Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11 (Utlåtande 1874:LU11 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

N:o It.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1874, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden
rörande skyldigheten att hygga och underhålla allmänna
vägar och broar.

I detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren af Herrar
Olof Nilsson (motionen N:o IT), A. Andersson, från Wester-Norrlands län (motionen
N:o 24), Jöns Andersson (motionen N:o 44), Carl Isak Bengtsson (motionen N:o
53) Ola Andersson och Anders Persson (motionen N:o 64), Johan Jönsson
(motionen N:o 66) samt J. Erickzon (motionen N:o 92); och hafva motionärerne

föreslagit^ ^ Nilsson^ „att med ändring af föreskrifterna i Kongl. förordningen
af den 13 September 1790 § 5 må stadgas, att när, i öfverensstämmelse med
nämnda författning, till vägarnes hållande i fargildt stånd vintertiden vid snöfall, så
kallade ploglag äro eller blifva inrättade, den för alla ploglagen i socknen eller häradet
belöpande ersättning sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter
den allmänna grund, som gäller för uttagande af kommunalutskylder på landett ;

Herr A. Andersson, »det Riksdagen, under åberopande af sina i ämnet till
Kongl Maj;t aflåtna skrivelser af den 7 April 1 866 och den 11 Maj 1869 och
hvad vid sistlidne riksdag af Lag-Utskottet föreslagits, måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,
det ville Kongl. Maj:t, så snart ske kan, låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till! de förändringar i fråga om väghållningsbesväret i allmänhet,

hvartill omständigheterna må finnas föranleda»;

Herr Jons Andersson, med hvilken Herrar Sven Nilsson i Osterslof och

Nils Nilsson i Espiuge sig förenat, »att underhållet af lands- och häradsvägar äf -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

vensom större broar på landet inom vissa områden och såsom nu häradsvis bekostas
af alla inom området boende efter samma grunder, som gälla för uttagandet af
kommunalutskylder; att flera områden eller härad ega förena sig om gemensam vägoch
brounderhållningsskyldighet; och att de väg- och brohållningsskyldige inom området
ega för viss tid förena sig om sättet för fullgörande af samma skyldighet’»,
eller alternativt, ratt Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
utarbetande och framläggande af förslag till författning i ämnet, på hufvudsakligen
ofvanstående grunder»;

Herr Carl Isalc Bengtsson, ratt byggnads- och underhållningsskyldigheten af
allmänna vägar och broar sommar- och vintertiden skall utgöras af kommunen, på
sätt om kommunalutskylder stadgadt är, dock så att fördelning sker häradsvis, med
rätt för häraderna att inom sig vidtaga fördelning af vägunderhållet sockenvis, och
att nuvarande stadgande!! härom upphäfvas.»

Herrar Ola Andersson och Anders Persson, med hvilka Herrar Nils Nilsson
i Stäfvie, C. E. Hjelm, O. C. Östling, Per Nilsson i Kulhult, J. Bengtsson, Aug.
Börjesson, Lars Börjesson från Halland, Anders Svensson, Nils Hansson, C. Johansson,
Magn. Jonsson, A. Andersson i Intagan, Pehr Eriksson, Per Nilsson i Råby, Ivar
Månsson, Christen Andersson, P. Hubinette, Eric Olsson i Sånnesta, Carl Magni,
G. Bolin, J. Sandstedt, L. J. Pahlander, Lasse Jönsson, Åke Andersson, Nils Nilsson
i Asarum och L. J. Svensson sig förenat, ratt Riksdagen uti underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske kan, låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade bestämmelser i fråga om väghållningsbesväret
i allmänhet efter följande grunder:

l:o) Alla lands- och häradsvägar å landet med derå befintliga broar böra underhållas
af alla som erlägga kommunala utskylder och efter de grunder, som för
utgörande af sådana afgifter äro eller blifva stadgade; dock böra härifrån befrias
statens och kommunens embets- och tjensteman för inkomst till och med 1.000 Ruin

2:o) Bör området för hvarje väghållningsdistrikt förblifva häradet; dock med
rätt lemnad för flera härad att förena sig om gemensam underhållningsskyldighet,
likasom häradet ock må ega rättighet indela sig i mindre kretsar, der i följd af
lokala förhållanden sådant anses lämpligare och häradsboarne om en sådan fördelning
blifva ense;

3:o) Väghållningsdistriktet bör sjelf ega besluta om sättet för underhållets
verkställande. Såsom lämpliga sådana framhållas: vägarnes bortauktionerande på viss
tid och i smärre lotter till minstbjudande, genom kommunalnämndernas i hvarje
socken försorg; eller vägarnes fördelning på jordbrukarne och underhållande af samma
mot ersättning, som för viss tid bestämmes af personer, bestående till hälften af jordbruksidkare
och hälften af icke jordbruksidkande väghållningsskyldige. Uppgiften om
kostnaderna, likasom utdrag af fyrktalslängderna, aflemnas årligen till eu af distriktet
utsedd styrelse, som verkställer debitering m. m.:

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11-

4:o) Skyldigheten hör omfatta både sommar- och vintei''väghållningen; och
5ro) De föreskrifter, som redan finnas stadgade rörande kronobetjeningens

tillsyn öfver vägarne, förblifva oförändrade5'';

Herr Johan Jönsson, "att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kongl.
Makt anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes med det snaraste låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga ett fullständigt förslag till de förändringar i fråga om underhållsskyldigheten,
vinter och sommar, af allmänna broar samt lands- och häradsvägar i

allmänhet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda55; och

Herr J. Erickzon, ratt Riksdagen måtte besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl Maj-t med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes, med upphäfvande af nu gällande
lag om allmänna lands- och häradsvägar, förordna, att dessa vägar skola så väl vintersom
sommartid byggas och underhållas af alla medlemmarne i kommunen, som, enligt
kommunalförfattningarne, äro skyldige att till kommunen erlägga skatt.55

Enligt erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att öfver dessa framställningar
sig yttra.

Sedan längre tid tillbaka bär frågan om allmänna vägkållningsbesväret utgjort
föremål för representationens öfverläggningar. Redan vid 185 3 1854 arens riksdag

beslöto Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t tacktes
låta undersöka enligt Indika grunder och på hvad sätt bruk och bergverksanläggningar
skattlagda mjöl- och sågqvarnar samt andra fabriksinrättningar på landet kunde
åläggas att till vägarnes byggande och underhållande bidraga, samt efter yederbörandes
hörande nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer aflåta; men Kongl. ^Maj:t förklarade
med anledning häraf, att 55denna skrifvelse icke borde till någon åtgärd föranleda,
helst grunden för och verkställigheten af väghållningsbesvärets mom kommunerna
fördelning på andra skattdragande, än dem hvilka det hittills ålegat, maste
— ehvad denna fördelning skedde i det inskränktare omfång, Rikets Ständer föreslagit
eller utsträcktes till de skattskyldige i allmänhet -- stå i sammanhang med
och i'' viss män bero på de till behandling då väckta frågorna om ändring i bevillningsgrunderna
och om inrättande af kommunalstyrelser55.

Vid de tvänne näst derpå följande riksdagarne förevar frågan ånyo. Hon
återkom jemväl vid riksdagen 1865—1866, då Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 7 April sistnämnda år — med uttalande af den åsigt, att skyldighet*m
att deltaga i väghållningsbesväret borde utsträckas ej allenast till fastigheter af alla
slag utan äfven till en hvar till deltagande i kommunalutskylder förpligta*! person
och ''utföras efter samma grund som nämnda utskylder, men att dervid likväl borde
medgifvas dels vissa undantag med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt
några andra med dem jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikation,^ med afseende

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

å inkomstbevillningen i allmänhet, helst grunden för kommunalutskyldernas utgörande
under den korta tid som förflutit från kommunallagens antagande, icke kunde anses
hafva undergått de jemkningar, till Indika omständigheterna torde föranleda, och vissa
kategorier, genom ett ovilkorlig^ antagande af denna grund för väghållningsskyldigheten
möjligen skulle blifva allt för hardt betungade — hos Kongl. Maj:t anhöllo, att Kongl’
Maj:t tacktes i öfverensstämmelse härmed låta utarbeta och. så snart ske kunde till
Riksdagen framlägga nådig proposition i ämnet.

M®d anledning häraf, och sedan Kongl. Kammar-kollegium afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i frågan, aflat Kongl. Maj:t till 1868 års Kiksdag nådig proposition,
hvaruti förklaras, att, hvad anginge frågan huruvida vägrödjnings- och brobyggnadsskyldigheten
inom kommunerna å landet borde utsträckas till alla skattskyldiga,
vare sig, på sätt Rikets Ständer förutsatt, med eller ock utan iakttagande af
undantag for tjenstemäns löner och pensioner samt andra dermed jemförliga inkomsttitlar,
Kongl Maj:t ansåge, att, derest ifrågavarande besvär må kunna öfverflyttas
pa samhällsklasser, Indika förut varit derifrån befriade, sådant likväl icke skäligen
kunde i sm helhet på eu gång bringas till utförande; att, om en så genomgripande förändring
om dessa besvärs fördelning på alla skattskyldige skulle kunna komma till
stånd utan att vacka billig klagan, den måste endast småningom genomföras och en
dylik fördelning företrädesvis ske i sådana fall, der eu allmän delaktighet kunde med
mindie praktiska svårigheter åstadkommas; att härtill lämpade sig företrädesvis det
åliggande, som af de väghållningsskyldige redan nu bestredes genom kontanta tillskott,
nemligen vagarnes hållande i fargildt stånd vintertiden vid snöfall; att det icke
borde lemnas utan uppmärksamhet, att måhända den största ojemnheten vid väghållnings-
och brobyggnads!)esvärets fördelning, likasom i fördelningen af kostnaderna för
vintervaghå lmngen, der ploglag vore inrättade, icke läge så mycket deri att besvär
och kostnader drabbade jordbruket allena, som fast hellre — åtminstone inom flera
- deruti att desamma vore på jorden ytterst ojemnt fördelade, enär fördelningsgrunden
vant och ännu vore hemmanens mantal, oberoende af deras höore eller
agre värde ; att eu öfverflyttning på andra samhällsklasser af större eller mindre del
af detta besvär derföre icke borde ega rum, utan att samtidigt dermed jemväl ändiades
den foruelningsgrund emellan hemmanen, som hittills varit gällande; att det
m0J;1“f. kunde lMgasättas, huruvida den frihet från deltagande i kostnaden för vintervagbållningen
som i följd af frihet från deltagande i väg- och brohållningsbesväret

utiordni h i IT KrgL reS0luti0ner’ hitintil]s vant bruk, qvarnar, skattlagda
utjordai och lotshemman beviljad, likasom den frihet som i detta hänseende tillkomme

satenerna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, borde fortfarande gälla, äfven
om en förändring i ifrågasätta syftningen komme till stånd, men att, då berörd* frihet
måste anses meddelad endast med afseende å de förhållanden, som egde rum då
desamma beviljades, eller att väg- och brohållningen var ett jorden uteslutande åliggande
besvai, så torde deraf följa, att tillämpningen af denna frihet förfölle för den

Lag-Utskottets U1 nde N-.o 11.

fo besvär, som genom statsmakternas beslut, efter en helt och hållet
,v gl f rio des gemlamt för Illa skattskyldig.; att rättvisa och billig!,. dock
fordrade ''att vid en sidan öfverflyttmng jorden fortfarande drog. samma andel som
kommunalforfattningarne vore i afseende å fyrktalslKräkmogeniakttaget j ““5?
svntes icke bära ifrågakomma att befria vissa slag af inkomst lian all delaktighet
härutinnan; och fan» Kong!. Majit, på grund häraf skäligt
med ändring af föreskriften i Kongl. förordningen den 13 September 1790, *
mä stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vagarnes hålZä
7taildt stånd under vintertiden vid snöfall s, k. ploglag äro eller bl,Iva inrtt
ide de» för alla ploglagen nti socknen eller häradet belöpande ersättning sam m“b

2 inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som

vallor för uttagande af kommunalutskylder på landet.» ,

uti det utlåtande, som häröfver afgafs af 1868 års Ug-Ctskott hemställdes,
på anförda skäl, att. Riksdagen, med förklarande att den funnit sig f
b- i o o ott lpmvia bifall till berörda nådiga förslag, matte hos Kongl. Maj .t i

“Il L »Mll“ t tdektes Kongl. Majit låta

som enligt hvad i utlåtandet blifvit anmärkt, erfordrades foi bedömande åt de

föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter ti
Riksdagen gto de! förnyad, framställning r ämnet, hvartill omständigheterna

föranledde. ^ äenM Hemställan beslöt Första Kammaren för^sin

del att underdånig framställning i omförmalda syftning skulle till Kol g • J aflåtas,

hvaremot Andra Kammaren, med afslag å Utskottets'' u|“^es stol^ktS
Mai-ts nådiga proposition, och som någon sammaiyemkning af Kamraines skrljaRt g
“It ej kumfo ''åvägabringas, var således don nådrga propos.tionen ä Riksdagens

sida afslagen.^ motioner Mef Hga„ , Hela dess omfattning åny» bragt å

. -v o Rfi(, = viirsclpo- som under antagande att frågan om vaghållmngsskyl

1 ÄÄ ledning af Kilets Ständers åberopade skrifvelse eu
7 April 1866, komma under vidare öfvervägande cell behandling inför kongl. Maj. ,
If säl orsak förklarade, att de härutinnan gjorda framställningar o, kunde till
någon åtgärd å Riksdagens sida föranleda; men deremot, beträffande «*»«*
ninsen aflat till Kongl. Maj:t underdånig skrifvelse med anhållan, att Kor g . J“S
låt, tillvägabringa L utredning, som erfordras för *—**>£;
slakna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter till Ärra
g“e« förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna kunde

““''“Förnyade framställningar i ämnet gjordes af enskilda motonärer vid 18J0
års riksdag, som dock, enligt hemställan af dåvarande Lag-Utskott, lemnade d

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

framställningai utan afseende, emedan frågan i hela dess vidd ansågs vara beroende
på åtgärd af Kongl. Maj:t.

_ Frågan förevar jemväl vid 1872 års riksdag, då Lag-Utskottet hemställde,
att Riksdagen måtte aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan att Kongl. Maj:t
täcktes, så snart ske kunde, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
de förändringar i fråga om väghållningsbesväret i allmänhet, hvartill omständigheterna
föranledde; men denna Utskottets hemställan, godkänd af Andra Kammaren, blef
deremot af Första Kammaren afslagen.

Enahanda blef utgången i afseende å de vid sistlidna riksdag väckta motioner

i ämnet.

Det är bekant, att Kongl. Maj:t infordrat länsstyrelsernas och landstingens
yttranden i fråga om förändrad lagstiftning angående skyldigheten att bygga och
underhålla större broar och färjor, i syftning att utsträcka detta besvär till alla
dem, som erlägga kommunalutskylder, och att, för åstadkommande af en jemnare
och billigare fördelning af kostnaden, antaga landstingsområdet i stället för häradet
till gemensamhet. Och beträffande Riksdagens nyss berörda underdåniga skrifvelse
af den 11 Maj 1869, om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldigheten att
hålla allmänna vägarne i fargildt stånd vintertiden, inhemtas af Justitie-ombudsmannens
till innevarande Riksdag afgifna berättelse, att detta ärende, när berättelsen
afgafs, ännu icke till slutlig behandling förevarit.

Då häraf vill synas, såsom om Kongl. Maj:t tillsvidare lenmat åsido frågan
om väghållningsskyldigheten i allmänhet, hvartill också någon anledning kunde föreflnnas
i den omständighet, att den vid 1869 års riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse
endast afsåg vinterväghållningen, har Utskottet, som är af den mening, att
förstnämnda fråga, likaväl som den om vinterväghållningen,. bör så snart ske kan
bringas till sin lösning, ansett sig böra, i anledning af förevarande motioner, vördsamt
hemställa,

att Riksdagen, under åberopande af ofvanberörda underdåniga
skrivelser af den 7 April 1866 och den 11 Maj 1869,
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så
snart ske kan, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till de förändringar i fråga om väghållningsbesväret i allmänhet,
hvartill omständigheterna må finnas föranleda.

Stockholm den 26 Februari 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bih. till liilcsd. Frat. 1874. 7 Sami. 5 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Reservationer:

af Herr Oasper sson, som åberopade sin, vid Lag-Utskottets under senaste

riksdag i ämnet afgifna Utlåtande fogade reservation, så tydande:

>;Om annan grund än hemmantalet antages för skyldigheten att underhålla
vägar, hvilka icke kunna uppdelas lika ofta som bevillningen förändras är deraf eu
nödvändig följd att väghållningen, genom auktion eller annorledes tillkommet aftal,
upplåtes på entreprenad och att endast kostnaden fördelas; men då det a de flesta
orter torde vara för jordbruket vida mera känbart att kontant betala ett albete,
som man kan med eget folk verkställa, anser jag det äfven höra uttalas den åsigt
att det för den samfällighet, som sådant åstundan, må vara tillätet att på gamla
sättet fullgöra väghållningen.

Vidare bör efter mitt förmenande mera bestämdt uttalas att bevillning
tjenstemäns löner, pensioner och andra dermed jemförliga inkomster böra undantagas
från väghållningsskyldigheten. Det är ostridigt att presterskapet för sina bostallen
lika mån som andra jordbrukare betungas af vägunderhållet, men icke i vidstracktaie
mån än dessa hvarken begagna eller draga fördel af allmänna vagarne. i e a
förhållande, som äfven torde anses inträffa på andra embetsman skulle eu stor orättvisa
uppkomma om presterskapet ålades ett flerdubbelt vägunderhåll, utöfver hvad det

för sina boställen för närvarande utgör.

Genom borttagande af hemmantalet såsom delningsgrund for vägunderhållet

lärer jemväl blifva nödvändigt att den större eller mindre gemensamhet som eftertal
vägunderhållet, ansvarar för alla allmänna vägar inom sitt område; men da
väo-arne äro både till längd och beskaffenhet mycket olika fördelade inom de o i a
sockenområdena, anser jag gemensamheten såsom hittills höra utgöras minst af ett
härad eller tingslag och icke af kommun, i följd hvaraf äfven torde vala bebo 0
att föreskrift meddelas huru inflytande medel skola för gemensam rökning förvaltas

och vägunderhållet ombesörjas. , .

Då dessa åsigter icke funnit något uttryck i Utskottets betänkande och jag

principielt måste ogilla att Riksdagen hos Regeringen begär lagförändringar, utan att
redogöra i hvad riktning de skola gå, får jag reservera mig emot Utskottets afgifna
förslag till underdånig framställning hos Kongl. Maj:t.’’

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

af Herr Sven Nilsson, som, under åberopande af de skäl Kongl. Maj:ts till
1868 års Riksdag aflåtna proposition i fråga om vinterväghållningen innebåller,
hemställde,

Datt Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utarbetande
och framläggande af förslag till författning rörande skyldighet att bygga och underhålla
allmänna vägar och broar på hufvudsakligen följande grunder:

l:o) att underhållet af lands- och häradsvägar äfvensom större broar på
landet inom vissa områden och såsom nu häradsvis bekostas af alla inom området
boende efter samma grunder, som gälla för uttagandet af kommunalutskylder;

2:o) att flera områden eller härad ega förena sig om gemensam väg- och
brounderhållsskyldighet; och

3:o) att de väg- och brounderhållsskyldige inom området ega för viss tid
förena sig om sättet för fullgörande af samma skyldighet.”

Herr von Sydow har begärt få antecknadt, att han i detta ärendes behandling
inom Utskottet icke deltagit.