Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS (Utlåtande 1934:Ku23 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1934 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 11 § i de för riksdagen gällande
reglementariska föreskrifter.

Uti de inom riksdagen väckta, till utskottet den 26 maj 1934 hänvisade motionerna
nr 373 i första kammaren av herr Bjurström och nr 650 i andra kammaren
av herrar Fast och Björck i Kristianstad hemställes, att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 11 i reglementariska föreskrifter för riksdagen.

(Nuvarande lydelse.)

§ 11.

(Föreslagen lydelse.)

l:o. Skall omröstning enligt riksdagsordningen ske öppet, skola kammarens
ledamöter, sedan voteringsproposition efter given varsel upplästs och
justerats, intaga sina platser, varefter voteringspropositionen ånyo uppläses.
Medan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången.

2 :o. Med undantag för de fall, varom
i mom. 3 stadgas, uppmane talmannen
därefter först de ledamöter,
som vilja rösta för ja-propositionen,
att resa sig från sina platser, varefter
samma uppmaning riktas till de ledamöter,
som vilja rösta för nej-propositionen.
Örn härvid talmannen finner
tvekan kunna råda om omröstningens
resultat, eller någon av kammarens
ledamöter begär rösträkning, verkställes
votering medelst namnupprop.

3 :o. Omröstning medelst nctmnupprop
skall omedelbart äga rum, därest
talmannen före omröstningens början
så beslutar, samt då omröstning skall
ske jämlikt 65 § riksdagsordningen.
Om vid den slutliga voteringen i visst

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

2 :o. Med undantag för de fall, varom
i mom. 3 stadgas, uppmane talmannen
därefter först de ledamöter,
som vilja rösta för ja-propositionen,
att resa sig från sina platser, varefter
samma uppmaning riktas till de ledamöter,
som vilja rösta för nej-propositionen.
Om härvid talmannen finner
tvekan kunna råda örn omröstningens
resultat, eller någon av kammarens
ledamöter begär rösträkning, verkställes
votering på sätt i mom. 3 sägs.

3:o. Omröstning medelst voteringsmaskin
skall omedelbart äga rum, därest
talmannen före omröstningens början
så beslutar, samt då omröstning
skall ske jämlikt 65 § riksdagsordningen.
Om vid den slutliga voteringen

sami. Nr SS. 1

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.

(Nuvarande lydelse:)

ärende sist vid voteringspropositionens
godkännande begäran om namnupprop
framställes av minst Vio av kammarens
ledamöter, skall ock detta voteringssätt
omedelbart användas; i
detta fall skall jämväl i det tryckta
protokollet antecknas, huru varje ledamot
röstat.

4:o. Då omröstning medelst namnupprop
skall äga rum, böra i vardera
kammaren minst två ledamöter, vilka
talmannen därom anmodar, taga plats
vid talmansbordet, för att över omröstningen
föra anteckning. Vid uppropet
iakttages, att ledamöterna uppropas i
den ordning, vari de innehava plats i
samlingssalen, dock att vice talmännen
först uppropas. Närvarande ledamot
avgiver vid uppropet något av följande
svar: Ja, Nej, Avstår. Omedelbart
efter det omröstningen avslutats,
tillkännagiver talmannen resultatet
för kammaren.

5:o. Då i fråga, varom uti 65 §
riksdagsordningen förmäles, kamrarna
fattat stridiga beslut, och dessa ej på
vederbörande utskotts förslag blivit
sammanjämkade, åligger det utskottet
att uppsätta förslag till voteringspropositioner
för den omröstning, som, enligt
nämnda §, skall för frågans avgörande
i kamrarna äga rum. Sedan sådant
förslag blivit godkänt, utsatte
talmännen efter överenskommelse dag
för omröstning. Vid densamma iakttages,
att votering över varje särskild
fråga, som blir föremål för omröstning,
bör i båda kamrarna samtidigt
företagas.

Över var och en sådan omröstning i
första kammaren skall protokoll genast
därefter uppsättas, justeras och

(Föreslagen lydelse:)

i visst ärende sist vid voteringspropositionens
godkännande begäran örn omröstning
medelst votering smaskin
framställes av minst Vio av kammarens
ledamöter, skall ock detta voteringssätt
omedelbart användas; i detta fall
skall jämväl i det tryckta protokollet
antecknas, huru varje ledamot röstat.

Kan omröstning icke ske med voteringsmaskin,
skall den äga rum medelst
namnupprop. Härvid böra i vardera
kammaren minst två ledamöter,
vilka talmannen därom anmodar, taga
plats vid talmansbordet, för att över
omröstningen föra anteckning. Vid
uppropet iakttages, att ledamöterna
uppropas i den ordning, vari de innehava
plats i samlingssalen, dock att
vice talmännen först uppropas. Närvarande
ledamot avgiver vid uppropet
något av följande svar: Ja, Nej, Avstår.
Omedelbart efter det omröstningen
avslutats, tillkännagiver talmannen
resultatet för kammaren.

4:o. Då i-----för dagen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

avsändas till andra kammaren, där
sammanräkningen av båda kamrarnas
ledamöters röster verkställes, varefter
utgången av omröstningen ofördröjligen
meddelas första kammaren
och det utskott, som frågan handlagt.

Sådant ärende skall sättas främst
på föredragningslistan för dagen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I övrigt hänvisar utskottet till en i anledning av motionerna inom utskottets
kansli upprättad, till utlåtandet fogad P. M. angående frågan örn öppen omröstnings
verkställande medelst voteringsmaskin.

Utskottet uttalade år 1932, att användningen av elektrisk omröstningsapparat
ägde så stora fördelar, att en utredning borde verkställas angående kostnaderna
för en sådan och omröstningssättets anordnande vid sådan apparats begagnande;
och utskottet framhöll då tillika som sin uppfattning, att dylik apparat
kunde införas utan grundlagsändring. Sedermera har utredning verkställts
och bankoutskottet ej blott anmält denna utredning hos riksdagen utan i anledning
av densamma även framlagt förslag örn bemyndigande till riksgäldsfullmäktige
att före nästa riksdag verkställa nödiga arbeten för apparatens
inmontering i kamrarnas sessionssalar samt anvisande av härför nödigt anslag.
Kamrarna hava på det sätt bifallit framställningen att bemyndigandet och
anslaget givits »under förutsättning att erforderliga ändringar i reglementariska
föreskrifter bliva i vederbörlig ordning beslutade»; härigenom har prövningen
av själva sakfrågan, såsom vederbort, uppskjutits tills konstitutionsutskottet
haft anledning taga ställning till densamma.

När utskottet företagit de nu föreliggande motionerna till prövning, måste
utskottet först taga ställning till spörsmålet, örn den anordning av elektrisk
omröstning, som bankoutskottet föreslagit och vars användning motionerna avse
att möjliggöra, är sådan, att den fyller de förutsättningar under vilka införandet
av elektrisk omröstningsapparat kan ske utan grundlagsändring.
I detta avseende vill utskottet erinra, att riksdagsordningen numera blott föreskriver,
att omröstning skall ske öppet, utan att angiva vad därmed bör förstås,
i följd varav den öppna omröstningen i grundlagens mening blir lika
med icke sluten omröstning. Det karakteristiska för den slutna omröstningen
är, att de röstandes vota icke kunna genom omröstningsförfarandet bliva
kända. Då den föreslagna omröstningsmetoden fyller kravet på offentliggörandet
av de röstandes vota, synes införandet av denna metod icke kräva en
grundlagsändring.

Vidkommande spörsmålet, huruvida metoden i fråga bör möjliggöras genom
en ändring av de reglementariska föreskrifterna för riksdagen, har utskottet

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

uppenbarligen att undersöka, huruvida, med hänsyn till de för utskottet demonstrerade
tekniska anordningarna, dessa äro av beskaffenhet att deras användning
lämpligen kan förordas. Utskottet har härvid kommit till den uppfattningen,
att en sådan användning skulle innebära ett väsentligt avsteg från
den personlighetsbetonade grundprincipen i gällande röstningsmetod. Möjligheten
till iakttagande av den individuella röstavgivningen, som enligt det nuvarade
röstningsförfarandet är omedelbar, skulle enligt föreliggande förslag
förmedlas genom en maskinell anordning, som för riksdagsmännen och allmänheten
på läktarna i stort sett endast skulle möjliggöra att i efterhand konstatera
huru rösterna avgivits. Den nu gällande principen örn omröstningens omedelbara,
offentliga karaktär skulle alltså vid ett genomförande av föreliggande
förslag komma att brytas på ett sätt, som icke lärer vara önskvärt.

På anförda skäl finner sig utskottet icke nu kunna tillstyrka införandet
av regler, som möjliggöra anordnandet av öppen omröstning medelst omröstningsapparat,
som i huvudsak är konstruerad efter de i den föreliggande utredningen
angivna grundlinjerna. Vad särskilt angår de tekniska förutsättningarna
för apparatens användande, må erinras, att den vanliga rösträkningen,
där det gäller att konstatera antalet ja- och nej-röster, utan att namnanteckning
göres i protokollet, väl synes kunna ersättas av en maskinell anordning,
men att detta icke kan ske vid rösträkning med namnanteckning till
protokollet, då ju uppropet är en förutsättning för att namnanteckning skall
kunna äga rum.

Utskottet saknar därför anledning att till detaljerad lagteknisk granskning
upptaga de i motionerna föreslagna texterna eller att vidröra frågan, i
vad mån ändringar i kamrarnas ordningsstadgor i händelse av bifall i huvudsak
till motionerna kunna anses påkallade. Utskottet vill endast erinra örn
det ur saklig synpunkt betänkliga att det för elektrisk omröstningsapparats
användande för öppen omröstning väsentliga momentet, fotograferingen, som
angiver den individuella röstningen, icke på något sätt vare sig beröres i författningstexten
eller än mindre där göres till föremål för kontroll genom ledamöter
av kammaren.

Utskottet vill till sist betona, att en granskning av de föreslagna bestämmelserna,
vilka äro av betydelse för arbetet i kamrarna, bör av utskottet företagas
och av kamrarna övervägas vid annan tidpunkt än under riksdagsarbetets
avslutning.

På grund av vad utskottet sålunda ansett sig böra framhålla, får utskottet
hemställa,

att motionerna 1:373 och 11:650 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 31 maj 1934.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Sundberg, Björkman,
Bergman, Larsén, Ehrnberg, Källman*, Mellén, Nils Andersson, Borg*, Persson i
Trången, Pehrsson i Göteborg, Fast, Andersson i Malmö, Lindmark, Lundén,
Gustafsson i Välsnäs och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Bergman, Larsén, Mellén, Nils Andersson, Fast, Andersson i
Malmö, Lundén och Nilsson i Göteborg, som ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort hava följande lydelse:

Då konstitutionsutskottet år 1920 föreslog riksdagen att såsom vilande antaga
sådant förslag till ändrad lydelse av bl. a. § 60 riksdagsordningen, att
omröstning i kamrarna regelmässigt skulle ske öppet utan att grundlagen dock
lämnade närmare regler örn sättet för den öppna omröstningen, var anledningen
härtill, att utskottet fann det lämpligt, att en ändring av den då tilltänkta
öppna omröstningsmetoden — uppropsförfarandet —■ i en framtid
utan grundlagsändring skulle kunna ersättas av annat omröstningssätt. Härvid
måste konstitutionsutskottet anses hava haft i åtanke även omröstning
medelst exempelvis elektrisk omröstningsapparat, eftersom en motion härom
förelåg till utskottets prövning och utskottet i anledning därav uttalade, att
det visserligen för det dåvarande avstyrkte förslaget men icke ville uttala
sig beträffande det framtida upptagandet av frågan om sådan omröstning.
I full konsekvens härmed uttalade utskottet därför också år 1932, att sådant
omröstningsförfarande utan grundlagsändring kunde införas för de fall då
grundlagen icke föreskreve sluten omröstning med sedlar. Utskottet uttalade
samtidigt att fördelarna med omröstning medelst omröstningsapparat vore
så stora, att utredning örn möjligheten härav borde företagas. Dessa uttalanden
av 1932 års konstitutionsutskott godkändes av riksdagen. Det är därför
också i full konsekvens med konstitutionsutskottets och riksdagens redan intagna
ståndpunkt i frågan, som bankoutskottet, sedan utredning i ämnet verkställts,
utvisande att hinder av teknisk eller annan art ej mötte att på ett tillfredsställande
sätt lösa frågan örn omröstning med anlitande av omröstningsapparat,
föreslagit riksdagen att anslå nödiga medel för apparatens uppsättande.
Riksdagen har likaledes genom samstämmigt beslut av kamrarna, i
konsekvens med sitt tidigare ståndpunktstagande, bifallit denna bankoutskottets
hemställan — under förutsättning att erforderliga ändringar i reglementariska
föreskrifter bleve i vederbörlig ordning beslutade. Detta beslut torde
allmänt hava uppfattats såsom ett definitivt ställningstagande från riksdagens
sida i själva sakfrågan.

Konstitutionsutskottets uppgift synes alltså vara dels att uttala sig om
huruvida något konstitutionellt hinder föreligger för anordnande av öppen omröstning
medelst den nu av bankoutskottet förordade elektriska apparaten, dels

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

att — därest så icke befinnes vara fallet — framlägga förslag om de ändringar
i reglementariska föreskrifter, som finnas vara erforderliga för dess användning.

Då den ifrågavarande elektriska omröstningsapparaten omedelbart för de i
kammaren närvarande utvisar huru varje ledamot röstat, och då till yttermera
visso en fotografisk bild kommer att föreligga till senare kontroll, måste det
enligt utskottets mening anses obestridligt, att den öppna omröstningens i
grundlagen fastslagna princip genom detta omröstningsförfarande icke kränkes.
Utskottet finner förty intet konstitutionellt hinder för dess införande
föreligga. Därjämte må erinras, att detta omröstningssätt genom röstavgivningens
fullkomliga samtidighet bättre än namnuppropet garanterar den
röstandes oberoende av andras röstning.

Det återstår alltså för utskottet att förelägga riksdagen förslag till erforderliga
ändringar i reglementariska föreskrifter för riksdagen.

Konstitutionsutskottet uttalade redan år 1932, att endast det mera tidsödande
uppropsförfarandet men däremot icke uppresningsförfarandet borde ersättas
med röstning medelst omröstningsapparat. Det i motionerna framlagda textförslaget
är uppbyggt efter samma princip. Genom att åtminstone tillsvidare
låta omröstning medelst omröstningsapparat endast ersätta omröstningen medelst
namnupprop, vinnes den fördelen att omröstningsförfarandet även framdeles
så nära som möjligt anknyter till gällande ordning. Med utgångspunkt
härifrån har utskottet uppgjort förslag till ändrad lydelse av § 11 reglementariska
föreskrifter för riksdagen. Förslaget innebär endast en formell överarbetning
av det i motionerna framlagda förslaget.

I fråga örn de ändringar i kamrarnas ordningsstadgar, som må kunna anses
vara påkallade, saknar utskottet behörighet att framlägga förslag. Dessa
ändringar kunna emellertid av vederbörande kammare även utan föregående
beredning av enskilt utskott omedelbart avgöras antingen nu eller vid början
av nästa riksdag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner ville antaga
följande

Förslag1

till

ändrad lydelse av § 11 i reglementariska föreskrifter för riksdagen.

§ 11.

1 :o. Skall omröstning enligt riksdagsordningen ske öppet, skola kammarens
ledamöter, sedan voteringsproposition efter given varsel upplästs och
justerats, intaga sina platser, varefter voteringspropositionen ånyo uppläses.
Medan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

2:o. Med undantag för de fall, varom i mom. 3 stadgas, uppmane talmannen
därefter först de ledamöter, som vilja rösta för ja-propositionen, att resa
sig från sina platser, varefter samma uppmaning riktas till de ledamöter, som
vilja rösta för nej-propositionen. Örn härvid talmannen finner tvekan kunna
råda örn omröstningens resultat, eller någon av kammarens ledamöter begär
rösträkning, verkställes votering på sätt i mom. 3 sägs.

3:o. Omröstning medelst omröstning sapparat eller, där denna ej Iean begagnas,
medelst namnupprop skall omedelbart äga rum, därest talmannen före omröstningens
början så beslutar, samt då omröstning skall ske jämlikt 65 § riksdagsordningen.
Örn vid den slutliga voteringen i visst ärende sist vid voteringspropositionens
godkännande begäran örn omröstning medelst omröstning sapparat
eller i förekommande fall örn namnupprop framställes av minst Vio
av kammarens ledamöter, skall ock detta omröstningssätt omedelbart användas;
i detta fall skall jämväl i det tryckta protokollet antecknas, huru varje
ledamot röstat.

4:o. Då omröstning medelst omröstning sapparat ägt rum, böra i vardera
kammaren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats
vid talmansbordet, varefter företages fotografering av en tablå, utvisande,
huru varje ledamot röstat.

Då omröstning medelst namnupprop skall äga rum, böra i vardera kammaren
minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid
talmansbordet, för att över omröstningen föra anteckning. Vid uppropet
iakttages, att ledamöterna uppropas i den ordning, vari de innehava plats i
samlingssalen, dock att vice talmännen först uppropas. Närvarande ledamot
avgiver vid uppropet något av följande svar: Ja, Nej, Avstår.

Omedelbart efter det omröstningen avslutats, tillkännagiver talmannen resultatet
för kammaren.

5:o. Då i fråga, varom uti 65 § riksdagsordningen förmäles, kamrarna
fattat stridiga beslut, och dessa ej på vederbörande utskotts förslag blivit
samman jämkade, åligger det utskottet att uppsätta förslag till voteringspropositioner
för den omröstning, som, enligt nämnda §, skall för frågans avgörande
i kamrarna äga rum. Sedan sådant förslag blivit godkänt, utsätte
talmännen efter överenskommelse dag för omröstning. Vid densamma iakttages,
att votering över varje särskild fråga, som blir föremål för omröstning,
bör i båda kamrarna samtidigt företagas.

över var och en sådan omröstning i första kammaren skall protokoll genast
därefter uppsättas, justeras och avsändas till andra kammaren, där sammanräkningen
av båda kamrarnas ledamöters röster verkställes, varefter utgången
av omröstningen ofördröjligen meddelas första kammaren och det utskott, som
frågan handlagt.

Sådant ärende skall sättas främst på föredragningslistan för dagen.

Detta stadgande träder i kraft den 10 januari 1935.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Bilaga.

P. M.

i anledning ar räckta motioner, 1:373 och II: 650, om öppen omröstnings
verkställande medelst voteringsmaskin.

Enligt § 60 riksdagsordningen i dess ursprungliga lydelse skulle, sedan
talmannen efter överläggningens slut framställt proposition på bifall till det
till slutligt avgörande föreliggande förslaget, denna proposition besvaras av
kammarledamöterna genom acklamation. Vid talmannens tillkännagivna uppfattning
av det lämnade svaret skulle bero, så vida votering ej begärdes.
Begärdes votering, skulle omröstningen ske med slutna sedlar.

Sedan konstitutionsutskottet vid flera särskilda tillfällen (1908, 1909, 1912
och 1917) uttalat sig för lämpligheten av den öppna omröstningens införande
i riksdagen, framlades genom proposition (nr 101) till 1919 års lagtima riksdag
förslag härom. _ Enligt förslaget skulle i förekommande fall omröstningen,
etter acklamationsförfarande, regelmässigt ske »öppet och efter namnupprop».
Vederbörande departementschef anförde härom till statsrådsprotokollet
bl. a. att den öppna omröstningen rent principiellt sett måste anses vara
den med riksdagsmannakallets natur mest överensstämmande. Särskilt i vårt
land, tor offentlighetsgrundsatsen eljest vore regel vid de allmänna ärendenas
behandling saväl utom som inom riksdagen, vöre det en inkonsekvens och prinfolkrepresentantens
verksamhet pa denna avgörande punkt omgärdades
av sekretess. Da riksdagens förhandlingar vöre offentliga och vad
sorn därunder förekomme toges till protokoll, vilka vore för allmänheten tillgängliga,
syntes ock själva avgörandet av föreliggande ärenden böra träffas
under full offentlighet. Allenast genom den öppna omröstningen kunde det
allmänna intresset tillgodoses, att folket i sm helhet erhölle kännedom örn,
huru dess representanter ställt sig till avgörandena i riksdagen i varje särskild
fråga. Aven rent praktiskt vöre det obestridligt, att den öppna omröstningen
komme att i förhållande till det gällande systemet medföra fördelen
av en avsevärd tidsvinst. Ben ifrågasätta reformen skulle också kunna bidraga
till att motarbeta det missförhållandet, att riksdagsmännen stundom i
anmärkningsvärt stort antal, förfallolöst utebleve från kamrarnas plena, eftersom
kontrollen härutinnan da lättare skulle kunna genomföras. Ben öppna
omröstningen kunde tänkas ske antingen efter namnupprop, eller genom avlämnande
av röstsedlar, undertecknade med den röstandes namn, eller genom
det förfarande, som i England kallas division. Ben förstnämnda metoden ansågs
äga företräde; den vore ock i bruk inom de kommunala representationerna.
Bepartementschefen förklarade sig vidare icke hava förbisett, att sättet
för omröstningen inom riksdagen jämväl i andra avseenden kunde behöva revideras.
Så kunde det ifrågasättas, örn icke acklamationsförfarandet borde
ersättas med det i ett flertal främmande länder använda förfaringssättet, att
ledamöterna rösta genom att resa sig eller bliva sittande på sina platser. Emellertid
ansåg sig departementschefen icke böra föreslå ytterligare förändringar
i reglerna för röstning, förrän erfarenhet vunnits örn verkningarna av den
öppna omröstningen i den form och utsträckning, som föreslagits. — Konstitutionsutskottet
tillstyrkte grundlagsändringsförslaget, vilket dock förföll i
följd av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Samma grundlagsändringsförslag framlades ånyo i proposition (nr 157)
till 1920 års riksdag. Förslaget tillstyrktes även nu av konstitutionsutskottet
(utskottets utlåtande nr 37), dock, i anslutning till vad i motionen I: 16 föreslagits,
med den ändringen, att omröstningen skulle ske »öppet och verkställas
efter namnupprop eller på annat sätt, varom i reglementariska föreskrifter för
riksdagen bestämmes». Det syntes utskottet nämligen lämpligt att en ändring
av omröstningssättet skulle kunna vidtagas utan den särskilda procedur, som
kräves för grundlagsändring, därest riksdagen efter vunnen erfarenhet skulle
finna en ändring av omröstningssättet behövlig. Utskottet uttalade vidare, i
anledning av ett av samma motionär väckt förslag (motionen 1:17) örn utredning
av frågan om införandet av elektrisk voteringsmaskin, att användandet
av sådan maskin vid omröstning vid dåvarande tidpunkt vore allt för begränsat
och den erfarenhet som vunnits allt för inskränkt för att frågan örn införande
av densamma i vårt land skulle kunna anses mogen att upptaga till
utredning. Utan att vilja uttala sig beträffande det framtida upptagandet
av denna fråga, avstyrkte utskottet därför förslaget. —- Frågan om grundlagsändring
förföll även denna gång i följd av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Nytt förslag örn grundlagsändring angående förevarande fråga framlades i
proposition (nr 59) till 1922 års riksdag. Häri hade beaktats den av konstitutionsutskottet
i 1920 års förslag företagna omformuleringen för möjliggörande
av ändring av omröstningssättet utan grundlagsändring. — Konstitutionsutskottet
(utskottets utlåtande nr 17) tillstyrkte förslaget, dock med
den ändringen, att i § 60 riksdagsordningen endast skulle föreskrivas att omröstningen
skall ske »öppet» utan hänvisning till frågans närmare reglering i
reglementariska föreskrifter. De olika möjligheter, som förefunnes till voteringssättets
närmare gestaltning, hade i anslutning härtill varit föremål för
utskottets uppmärksamhet. Skilda omröstningsmetoder hade härvid ifrågasatts
såsom mest lämpliga. Sålunda hade man tänkt sig möjligheten av att
omröstning alltid borde äga rum efter namnupprop, varvid dock de vota som
avgåves endast skulle antecknas till protokollet, då så av ett visst antal ledamöter
inom resp. kammare begärdes. Man hade också satt i fråga, att omröstning
som regel ej skulle ske genom namnupprop utan medelst discessus,
namnupprop skulle blott företagas, då ett förslag härom framställes och vinner
visst understöd. Utskottet saknade emellertid anledning att då taga ställning
till dessa spörsmål men bifogade såsom bilagor alternativa utkast till
bestämmelser beträffande voteringsinstitutets närmare reglering, varigenom de
olika möjligheter, som härutinnan förefunnes, skulle vara antydda. — Utskottets
förslag bifölls denna gång av båda kamrarna. -— Grundlagsändringsförslaget
antogs definitivt vid 1925 års riksdag.

I anledning av frågan örn införandet av öppen omröstning i riksdagen väcktes
vid 1925 års riksdag motioner örn införandet av bestämmelser härom i
reglementariska föreskrifter för riksdagen, under förutsättning att det vilande
förslaget till grundlagsändring antoges. Ärendet bereddes för första kammaren
av dess tredje tillfälliga utskott (utlåtande nr 1) och för andra kammaren
av dess sjätte tillfälliga utskott (utlåtande nr 1).

Förstakammarutskottet föreslog, att den öppna omröstningen skulle kunna
ske genom enbart uppresning, först uppresning och sedan namnupprop eller
enbart namnupprop; av dessa tre tillvägagångssätt skulle endast det sistnämnda
kunna förekomma vid gemensamma voteringar. I vissa fall skulle vid öppen
omröstning medelst namnupprop antecknas till det tryckta protokollet, huru
varje ledamot röstat. Utskottet framhöll, att det lage i omröstningsbegreppets
natur, att rätten att begära rösträkning städse hölls öppen. Det vore i vissa
fall väl motiverat att omedelbart använda uppropsmetoden. En väsentlig fördel

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

med förslaget syntes ligga däri, att tillfälle bereddes till begagnande av uppresningsmetoden,
varigenom i vissa fall ett avgörande lätt och säkert knnde vinnas
utan att individuell rösträkning ägde runi. — I en reservation till utskottsutlåtandet
framhölls, att det väsentliga syftet med kravet på öppen omröstning
i riksdagen vore beredandet av en ordning för fastställande av, huru
ledamöterna röstat. Detta syntes ändamålsenligast kunna vinnas genom avgivandet
av röstsedlar, betecknade med ledamöternas namn eller platsnummer
i kamrarna, och upptagande i protokollet eller bilaga därtill av uppgift å ledamöternas
röstning. Denna ordning tillgodosåge icke önskemålet av omedelbar
offentlighet åt de särskilda ledamöternas röstning. Men en dylik omedelbarhet
vore icke önskvärd.

Andrakammarutskottet förordade däremot att öppen omröstning efter acklamationsförfarande
alltid omedelbart skulle förrättas genom namnupprop. Härigenom
skulle man så nära som överhuvud taget torde vara möjligt vid övergången
från hemlig till öppen omröstning ansluta sig till den hittills gällande
ordningen vid omröstning i riksdagen. Den enkelhet och reda, som utmärkte
det dittills brukade förfaringssättet, kunde härigenom även den föreslagna
anordningen räkna sig till godo. Röstavgivning efter namnupprop
skulle i fullaste måtto möjliggöra för valmännen att göra sig underrättade örn
sina representanters ståndpunkt i alla de frågor, där röstning för avgörandet
överhuvud taget behövde tillgripas. Ett motionsvis framställt förslag om
röstning med röstkort anknöt visserligen likaledes till den hittills tillämpade
metoden, men vore förenat med den svagheten, att därvid icke såsom vid namnuppropsförfarandet
varje röstandes ståndpunkt kunde omedelbart i och med
röstavgivningen uppfattas och annoteras av den intresserade. Ett likaledes
motionsvis framfört förslag, i stort sett överensstämmande med den av förstakammarutskottet
tillstyrkta röstningsmetoden, vore enligt utskottets förmenande
förenat med den olägenheten, att det innebure införandet av åtskilliga
nya, av övergången till öppen omröstning icke påkallade moment i omröstningsförfarandet,
varigenom detta skulle kompliceras utan att några däremot svarande
fördelar vunnes. Utskottet ansåg det t. o. m. kunna ifrågasättas örn den
föreslagna uppresningsmetoden kunde anses stå i god överensstämmelse med
den såsom vilande antagna grundlagstexten.

I en till detta utskottsutlåtande fogad reservation förordades samma metod
som föreslagits av förstakammarutskottet. Denna metod innebure enligt
reservanternas mening påtagliga fördelar, och syntes man med densamma vinna
en såvitt möjligt tillfredsställande lösning av spörsmålet örn sättet för
verkställande av öppen omröstning i riksdagens kamrar. Att rättighet att
begära rösträkning städse hölles öppen för varje kammarens ledamot syntes
reservanterna ligga i omröstningsbegreppets natur. Likaledes torde det vara
väl motiverat att i vissa fall omedelbart använda uppropsmetoden. Uppresningsförfarandet
medgåve ett säkrare bedömande av resultatet av omröstningen
än det förberedande acklamationsförfarandet. Yad beträffade förslaget
örn obligatoriskt verkställande av öppen omröstning genom namnupprop,
anförde reservanterna, att detta icke på något sätt utnyttjade de möjligheter
till ett mera smidigt och praktiskt omröstningsförfarande, som vid övergången
från sluten till öppen omröstning inställde sig och som tidigare framställts
såsom bidragande motiv till kravet på den öppna omröstningens införande.
Vid införande av öppen omröstning vore det synnerligen angeläget, att man
tillgodosåge behovet av snabbhet och effektivitet genom att införa en mellanform
mellan acklamationsförfarandet och uppropsmetoden. Genom att skrida
till namnupprop i varje fall skulle man åstadkomma onödig tidsutdräkt och
på intet sätt tillgodogöra sig de avsevärda fördelar i praktiskt hänseende,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2S.

som vid en mera ändamålsenlig anordning av den öppna omröstningen utan
svårighet och utan eftersättande av några berättigade krav kunde vinnas.

Vid frågans behandling i riksdagen biföll första kammaren sitt tredje tillfälliga
utskotts förslag till bestämmelser i reglementariska föreskrifter för
riksdagen. Andra kammaren biföll den till kammarens sjätte tillfälliga utskotts
utlåtande fogade reservationen. Kamrarna hade alltså fattat överensstämmande
beslut rörande bestämmelser om öppen omröstning i reglementariska
föreskrifter för riksdagen.

I anledning av en inom andra kammaren vid 1932 års riksdag väckt motion
(11:429) beslöt riksdagen, på förslag av konstitutionsutskottet, uppdraga åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att verkställa utredning rörande möjligheterna
och kostnaderna för införande av voteringsapparat i riksdagens kamrar.
Utskottet anförde i sitt utlåtande (nr 29) i ämnet, att anledning icke
förefunnes att genom grundlagsändring möjliggöra användandet av voteringsapparat
för de sällsynt förekommande fall, då sluten omröstning med sedlar
enligt § 60 riksdagsordningen skulle äga rum. För införande av voteringsapparat
vid öppen omröstning vore däremot icke grundlagsändring utan allenast
ändring i de reglementariska föreskrifterna för riksdagen erforderlig.
Det i dessa föreskrifter reglerade uppresningsförfarandet vore ändamålsenligt
för ett snabbt utrönande av för vilket av framställda förslag röstövervikt förelåge.
Rösträkningen efter upprop skulle däremot avsevärt underlättas och
stor tidsbesparing ernås genom begagnande av voteringsapparat. Uppresningsförfarandet
vore alltså förenat med så stora fördelar att det borde bibehållas
och voteringsapparat sålunda endast begagnas, då rösträkning skall
äga rum.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i en den 14 januari 1934 dagtecknad
skrivelse till bankoutskottet överlämnat ett av Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson efter anmodan uppgjort kostnadsförslag jämte beskrivning över voteringsapparat
för sluten omröstning, dock så konstruerad, att möjlighet förelåge
för anslutning av anordningar, utvisande den individuella röstningen.
Bolaget har sedermera på anmodan av bankoutskottet inkommit med prisuppgifter
å kompletteringsanordningar för öppen omröstning ävensom beskrivning
å tilläggsanordningar härför. Enligt bolagets slutgiltiga förslag erfordras
följande anläggningar i vardera kammaren för öppen omröstning med
hjälp av maskinella anordningar:

Å varje ledamots pulpet anbringas två tryckknappar och en signallampa.
Tryckknapparna äro märkta, den ena ja och den andra nej. — Å talmansbordet
uppställes en manöverapparat för omröstningens dirigerande. Denna apparat
är försedd med ett antal tryckknappar och kontrollampor. —- För angivande
av resultatet av omröstning uppsättas följande tre ljustablåer nämligen:
1. en tablå, anbragt å väggen i närheten av talmannens plats, utvisande
i lysande skrift antalet avgivna ja- och nej-röster, antalet ledamöter, som avstått
från att rösta, samt antalet frånvarande ledamöter; 2. en tablå — för
andra kammaren uppdelad i två avdelningar, en för vardera hälften av kammarens
ledamöter — anbragt å väggfält ovanför de i kammaren befintliga
för statssekreterare m. fl. avsedda stolarna. Tablån är indelad i rutor till
samma antal som kammarens ledamöter. Varje ruta är försedd med fyra små
elektriska lampor med olikfärgade glaslinser, utmärkande ja, nej, avstår och
frånvarande. Rutorna äro sammanställda i grupper om tio och försedda med
tydlig numrering (ledamöternas platsnummer). Av tablån framgår omedelbart
efter omröstningen, hur en var däri deltagande ledamot röstat, och beträffande
ledamöter, som icke röstat, huruvida de avstått från att rösta eller varit

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

frånvarande. Lamporna i tablån skola lysa tillräckligt länge för att ledamöterna
och allmänheten skola kunna hinna taga del av omröstningen; 3. en
tablå, inbyggd i ett bord i närheten av talmannens plats. Denna tablå, som
utgör en förminskning av tablån 2, är avsedd att möjliggöra en snabb protokollföring
av omröstningsresultatet. För detta ändamål är bordet försett med
en kamera för fotografering av tablån, när lamporna i densamma efter omröstningen
äro tända. Till undvikande av förväxling inlägges vid fotograferingen
en rubrik vid sidan av tablån. Såsom en säkerhetsåtgärd är avsett att
för varje omröstning taga två fotografier av tablån. -—-När omröstning medelst
voteringsmaskin skall äga rum, tillkännagives detta av talmannen, vilken
nedtrycker en knapp å manöverapparaten. Omröstningen verkställes av
ledamot genom nedtryckning av ja- eller nejknappen å pulpeten eller, örn ledamot
önskar avstå från röstningen, genom nedtryckning av båda knapparna.
Härvid tändes den å pulpeten befintliga signallampan, utvisande att den avgivna
rösten blivit registrerad. Samtidigt tändas lamporna i tablå 2, en i varje
ruta. När röstningen är slutförd, nedtrycker talmannen en annan knapp å manöverapparaten,
varigenom den elektriska sammanräkningen igångsättes. Omröstningens
resultat angives omedelbart därefter å tablå 1 ävensom i talmannens
manöverapparat. ■— Sedan fotografering av tablå 3 skett, kan nästa omröstning
utföras. — En omröstning beräknas erfordra omkring 30 sekunder. — Voteringsmaskinen
medgiver jämväl, att vid gemensam votering omröstningsresultatet
inom en kammare omedelbart kan meddelas den andra kammaren å tablå 1.

Bankoutskottet har i sitt memorial nr 50 till innevarande riksdag framhållit,
att den företagna utredningen visade, att det vore tekniskt möjligt att på ett
tillfredsställande sätt lösa frågan örn verkställande av öppen omröstning i kamrarna
med anlitande av voteringsmaskin. Fördelarna i avseende å ett snabbt
och tillförlitligt rösträkningsförfarande, som användning av voteringsmaskin
skulle medföra, vore så stora, att de väl uppvägde den erforderliga anläggningskostnaden.
Utskottet föreslog därför att genom riksgäldsfullmäktiges
försorg åtgärder vidtoges för anordnande av voteringsmaskin i riksdagens
kamrar i huvudsaklig anslutning till vad i det föregående angivits, samt att
erforderliga medel, förslagsvis 70,000 kronor, anslogos för ändamålet. Utskottet
förutsatte, att maskinen skulle kunna installeras under årets lopp, så att den
kunde tagas i bruk från och med 1935 års riksdag. Vid behandlingen av
ärendet utgick utskottet — liksom 1932 års konstitutionsutskott — ifrån, att
omröstning medelst voteringsmaskin skulle äga rum allenast i sådana fall,
då rösträkning efter upprop för närvarande äger rum, medan uppresningsförfarandet
alltjämt skulle bibehållas i nuvarande utsträckning. För användningen
av den av bankoutskottet förordade voteringsmaskinen erfordrades
alltså icke ändring i grundlagen utan endast i reglementariska föreskrifterna
för riksdagen. — Riksdagen har sedermera bifallit bankoutskottets hemställan
i ämnet under förutsättning att erforderliga ändringar i reglementariska föreskrifter
bleve i vederbörlig ordning beslutade.

Riksdagsordningen.

§ 60.

1. När ärende skall slutligen avgöras, böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något mål,
däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förrän kammaren
på talmannens hemställan förklarat överläggningen slutad.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i
den ordning, här nedan i detta mom. stadgas.

Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition
lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken
blivit under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet
med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen
kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen
framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven.

Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive
sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall bero, såvida
ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt obetaget att låta sin
särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom
ny överläggning uppriva.

Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna
rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en jasedel
och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta
samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång
genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen
upptager ur rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad
proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning
skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar,
och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel
pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning
en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 65.

När, i fråga örn statsutgifter eller bevillning, eller om reglementariska föreskrifter
för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet för
fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
inkomster och utgifter, kamrarna fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt
utskotts förslag varda sammanjämkade, skola bägge kamrarna var för sig
rösta om de olika beslut, vari vardera förut stannat; kommande den mening,
som därvid erhåller de flesta ledamöters av båda kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom riksdagens beslut. Örn vid sammanräkningen av de
avgivna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge andra kammarens talman
i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek
och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade,
och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av andra kammarens
ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta
och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från
oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Z8.

gälla, vad uti den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan
personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.

Reglementariska föreskrifterna för riksdagen.

§ 11.

(Se härom utskottets utlåtande sid. 1 f.f.)

Ordningsstadgan för första kammaren.

§ 21.

1 :o. Då val eller omröstning till beslut skall företagas, böra fyra ledamöter,
vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet, för att
över valet eller omröstningen föra anteckningar, vilka därefter med varandra
jämföras.

Omedelbart efter slutet av valet eller omröstningen tillkännagiver talmannen
utgången, och skall över förrättningen genast uppsättas protokoll, som underskrives
av talmannen och de fyra ledamöter, som tagit plats vid talmansbordet.

2 :o. Vid val och vid sluten omröstning bör vid anställt upprop varje ledamot
framträda till talmansbordet i den ordning, vari hans namn uppropas,
och till talmannen avlämna sin röstsedel. Till förekommande av trängsel vid
röstsedlarnas avlämnande meddelar talmannen föreskrift.

Röstsedlarna öppnas och uppläsas av talmannen.

§ 22.

l:o. Kammarens förhandlingar skola vara offentliga. I fråga örn åhörarnas
tillträde till läktarna äger talmannen meddela nödiga föreskrifter.

2:o. Yrkar ledamot, att kammarens överläggning i något ärende må inom
lyckta dörrar hållas, och finner kammaren skäligt därtill lämna bifall, skola
på talmannens tillsägelse läktarna genast utrymmas.

Ordningsstadgan för andra kammaren.

§ 21.

1 :o. Då sluten omröstning till beslut eller val skall företagas, böra fyra
ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet, två
•för att biträda vid röstsedlarnas öppnande och granskning samt två för att
jämte sekreteraren över valet eller omröstningen föra särskilda anteckningar.
När därvid upprop av ledamöterna anställes, bör varje ledamot i den ordning,
vari hans namn uppropas, framträda till talmansbordet och till talmannen avlämna
sin röstsedel. Ej må i annan än nu stadgad ordning röstsedel avlämnas.

2:o. Sedan samtliga avlämnade röstsedlar, som godkänts, blivit av talmannen
upplästa och av sekreteraren jämte de tvenne för sådant ändamål
utsedda ledamöter antecknade, jämföras de över omröstningen eller valet förda
anteckningar. Omedelbart härefter skall vid omröstning till beslut talmannen
tillkännagiva för kammaren omröstningens utgång samt vid val sekreteraren
därom upprätta och justera protokoll, vari de valdas namn införas i den
ordning, efter vilken de tilldelats plats vid valet. Utgången av valet meddelas
kammaren genom uppläsning och justering av omförmälda protokoll.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Den av sekreteraren över valet förda anteckning skall nied hans underskrift
bestyrkas samt därefter fogas vid valprotokollet för att jämte detta förvaras.

§ 22.

(= § 22 i ordningsstadgan för första kammaren.)

Arbetsordningen för finska riksdagen.

45 §.

Omröstningar må vid riksdagens plena verkställas enligt följande bestämmelser
:

1. Omröstning verkställes med omröstningsapparat eller, därest talmannen
i något fall så bestämmer, genom uppstigning. Har omröstning verkställts
med omröstningsapparat, tillkännagiver talmannen omröstningens resultat.
Efter omröstning, som verkställts medelst uppstigning, konstaterar talmannen,
huruvida majoritet eller minoritet föreligger. Därest icke den medelst uppstigning
verkställda omröstningen enligt talmannens uppfattning givit tydligt
svar, må han bestämma, att omröstning med omröstningsapparat skall
verkställas. Med omröstningsapparat bör i ty fall omröstning även äga rum,
ifall någon riksdagsman därom anhåller.

2. Därest vid omröstning, som skall ske med omröstningsapparat, denna
icke kan användas eller den med apparat verkställda omröstningen enligt talmannens
uppfattning icke givit tillförlitligt svar eller rösterna fallit lika, skall
öppen omröstning med sedlar verkställas enligt namnupprop genom användning
av olika färgade sedlar, på vilka tryckts riksdagsmannens namn samt
orden »ja» eller »nej». Sålunda skall ock förfaras, därest tjugo riksdagsmän,
i det de resa sig, anhålla örn öppen omröstning med sedlar.

3. Öppen omröstning med sedlar skall direkt verkställas, då talmannen så
förordnar eller tjugo riksdagsmän därom skriftligen hos talmannen anhållit,
innan talmannen skridit till framställande av omröstningsproposition.