Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10

Utlåtande 1874:LU10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. Kansli deu 26 Febr. 1874, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om, ändring af gällande stadganden
angående skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll
af tingshus och häradsfängel se.

Uti särskilda i detta ämne inom Andra Kammaren väckta motioner (Nås 14
och 22) hafva Herrar A W. Wigardt och P. Näsman hvar för sig föreslagit:
natt Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kougl. Maj:t ville låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadgande!! angående
deltagande i fägnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa
åligganden blifva för medlemmar af tingslagen efter billiga grunder gemensamma.»

Enligt erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att häröfver sig yttra.

De i omförmälda ämne gällande stadgande!! återfinnas i 2 6 kap. 4 § Byggninga-balken,
hvilket lagrum är så lydande:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad,
eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen lägligast, sedan
Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så stor, som tarfvas, och två
kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning uppehålla. Vid hvart tingställe
skall ock ett fängelse vara, der missgerningsman må i förvar hållas. För denna
byggnad vare ingen fri, utan sätes- och ladugårdar, afhyste rå- och rörshemman,
så ock preste- och klockarebol.» Varande, enligt Kongl. förordningen deu 17 September
17 88, jemväl lotshemman befriade från skyldighet att i tingshusbyggnad
deltaga.

Bih. till Biksd. Prof. 1874. 7 Sami. 5 Haft.

1

Lay-Utskottets Utlåtande N:o 10.

Vid flera föregående riksdagar och sednast vid 1872 års riksdag tillstyrkte
Lag-Utskottet framställningar, åsyftande att lätta ifrågavarande besvär genom en
jemnare och mera tidsenlig fördelning af detsamma emellan tingslagens medlemmar;
men någon underdånig skrifvelse, sådan Utskottet föreslagit, föranleddes icke häraf.
Med anledning af hvad som förekom vid frågans behandling under 1872 års riksmöte,
sökte man visserligen vid senaste riksdag dess lösning på det sätt att besväret
skulle af staten öfvertagas. Men då icke heller hvad i detta afseende blef
föreslaget och af Utskottet tillstyrkt ledde till något resultat, är det åter i förstnämnda
syftning, som motioner nu blifvit väckta.

På sätt Utskottet vid behandling af detta ämne tillförene erinrat, härleder
sig ifrågavarande lagstadgande från en tid, då man icke visste af någon annan till
deltagande i allmänna onera på landet förpligtad befolkning än jordbrukaren, och då
man ej kände någon annan grund för dennes beskattning än det hemmantal han
innehade. Emellertid hafva förhållandena numera väsendtligen förändrats. I alla
landsändar har, jemte den egentliga jordbrukaren, upstått en befolkning af bruksidkare,
fabrikanter, handlande och handtverkare m. fl., hvilka lika väl som jordbrukaren
hafva intresse af rättskipningens behöriga handhafvande. De böra derföre
och i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga till uppehållande af de för detta
ändamål nödiga inrättningar, synnerligast som, med den nyare tidens framåtskridande
och folkmängdens tillväxt, fordringarne i afseende på beskaffenheten af ifrågavarande
byggnader betydligt stegrats.

På samma gång man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet
icke är någon lämplig grund i fråga om deltagande i kommunala besvär, bär man
ock medgifvit rättvisan och billigheten deraf, att skyldigheten till deltagande i dylika
besvär utsträckes till kommunens alla medlemmar. De skäl, som föranledt 17 34
års lagstiftare att frikalla sätes- och ladugårdar, samt aftysta rå- och rörshemman
från allt deltagande i tingshusbyggnad, hafva numera, sedan rättigheten att besitta
sådana hemman icke är frälsemän allena förbehållen, samt senare tids lagstiftning
äfven medfört förändring i stadgande!!!! om frälsemäns forum privilegiatum, i det
närmaste bortfallit; och någon giltig anledning, hvarför innehafvare af preste- och
klockarebol skulle i förevarande hänseende åtnjuta en förmån, som icke tillkommer
andra boställshafvare, lärer svårligen kunna uppvisas.

I öfverensstämmelse med ofvan uttalade åsigter anser Utskottet, att ifrågaställda
byggnadsskyldighet bör blifva ett gemensamt besvär, som drabbar icke blott
egare af alla slags fastigheter, utan äfven en hvar vid kommunalstämma röstberättigad;
och då, äfven om vid bestämmande af den grund, hvarefter berörda besvär
bör fördelas, fyrktalet tages i hufvudsakligt betraktande, likväl vissa modifikationer
torde böra ega rum för de klasser, som genom förändringen i allt fall finge en ökad
tunga, och hvilkas intresse i kommunen måste anses mindre varaktigt än fastighetsegarens;
samt för upgörande af detaljerade bestämmelser i detta hänseende erfordras

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 10.

3

en noggrannare utredning af frågan, än som hos Riksdagen lärer kunna åstadkommas,
får Utskottet, med föranledande af de väckta motionerna, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana förändrade stadgande)! angående
deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfångelse,
att dessa åligganden blifva för medlemmarne af
tingslagen efter billiga grunder gemensamma.

Stockholm den 23 Februari 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

nenoriom) Kr>0 .(hr. noiroifo/n) ,• ...v r o ''

Reservationer:

af Herr Grefve Mörnrr, Herr Holmberg, Herr Caeperss-m. Herr Friherre
Wrede. Herr von Sydow, Herr Hasselrot och Herr Norden fel t.