Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Konstitutionsutskottets Vlåtande N:o 10

Utlåtande 1889:Ku10

10

Konstitutionsutskottets Vlåtande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1889, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande angående ändring af § 16 riksdagsordningen.

Med afseende på sättet för val af ledamöter till Riksdagens Andra
Kammare råder, bland annat, den olikhet emellan land och stad, att
för valkrets på landet, hvilken är domsaga, icke genom samma val
må utses mer än en representant, hvarför, om domsaga uppnår ett invånareantal,
som berättigar till val af två representanter, den skall indelas
i två valkretsar, som välja hvardera eu representant, under det
att deremot för stad, som eger en folkmängd af 10,000 invånare eller
mer, genom ett enda sammanhängande val kunna utses alla de representanter,
till hvilka folkmängden, enligt de i riksdagsordningen angifna
grunder, berättigar. Genom bestämmelsen i sista mom. af § 16
riksdagsordningen är det emellertid medgifvet, att stad, för hvilken
flere representanter skola utses, må kunna indelas i valkretsar, som
välja hvardera sitt bestämda antal. Af denna rättighet har ännu icke
någon stad begagnat sig; dock är ett för Stockholm uppgjordt förslagtill
valkretsindelning för närvarande beroende på Kongl. Maj:ts pröfning.

För att uti nu ifrågavarande hänseende åstadkomma likställighet
emellan land och stad, väckte Herr O. Forssell vid sistlidne riksdag
en motion, som, bland annat, gick ut derpå, att alla riksdagsmannaval
i städerna skulle företagas på det sätt, att vid hvarje val utsåges
endast en riksdagsman. Såsom skäl för den föreslagna förändringen
anförde motionären, att det vore nogsamt kändt, att det nu föreskrifna
sättet för val af politiska personer vore ett verksamt medel i händerna
på herrsklystna partier och agitatorer, samt att det tillintetgjorde all

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 10.

11

sjelfständighet och egen ompröfning för valmannen, som derigenom
nästan tvingades att bära fram den tryckta lista, man stucke i hans
hand, eller ock nedlägga eller bortkasta sin röst.

Konstitutionsutskottet, till hvars behandling nämnda motion öfverlemnades,
afgaf yttrande öfver densamma i sitt utlåtande n:o 9, som
jemväl innefattade svar angående väckta förslag till ändring af gällande
föreskrifter om valkorporationer och representantantal. Uti berörda utlåtande,
såvidt det afsåg herr Forssells motion, sade sig utskottet icke
vilja förneka, att de s. k. listvalen, hvilkas upphäfvande motionären
föreslog, kunde leda till de af honom påpekade följder. En annan
olägenhet, som åtminstone i vårt land varit förbunden med dessa val,
vore dessutom att, när i följd af något förbiseende en icke valbar
person blifvit uppförd på en valsedel vid sidan af andre, som vore valbare,
denne enes obehörighet föranledt hela valsedelns ogillande, och
att således, om flera liknande valsedlar afgifvits, valet kunnat få en
annan utgång, än majoriteten af de vid valtillfället närvarande åsyftat.
Visserligen vore det de väljandes skyldighet att göra sig förvissade
om de personers valbarhet, hvilka de ämnade gifva sina röster, och i
vanliga fall torde detta med någon uppmärksamhet kunna ske; men
om det antal riksdagsmän, som skulle på en gång utses, uppginge till
6, 10, 20 eller mer, kunde svårigheterna att förskaffa sig denna visshet
vara så stora, att de af den enskilde knappast kunde öfvervinnas.
Och i vårt land hade förhållandena numera utvecklat sig så, att i Stockholm
utsetts icke mindre än 22 och i Göteborg 9 riksdagsmän. Men
att välja ett så stort antal i ett enda val funne utskottet, såsom nyss
blifvit anfördt, vara förenadt med stora olägenheter; och sådana kunde
jemväl inställa sig, om antalet vore något mindre.

Utskottet ansåg derför, att en förändring i stadgandena om städernas
valkretsindelning borde företagas, men fann det hvarken behöfligt
eller lämpligt att gå så långt, som herr Forssell föreslagit. Det
syntes utskottet göra tillfyllest, om endast de städer, som egde utse
mer än fem representanter, alltid måste vara indelade i valkretsar,
hvilka hvardera hade att utse högst fem representanter; och föreslog
utskottet en förändring af § 16 riksdagsordningen i sådant syfte. Indelningen
i valkretsar, om hvilken det för närvarande tillkommer i
Stockholm magistraten och i öfriga städer stadsfullmägtige efter derom
af magistraten uppgjordt förslag att bestämma, fann utskottet lämpligast
böra tillhöra Konungen, såsom förhållandet nu är, då domsaga
skall indelas i två valkretsar. Innan Konungen företoge ifrågavarande
valkretsindelning i stad, borde dock magistraten deröfver afgifva förslag
samt stadsfullmägtiges yttrande inhemtas.

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad beträffade de städer, som egde utse minst två och högst
fem representanter, skulle dessa bibehållas vid sin rätt att antingen
blifva indelade i valkretsar, som hvardera hade att utse en viss mindre
del af stadens hela representantantal, eller att välja hela detta antal i
ett enda val. Önskade emellertid jemväl dessa städer blifva indelade
i valkretsar, borde denna valkretsindelning, i likhet med hvad som föresloges
för de städer, som hade att utse mer än fem representanter,
i samma ordning företagas af Konungen.

I sammanhang med dessa förslag till ändringar af § 16 riksdagsordningen
ansåg utskottet lämpligt, att en sådan redaktionsförändring
af fjerde mom. i sagda paragraf vidtoges, att hvad nämnda mom. innehölle
om valförrättare i stad, der magistrat ej funnes, fördes tillsammans
med motsvarande bestämmelser angående stad, som hade magistrat,
samt att föreskrifterna om valkretsindelning förenades i ett särskilt
mom.

_ Genom upplösande af de stora sammanhängande valen i de
folkrikaste städerna i flera mindre skulle, enligt hvad utskottet förmenar,
de hufvudsakligaste anmärkta olägenheterna af nu gällande
bestämmelser om riksdagsmannaval, öfver hvilka på senare tider från
några håll klagomåljjförsports, blifva undanröjda. Utskottet vill derför
till Riksdagens pröfning ånyo framlägga här ofvan berörda förslag till
ändring af § 16 riksdagsordningen, hvilket förslag vid förra riksdagen
af båda kamrarne, dock utan närmare pröfning, återremitterades till
utskottet, som emellertid, i anseende till^den långt framskridna tiden
för riksdagsarbetet, då icke afgaf något yttrande i anledning af återremissen.
Enligt nämnda förslag skulle indelningen i valkretsar företagas
hvart tionde år, att gälla för en tid af tio år, hvilken bestämmelse
var stöld i samband med den af utskottet då tillika föreslagna
ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, hvaremot, enligt det förslag
utskottet nu vill underställa Riksdagens granskning, nämnda tidsbestämmelse
uteslutits, och det skulle öfverlemnas åt vederbörandes
pröfning i hvarje särskildt fall att afgöra, huruvida och när, på grund
af tillväxt af representantantalet för valkretsen i dess helhet eller rubbningar
i de särskilda valkretsarnes folkmängdsförhållanden, ny valkretsindelning
bör fastställas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då den valkretsindelning,
som i de större städerna, enligt nu gällande bestämmelser,
kan komma till stånd, är helt och hållet beroende af de kommunala myndigheternas
beslut, men fasthet härutinnan synes i flera hänseenden
önskvärd, får utskottet hemställa,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

att Riksdagen måtte till infilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
förändrad lydelse af

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 16-

Valen förrättas — — — — —

— — — tal af tusen.

I de valkretsar — — — — —

— folkmängden eger.

Kommuner som hafva---—

— — — folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända
eu eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten;
och må, der flere riksdagsmän skola
utses, staden, på sätt om val till
stadsfullmägtige är stadgadt, kunna
indelas i valkretsar. I stad, der
magistrat ej finnes, skall den för
sådan stad särskildt tillsatta styrelse
eller dess ordförande taga den
befattning med riksdagsmannaval,
som enligt denna § samt §§ 18, 20
och 22 tillhör magistrat eller dess
ordförande.

Valen förrättas — —--—

— — — — tal af tusen.

I de valkretsar — — — — —

— — — folkmängden eger.
Kommuner som hafva — — —

— — — folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända
eu eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten;
och skall, der magistrat ej finnes,
den för sådan stad särskildt tillsatta
styrelse eller dess ordförande taga
den befattning med riksdagsmannaval,
som enligt denna § samt §§
18, 20 och 22 tillhör magistrat eller
dess ordförande.

Stad, som eger välja flere än
fem riksdagsmän, skall af Konungen,
på magistratens förslag och efter
stadsjullmägtiges hörande, indelas i
särskilda valkretsar, med iakttagande
deraf att riksdagsmännens antal icke
må för någon valkrets öfverstiga fem;
egande jemväl sådan stad, som är

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

berättigad utse minst två, högst fem
riksdagsmän, att på särskild framställning
varda i lika ordning indelad
i valkretsar.

Stockholm den 13 april 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Bergius, som ansett, att utskottet icke nu bort till antagande
framlägga förslag om de större städernas indelning i valkretsar;

af herr Unger, som anfört, »att, enär det, enligt gällande grundlag,
stode rikets större städer fritt att, på sätt som för Stockholms
stad ock redan egt rum, vidtaga åtgärder för indelning i valkretsar,
enär antagligt vore att denna rättighet, i den mån olägenheterna
af listval i stor utsträckning blefve kända och erkända, komme att
äfven af öfriga städer begagnas, hvarigenom på frivillighetens väg
uppnåddes samma mål, som utskottet nu velat med sitt ifrågavarande
förslag till ändring af § 16 riksdagsordningen framtvinga,

och enär listval äfven enligt utskottets förslag skulle, ehuru med
någon inskränkning, qvarstå, kunde han icke dela utskottets åsigt om
nyttan och nödvändigheten af den föreslagna grundlagsförändringen,
utan ansåge, att utskottet hellre bort, för ändamål att söka undanrödja
de hufvudsakligaste olägenheterna af listval, inlåta sig på de inom
utskottet ifrågasatta förändringar af § 25 i riksdagsordningen».

Härjemte antecknas på begäran, att herrar Samzelius, von\Strokirch
och Fosser varit förhindrade att deltaga i detta ärendes slutliga behandling
inom utskottet.

Tillbaka till dokumentetTill toppen