Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 52

Utlåtande 1870:LU52

10

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 52.

vändigheten att iakttaga de preliminära beslut i saken, som embetsmyndigketen kunde
finna sig föranlåten att meddela.

På grund häraf och då det svårligen låter sig göra att öfverskåda de fall,
der det tilläfventyrs kunde utan olägenhet tillstädjas enskilde att på föreslagna sättet
kommunicera sig med embetsmyndighet, får Utskottet hemställa,

att ifrågavarande förslag ej må till någon vidare åtgärd å Riksdagens
sida föranleda.

Stockholm den 6 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Kolmodin har begärt få. antecknadt, att han ej deltagit i ärendets behandling
hos Utskottet.

X:o 52.

Ant. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1870 kl. 6 e. in

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af taxeringsvärdet
såsom grund för fördelning af räntor och andra onera
inom hemman.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion,
N:o 61, har Herr Ake Andersson anfört, att hemmantalet numera ej kunde anses
såsom en billig^ och rättvis grund för fördelningen af jordeboksräntor, tionde, rustnings-
och roteringsskyldighet m. m. inom ett hemman. Ehuru lika delar af ett hemman
vid ett för längre tid sedan verkstäldt laga skifte kunnat med afseende å rymd

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

11

och beskaffenhet hafva haft samma värde, hade sedermera genom odlingar och förbättringar
en del kunnat uppdrifvas till dubbelt värde mot en annan af samma
hemmantal. Under sådant förhållande kunde endast taxeringsvärdet anses såsom en
ändamålsenlig och rättvis grund för beskattningen; hvadan motionären hemställt, ”det
Riksdagen för sin del ville besluta, att grunden för fördelningen i ett och samma
hemman delegare emellan skall utgöras efter taxeringsvärde såväl för räntor och
tionden som andra onera af hvad beskaffenhet som helst.”

Om ett hemman är skiftadt emellan flere delegare, hvilka hvar för sig förvärfvat
sina lotter med skyldighet att efter hemmantalet deltaga i vissa af hemmanet
utgående onera, så kan Utskottet icke finna, hvarföre rättvisan skulle fordra, att
den, som nedlägger jemförelsevis större kostnad å sin egendoms förbättring, borde i
förhållande dertill vidkännas ökad andel i utskylderna. Dessutom vore det ^i hög grad
orimligt att antaga taxeringsvärdet såsom grund för fördelningen af ifrågavarande
onera emellan särskilda lotter i ett och samma hemman, under det att man bibehölle
hemmantalet såsom grund för olika hemmans skyldighet att i samma onera deltaga.
Utskottet får fördenskull hemställa,

att omförmälda förslag ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.

Herr Kol,nodin har begärt få antecknadt, att han ej öfvervarit ärendets afgörande
i Utskottet.