Lag-Utskottets Utlåtande N:0 69 (Utlåtande 1867:LU69 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:0 69.

boet. Från denna skyldighet anser jag, efter den diskussion i Kamrarne, som
vid frågans återremiss förefallit och i betraktande af ordalagen i § 53 Regeringsformen,
Utskottet icke hafva varit dispenseradt genom den omständighet,
att nyssnämnda lagrum af motionären i hans motion ej blifvit namndt, då i
allt fall en förändring af detsamma till motionens “syfte" onekligen står i
Sammanhang och förhållande af medel till ändamål."

Af Herr Rosenberg: “Då det föregående Betänkandet i detta ärende blifvit
af båda Kamrarne återremitteradt, har jag väl ansett det vara Utskottets skyldighet
att utarbeta något förslag i den rigtning motionen angifver; men då jag
anser det af Utskottet nu beslutade var alltför ofullständigt och icke kunna
på nöjaktigt sätt lösa den föreliggande frågan, så får jag deremot anmäla min
reservation."

Af Herr Balter Sven Ersson, som instämmer med Herr Rosenberg.

I¥:o m*

Zink. till Riksd. Kansli d. 24 April 1867, kl. 12 nödd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag, att
ordförande i skolråd måtte utses genom val.

I öfverensstämmelse med Stadgan om folkundervisningen i Riket den
18 Juni 1842, som i 2 § 1 mom. innehåller, att för hvarje skoldistrikt skall
finnas en skolstyrelse, bestående af “kyrkoherden eller den prestman, som
hans ställe företräder, såsom ordförande och ansvarig för det protokoll, som
vid styrelsens sammanträde föres, samt några af församlingen valde, inom skoldistriktet
boende ledamöter", blef i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, § 23, stadgadt, att kyrkoherden, eller
den hans embete förestår, skall “i såväl kyrkorådet som skolrådet" svara ordförande;
med det tillägg, att pastor för särskildt tillfälle kan förordna annan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 69.

prestman till ordförande, och att i annex- eller kapellförsamling, vid hvilken
finnes anställd särskild ständig prestman, denne skall föra ordet i skolrådet,
när kyrkoherden eller den hans embete förvaltar ej är i stämman tillstädes.’

Om ändring i dessa bestämmelser har vid innevarande Riksdag framställning
blifvit gjord genom tre särskilda motioner, öfver hvilka Lagutskottet
genom Ivamrarnes beslut fått sig ålagdt att afgifva yttrande, nemligen:

Lo. Herr G. Hasselrots (N:o 5 i l:a motionsserien) innehållande det
förslag, “att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om den
ändring i § 2 mom. 1 af Kongl. Stadgan om folkundervisningen i Riket den
18 Juni 1842, att pastor ej skall vara sjelfskrifven ordförande i skolstyrelsen,
utan att dertill må inom distriktet utses den som till denna befattning anses
lämpligast, samt att kyrkoherden eller den prestman, som hans ställe företräder,
skall, såsom skolans inspektor, vara sjelfskrifven ledamot af skolstyrelsen
med'' rätt och skyldighet att vederbörande myndighets pröfning underställa
sådana skolstyrelsens beslut, som han finner strida mot lag eller skolans
gagn''4 samt

“att Riksdagen, i öfverensstämmelse härmed, ville för sin del besluta
den förändring i Kongl. Förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd
den 21 Mars 1862, att kyrkoherden eller den hans embete förestår eller den
prestman, som han dertill förordnar, ej skall vara sjelfskrifven ordförande i
skolråd, utan att dertill må inom skoldistriktet utses den, som till denna befattning
anses lämpligast";

2:o. Herr Sven Hanssons (N:o 18 i 2:a serien): att sistberörda förordning
måtte sålunda ändras, att från l:a punkten i 23 § uteslutas orden: “såväl
—, som skolrådet", och 4:de punkten får följande lydelse:

“Till ledamöter uti skolrådet utser församlingen å kyrkostämma lämpligt
antal för nit om skolväsendet kände män på enahanda sätt, som om kommunalnämnd
är stadgadt. Stämman utser bland ledamöterne ordförande och vice
ordförande";

3:o. Herr A. W. Wigardts (N:o 41 i 2:a serien): att 23 § 1 mom. af
sistnämnda författning måtte ändras derhän, att det må bero på kommunerna
sjelfva att välja ordförande i skolråd.

Utskottet, som tagit detta ärende i sorgfälligt öfvervägande, har dervid
funnit de skäl, som tala för bifall till motionärernes förslag i hufvudsaken,
vara af öfvervägande giltighet. Utskottet anser knappt nödigt att förutskicka
den anmärkning, att den sjelfskrifvenhet till ordförandebefattningen i skolrådet,
som tillkommer pastor i församlingen, icke vid förevarande angelägenhets afgörande
har någon afsevärd betydelse, betraktad såsom en rättighet, utan att det
tvärtom är till beskaffenheten af de ansvarsfulla åligganden, befattningen medför,
som man vid ärendets pröfning uteslutande bör hafva hänsyn. Från denna

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 69.

synpunkt kan det väl tyckas, som skulle till följd af den gemensamhet i vården
om kyrkans och om folkskolans intressen, hvilken såsom grundsats genomgår
lagstiftningen i hithörande ämnen, den bästa borgen för rätta vårdandet af
folkundervisningen inom församlingen vara till finnandes i stadgandet, att ordförandebefattningen
i skolrådet, som inseendet öfver alla i församlingen inrättade
folkskolor åligger, skall åtfölja kyrkoherdens embetsverksamhet, eu uppfattning,
hvilken städse gjort sig gällande, då fråga tillförene varit väckt om
ändring i berörda stadgande. Det synes dock ligga i sakens natur, att icke
alltid de egenskaper, som för en verksam utöfning af skolvården äro nödvändiga,
kunna förutsättas hos hvarje prestman, och att fallenhet, förmåga och
håg för denna angelägenhet kunna saknas hos den, som i öfrigt är skicklig
att förvalta kyrkoherdeembetet, att icke nämna de fall, då ålderdom eller sjuklighet
är orsak till bristande kraft.

Den noggrannare kännedom angående skolväsendets tillstånd i de särskilda
kommunerna, hvilken numera vunnits genom de af Staten och mångenstädes
äfven af landstingen föranstaltade inspektioner, ger vid handen, att vis
serligen på de flesta ställen vederbörande pastorer och komministrar vid utöfvandet
af den åt dem anförtrodda vården af folkundervisningen gjort hvad man
af dem skäligen kunnat fordra; men att också undantag gifvasj och som skicklighet
och nit icke kunna af någon öfvermyndighet ingjutas, ej heller brist på förmåga
kan med ansvar beläggas, samt följaktligen, när icke försummandet af
vissa föreskrifna embetsåtgäruer, utan håg för skolväsendets förkofran utgör det
väsendtliga i bristen, det föga skulle leda till målet att genom klagan hos vederbörande
Domkapitel påkalla kraftigare medverkan till förbättringar inom
skolväsendet, för hvilka en kommun kunde vara villig att underkasta sig uppoffringar,
har på sådana ställen den ifrågavarande bestämmelsen i ofvanberörda
författningar lernnat en berättigad anledning till missnöje, och skulden för ett
försummadt skolväsende icke utan skäl kastats på sjelfva författningarnes
innehåll.

Genom en sådan förändring af skolstyrelsens sammansättning som den
föreslagna skulle, efter Utskottets förmenande, fördelen af nuvarande stadgande
ingalunda äfventyras; tv det lider väl intet tvifvel, att, derest i en kommun
kyrkoherden eller någon annan af presterskapet vore den lämpligaste till ordförande
i skolrådet, denne också blefve dertill vald, likasom det icke bör ifrå
gasättas, att ju kyrkoherden eller den hans ställe företräder, skulle fortfarande
utöfva den vård om folkskolans religiösa angelägenheter, som i sjelfva verket
endast utgör en del af hans presterliga verksamhet inom församlingen och till
sina frukter icke nödvändigt är beroende deraf, huruvida han tillika har rättighet
att i skolrådet vara ordförande. Men derest icke någon annan person finnes
inom kommunen, som kunde öfvertaga de ordföranden tillhörande åliggan

14 * Lag-Utskottets Utlåtande N:o 69.

den, de der mestadels utgöras af ekonomiska bestyr —• eu omständighet, derom
det tillförlitligaste vittnesbördet erhålles genom kommunens uttalande vid det
tillfälle, då val af ordförande skall ske —■ anser Utskottet nödvändigt att bibehålla
skyldigheten för pastor att bestrida jemväl nämnda befattning, och det är
på grund häraf Utskottet åt det förslag till lagförändring Utskottet går att
framlägga, funnit sig böra gifva det innehåll här nedan inhemtas.

En sådan förändring medför emellertid äfven nödvändighet att meddela
andra stadgande^ än de nu gällande i afseende på presterskapets befattning
med statistiska uppgifter angående folkskolorna med mera sådant; men då Utskottet
icke är i tillfälle att undersöka, huru vidsträckt inverkan den af Utskottet
förordade lagförändring kan hafva på d}dika delar af den Kongl. Maj:t
allena tillhörande lagstiftning, har Utskottet ansett sig endast böra tillstyrka
en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, hvilka författningar, förutom de ofvannämnda, i händelse Utskottets
förslag i öfrigt vinner nådigt bifall, tarfva förändring; hemställande Utskottet
alltså, med stöd af hvad nu anfördt blifvit,

att ^Riksdagen ville för sin del besluta, det 23 § i Kongl.
Förordningen om hy rlco stämma samt hy Thor åd och skolråd den
21 Mars 1862 skatt erhålla följande förändrade lydelse:

„Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller
ock annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill
förordna, är i kyrkorådet ordförande. I den annexeller
kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman
finnes anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller
den, som hans embete förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar
samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan
och nit kände män, som församlingen finner lämpligt
utse.

I skolrådet bör jemväl kyrkoherden, eller den hans
embete förestår, vara ordförande, derest ej församlingen honom
från samma bestyr frikallar; i hvilket fall å kyrkostämma
bör väljas annan till befattningen lämplig man.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes
att & kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet
kände män.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternes
antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöter i kyrko- och skolråden, så ock ordföran -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 69.

den i det sednare, der han särskild! utses, väljas för fyra
års tid.“

samt att Riksdagen mätte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, derest nämnda beslut vinner Kongl.
Maj:ts samtycke, i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar
i Kongl. Stadgan om folkundervisningen i Riket
den IS Juni 1842 och öfrig a hithörande författningar, som
till följd af samma beslut varda erforderliga.

Stockholm den 4 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reser ration er:

af Herr Grefve Sparre och Herr Faxe;

af Herr von Gegerfelt: “För min del skulle jag vilja tillstyrka att, med
upphäfvande af kyrkoherdens sjelfskrifvenhet, församlingen finge välja ordförande
i sko.rådet, såvida kyrkoherden i sammanhang dermed kunde befrias från vidsträcktare
skyldighet att innehafva nämnda befattning, än eu hvar af församlingens
öfriga ledamöter ålåge; men då ostridigt är att många församlingar
bland sina medlemmar sakna personer, hvilka hafva förmåga, vilja och tid att
såsom kommunalbestyr utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla befattning;
då densamma följaktligen icke kan utan skada för folkskolan ovilkorligen
skiljas från kyrkoherdens embetsmannaverksamhet; och då det icke synes
lämpligt att kyrkoherdens rättighet att utöfva en honom åliggande embetspligt
göres, mer i detta än i andra fall, beroende af församlingens godtycke, så anser
jag motionen icke böra någon åtgärd föranleda.“

af Herr Hasselrot: “Då jag ej kunnat instämma i Utskottets förslag:
“att, kyrkoherde, eller den hans embete förestår, skall vara ordförande i skolrådet,
derest ej församlingen honom från samma bestyr frikallar“, enär kyrkoherden
härigenom skulle komma i ett högst obehagligt: förhållande till försam -

16 Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 6‘J

lingen och i en helt annan ställning till skolan, än om hall genom fritt val
till ordförande i skolrådet kallas samt förslaget dessutom icke angifver på hvad
sätt och i hvad ordning frikallelsen skall ske eller* fråga derom väckas; får
jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 23 § i Kongl.
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd må
erhålla följande förändrade lydelse:

§ 23.

Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller ock
annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill förordna,
är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling vid hvilken särskild
ständig prestman finnes anställd, skall han föra ordet, när
kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar, ej är i stämman
tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar
samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit
kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

Till ordförande och ledamöter i skolrådet eget'' församlingen
i kyrkostämma utse män, som för nit om skolväsendet
kände äro. I skolrådet vare dock kyrkoherden eller den hans
embete förestår ledamot, äfven i det fall att han der ej förer
ordet.

I såväl kyrkorådet, som skolrådet, må ledamöternas antal,
ordföranden inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöter i kyrkorådet såväl som ordförande och ledamöter
i skolrådet väljas för en tid af fyra år; och må ej kyrkoherde
eller den hans embete förestår, då han till ordförande i skolrådet
utsedd varder, ega att denna befattning sig afsåga, derhän
ej är öfver 60 år gammal.

I Utskottets hemställan om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
angående de förändringar i folkskolestadgan, som till följd af ofvanberörda
förändring i förordningen om skolråd blifva erforderliga, instämmer deremot
äfven jag.“

af Herr Ribbing: “Utskottets hela motivering för tillstyrkandet af en
förändring i pastors nu genom lag bestämda förhållande till folkskolan hvilar
tydligen på den grundtanke, att pastor icke med någon större grad af säkerhet

kan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 69. 17

kan företrädesvis och framför alla andra kommunens medlemmar anses lämplig
att hafva åt sig anförtrodd vården om nämnda skola. Men i stället för att
ur dessa premisser draga den konklusion — framställa det förslag — att inspektor
för folkskolan genom val skulle utses, har Utskottet, i trots af dessa
dess egna, nyss omnämnda, yttrade åsigter, föreslagit, att pastor fortfarande
skall vara pligtig att vara sjelfskrifven inspektor, men nemligen endast intilldess
församlingen derifrån “befriar honom11 — ett uttryck, som, efter den föregångna
motiveringen, betyder detsamma: som afsätter honom. Jag reserverar
mig mot detta Utskottets förslag i formelt hänseende, emedan jag anser det
vara under lagstiftningens värdighet och för densamma opassande att leka med
ordens betydelse och under uttryck af skenbar välvilja bemantla stadgandet af
eu rätt och magt, hvars utöfning ganska lätt och ofta kan blifva djupt sårande,
orättvis och godtycklig i afseende på den, som för densamma utgör före
målet. Jag reserverar mig likaledes i reelt hänseende mot Utskottets förslag,
att i lag ålägga pastor eu skyldighet, som det ej beror på honom att afsåga
sig, men på samma gång gifva församlingen rätt att när som helst, utan förutgången
laga undersökning och pröfning, efter godtfinnande afsätta honom från
dess utöfvande. Anser man sig kunna undvara pastors inspektorskap öfver
folkskolan såsom regel, eller finner att detta, till skolans fromma, bör utöfvas
af den, församlingen dertill väljer: dä är efter mitt omdöme det enda man har
att göra, att till nämnda befattning .ställa pastor, så hvad angår skyldighet
som rättighet, i samma förhållande, som andra medlemmar i kommunen, men
ingalunda att till nackdel för vissa personer stifta undantagslagar, som strida
mot de enklaste rättsbegreppen.“

af Herr Rosenberg och Herr Bovin.

Bill. till Riksd. Frot. 1S67. 7 Sami. 15 Höft.