Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1872:LU30 Lagutskottet)

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 30.

N o SO,

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 April 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på sättet att använda afkastning en af
öfverflödig skog ä ecklesiastika boställen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 172), som blifva
till Lag-Utskottet remitterad, har herr Jöns Pehrsson anfört, att det
vore nogsamt bekant, hurusom i åtskilliga magrare landsorter funnes
öfverflödiga skogar å boställen, anslagna till presterskapets aflöning.
Vid skedda regleringar af presterskapets aflöning hade afkastningen af
boställena i sådana orter beräknats mycket låg, såsom följd hvaraf församlingarne
måste underkasta sig vada större afgifter til! presterskapets
aflöning, än förhållandet blifvit, om afkastningen af den öfverflödiga
skogen dervid tagits med i beräkningen såsom en afkomst af boställena.
Motionären hade sig icke bekant, huruvida någon lag funnes, som föreskrifver
att församlingarne skulle beröfvas en del af boställenas inkomster,
men om så vore förhållandet, ansåge motionären det vara en stor
orättvisa; ty om boställena blifvit af staten i forntiden anslagna åt församlingarne
till hjelp i och för presterskapets aflöning, så borde församlingarne
få behålla all inkomst af dessa boställen. Hemställande motionären
för den skull:

»l:o) att afkastningen af all öfverflödig skog från åt församlingarne
anslagna ecklesiastik-boställen må tillhöra församlingarne för att användas
till sina gemensamma behof, vare sig till prest, kyrka, skola eller

fattigvård. _ .

2:o) För den oförmodade händelse att mitt yrkande i lista punkten
ej skulle kunna bifallas och blifva lag, yrkar jag att ifrågavarande
inkomster måtte ingå till statsverkets allmänna behof».

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 30.

Enligt 5 kap. 24 § i Kongl. förordningen angående hushållningen
med allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 skall den behållna
afkastning af ecklesiastik-boställes skog, som ej blifvit tillförsäkrad boställshafvaren,
användas, i öfverensstämmelse med Kongl. förordningen
den 11 Juli 1862, till bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster.
Medlen äro sålunda afsedda att komma de församlingar till godo, hvilka
äro i största behof af understöd till sitt presterskaps aflöning. Denna
anordning synes vara vida lämpligare och med billigheten mera öfverensstämmande
än den af motionären föreslagna. Om, såsom det förra
alternativet i motionärens förslag innehåller, ifrågavarande medel ovilkorligen
skulle tillfalla den församling, inom hvars område bostället är
beläget, kunde det lätt inträffa, att förmånen komme till godo en församling,
som minst behöfde denna förmån. Och ännu mindre torde det
böra ifrågakomma att i öfverensstämmelse med det sednare alternativet
låta medlen ingå till statsverket, då det icke är staten som aflöna!’
presterskapet.

På dessa skäl får Utskottet vördsamt hemställa,

att Herr Jöns Pehrssons omförmälda motion måtte af
Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 11 April 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt att han vid ärendets
behandling inom Utskottet icke varit närvarande.

Bih. till Likså. Prof. 1872. 7 Slunt. IG Haft.