Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 37 (Utlåtande 1879:LU37 Lagutskottet)

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 37.

Reservation;

af Herr Magnus Jonsson.

Herr Torpadie har begärt tä här antecknad!, att han varit hindrad
öfvervara justeringen af detta utlåtande.

N:o 37.

Ank. till Rik.scl. Kansli den 8 Maj 187!), kl. 7 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, med anledning af Kamrarnes nterremiss
af Utskottets Utlåtande N:o i ti, öf ver väckta motioner
om upphäfvande af Kong!, förordningen angående grunderna
och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring
den ti Augusti t SO i jemte andra dit hörande författning
ar.

Sedan inom Första Kammaren Herr N. S. von Kock i motion H:o 11
föreslagit aflåtande af eu underdånig skrifvelse med anhållan, att de stadgande]),
hvika uti förordningen den 6 Augusti 1864 samt särskilt för Stora
Kopparbergs län uti kungörelsen den 18 Februari 1859, jemte andra, ännu
gällande författningar, vore meddelade i fråga om besutenhet såsom vilkor
för hemmans klyfvande, jemte rättighet att lösa s. k. obesuten del, måtte
förklaras hafva upphört att vara gällande, samt inom Andra Kammaren Herr
Per Nilsson i Espö uti afgifven motion, N:o 81, påyrkat, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att förordningen angående grunderna och vilkoren

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

för hemmansklyfning och jordafsöndring don 6 Augusti 1864 skulle till all
kndt och verkan uppbåfvas, och köp åt jord, vare sig större eller mindre,
erhålla ett folium i fastighetsboken till framtida säkerhet, så hemstälde Lagutskottet,
till hvars behandling nämnda tvenne motioner blifvit af Kamrarne
hänvisade, uti utlåtandet N:o 1 6, på anförda skäl, att motionerna icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Detta utlåtande har nu, enligt till. Utskottet ankomna protokollsutdrag,
blitvit af båda Kamrarne till Utskottet återförvisad!.

Utskottet har, med anledning af återförvisningen, tagit kännedom om
de öfverläggningar inom Kamrarne, Indika föregått den samma, äfvensom
om några af herr von Koch til! ytterligare upplysning om förhållandena i
Dalarne ingifna handlingar, men har icke funnit anledning frångå sin i
ofvan nämnda utlåtande uti ämnet uttalade åsigt.

Dä emellertid nämnda öfverläggningar synas utmärka, att den mening
inom Kamrarne är öfvervägande, som anser eu utvidgning af rätten såväl
till hemmansklyfning som jordafsöndring böra ske, får Utskottet, för den
händelse att Kamrarne vid ärendets förnyade handläggning skulle vilja fatta
beslut i sådan riktning, med anledning af återremissen hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Magt täcktes taga i öfvervägande, huruvida
ej i vederbörlig ordning må dels förklaras, att hvad i
förordningen den 6 Augusti 1864 eller i annan för fattning
för riket i allmänhet är stadgadt angående besutenhet
såsom vilkor för hemmans klyfvande, äfvensom angående
rättighet att lösa s. k. obesuten del, skall uppföra
att vara gällande, dels afsöndring tillåtas till större
del åt egovidden än den i § 7 mom. 2 af nämnda förordning
bestämda, dels och de allmänna föreskrifterna
beträffande hemmansklyfning och jordafsöndring vinna
tillämpning jemväl på Störa Kopparbergs län.

Stockholm den 8 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:
II. G. v. GEGERFELT.

Lag-lJtskottets Utlåtande, N:o 37.

Reserv a t hus er:

af Herr Samzelius: »Att en i nationens lif så djupt ingripande fråga
som den förevarande skulle till afgörande förekomma i riksdagens sista
timme måste jag djupt beklaga. Innan beslut fattas angående aflåtande i
en så vigtig fråga af en underdånig skrifvelse, hvilken utan Riksdagens vidare
hörande möjligen kan föranleda till utfärdande af en förordning, medförande
för framtiden väsentliga rubbningar i våra nuvarande politiska,
sociala och ekonomiska förhållanden, bär jag för min del ansett eu grundlig
undersökning af ämnet vara erforderlig. En sådan har nu icke kunnat verkställas
al Utskottet, som vidhåller sina förut uttalade åsigter, men i strid
med dessa föreslår eu underdånig, skrifvelse i så allmänna ordalag, att, då
motivering till skrifregel) i det närmaste saknas, innehållet kan få eu ganska
vidsträckt tolkning.

För ruin del är jag icke obenägen att medgifva åtskilliga lättnader
för beredande af tillfälle åt eu större del af befolkningen att förvärfva och
besitta jord. Sålunda skulle jag önska framgång åt ett för länge sedan
väckt förslag att afsöndring af jord må få ega rum till och med en femtedel
af egovidden så väl från skattehemman som från jord af annan natur.
•lag kan nemligen icke finna någon fara för skattens utgörande derigenom
uppstå. Vidare har jag velat inskränka lösningsrätten till obesuten hemul
ansd el till det fall att försäljning deraf eget- rum, i likhet med hvad som
stadgas i 7 kap. Jordabalken i fråga om lösningsrätt i stad af tomt, som
blifvit styckad och söndrad till men och trängsel. Derigenom skulle de
förhatliga och för känslan upprörande lösningsprocesser upphöra, då en mindre
jordägare af sin mäktigare granne emot sin vilja drifves från hus och
hem. Säljer han åter sin lilla hemmansdel, kan den enes köpeskilling vara
lika god som den andres, och genom inrymmandet af eu lösningsrätt til!
fastigheternes konsolidering uppstår ingen olägenhet. Slutligen skulle jag
icke hafva något emot att jemka på det nuvarande besutenhetsbegreppet
sådant det definieras i gällande författning.

Med dessa asigter låter dock sig icke förena den vidsträckta tolkning,
som en och annan velat gifva åt Utskottets skrifvelseförslag, än mindre den
uppfattning afl; hemmansklyfningen skulle blifva obegränsad, hvarigenom det
kunde uppstå sådana hemmansdelar som exempelvis i Norge, der man, för

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o

att bereda sig politisk rösträtt, inköpt och låtit särskilt skattlägga sådana
jordlägenheter, Indika enligt skattläggningsinstrument, hvars innehåll blifvit
inig benäget meddeladt, afkasta af hvad som erfordras till föda åt en
hona! Hvilket mantal sådana hemmansdelar hos oss skulle åsättas och huru
deras delaktighet i rustning, rotering, väghållning in. m. skulle bestämmas,
har jag icke kunnat utfundera. Mig synes temligen klart att, om en obegränsad
hemmansklyfning skall införas, om hvars nytta tankarne hos
framstående statsmän och nationalekonomer dock varit mycket delade, eu
sådan åtgärd hos oss måste föregås af genomgripande skattereformer, och
hela mantalsbegreppet utplånas. De förhållanden, som exempelvis i vart
broderland Norge föranledt stadgandet om obegränsad hemmansklyfning, förefinnas
icke hos oss. Dessa stadgande!! motvägas för öfrigt af andra, som
verka till den besutna jordegareklassens bibehållande, nemligen af dem som
angå den såkallade »odels- och aassedesretten», hvilken ansetts så vigtig,
att uti 107 § af den Norske Grundloven stadgas, att denna rätt icke må
upphäfvas. Jordstyckningen i Norge synes enligt statistiska uppgifter val
vara stor, men då man från antalet åt egendomar drager dera, jag skulle
vilja kalla politiska jordlotter, eller sådana hvilka förvärfvats endast för att
erhålla politisk rösträtt, qvarstå de besutna gårdsbrukarnes egendomar, hvilka
i allmänhet icke äro så små, hvadan deras egare vanligen intaga en oberoende
och sjelfständig ställning så väl i kommunen som inom det politiska
lifvet, Anmärkas bör ock, att, då jordstyckningen i Norge städse ökar antalet
af politiska valmän, i det hvarje särskild t matrikulerad jordlott, huru
ringa den än är, för egaren och brukaren deraf (den senare så vidt han
brukar, på mer än 5 år) medför politisk rösträtt, så skulle jordstyckningen
hos oss, som icke motverkas genom någon »odels- och aassedesret», kunna
leda dertill, att under tidernas lopp flertalet af egare och brukare af jord
skulle blifva politiskt oberättigade. Deras ekonomiska ställning skulle äfven
genom en långt drifven jordstyckning kunna blifva ungefär densamma som
den franska bondens, hvilken visserligen icke saknar politisk rösträtt, men
som, försjunken i okunnighet och fattigdom, i allmänhet saknar de egenskaper,
som nödvändigt erfordras för att kunna uppträda på den politiska
banan, hvadan representantkallet der råkat i händerna förnämligast på sakförare,
litteratörer och andra rätt kunskapsrika personer, men som icke åt
representationen lemna det konservativa element, hvithet dock föi bibehållande
af statens bestånd i längden och utan våldsamma rubbningar visat sig

vara nödvändigt. _ __

Det af motionärerne framhållna, ganska behjertansvärda förhållande
rörande provinsen Dalarne, skulle mycket lätt kunna athjelpas, om lösningsrätten
til! obesuten hemmansdel inskränktes till endast det fall jag bär
ofvan antydt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Utan att under tiden för denna reservations afgifvande hinna vidare
utveckla det rika ämnet, får jag för min del hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t, efter ärendets behöriga utredande,
täcktes i fråga om hemmansklyfning och jordafsöndring
meddela eller föreslå sådana förändrade stadganden, hvarigenom
lösningsrätt af obesuten liemmansdel inskränkes
till det fall, då försäljning deraf eger rum, samt rätt till
afsöndring af jord till och med eu femtedel af hela egovidden
beredes för hemman af alla slag.»

samt af Herrar Thomasson, Anders Persson, Torpadie, Johannes Jonson
och Svensén emot motiveringen.

Bih. till Riksd. Prof, 1879. 7 Samt. 20 Iiäft.