Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 43 (Utlåtande 1880:Lu43 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 43

N:o 43.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1880, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af dels äterremiss från
båda Kamrarne af vissa §§ i de uti Utskottets Utlåtande
JSf:o 12 innefattade förslag till förordningar om
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund samt om allmän
flottled, dels ock Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
lydelsen af ej mindre vissa andra §§ i samma
för ordnings förslag, än förslaget till förordning om ansvar
för underlåtenhet att öppna damlucka.

Vid behandling inom Kamrarne af Lag-Utskottets Utlåtande N:o
12, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till
förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med flere
dermed sammanhängande författningar, samt Utskottets i anledning
af återremiss från allenast endera Kammaren af vissa delar utaf nämnda
utlåtande afgifna Memorial N:o 24 hafva

i Utskottets förslag till förordning om jordegares rätt öfver vattnet
å hans grund

blifvit af båda Kamrarne oförändrad t godkända l—3, 5, 9, 13 —19,
21—23, 25 §§ och slutliga stadgandet om tiden för förordningens trädande
i kraft

samt 8 § af båda Kamrarne bifallits med, tillägg i paragrafens slut
af orden: »vid vanligast förekommande lågt vattenstånd»;

Bill. till Riksd. Prot. 1880. 7 Samt. 26 Käft.

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 43.

i förslaget till förordning om allmän flottled blifvit af båda Kamrarne
godkända i oförändrad lydelse. 1, 3, 7, 9, 11—14 §§, stadgandet
om tiden för förordningens trädande i kraft samt rnbriken och ingressen;

och hafva båda Kamrarne antagit 4 § med den lydelse, Kongl.
Maj:t föreslagit, samt 5 § i den lydelse, hvarom Utskottet hemstält,
men med uteslutande af orden: »utan väsentligt hinder eller uppehåll».

Utskottets förslag till förordning om allmän farled och om tillägg
till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof hafva blifvit af båda Kamrarne godkända i oförändradt
skick.

Beträffande återstående delar af nämnda utlåtanden, så hafva de
antingen blifvit af båda Kamrarne återförvisade eller hafva Kamrarne
angående dem stannat i olika beslut; och med anledning häraf får
Utskottet nu afgifva utlåtande, dervid Utskottet vill, under de särskilda
förslagen till förordningar, yttra sig beträffande hvarje § särskilda

Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet ä hans grund.

4 §•

“Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene strandegaren byggd
jemväl å den andres grund: vill denne sedan sjelf vattenverk bygga
och dertill dammen för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom

öppet; säge dock derom till minst två år innan han vill dammen begagna
och vare, efter ty å hans hälft belöper, skyldig ersätta dam mens

värde i det skick, hvari den befinnes, samt i framtida underhållet
taga del. Pröfvas dammen större än för hans verk är nödigt eller
nyttigt, må ersättnings- och underhållsskyldigheten i mån deraf jemkas;
tarfvas åter för hans verk att dammen tillökas eller annorledes

förändras, skall han ensam vidkännas kostnaden derför äfvensom den

tillökning i underhållskostnad, hvartill ändringen må föranleda.

Har han på en gäng uppburit godtgörelse för mark till damfäste

eller för olägenhet af dambyggnaden, den bör ock återgäldas.4 * * * * * * 11.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

Denna § har blifvit af båda Kamrarne till Utskottet återremitterad
i syfte af en tydligare redaktion i paragrafens andra stycke; och
får Utskottet hemställa,

1) att 4 § måtte erhålla följande lydelse:

Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene
strandegaren byggd jemväl å den andres grund; vill
denne sedan sjelf vattenverk bygga och dertill dammen
för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom
öppet; säge dock derom till minst två år innan han
vill dammen begagna och vare, efter ty å hans hälft
belöper, skyldig ersätta dammens värde i det skick,
hvari den befinnes, samt i framtida underhållet taga
del. Pröfvas dammen större än för hans verk är nödigt
eller nyttigt, må ersättnings- och underhållsskyldigheten
i mån deraf jemkas; tarfvas åter för hans
verk att dammen tillökas eller annorledes förändras,
skall han ensam vidkännas kostnaden derför äfvensom
den tillökning i underhållskostnad, hvartill ändringen
må föranleda.

Har godtgörelse uppburits för mark till damfäste
eller för olägenhet af dambyggnaden, den bör ock, der
den icke såsom årlig afgift utgått, återgäldas af den,
som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja. 6

Beträffande lydelsen af denna
skiljaktiga beslut:

6 §•

1a § hafva Kamrarne stannat i följande

I Kammaren.

II Kammaren.

“Ej må i vattendrag så byggas
att genom uppdämning eller annorledes
men tillskyndas någon, som
ofvan eller nedan eger jord, vattenverk,
eller annan egendom; och skall
förty vattenverk, der hinder i vattnets
lopp kan lända till men för an -

“Ej må i vattendrag så byggas
att genom uppdämning eller annorledes
men tillskyndas någon, som
ofvan eller nedan eger jord, vattenverk
eller annan egendom; och skall
förty vattenverk, der hinder i vattnets
lopp kan lända till men för

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

nan, vara så inrättadt, att genom annan, vara så inrättadt, att genom
lucka å dammen eller annan dylik lucka å dammen eller annan dylik
anstalt tillräckligt aflopp kan för anstalt tillräckligt aflopp kan för
vattnet beredas, när sådant är af vattnet beredas, när sådant är af
nöden. nöden.“

År jord, som kan genom uppdämning
sättas under vatten eller
deraf skadas, af den beskaffenhet,
att den genom uppdämningen derå
skeende skada pröfvas vara ringa
mot den nytta, som af uppdämningen
vinnes, må dock uppdämning
kunna ske mot ersättning motsvarande
fulla värdet och hälften derutöfver.
“

Utskottet har ansett de olika meningarne lämpligast kunna sammanjemkas
på det sätt, att uppdämning skulle, mot ersättning till fulla
värdet och hälften derutöfver, kunna ske endast då ett vattenverk
pröfvades vara till väsentligt gagn för orten och antingen den jord,
hvarå uppdämning skedde, vore af den beskaffenhet, att densamma enligt
gällande skiftesstadga vore att anse såsom afrösningsjord — således
annan jord än odlingsbara tomtplatser, trädgårdar, duglig åker och äng,
samt den skogs- och betesmark, och de kärr, mossar, eller myrar, som
till åker eller äng med fördel eller nytta kunna odlas — eller ock den
genom uppdämningen å jorden skeende skada blefve synnerligen ringa
mot den nytta, som af uppdämningen skulle vinnas.

Utskottet får derföre, i ändamål af samman]’emkning, hemställa,

2) att Kamrarne, med frånträdande hvardera
af sitt förut fattade beslut, ville antaga följande lydelse
af 6 §:

Ej må i vattendrag så byggas att genom uppdämning
eller annorledes men tillskyndas någon, som
ofvan ellernedan eger jord, vattenverk eller annan egendom;
och skall förty vattenverk, der hinder i vattnets
lopp kan lända till men för annan, vara så inrättadt,
att genom lucka å dammen eller annan dylik
anstalt tillräckligt aflopp kan för vattnet beredas,
när sådant är af nöden.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

Ar för vattenverk af nöden att uppdämning sker
å jord, som kan deraf taga skada, må dock, der verket
prof vas vara till väsentligt gagn för orten, och skadan
finnes vara synnerligen ringa emot värdet af den
tillökning i drifkraft, som för vattenverket uppstår, eller
jorden enligt de i gällande skiftesstadga faststälda grunder
är hänförlig till afrösningsjord, Rätten till uppdämningen
lof gifva; och skall för skadan ersättning
på en gäng gäldas till fulla värdet och hälften derutöfver.

7 och 24 §§.

Ur dessa §§ har Första Kammaren uteslutit hvad der säges om
vattenled för fiskens gång, hvadan Kamrarne gifvit dessa tvenne §§
följande olika lydelse:

I Kammaren.

“Allmän farled må ej genom
dambyggnad stängas; ej heller må
eljest i eller vid allmän farled byggnad
göras eller åtgärd vidtagas,
hvarigenom samfärdseln hindras eller
leden kan försämras.

I allmän flottled må ej så byggas
att flottningen hindras.“

“Angående allmän farled och
flottled vare, utöfver hvad denna
förordning derom innehåller, gällande
hvad särskildt föreskrifves.

II Kammaren.

§•

I allmän flottled må ej så byggas
att flottningen hindras.

Vattenled, somför fiskens gång
finnas hör, efter ty derom är särskildt
stadgadt, skall ock lemnas från byggnad
och stängsel fri A

§•

“Angående allmän farled och
flottled äfvensom vattenled för fiskens
gång vare, utöfver hvad denna förordning
derom innehåller, gällande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

Om handläggning af frågor hvad särskild!, föreskrifves.
angående väg eller bro öfver vatten- Om handläggning af frågor

drag är särskildt förordnadt.» angående väg eller bro öfver vat tendrag

är särskildt förordnadt.»

Då någon större vigt icke torde ligga derå, att i civillag intagas
bestämmelser om den s. k. mindre kungsådran, hvilken, först omförmäld
i 1766 års fiskeristadga, ännu qvarstår i gällande fiskeristadga
af den 29 Juni 1852, får Utskottet föreslå,

3) att Andra Kammaren ville, med frånträdande
af sitt förra beslut beträffande 7 och 24 §§, biträda
det beslut, hvari Första Kammaren angående dessa
§§ stannat.

Angående den procedur, som skulle komma att föregå byggande
af vattenverk, har Första Kammaren, med hufvudsakligt bifall till en
vid Utskottets utlåtande fogad reservation, i stället för de af Utskottet
föreslagna 10 och 11 §§, antagit en § af nedan intagna lydelse,
hvaremot Andra Kammaren bifallit nämnda §§ i den lydelse, Utskottet
föreslagit, hvadan Kamrarne i denna fråga stannat i följande skiljaktiga
beslut:

I Kammaren. II Kammaren.

10 §.

»Vill någon för vattenverk
göra ny eller förändra äldre dam,
göre anmälan derom hos domaren
med uppgift å vattendraget och den
fastighet, å hvars grund byggnaden
skall göras, samt socken och härad,
hvartill fastigheten hörer. Domaren
begäre hos Konungens Befallningshafvande
förordnande för lämplig
person att i afseende å företaget
bevaka talan, till betryggande
af det allmännas rätt, och förfare i
öfrigt på sätt i §§ 20 och 21 stad -

10 §.

»Menar någon att för hans vattenverk
tarfvas att led eller ådra,
hvarom ofvan är sagdt, öfverbygges
eller eljest genom byggnad förändras
till djup eller läge; då skall
tillstånd från det allmännas sida till
byggnaden sökas hos Konungens
Befallningshafvande. Finnes byggnaden
kunna så göras att leden eller
ådran fortfarande utan väsentlig olägenhet
kan för det dermed afsedda
allmänna ändamål användas, må det
sökta tillståndet beviljas med de

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 43.

I Kammaren.

gas angående utsättande af syn på
stället, kungörelse om tiden för
häradsrättens sammanträde samt tillkallande
af sakkunnig man för afvägning
eller annan undersökning
af vattendrag med dess af- och tilllopp,
ofvan eller nedan.

Efter det frågan sålunda vunnit
nödig utredning med alla tillhörande
omständigheter, bestämme
Rätten, om och under hvilka vilkor
byggnaden må inrättas, så att annan
i sin rätt deraf ej må förnärmas,
huruvida och till hvad storlek
damlucka bör anbringas, vid hvilka
tider den skall hållas öppen, och
huru vattenmärke till utvisande af
lofliga vattenhöjden bör på vattenverksegarens
bekostnad inhuggas i
berg, jordfast sten eller annat fast
föremål, med hvad öfrigt må finnas
nödigt föreskrifva.»

II Kammaren.

vilkor, som efter omständigheterna
i hvarje fall anses erforderliga till
betryggande af det allmännas rätt.

Af sådant tillstånd vare den,
som anser sig genom byggnaden
förnärmad i sin enskilda rätt, ej
hindrad att sin talan derutinnan lagligen
anhängiggöra.»

11 §■

»Vill den, som ämnar bygga
vattenverk, bereda sig trygghet att
byggnaden ej må framdeles af annan
klandras såsom vållande olaga
dämning eller annat intrång i enskild
rätt; stånde honom fritt sin
talan på förhand instämma; och
vare å den talan pröfvadt huru byggnaden
må inrättas så att andre parten
i sin rätt ej förnärmas.

Åskar den, som vattenverk eger
eller bygga vill, eller någon, som
genom dämning eller eljest kan af
sådant verk men lida, att lofliga vattenhöjden
med vattenmärke betecknas
eller viss tid bestämmes, då damlucka
skall hållas öppen, eller ock
andra särskilda föreskrifter angående
vattnets framsläppande gifvas;
ege dertill vitsord. Sämjas de ej,
gånge tvisten till Rättens pröfning.

Vattenmärke skall på vattenverksegarens
bekostnad i berg, jordfast
sten eller annat fast föremål
sättas.»

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

Då Utskottet finner de stridiga meningarne lämpligen och till
trygghet ej mindre för jordegare än för vattenverksegare kunna så
sammanjemkas, att å ena sidan vattenverksbyggaren må genom domaresyn,
utan föregången särskild instämning, men offentliggjord på hittills
öfligt sätt medelst kungörelse, kunna skaffa sig säkerhet mot verkets
utrifning eller förändring i följd af framtida klander, men, å
den andra, hvarje skadelidande jordegare må, äfven efter sådan syn,
hafva sin rätt förvarad att för uppkommen skada kunna påyrka och
erhålla ersättning, får Utskottet, som för detta sammanjemkningsförslags
antaglighet anser nödigt att båda paragrafernas lydelse varder
af Första Kammaren på en gång antagen, föreslå,

4) att Första Kammaren måtte, med frånträdande
af sitt förra beslut, antaga

10 § i den af Utskottet förut föreslagna och
af Andra Kammaren godkända lydelse;

samt följande lydelse af 11 §:

Vill den, som ämnar bygga vattenverk, bereda
sig trygghet att byggnaden ej må framdeles af annan
klandras såsom vållande olaga dämning eller
annat intrång i enskild rätt; stånde honom fritt sin
talan på förhand instämma; och vare å den talan
pröfvadt, huru byggnaden må inrättas så att andre
parten i sin rätt ej förnärmas.

Vill han endast vinna trygghet mot vattenverkets
ändring eller utrifning, göre då anmälan hos
Domaren om den tillämnade byggnaden med uppgift
å vattendraget och den fastighet, å hvars grund
densamma skall anläggas, samt, der fastigheten är å
landet belägen, jemväl å socken och härad, hvartill den
hörer. I enlighet med de i 20 och 21 §§ meddelade
bestämmelser angående syn å stället och förrättningens
kungörande utsätte i stad Rätten och å landet
domaren sådan syn. Efter det frågan vunnit nödig
utredning, pröfve Rätten, om och under hvilka vilkor
byggnaden uppföras må. Finner någon sedermera,
att han genom byggnaden lider skada, ege
endast rätt att ersättning derför yrka.

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 43.

Åskar den, som vattenverk eger eller bygga
vill, eller någon, som genom dämning eller eljest
kan af sådant verk men lida, att lofliga vattenhöjden
med vattenmärke betecknas eller viss tid bestämmes,
då damlucka skall hållas öppen, eller ock andra
särskilda föreskrifter angående vattnets framsläppande
gifvas; ege dertill vitsord. Sämjas de ej, gånge
tvisten till Rättens pröfning.

Vattenmärke skall på vattenverksegarens bekostnad
i berg, jordfast sten eller annat fast föremål
sättas.

5) att Andra Kammaren ville, med frånträdande
af sitt förra beslut, antaga 11 § uti den här ofvan i
punkt 4 föreslagna lydelse.

Skulle hvad Utskottet ofvan i punkt 4 föreslagit, vinna Första
Kammarens bifall, får Utskottet, för sådant fall, hemställa,

6) att Första Kammaren måtte finna sitt vid
bifallet till den af Utskottet föreslagna och af Andra
Kammaren godkända 20 § gjorda förbehåll om iakttagande
af den rättelse i afseende å den i paragrafen
förekommande hänvisning, som påkallades af
Kammarens öfver 10 och 11 §§ fattade beslut, hafva
förfallit.

§ 12-

Beträffande denna § har Utskottet, med anledning af gjorda anmärkningar
mot paragrafens af Utskottet i förra utlåtandet föreslagna
lydelse:

»Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets egare att i allt hvad på
hans åtgärd ankommer så förfara att vattnet ej må stiga öfver märket.

Finnes ej sådant märke, skall ändock damlucka hållas öppen, när
sådant till förekommande af skada tarfvas. År för damluckas öppnande
viss tid i laga ordning bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets
framsläppande gifven, lände det till efterrättelse.»

ansett denna, från båda Kamrarne återremitterade § böra erhålla en
förändrad redaktion, och hemställer,

Bih till Rilcsd. Frat. 1880. 7 Sami. 26 Käft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

7) att 12 § måtte erhålla denna lydelse:

Damlucka skall hållas öppen, när sådant tarfvas
till förekommande af skada för dem, som ofvan eller
nedan ega jord, vattenverk eller annan egendom.

År för damluckas öppnande viss tid i laga ordning
bestämd, eller eljest särskild föreskrift om vattnets
framsläppande gifven, lände det till efterrättelse.

Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets
egare att i hvad på hans åtgärd ankommer så förfara,
att vattnet ej må stiga öfver märket.

26 §.

af följande lydelse:

»Genom denna förordning göres ej rubbning i den rätt och frihet,
som bergverk så ock skattlagda qvarnar och fiskeverk förunnad
är, ej heller i annan laglig rättighet att vattendrag stänga eller uppdämma
eller i öfrigt öfver vattnet förfoga annorledes än med ofvan
gifna stadganden öfverensstämmer.»

har af båda Kamrarne blifvit återremitterad; och får Utskottet, med
anledning af de gjorda anmärkningarne, hemställa,

8) att 26 § måtte erhålla följande lydelse:

Genom denna förordning göres ej rubbning i
den rätt och frihet, som bergverk, qvarnar och fiskeverk
förunnad är, ej heller i annan rättighet att
vattendrag stänga eller uppdämma eller i öfrigt öfver
vattnet förfoga.

Då rubriken och ingressen till förevarande förslag till förordning
blifvit af Andra Kammaren godkända, men af Första Kammaren återförvisade,
får Utskottet anhålla,

9) att Första Kammaren ville fatta beslut beträffande
rubriken och ingressen till förslaget till förordning
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 43.

Förordningen om allmän flottled.

2 §•

“I vattendrag, der flottning allmänneligen idkas eller tillåten är
vid den tid, då denna förordning träder i kraft, skall allmän flottled
jemväl framgent bibehållas på sätt med hittills gällande lag eller särskilda
föreskrifter öfverensstämmer. Erfordras nya eller förändrade bestämmelser,
ege Konungens Befallningshafvande att, utan hinder af äldre
beslut i ämnet, sådana meddela.u

Med anledning af återremissen från båda Kamrarne af denna §,
hemställer Utskottet,

10) att 2 § måtte antagas i följande lydelse:

I vattendrag, der vid den tid, då denna förordning
träder i kraft, flottning på grund af hittills gällande
lag eller särskilda föreskrifter allmänneligen
idkas eller tillåten är, skall allmän flottled jemväl
framgent bibehållas.

6 §

hafva Kamrarne antagit i följande olika lydelse:

I Kammaren.

“För skada, som genom anläggning
eller åtgärd för flottleden
eller genom strändernas beträdande
eller eljest i följd af flottningen
vållas, njute den, som skadan lider,
ersättning till högsta skäliga belopp,
hvartill den skattas må.“

II Kammaren.

“För skada och kostnad, som
genom anläggning eller åtgärd för
flottleden eller genom strändernas
beträdande eller eljest i följd af
flottningen vållas, skall gäldas ersättning
till högsta skäliga belopp,
hvartill skadan och kostnaden skattas
må.“

I sammanjemkningsändamål föreslår Utskottet,

11) att Kamrarne, med frånträdande hvar af sitt
förut fattade beslut, ville antaga följande lydelse af 6 §:

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

För skada och kostnad, som genom anläggning
eller åtgärd för flottleden eller genom strändernas
beträdande eller eljest i följd af flottningen vållas,
skall gäldas ersättning, för skada med högsta belopp,
hvartill den skäligen skattas må, samt för kostnad
med det belopp, hvartill den uppgår.

8 §

är af Kamrarne antagen i följande olika lydelse:

I Kammaren.

“Fordrar någon i andra fall,
än de i 7 § nämnda, ersättning för
skada; varde frågan efter syn och
uppskattning pröfvad af tre ojäfvige
skiljemän, bland hvilka en utses
af hvardera parten och de sålunda
utsedde tillkalla den tredje; tredskas
den, emot hvilken anspråket
väckes, att utse skiljeman eller
kunna de utsedde ej om valet af
den tredje sig förena, ege Konungens
Befallningshafvande eller Rätten
i stad och domaren å landet
eller utmätningsmannen i orten att
på ansökan af den, som anspråket
väckt, om valet förordna. Varder
till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige
ock förpligtas att
gälda kostnaden så väl för sjelf va
syneförrättning en som ock för de åtgärder,
den skadelidande käft nödigt
vidtaga för att sin talan styrka och
utföra; sättes ej ersättningen högre
än han före synen bjudit, stånde
hvar sine kostnader och gälde hvardera
halfva synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen
säga skall, änskönt någondera par -

II Kammaren.

“Fordrar någon i andra fall,
än de i 7 § nämnda, ersättning för
skada och kostnad; varde, der lian
det äskar, frågan efter syn och uppskattning
pröfvad af tre ojäfvige
skiljemän, bland hvilka en utses af
hvardera parten och de sålunda utsedde
tillkalla den tredje; tredskas
den, emot hvilken anspråket väckes,
att utse skiljeman eller kunna
de utsedde ej om valet af den tredje
sig förena, ege Konungens Befallningshafvande
eller Rätten i stad
och domaren å landet eller utmätningsmannen
i orten att på ansökan
af den, som anspråket väckt,
om valet förordna. Varder till ersättning
dömdt, skall den ersättningsskyldige
ock förpligtas att gälda
kostnaden för syneförrättning en
samt motpartens utgifter å saken;
sättes ersättningen ej högre än den
ersättningsskyldige före synen bjudit,
stånde hvar sina kostnader och gälde
hvardera halfva synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen
säga skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verk -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

ten vill söka domaren, gå i verkställighet,
der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar;
den af parterne, som med beslutet
ej nöjes, dock ej förment att
tvisten under Rättens pröfning draga,
så framt han sin talan instämmer
inom nittio dagar från det skiljemännens
beslut honom tillstäldes.
I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning
lemnas om hvad den missnöjde
liar att iakttaga för tvistens dragande
under Rättens pröfning.

I mål, hvarom nu är sagdt,
svare den, emot hvilken talan föres,
vid Rätten i den ort, der skadan
skett eller är att förvänta.“

städighet, der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar;
den af parterne, som med beslutet
ej nöjes, dock ej förment att tvisten
under Rättens pröfning draga, så
framt han sin talan instämmer inom
nittio dagar från det skiljemännens
beslut honom tillstäldes.

Vill den,som ersättning fordrar,
hellre genast lita domstol än skiljemän
till, stände det honom öppet.

I mål, hvarom nu är sagdt,
svare den, emot hvilken talan föres,
vid Rätten i den ort, der skadan
skett eller är att förvänta.“

Hvad angår denna §, har Utskottet funnit densammas lydelse
böra b antagas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den, som Andra
Kammaren godkänt, dock med införande, på sätt Första Kammarens
beslut innehåller, af bestämmelse, att i skiljemännens beslut tydlig
hänvisning skall lemnas om hvad den missnöjde har att iakttaga för
tvistens dragande under Rättens pröfning.

I ändamål af sammanjemkning föreslår Utskottet följaktligen,

12) att Kamrarne, med frånträdande hvar af
sitt förra beslut, måtte godkänna följande lydelse af 8 §:

Fordrar någon i andra fall, än de i 7 § nämnda,
ersättning för skada och kostnad; varde, der han det
äskar, frågan efter syn och uppskattning pröfvad af
tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera
parten och de sålunda utsedde tillkalla den
tredje; tredskas den, emot hvilken anspråket väckes,
att utse skiljeman eller kunna de utsedde ej om valet
af den tredje sig förena, ege Konungens Befallningshafvande
eller Rätten i stad och domaren å landet
eller utmätningsmannen i orten att på ansökan
af den, som anspråket väckt, om valet förordna. Varder
till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige
ock förpligtas att gälda kostnaden för syneför -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

rättningen samt motpartens utgifter å saken; sättes
ersättningen ej högre än den ersättningsskyldige före
synen bjudit, stånde hvar sina kostnader och gälde
hvardera halfva synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt
någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet,
der ej domaren eller öfverexekutor annorlunda
förordnar; den af parterne, som med beslutet ej
nöjes, dock ej förment att tvisten under Rättens pröfning
draga, så framt han sin talan instämmer inom
nittio dagar från det skiljemännens beslut honom tillstäldes.
I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning
lemnas om hvad den missnöjde har att iakttaga
för tvistens dragande under Rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast
lita domstol än skiljemän till, stånde det honom öppet.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot
hvilken talan föres, vid Rätten i den ort, der skadan
skett eller är att förvänta.

10 §

är af båda Kamrarne till Utskottet återvisad; men har Utskottet
icke funnit skäl att med anledning af de i Kamrarne om denna paragraf
hållna öfverläggningar ändra sitt beträffande paragrafen förut
framlagda förslag, utan hemställer,

13) att 10 § måtte godkännas i den af Utskottet
förut föreslagna lydelse:

Låta två eller flere flottgods framflyta i allmän
flottled och sker derigenom skada, som ej blifvit på
förhand uppskattad och ersatt; då skola de, hvilka
under året deltagit i flottningen å det ställe, der skadan
timat, en för alla och alla för en ansvara för
ersättningens gäldande till den, som skadan lidit.
Lag samma vare om annan sådan skada, som genom
strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen
vållas. Gitter någon visa att hans flottgods
framgått på sådant sätt eller å sådan tid att det ej
kunnat till skadan medverka eller har någon på grund

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit mer än
hvad på honom efter hans andel i flottgodset belöper,
och är han icke till skadan särskildt vållande, söke
hos de andre flottande sitt åter efter befogenhet.

Hvad i denna § är stadgadt må ej tillämpas,
der enligt särskild bestämmelse af vederbörande myndighet
någon utöfvar uteslutande rätt att ombesörja
flottningen mot afgift af flottgodsets egare.

Förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka

har af Kamrarne gifvits följande olika lydelse:

I Kammaren. II Kammaren.

“Med upphäfvande af Förordningen
den 21 December 1857 angående
ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken
i fråga om straffbestämmelsen
för underlåtenhet att i
föreskrifven tid öppna damlucka
stadgas, som följer:

Håller någon damlucka oloflig en
stängd, då vattnet stiger öfver faststäldt
märke, eller bryter någon mot
andraom hushållningen med eller framsläppandet
af vatten gifna föreskri fte r,
och varder skada derigenom vållad,
höte minst tio, högst femhundra kronor.

Öfverträdelse, hvarom nu är
sagdt, må ej, der den endast förnärmar
enskild persons rätt, åtalas
af annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna
förordning, skola tillfalla kronan
och vid bristande tillgång förvandlas
enligt allmänna strafflagen/1

Häller någon oloflig en damlucka,
för hvars uppdragande viss
tid iakttagas bör, stängd under tid
då den skall öppen lemnas; höte
minst tio, högst femhundra kronor.
Lag samma vare, der någon olofligen
håller damlucka stängd, då vattnet
stiger öfver faststäldt märke.

Öfverträdelse, hvarom nu är
sagdt, må ej, der den endast förnärmar
enskild persons rätt, åtalas
af annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna
förordning, skola tillfalla kronan
och vid bristande tillgång förvandlas
enligt allmänna strafflagen. “

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

Med anledning af ofvan upptagna skiljaktiga beslut får Utskottet,
som ansett skilnad i bötespåföljden kunna bestämmas för de tvenne
olika fall, att ingen skada sker, eller att skada annan tillskyndas, i
sammanjemkningsändamål hemställa,

14) att Kamrarne, med frånträdande, hvar af
sitt förra beslut, ville antaga förordningen om ansvar
för underlåtenhet att öppna damlucka i följande lydelse:

Med upphäfvande af Förordningen den 21 December
1857 angående ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken
i fråga om straffbestämmelsen för underlåtenhet
att i föreskrifven tid öppna damlucka stadgas, som
följer:

Håller någon olofligen damlucka, för hvars uppdragande
viss tid iakttagas bör, stängd under tid då
den skall öppen lemnas; böte, om ingen skada sker,
minst tio högst tjugo kronor, men om skada inträffar,
minst tjugo högst femhundra kronor. Lag samma vare,
der någon olofligen håller damlucka stängd, då vattnet
stiger öfver faststäldt märke.

Öfverträdelse, hvarom nu är sagdt, må ej, der
den endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas af
annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna förordning, skola
tillfalla kronan och vid bristande tillgång förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Slutligen får Utskottet yttra sig i fråga om bestämmande af tid
för förordningarnes trädande i kraft. Samtlige de af Kongl. Maj:t afgifna
förslag innehålla, att detta skulle ske med den 1 Januari 1881,
dock, beträffande förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans
grund, med det tillägg, att hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande
skulle framgent intill den 1 Januari 1886, sålunda under fem
år efter förordningens trädande i kraft, ega tillämplighet i så måtto,
att den deri föreskrifna tid, då damlucka bör vara öppen, skulle iakttagas,
så framt ej i laga ordning annan viss tid derför blefve bestämd
eller vattenmärke sattes eller ock andra särskilda föreskrifter angående
vattnets framsläppande meddelades.

Emellertid torde förhållandena med afseende å tidpunkten för förordningarnes
trädande i kraft nu vara förändrade. Skulle nemligen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43. 17

Riksdagen nu antaga förordningar uti ifrågavarande ämnen, så torde
Riksdagens underdåniga skrifvelse härom icke kunna till Kongl. Maj:t
inkomma förr än närmare medlet af Maj månad, öfver Riksdagens förslag
måste sedermera yttrande inhemtas från Högsta Domstolen. Hvad
föi oidningarne om allmän flottled och allmän farled angår, måste samtidigt
med desamma utfärdas andra dermed sammanhang egande administrativa
författningar, såsom flottningsstadga, m. m., dertill förslag väl,
efter hvad de till Riksdagen öfverlemnade handlingar utvisa, äro upprättade,
men öfver hvilka vederbörande embetsmyndigheters yttrande
ännu icke ens äro infordrade.

Det har synts Utskottet föga sannolikt, att detta skulle kunna
medhinnas till den 1 Januari 1881; hvadan Utskottet finner sig föranlåtet
att, ined begagnande af den af Kamrarne Utskottet öppen lemnade
rätt att, vid ärendets förnyade behandling, i afseende å de delar af
Utlåtandet N:o 12, hvilka blifvit med eller utan ändring godkända, föreslå
sådana jemkningar, som af återförvisningen kunde föranledas, hemställa,

15) att bestämmandet af tidpunkten för förordningarnes
trädande i kraft må öfverlemnas till Kongl.
Maj:t samt tillämpligheten i vissa fall af hittills gällande
lagbud om viss tid för damlucka» öppenhållande
bestämmas till fem år efter nämnda tidpunkt.

Med anledning af Kamrarnes beslut angående Utskottets å sidan
25 i Utlåtandet N:o 12 gjorda hemställan vill Utskottet afgifva yttrande,
sedan Kamrarne fattat beslut öfver hvad Utskottet här ofvan föreslagit;
hvilket Utskottet härigenom får

16) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 3 Maj 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Bih. till Biksd. Prot. 1880. 7 Sami. 26 Häft.

o
• i

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43

Reservationer:

Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

vid 6 §:

af Herr Grefve Mörner;

af Herr Lindgren, hvilken yttrade: »Vid § 6 anmärkes, att senare
momentet innefattar ett på det hela taget nytt förslag af Utskottet, det
ingendera Kammaren, i det skick det nu blifvit framstäldt, förut pröfvat
och godkänt, hvadan man svårligen lärer kunna säga, att en sammanjemkning
af Kamrarnes olika beslut här egt rum. Paragrafen borde derför
anses hafva förfallit.»

vid 10 och 11 §§:

af Herr Abergsson, hvilken ansett, att Kamrarnes beslut i afseende
å nämnda §§ bort sammanjemkas sålunda,

l:o att Första Kammaren anmodades antaga 10 § i enlighet med
den af Andra Kammaren redan godkända lydelse;

2:o att till båda Kamrarnes antagande framlades följande förslag
till lydelse af 11 §:

»Vill den, som ämnar bygga vattenverk, bereda sig trygghet att
byggnaden ej må framdeles af annan klandras såsom vållande olaga
dämning eller annat intrång i enskild rätt; stånde honom fritt sin talan
på förhand instämma; och vare å den talan pröfvadt huru byggnaden
må inrättas så att andre parten i sin rätt ej förnärmas.

Har kungörelse om målets företagande skett i kyrkan och saken blifvit
efter syn på stället samt med biträde af sakkunnig man handlagd på
sätt i 20 och 21 §§ sägs, må, sedan dom fallit, ej på grund af förment
skada å annans egendom yrkande om vattenverkets rifvande eller förändring
framställas vare sig af parterne och deras rättsinnehafvare eller af
andre rättsegare; vederbörande dock öppet att, der skada genom vattenverket
vållas, om ersättning derför väcka talan, som ej redan varit föremål för
domstolens pröfning.

Askar den, som vattenverk eger eller bygga vill, eller någon,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

eom genom dämning eller eljest kan af sådant verk men lida, att lofliga
vattenhöjden med vattenmärke betecknas eller viss tid bestämmes,
då damlucka skall hållas öppen, eller ock andra särskilda föreskrifter
angående vattnets framsläppande gifvas; ege dertill vitsord. Sämjas
de ej, gånge tvisten till Rättens pröfning.

Vattenmärke skall på vattenverksegarens bekostnad i berg, jordfast
sten eller annat fast föremål sättas.»

vid 11 §:

af Herr Grefve Mörner;

af Herr Lindgren, hvilken yttrade: »Ännu mindre än i fråga om
6 § lärer Utskottets sammanjemkningsförsök beträffande 11 § kunna
antagas för godt, då Första Kammarens beslut i alla dess hufvudsakliga
delar blifvit lemnadt å sido, hvarför, enligt mitt förmenande, äfven
härutinnan Kamrarnes olika beslut, såsom ej möjliga att sammanjemka,
borde hafva förklarats förfallna.»

Förordningen om allmän flottled.

vid 10 §:

af Herrar Grefve Mörner, Asplund och H. A. Widmark;

Förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka:

af Herr Grefve Mörner.