Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1880:Lu11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i. anledning af väckt motion om ersättning
aj allmänna medel till vittnen i vissa jac/tmäl.

lian 1 örsta Kammaren liar .Lag-Utskottet till lian dläggning fått
emottaga en af Grefve Claes M. Lewenhaupt afgifven motion, N:o 1,
hvari andrages, att, som Kongl. kungörelsen den 9 September 1873,''
angående ändring i gällande bestämmelser rörande ersättning till vittnen
i brottmål, endast hade afseende å mål, instämda af allmän åklagare,
så inträffade, att, då skogstjensteman, hvilken icke räknades såsom
allmän åklagare, å tjenstens vägnar, sin pligt likmätigt, åtalade
mot jagtförfattningarne begångna förbrytelser, af honom härvid åberopade
vittnen icke tillerkändes ersättning af allmänna medel i de bill.
1873 års förordning upptoge, hvilket åter verkade i hög grad försvårande
för bevisningen, enär en skogstjensteman vid sådant förhållande
naturligtvis måste tveka att inkalla ett på längre afstånd boende vittne.
Motionären hemställer derföre, “att Riksdagen behagade hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa om den utsträckning i tillämpningen
af Kongl. kungörelsen den 9 September 1873 angående ersättning till
vittnen i brottmål, att samma kungörelse äfven må gälla i afseende
på af skogstjensteman anhängiggjorda eller utförda jagtmål af den beskanenhet,
som kungörelsen angifver.a

JBih. till Riksd. JProt. 1880. / Scmil. 6* lläft.

2; Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Genom åberopande Kongl. kungörelsen den 9 September 1878
är förordnadt, att hvad lagen stadgar i 17 kap. 5 § Rättegångsbalken,
att den, som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och täring,
bör äfven tillämpas i brottmål, som af allmän åklagare anhängiggöras
eller utföras, der brottet är af den beskaffenhet, att det kan af honom
åtalas utan angifvelse af målsegande, så att den, som allmän åklagare,
å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i dylikt mål och som sig
in stält vid domstol, belägen på minst en mils afstånd från vittnets
hemvist, bör, derest vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt,
tilläggas ersättning af allmänna medel för dess resekostnad och
uppehälle med högst femtio öre riksmynt för hvarje dag, som i och
för resan samt vistandet vid domstolen erfordras, samt skjutspenningar
för en häst fram och åter, i de händelser, då den tilltalade antingen
icke kan till ansvar dömas, eller ock sakfälles, men saknar tillgång
att ersättningen utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes, och
åtalet finnes vara utan skäl anstäldt, nämnda ersättningsskyldighet
åklagaren åligger.

Då det enligt gällande Jagtstadga af den 21 Oktober 1864, §24
mom. 2, “tillhör tjensteman och betjente vid skogs- och jägeristaten samt
allmän åklagare att beifra44 de Öfverträdelser, som i samma stadga äro
belagda med ansvar, med undantag för dem, hvilka blott förnärma
enskild persons rätt och ej angå till allmänt gagn gifna föreskrifter,
och hvilka endast må åtalas af målseganden, samt den omständighet,
att i stadgandet tjenstemän och betjente vid skogs- och jägeristaten
äro upptagne i jemnbredd med allmänna åklagare, icke bör kunna tydas
derhän, att de i detta fall icke skulle vara att som sådane anse, hvadan
i förevarande afseende några bestämmelser, utöfver hvad redan gifna
föreskrifter innehålla, icke synas erforderliga, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Reservation:

af Herr Sundeil: “Ehuru jag håller före, att Kongl. kungörelsen
den 9 September 1873, angående ersättning till vittnen “i brottmål,
som af allmän åklagare anhängiggöra» eller utföras44, borde kunna tillämpas
jemväl i mål, der skogs- och jägeribetjente å tjenstens vägnar
kära och hvilka mål eljest äro af beskaffenhet, hvarom den Kongl.
kungörelsen handlar; likväl och då jagtstadgan den 21 Oktober 1864
i § 24 bestämdt skiljer mellan tjenstemän och betjente vid skogs- och
jägeristaten samt allmänna åklagare, och häraf följt, att domstolar ansett
sig icke kunna i sådana, af skogs- och jägeribetjente instämda
jagtmål, der desse hafva åtalsrätt, tillägga vittnen ersättning af allmänna
medel, i enlighet med ofvan omförmälda Kongl. kungörelse;
vill jag antaga, att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad motionären
äskat, ett tillägg till den Kongl. kungörelsen kan vara nödigt
och om hvars beslutande, för så vidt på Riksdagen beror, jag derföre
nu gör vördsam hemställan.44

Herr Johannes Jonsson har begärt få här antecknadt, att han i
följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets
behandling inom Utskottet.