Konstitutionsutskottets utlåtande nv 10 (Utlåtande 1951:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Nr 10—11

Konstitutionsutskottets utlåtande nv 10.

Nr 10.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om skydd för väljarbeteckning vid kommunala val.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 53, av herrar Gustafsson i Borås och Mosesson, hemställes, »att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa, att frågan om
skydd för väljarbeteckning vid andra val än val till andra kammaren måtte
för utredning och uppgörande av förslag överlämnas åt 1950 års folkomröstnings-
och valsättsutredning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser om skydd för väljarbeteckning vid val till riksdagens
andra kammare innebära i korthet följande. Ett parti med minst
ett tusen röstberättigade medlemmar kan erhålla registrering av ett partinamn.
Registreringen äger rum i justitiedepartementet och avgöres av departementschefen
i närvaro av tre riksbanks- och tre riksgäldsfullmäktige.
För varje valkrets kan sedan det registrerade partiet anmäla minst 5 högst
15 valbara personer. Partier som på detta vis anmält kandidater kunna
dessutom anmäla kartellbeteckning för samverkan mellan två eller flera
partier. Sådan anmälan sker hos Konungens befallningshavande. De sålunda
registrerade väljarbeteckningarna äro sedan vid sammanräkningsförfarandet
på så sätt skyddade mot ett illojalt utnyttjande att på valsedel, på
vilken partibeteckning är utsatt men som ej upptager någon av partiets
anmälda kandidater som första namn, samtliga namn betraktas som obefintliga.

I samband med antagandet år 1935 av denna lagstiftning om skydd för
väljarbeteckning vid andrakammarval berördes även den i nu förevarande
motion väckta frågan om skydd för välj arbeteckningar vid kommunala val.
Föredragande departementschefen framhöll härom i propositionen (nr 139)
till 1935 års riksdag med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
om val till riksdagen, att starka skäl talade för att skydd bereddes för
väljarbeteckning även vid andra val än andrakammarval, åtminstone vid
landstingsmannaval och — de då ännu beslående — valen av elektorer för
utseende av första kammarens ledamöter. Härvidlag mötte dock större
svårigheter än med avseende å andrakammarvalen. Departementschefen
framhöll vidare att frågan om och på vad sätt skydd för väljarbeteckning
vid andra val än andrakammarval borde införas icke torde kunna besvaras
utan särskild utredning. Den på framställning av riksdagen verkställda
utredningen hade emellertid endast avsett valen till andra kammaren.
liihang till riksdagens protokoll 1951. 5 sand. 2 avd. Nr 10—11.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Konstitutionsutskottet anslöt sig, i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 11), till departementschefens uttalande i förevarande del.

Frågan om skydd för välj arbeteckningar vid kommunala val har härefter
ej varit föremål för behandling inom riksdagen förrän genom den nu förevarande
motionen. Detta förhållande visar enligt utskottets mening, att
något verkligt behov av lagstiftning i ämnet ej förelegat. Genom lagstiftningen
till skydd för väljarbeteckning vid andrakammarval ha möjligheterna
till ett illojalt utnyttjande av sådana beteckningar vid kommunala
val i stor utsträckning försvunnit. De partibeteckningar, som komma till
användning vid andrakammarvalen, ha nämligen så befästs i det allmänna
medvetandet, att ett parti näppeligen skulle gagnas av att vid kommunala
val använda ett annat partis beteckning. Erfarenheten visar också, att illojalt
utnyttjande av partibeteckningar vid kommunala val under senare år
sällan förekommit. Det är vidare enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt,
att ordningen för registrering av partibeteckning och därtill anknuten anmälan
av kandidater vid kommunala val skulle bliva väsentligen mera komplicerad
än den för andrakammarvalen gällande. Med hänsyn härtill och då
officiella valförberedelser enligt utskottets uppfattning böra begränsas till
det minsta möjliga, får utskottet avstyrka en utredning i motionens syfte.
Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1951.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*,
Elmgren*, Herlitz, Lindén, Gustav Emil Andersson*, Sandberg, Damström,
Arrhén och Weiland*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen, Fast*, Pettersson
i Norregård, Norén, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora
och Braconier.

* Ej närvarande vid justeringen.