La g-Utskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1870:LU7 Lagutskottet)

La g-Utskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli d. 10 Febr. 1870, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden
i fråga om skyldighet att hyggai och underhålla vägar
och broar samt färjor.

Genom särskilda inom Andra Kammaren Täckta motioner, Indika blifvit
till Lag-Utskottet remitterade, hafva Herrar B. Bengtsson från Wermlands län och
Johannes Andersson från Jönköpings län föreslagit,

den förre (motionen N:o 161): “att hvarje hemmans taxeringsvärde eller
annan benämning på jorden lägges till grund för väg-, bro- och fä,^byggnader samt
deras underhåll, så val vinter- som sommartiden, äfvensom för indelningen; och att
grufvor, hyttor, jern- och sågverk samt <] värn ar, hvilka mera än hemman begagna
sig af vägar och dylikt, åläggas att deruti deltaga efter samma grunder, eller deras
taxeringsvärde samt

Johannes Andersson (motionen JN:o 121): “att Kong!. Förordningen den 13
September 1790 måtte så förändras, att hvarje kommun må ega rätt uppgöra förslag
till ploglag för vintervägarnes underhåll, hvilket förslag må af Konungens
Befallningshafvande pröfvas och fastställas, samt att ersättningen för vägarnes underhåll
skall debiteras, uppbäras och till ploglagen redovisas af kommunalnämnden
inom hvarje socken14.

Genom underdånig skrifvelse den 7 April 1866 hafva Rikets Ständer, under
uttalande af den åsigt, att skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret bordo
med vissa modifikationer utsträckas ej allenast till fastigheter af alla slag, utan äfven
till eu hvar till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person och utgöras efter
samma grund som nämnda utskylder, hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kong!. Maj:t
täcktes, i öfverensstämmelse härmed, låta utarbeta och till Riksdagen framlägga
nådig Proposition i ämnet.

I anledning häraf och sedan Kongl. Kammar-kollegium afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i frågan, aflat Kongl. Maj:t till 1868 års riksdag nådig Proposition,
hvari förklaras, att hvad anginge frågan huruvida vägrödjnings- och brobyggBih.
till Riksd. Prot. 1870. 7 Sand. 4 Håft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

nadsskyldigiicten inom kommunerna å landet borde utsträckas till alla skattskyldig^,
vare sig, på sätt Rikets Ständer förutsatt, med eller oek utan iakttagande af undantag
för tjensteman löner och pensioner samt andra med dessa jemförliga inkomsttitlar,
ansåge Kongl. Maj:t att, derest ett besvär, kvilket — om det till någon större del
skulle utgöras emot lega —• blefvo än mera tryckande, må kunna öfverflyttas på
samhällsklasser, hvilka förut varit derifrån befriade, sådant likväl icke skäligen i sin
helhet kunde på cn gång bringas till utförande; att, om en så genomgripande förändring
som ifrågavarande besvärs fördelning på alla skattskyldige skulle kunna komma
till stånd, utan att väcka billig klagan, måste den endast småningom genomföras
och en dylik fördelning företrädesvis ske i sådana fall, der en allmän delaktighet
kunde med mindre praktiska svårigheter åstadkommas; att härtill lämpade sig företrädesvis
det åliggande, som af de väghållningsskyldige redan nu bestredes genom
kontanta tillskott, nemligen vägarnes hållande i fargildt stånd vintertiden vid snöfall
; att det icke borde lemnas utan uppmärksamhet, att måhända den största ojemnheten
vid väghållnings- och brobyggnadsbesvärets fördelning, likasom i fördelningen
af kostnaderna för vinterväghållningen, der ploglag äro inrättade, icke läge så
mycket deri, att besvär och kostnader drabbade jordbruket allena, som fast heldre
— åtminstone inom flera orter — deruti att desamma vore på jorden ytterst ojemnt
fördelade, enär fördelningsgrunden varit och ännu Arore hemmanens mantal, oberoende
af deras högre eller lägre värde; att en öfverflyttning på andra samhällsklasser
af större eller mindre del af detta besvär derföre icke borde ega ruin, utan att
samtidigt dermed jemväl ändrades den fördelningsgrund emellan hemmanen, som hittills
varit gällande; att det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida den frihet från
deltagande i kostnaden för vinterväghållningen, som i följd af frihet från deltagande
i väg- och brohållningsbesväret, på grund af särskilda Kongl. Resolutioner, hitintills
varit bruk, qvarnar, skattlägga utjordar och lotshemman beviljad, likasom den
frihet, som i detta hänseende tillkommer frälsesätoricrna i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän, bordo fortfarande gälla, äfven om en förändring i ifrågasatta
syftningen komma till stånd; men att, då berörda frihet måste anses meddelad endast
med afseende å de förhållanden, som egde rum, då densamma beviljades, eller
att väg- och brohållningen var ett jorden uteslutande åliggande besvär, torde deraf
ock höra följa, att tillämpningen af denna frihet förfölle för den del af ifrågavarande
besvär, som genom statsmakternas beslut, efter en helt och hållet ny grund,
gjordes gemensamt för alla skattskyldiga; att rättvisa och billighet dock fordrade,
att vid en sådan öfverflyttning jorden fortfarande droge samma andel, som i kommunalförfattningame
vore i afseende å fyrktalsberäkningen iakttaget; men att det
syntes icke böra ifrågakomma att befria vissa slag af inkomst från all delaktighet
härutinnan; och fann Kongl. Maj:t, på grund häraf, skäligt föreslå Riksdagen att,
med ändring af föreskriften i Kongl. Förordningen af den 13 September 1790, § 5,
må stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande
i fargildt stånd under vintertiden vid snöfall s. 1c. ploglag äro eller blifva
inrättade, den för alla ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning
sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som
gäller för uttagande af kommunalutskylder på landet.

Donna nådiga Proposition vann dock icke Riksdagens godkännande. Men
enahanda förslag blef genom enskilda motioner ånyo väckt vid nästlidna års riksdag,
som i anledning deraf till Kongl. Maj:t aflat underdånig skrifvelse med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta tillvägabringa den utredning, som erfordrades för ■
bedömande af den föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

samt derefter till Riksdagen göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna
.kunde föranleda.

Såsom bekant är, har Kongl. Maj:t infordrat länsstyrelsernas och landstingens
yttranden i fråga om förändrad lagstiftning angående skyldigheten att hygga
och underhålla större broar och färjor, i syftning att utsträcka detta besvär till alla
dem, som erlägga kommunalutskylder, och att, för åstadkommande af en jern nära
och billigare fördelning af kostnaden, antaga landstingsområdet i stället för häradet
till gemensamhet.

Frågan i hela dess omfattning är således beroende på åtgärd af Kongl.
Maj:t; och får Utskottet fördenskull vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner ej må till någon vidare åtgärd å Riksdagens
sida föranleda.

Stockholm den 10 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Herr Bergström har begärt att få antecknadt, det han ej deltagit i ärendets
behandling hos Utskottet.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli d. 10 Febr. 1870, kl, 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i 6 Kap. 3 §
Byggninga-balken, rörande dikning grannar emellan.

Omförmälda lagrum är af denna lydelse:

“Nu ligga grannars åkrar vid hvarandra; hafve då hälft dike hvardera.
Mota bys dike annan bys diken; gräfve hvar upp för sig genom sina egor, eller
böto två daler, och fylle skadan. Lägger man dike genom sitt gärde eller äng,