånger anmäler
sig hos vederbörande kyrkoherde, hvarvid icke skulle, såsom enligt
nu gällande lagstiftning, erfordras uppgift om det trossamfund, till
hvilket han vill öfvergå; dels och rättslig möjlighet för bekännare af hvilken
annan troslära som helst, än svenska statskyrkans, att bilda särskilda,
af staten erkända församlingar; hvilken rättsliga möjlighet således, i motsats
mot hvad för närvarande, utom beträffande judar, är förhållandet,
skulle komma jemväl bekännare af annan, icke-kristen lära till godo.

Så genomgripande förändringar i svensk lagstiftning och svenskt
samfundsskick kan Utskottet icke tillstyrka.

Genom dem skulle i sjelfva verket den svenska staten komma att
uppgifva sin ställning såsom kristen stat och den svenska evangelisklutherska
kyrkan sin ställning såsom stadskyrka, såsom folkkyrka.

Men för sådana omgestaltningar skulle det svenska folket säkerligen
icke vara mottagligt. I sekler har det af sin kristna tro och inom sin
evangelisk-lutherska kyrka funnit sitt religiösa behof tillfredsstäldt, och
den svenska staten har deraf haft frid inåt och styrka utåt. Utskottet
tror icke, att det svenska folket skulle vilja midt ibland sig se af staten
erkända religionssamfund, som stält sig helt och hållet utanför inflytandet
af all slags kristlig tro, och med statens ändamål skulle det stå i
föga öfverensstämmelse, att vissa dess medborgare skulle få sjelfvilligt

Lag - Utskottets Utlåtande N:o 11.

lösslita sig från hvarje inverkan från den bestående folkkyrkans sida
för att kanske öfvergå till fullständig religionslöshet — ställa sig utom
all religion.

Till hvad Utskottet nu anfört, kommer, beträffande särskildt det
påyrkade borttagandet af nu gällande fordran af uppgift om det trossamfund,
till hvilket den utträdande vill öfvergå, att föreskriften härom
icke torde böra så förstås, att detta »trossamfund» måste vara något
inom staten befintligt och af staten erkändt. Föreskriften torde endast
angifva, att den svenska kyrkan, som dittills under sin religiösa vård
haft pörsonen i fråga, icke — äfven om han derom uttalar sin önskan —
är färdig att förr, än kyrkan på sätt ske kan förvissat sig, att han
bekänner åtminstone någon kristlig tro, helt och hållet lösgöra honom
från sig och sitt, om än, i anseende till hans åsigter, försvagade religiösa
inflytande.

På grund af hvad Utskottet nu andragit, får Utskottet vördsamt
hemställa,

l) att Herr Årnoldsons förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.

Samme motionär har uti annan, äfvenledes till Utskottet remitterad
motion, N:o 25, anhållit om ändring uti § 15 af ofvan nämnda förordning
den 31 Oktober 1873, hvilken § nu stadgar:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig
tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,
att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas
samt Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta,
finner skäligt att honom dervid bibehålla.»

Motionären påyrkar, att paragrafen måtte erhålla denna lydelse:

»Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig
tjenst; värde hav, (Inifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet att lian
utan afseende ä sin trosbekännelse kunnat till den samma nämnas.»

På sätt motionären ock uti motionen rigtigt anför, är lydelsen af
det uti förevarande hänseende nu gällande stadgande lika med lydelsen
af motsvarande bestämmelse uti förordningen den 23 Oktober 1860.
I Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1869, om förändrade

Lag-Utslwttets Utlåtande N:o 11.

stadgande!! angående främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning,
ifrågasattes deremot uti ämnet en bestämmelse af hufvudsakligen
samma innehåll som den nu föreslagna. I Kongl. Maj:ts proposition
i frågan till 1873 års Riksdag var emellertid den förra lydelsen
bibehållen och öfvergick, af Riksdagen antagen, uti 1873 års förordning.

Redan denna omständighet, att Kongl. Makt jemförelsevis så nyligen
icke funnit skäl att göra den ändring, som nu åter äskas, finner Utskottet,
i ett ämne af den beskaffenhet som förevarande, göra det mindre
lämpligt att å nyo ifrågasätta sådan ändring, helst enligt Utskottets
tanke nuvarande stadgande icke utan skäl tillkommit.

De tvenne bestämmelserna, att en person af främmande trosbekännelse
kan nämnas till innehafvare af offentlig tjenst, och att en innehafvare
af sådan tjenst, hvilken vid tiden för utnämningen tillhörde
statskyrkan, icke, derest han sedermera öfvergår till annan trosbekännelse,
har ovilkorlig rätt att varda vid tjensten bibehållen, synas icke
Utskottet vara mot hvarandra stridande. Vid tillsättningen af tjensten
har nemligen den utnämnande myndigheten tillfälle att, i den mån sådant
är förenligt med grundlag och annan gällande lag, pröfva personens
lämplighet för just ifrågavarande tjenst äfven ur synpunkten deraf,
att han är af främmande trosbekännelse, under det att, derest den senare
bestämmelsen ändrades enligt motionärens förslag, all sådan pröfningsrätt
skulle, om tjensteinnehafvaren öfverginge till främmande trossamfund,
vara nämnda myndighet afskuren.

Utskottet får derföre tillstyrka,

2) att ej heller denna Herr Arnoldsons motion
måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 16 Februari 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Ö Ö

AXEL BERGSTRÖM.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Reservation:

af Hen Levin: »I de af motionären uttalade åsigter instämmer ja0,
till alla delar och kan ej finna annat än att i statens och kyrkans välförstådda
intresse vore att samma åsigter gjordes i lagstiftningen gällande.
För min del är jag således beredd till förändringar i Kono-1.
förordningen den 31 Oktober 1873 angående främmande trosbekännare
och deras religionsutöfning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
motionären föreslagit».

Herrar Anders Persson och Ahergsson hafva begärt få här antecknadt,
att de icke deltagit i motionernas behandling inom Utskottet, den senare
i följd af embetsgöromål.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1882. 7 Sami. 7 Häft.