Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968 (Utlåtande 1968:Ku9 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968

Nr 9

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
om lagändring som hindrar att dubbelt medborgarskap
ger rösträtt i två länder.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 95 och II: 140.
Texten är tryckt i första kammaren.

Motionärer är i första kammaren herr Björk samt herr Tage Johansson,
fröken Mattson och herrar Hansson och Arne Pettersson (alla s) samt i
andra kammaren herr Martinsson och fröken Bergegren (båda s).

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om förslag till ändringar i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om
val till riksdagen, syftande till att förhindra att svensk medborgare, som
samtidigt innehar medborgarskap i annat land, beredes möjlighet att deltaga
i riksdags- eller parlamentsval i båda de länder, där han är medborgare».

Gällande lagregler

För rösträtt vid val till andra kammaren krävs i 16 § riksdagsordningen
svenskt medborgarskap. Att en svensk undersåte har medborgarskap även
i annat land påverkar inte hans rösträtt. Om även hans andra medborgarskap
ger honom rösträtt, kan han alltså rösta i två länder.

Dubbel rösträtt som en följd av dubbelt medborgarskap förutsätter att
ettdera av de båda länderna i fråga medger att även medborgare som inte
är bosatta i landet får utöva rösträtt. Endast få länder har sådana bestämmelser
i vallagstiftningen, bland dem Frankrike, Italien och, efter lagändring
i december 1967, Sverige. Genom att rösträtt i viss utsträckning getts
utlandssvenskar har sålunda problemet dubbelt medborgarskap — dubbel
rösträtt fått större praktisk beydelse än tidigare. Det existerade emellertid
även förut.

Dubbelt medborgarskap kan enligt 1950 års lag om svenskt medborgarskap
inträffa på flera sätt, oaktat lagstiftaren strävat efter att undvika sådana
situationer. Det kan ske vid automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap
vid barns födelse enligt 1 § eller genom legitimation av utomäktenskapligt
barn enligt 2 §, nämligen om barnet till följd av bosättning eller
någondera förälderns nationalitet får eller fått utländskt medborgarskap.
Enligt 3 § förvärvas svenskt medborgarskap under vissa förutsättningar geBihang
till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 9

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968

nom anmälan, s. k. increscens, och oberoende av om vederbörande har och
behåller utländskt medborgarskap. Vid naturalisation enligt 6 § kan som
villkor uppställas att vederbörande styrker att han blir befriad från utländskt
medborgarskap. Sådant villkor behöver emellertid inte meddelas; i
vissa fall vägrar stater att befria sina undersåtar från sitt medborgarskap,
och det skulle kunna vara oskäligt att på denna grund vägra svenskt medborgarskap.
Vid förvärv av utländskt medborgarskap är huvudregeln, att
det svenska förloras om det utländska förvärvet skett till följd av vederbörandes
frivilliga medverkan. Bestämmelser återfinns i 7 §. Om det utländska
förvärvet skett automatiskt eller utan vederbörandes vilja och samtyckte,
t. ex. som en följd av bosättning eller giftermål, behålls det svenska
medborgarskapet och dubbelt medborgarskap uppkommer. Enligt 9 § kan
Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar på ansökan befria en person från
svenskt medborgarskap.

Frågans tidigare behandling

Frågan om rösträtt vid dubbelt medborgarskap har diskuterats i samband
med övervägandena om rösträtt för utlandssvenskar. Någon redogörelse för
de gällande reglerna i detta ämne eller för förarbetena till dessa skall inte
lämnas här. Härom hänvisas i stället till utskottets samtidigt avgivna utlåtande
nr 8. Det är i detta sammanhang tillräckligt att anteckna, att bestämmelserna
i ämnet antogs under riksdagens höstsession förra året (prop.
145, KU 55) och att frågan dessförinnan behandlats av två utredningar som
avgett var sitt betänkande därom, nämligen 1955 års valutredning (SOU
1962: 19) och 1963 års utredning om utlandssvenskars folkbokföring (SOU
1965: 73). Båda betänkandena och propositionen tog upp frågan, i vad mån
dubbelt medborgarskap bör tillmätas betydelse i sammanhanget, men inte
den av motionärerna påpekade möjliga konsekvensen med dubbel rösträtt.

Valutredningen förordade att rösträtt inte skulle ges utlandssvenskar som
förvärvat utländskt medborgarskap. Genom en särskild undantagsbestämmelse
begränsades dess lagförslag till den »som ej tillika är utländsk medborgare».
I motiveringen anfördes (s. 37):

Enligt valutredningen synes starka skäl tala för att de svenska medborgare,
som — med bibehållande av sitt svenska medborgarskap — förvärvat
utländskt medborgarskap, bör uteslutas från möjligheten att efter anmälan
bli upptagna i röstlängd här i riket. Innehav av utländskt medborgarskap
i förening med bosättning utomlands ger nämligen berättigad anledning till
antagande, att personen i fråga icke längre har sin huvudsakliga anknytning
till Sverige. Enstaka fall kan givetvis förekomma, där en person trots
nu angivna omständigheter har större samhörighet med Sverige än med
den utländska stat, i vilken han upptagits som medborgare och bosatt sig.
Eftersom en schematisk regel under alla förhållanden här behöver tilläm -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968

pas synes dessa fall dock icke böra föranleda ett annat bedömande. Tilllämpningen
av en sådan schematisk regel som här angivits torde vara välmotiverad
även från andra synpunkter. För den myndighet, som har att behandla
utlandssvenskars anmälningar om att bli upptagna i röstlängd,
skulle det vid en avsaknad av denna undantagsbestämmelse otvivelaktigt
bli ytterst vanskligt att avgöra, huruvida en utlandssvensks förvärv av
utändskt medborgarskap icke medfört förlust av hans svenska medborgarskap
och därmed av hans möjligheter över huvud taget att deltaga i svenska
val. Den förhållandevis korta tid, som kan komma att stå till myndighetens
förfogande för en prövning av dessa anmälningar, skulle ej heller kunna ge
utrymme för några närmare undersökningar i ärendet. Redan från synpunkten
att prövningen av ifrågavarande anmälningar skall kunna underlättas,
liar valutredningen funnit det nödvändigt att den här berörda rätten
till upptagande i röstlängd endast står sådana svenska medborgare till
buds, som icke jämväl innehar utländskt medborgarskap.

Motsatt ståndpunkt intogs av den senare utredningen. Dubbelt medborgarskap
skulle alltså inte utgöra hinder för att en utlandssvensk skulle få
utöva rösträtt här i landet. Utredningen utvecklade skälen för sin mening
sålunda (s. 137 f):

Utestängandet av utomlands bosatta svenska medborgare med dubbelt
medborgarskap från rösträtten har kritiserats. Under remissbehandlingen
påpekades att innehav av annat medborgarskap jämte det svenska saknade
betydelse vid uppförande i röstlängd av här i riket mantalsskrivna personer.
Politiska flyktingar som naturaliserats torde i stor utsträckning ej ha kunnat
vinna befrielse från tidigare medborgarskap trots att det ligger i sakens
natur att de önskar erhålla sådan befrielse. Flertalet av de f. d. balter, vilka
genom naturalisation upptagits till svenska medborgare, innehar sålunda
jämväl medborgarskap i Sovjetunionen. Åtskilliga svenska medborgare med
dubbelt medborgarskap torde för närvarande höra till dessa kategorier. Genom
den av valutredningen förordade lagstiftningen skulle sådana naturaliserade
svenska medborgare, då de på grund av utlandsvistelse upphörde
att vara här mantalsskrivna, i motsats till andra utlandssvenskar bli förhindrade
att utöva rösträtt. En sådan begränsning av de med naturalisationen
förenade rättsverkningarna kan eventuellt anses strida mot föreskriften
i 33 § regeringsformen, enligt vilken naturaliserad utlänning skall åtnjuta
samma förmåner och rättigheter som infödd svensk medborgare, dock utan
att kunna till ledamot av statsrådet utnämnas. Det skulle visserligen kunna
hävdas, att en utvidgning av rösträtten till att omfatta också utom riket
bosatta medborgare, i och för sig kräver grundlagsändring och att därför
hinder icke borde möta att vid en sådan ändring föreskriva inskränkningar
betingade av en förmodad svagare anknytning till Sverige.

Den som innehar annat medborgarskap jämte det svenska får, särskilt om
han bosatt sig i sitt andra hemland, möjligen anses ha en svagare anknytning
till Sverige än om han alltjämt är bosatt här i landet. Utredningen har
funnit, att en differentiering med hänsyn tagen till de närmare omständigheterna
vid förvärvet av annat medborgarskap än det svenska skulle ställa
myndigheterna inför svåra gränsdragningsspörsmål och medföra osäkerhet
vid tillämpningen av systemet till nackdel för dettas säkra genomförande i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968

stort. Utredningen har stannat för att på detta område, bl. a. med hänsyn
till innehållet i 33 § i regeringsformen, icke föreslå någon begränsning,
varigenom från rösträtt skulle utestängas den som tillika är utländsk medborgare.
Härvid har utredningen varit medveten om att det i hithörande
fall ofta föreligger oklarhet huruvida vederbörande verkligen är svensk medborgare.
För att vinna säkerhet härom kan därför komma att krävas utredningar
utmynnande i Kungl. Maj :ts förklaring enligt 11 § medborgarskapslagen.

Propositionen (s. 52; betr. remissyttr. se s. 33, 44 f) anslöt till det senare
betänkandet. I motiveringen uttalades helt kortfattat följande i denna fråga:

I allt annat än sådant som har med bosättningsförhållandena att göra bör
man enligt min mening tillämpa samma villkor för utlandssvenskar som för
andra. Den omständigheten att någon vid sidan av sitt svenska medborgarskap
även har utländskt medborgarskap bör alltså i och för sig inte, som
valutredningen förordat i sitt betänkande, hindra att han blir upptagen i
röstlängd.

Frågan om dubbelt medborgarskap togs inte upp i följ dmotionerna och
inte heller inom utskottet.

Motionerna

Motionärerna erinrar om vad 1955 års valutredning anförde om dubbelt
medborgarskap. Till de av utredningen åberopade skälen kan läggas, uttalas
vidare, att det från allmänt demokratisk synpunkt framstår som stötande
att vissa personer kan få rösträtt i två länder. Även om det tills vidare endast
skulle vara fråga om undantagsfall, kan folkomflyttningar i förening
med en svårbedömd och svårkontrollerad utveckling i olika länder på medborgarskaps-
och vallagstiftningens områden tänkas väsentligt öka sådana
fall på längre sikt.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är från principiella
synpunkter otillfredsställande, att en svensk medborgare, som har dubbelt
medborgarskap, i vissa fall kan få dubbel rösträtt: både här i landet och
i det andra land i vilket han är medborgare. En sådan situation kan uppkomma
genom att den svenska vallagstiftningen inte tar särskild hänsyn
till fall av dubbelt medborgarskap. Problemet har tidigare närmast varit
av principiell natur men har aktualiserats genom de förra året införda reglerna
om rösträtt för vissa utomlands bosatta svenska medborgare. Det
torde emellertid ännu inte ha fått större praktisk betydelse. Härtill kommer
att en tillfredsställande lösning knappast kan åstadkommas endast
genom svenska lagstiftningsåtgärder utan torde förutsätta ett initiativ på

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1968

det internationella planet. Enligt utskottets bedömning är problemet med
dubbel rösträtt inte av den storleken att något initiativ från riksdagens sida
nu är påkallat. Det är emellertid önskvärt att frågan uppmärksammas och
upptas till förnyad prövning i den mån utvecklingen ger den ökad aktualitet.
Utskottet hemställer,

att riksdagen förklarar motionerna I: 95 och II: 140 besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 februari 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Torsten Andersson
(ep), Erik Olsson (s), Carl Albert Anderson (s), fru Segerstedt Wiberg
(fp), herrar Dahl (s), Sörlin (s), Hernelius* (h), Sörenson* (fp) och Svenungsson
(h); samt

från andra kammaren: herrar Hamrin i Jönköping (fp), Henningsson
(s), Wahlund (ep), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s),
Andersson i Rillingsfors (s), Norrby (fp), Henrikson (s), Werner* (h) och
Lindberg (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.