Konstitutionsutskottets utlutande Nr 7 (Utlåtande 1915:Ku7 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1915 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om likställighet
mellan städer och landsbygd i avseende å antalet
representanter i landsting.

Närvarande: herrar Edén, Hellberg, Bsllinder*), K. J. Ekman, von Geijer,
Kjellén, von Mentzer, Olof Olsson, von Zweigbergk, greve Alexander
Hamilton, Gullberg*), Larsson i Västerås, Magnusson i Tumbult, Räf,
Beckman, Hallén*), Kropp*), Jönsson i Slätåker*), Janson i Bråten
och Sterne.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 66, har herr Johansson i Brånalt hemställt, Datt riksdagen
ville besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förordning om landsting,
att städer och landsting bliva fullt likställda, angående antalet
landstingsmän som de olika valkretsarna äga rätt att välja i förhållande
till folkmängden, på så sätt, att invånareantalet, som skall utgöra
grunden för val av varje landstingsman, bestämdes till ett fullt tal av
4,000 såväl i stads- som landsvalkretsarD.

Beträffande den motivering, motionären anfört för sin hemställan,
hänvisar utskottet till motionen.

Såsom motionären framhållit väcktes av honom vid 1914 års vuhottett
B-riksdag en motion överensstämmande med den nu förevarande. Mo- vUrandt
tionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna
avslagen. I sitt utlåtande med anledning av motionen yttrade
utskottet, efter att hava redogjort för tillkomsten av nu gällande stadBihang
till riksdagens protokoll 1915. 5 samt. 6 käft. (Nr 7.)

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

ganden om grunderna för antalet landstingsman i stads- och lantvalkrötsår: »Såsom

framgår av denna redogörelse för de ifrågavarande bestämmelsernas
tillkomst, har rätten för städerna att i förhållande till sin folkmängd erhålla en starkare
representation i landstingen, än landsbygden, föranletts av en strävan att trygga
städernas intressen emot att undertryckas från landsbygdens sida, i det att man hyst
farhågor för att inom landstingen intressemotsatser skulle uppstå mellan landsbygd
och städer, samt städerna härvid på grund av sin ringare folkmängd kunde bliva
lidande, därest de i fråga om rätten att välja representanter jämställdes med landsbygden.
Det synes utskottet, att utvecklingen sedan år 1862 gått i den riktning, att
dessa skäl icke längre hava samma giltighet som förut. I regel torde nämligen numer
några större motsättningar mellan landsbygd och städer knappast förekomma inom
landstingen. Å landsbygden har också en stor mängd samhällen uppstått, som, ehuru
de i administrativt hänseende fortfarande tillhöra denna, dock äro av mer eller mindre
utpräglad stadstyp. Och slutligen har den genom inflyttning och andra omständigheter
starka folkökningen i städerna samt den under de senaste decennierna livliga stadsbildningen
gått i riktning av en utjämning mellan landsbygdens och städernas inbördes
folkmängdsförhållanden. Såsom framgår av bifogade tablå*) bar denna förskjutning
av befolkningsförhållandena till minskning av landsbygdens övermakt icke minst
fortgått efter 1907, då nu gällande grunder för representationen i landstingen fastställdes.
Det förhåller sig också som motionären påpekat, att genom den olikhet i
städernas och landsbygdens representation i landstingen, som nu är gällande, de i
landstingen deltagande städerna erhålla på valen till första kammaren ett större
inflytande än landsbygden.

Emellertid finner sig utskottet icke kunna på grund av nu föreliggande motion
tillstyrka någon åtgärd i dess syfte. Frågan är nämligen av den betydelsefulla och
grannlaga natur, att den för sitt allsidiga bedömande kräver en ingående prövning av
åtskilliga olika omständigheter, som vid en rubbning av dessa grunder för landstingens
sammansättning måste komma i betraktande, och tillräckligt material för en sådan
prövning föreligger icke. Härtill kommer, att några allmännare önskningar i den av
motionären angivna riktningen icke, så vitt till utskottets kännedom kommit, blivit
framställda.»

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års B-riksdag anser
utskottet, att någon lagändring i den av motionären avsedda riktningen
ej kan vidtagas utan en ingående undersökning av de olika omständigheter,
som föranlett den nu bestämda olikheten i landsbygdens och
städernas representation inom landstingen och som alltjämt måste tagas
i betraktande. Någon sådan undersökning har motionären dock ej
heller denna gång sökt åvägabringa. Han har, utan någon utredning
i sak, liksom föregående år inskränkt sig till att föreslå, att utan vidare
en ny gemensam grund för antalet landstingsmän från så väl stads10m
landsvalkretsar skulle införas i landstingsförordningen, nämligen
val av en landstingsman för varje 4000-tal invånare.

*) Här utesluten.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

För att åtminstone i någon mån kunna bedöma verkningarna av
en dylik lagändring har utskottet med ledning av siffrorna för 1912

L ä u	Förändring i a föreslagna utj Landsbygd	atalet landstings ;ångssiffran av ‘ land som stad. Städer	män enligt den 000 för såväl Total ökning landstingsmän
Uppsala län...........................................	+ 5	- 2	+ 3
Örebro » .......................................	+ 7	- 3	4- 4
Östergötlands län............................	+ 9	- 2	+ 7
Malmöhus » .............................	+ 14	- 9	+ 5
Västernorrlands » .............................	+ 12	— 3	+ 9
‘ Jämtlands » .................................	+ 6	+ - 0	+ 6
Summa	= + 53	= - 19	= + 34

och 1914 års landstingsmannaval verkställt en undersökning med avseende
å sex län i riket. Det har därvid, såsom av här intagna tablå
framgår, visat sig, att i de län undersökningen omfattat landsbygdens
representantantal skulle ökas med 53 och städernas minskas med 19; den
totala ökningen av landstingsmän i ifrågavarande län komme sålunda att
uppgå till 34. Om proportionen antages i stort sett hava sin motsvarighet
för samtliga län i riket, skulle detta innebära en ökning av landsbygdens
representantantal med över 200 och en minskning av stadsrepresentanternas
antal med över 70; alltså under nämnda förutsättning
en totalökning av antalet landstingsmän med omkring 130. Dessa
siffror äro visserligen blott ungefärliga men giva dock otvivelaktigt
vid handen, vilka väsentliga rubbningar i landstingens sammansättning
den ifrågasatta ändringen av landstingsförordningen skulle åstadkomma.

Det visar sig ävenledes vid en undersökning av landstingsmännens
antal från stads- och från lantvalkretsar, att den numeriska övervikt,
som landsbygden äger i landstingen gentemot de däri deltagande städerna,
alltjämt är högst avsevärd. Så överstiger stadsrepresentanternas
antal allenast i två landstingsområden en tredjedel av landstingsmännens
antal, uppgår i ett landstingsområde till jämnt nämnda kvot samt kommer
icke i något av Övriga tjugutre upp till tredjedelen av landstingsmännens
totalantal. Åven detta förhållande synes utskottet ådagalägga, att
något behov att nu företaga en så genomgripande omreglering till
landsbygdens förmån, som motionären föreslår, icke föreligger. Härtill

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

kommer, att motionären lika litet nu som vid sistlidne riksdag förebragt
några bevis för att önskningar om en dylik omreglering skulle förefinna».
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Johanssons ifrågavarande motion icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1915.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDÉN.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EPTR. 1915.